En känsla av otillfredsställelse

Helgen nalkar sig sitt slut.

Framåt eftermiddagen smyger den sig på.

Känslan av otillfredsställelse.

Känslan av att tre lediga dagar bara gått mig förbi.

Känslan över att inte ha gjort ett endaste vettigt.

Vad vettigt, nu är.

Så jag summerar.

Lägger ihop.

Försöker komma på om jag gjort nåt alls.

Nåt som liknar ”vettigt”

Det är då jag kommer fram till att jag -

Avverkat två köpcentrum på en förmiddag.

Sprungit fem kilometer.

Och gått arton

Hängt upp två tavlor.

Storhandlat.

Tillbringat tre timmar i en gympahall och tittat på hopprepstävlingar.

Tvättat sju maskiner.

Städat toaletterna.

Haft pre-teenie-diskussioner.

Kört en söndagsdans.

Eskorterat kidsen till träningar.
Druckit för mycket kaffe.

Bäddat sängar med rena lakan.
Och demonstrativt jagat tillbaka två ungar till sina sängar.
Klockan nollsex.arton en lördagmorgon.

Det blir liksom klarare så.
I skrift.
Att jag inte bara slösat bort mina lediga dagar.
Även om jag inte känner mig tillfreds.

Jag vet inte vad jag förväntat mig egentligen.
Men de här få, små lediga dagar.
De vill jag så mycket med.
Och så sticker de inte ut.
Utan låter vardagen bäddas in i helgen.
Suddar ut gränserna mellan fredag och lördag.
Och söndag och måndag.

Amen.