Vi måste verkligen P-R-A-T-A om det här

I min ensamhet och tristess,

shoppar jag sommarkläder på nätet.

Slänger ner några välbehövliga shorts till Big Bro.

Och några helt onödiga träningskläder till lil´sis.

För rättvisans skull.

Ja ni vet.

Letar sen förgäves efter en kjol till mig,

som finns i gårdagens-nerdimpande-katalog.

Men inte på nätet.

Scrollar upp.

Scrollar ner.

Och inser att jag inte längre ser på kläderna.

Bara på modellerna.

. 

Och vet ni, vi måste prata om det här.

Vi måste verkligen P-R-A-T-A om det här!

Vi måste prata om detta skeva ideal.

Om hur anorexiasjuka kvinnor likgiltigt får posera framför kameran. 

Kvinnor som forfarande skulle vara smala 

MEN välmående om de vägde femton-tjugo kilo mer.

Kvinnor som svälter sig själv för att passa in i ett hitte-på-ideal.

Kvinnor med nerknarkad look,

 vars kroppar mer ser ut som unga pojkars.

Där det fortfarande anses vara fint,

att ha så stort mellanrum mellan låren som möjligt.

Kvinnor som utstrålar något, som är allt annat än friskt och lyckligt.

Det rör upp så ofantligt mycket känslor hos mig.

Jag tänker att detta är någons döttrar.

Och om det vore min dotter,

skulle jag vara helt utom mig och förtvivlad.

Livrädd för att hon en dag skulle dö ifrån mig.

På grund av undernäring.

Och av ångest att inte duga.

Det är sånt här som får mig att vilja äta en chokladask alla  dagar i veckan.

Och dubbla portioner frukost, lunch och middag.

Som gör mig livrädd att försöka bli av med mina fjuttiga kunna-knäppa-byxorna-kilon.

My lovehandles.

Livrädd att tappa kontrollen och falla ner i Svältdjävulens mörka hål.

Som jag under årens gång har sett både den ena och den andra i min närhet falla ner i.

I alla åldrar.

A L L A  Å L D R A R! 

Jag tror inte en enda önskade att några kilo mindre, skulle leda till ätstörning.

Inte en enda.

Så har vi inte kommit längre än så här 2018?

Än att uppmuntra kvinnor, tonåringar och barn 

till fortsatt svält och anorexiasjuka ideal?

Vem ansvarar för det här?

Och tycker man att lyckats med sina budskap och kampanjer,

när mottagaren ser förbi kläderna

 (för det borde väl vara det som är det intressanta?)

och bara kan koncentrera sig på magra kroppar?

Vem låter sig publicera sånt här?

Och dessutom sover gott om natten?

Det gör så jäkla ont i mig.

 (Samtliga bilder är lånade av HM.COM)