Jag vet inte vem av oss två som är risigast.
Jag?
Eller riset?
Det är nog egentligen jag.
Även om han-jag-är-gift-med tycker att jag piggat på mig.
När jag har ork nog,
att hyenaliknande skälla på mina familjemedlemmar att de ska gå ut med soporna,
tömma gympapåsarna
och röja upp sina kläder efter sig,
så brukar det tyda på att tillfrisknandet snart är i hamn.
Årets påskris då?
Nä det är helt fritt från trötthet, lätt snuva och muskelvärk.
Något torrare kanske, än när det inhandlades för en vecka sen.
Men ändå vid god vigör.
Det är ju lite av en snackis.
Det här med påskfjädrar.
Vissa tycker det är dödsdömt att sätta fjädrar i ris.
Och det har man rätt att tycka.
Såvida man inte tultar runt hela vintern i Canada Goose-jackor.
Eller ligger nerbylsad i duntäcken och liknande.
Då går det bort.
Men annars, absolut!
Jag tänker så här.
Att om man ändå har fjädrar i sin påskgarderob som man tar fram varje år,
så finns det ju ingen som helst idé att kasta dem som om det vore pesten själv.
För den döda hönan lär ju inte uppstå för det.
Och på sätt och vis är det ju bara bra galet att släppa fram
konsumtionsdjävulen i dig, som jag gjort
och köpa fancy-schmancy-nytänk.
Men nu har jag gjort det
(det är okej att tycka illa om mig för det)
Köpt kulörta ullkulor och satt fast på ett videris.
Och jag har även sparat mina gamla fjädrar för framtida återbruk.
(det är okej att tycka illa om mig för det oxå)
#ryckerpåaxlarna
Men ullbollar som delar ris med videkissar -
Älsk på den ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar