Det måste vara nåt "fel" på våra barn.
Lägger de sig klockan nio, så sover de till sju, halv åtta.
Lägger de sig halv ett, sover de också till sju, halv åtta.
Puh.
Igår kväll byttes ett träningspass, spontant ut, mot att bjuda hem vänner istället.
För första gången i år.
Ja mycket kan man beskylla oss för,
men att vi varit gästfria eller sociala detta år, är kanske inte rätt adjektiv.
För det krävs tydligen en skärtorsdag,
för att vi ska feeda oss själv och fyra till med gojsig pastarätt, chokladtårta och vin.
(eller Gud ja, vin = inget sådant till de fyra "små)
Men alldeles i början av andra sidan midnatt,
när gästerna dragit hemåt,
samlade jag (mama-be-atch) ihop mobiler, fjärrkontroller, Wii-kontroller, sladdar till Gamecubes , paddor och annat "skräp" för att göra skärm och spel
till Mission Impossible denna kommande arla morgon.
För att barnen skulle bli uttråkade och somna om.
Jepp!
Och det funkade ju!
Inte riktigt....
Nä istället har de sprungit maraton upp och nerför trapporna en så där sjuttioåtta gånger.
Lekt med pickadoller a´la High Chaparral.
Väckt mig genom att hoppa i sängen och lyckligt utbrustit
”mamma, vi har jätteroligt tillsammans”.
Bra så. Ju.
Men gör det tyst nästa gång.
Så idag rör vi oss omkring som påskzombiesar.
Och ingen, vågar erkänna att man är dygntrött och kinkig.
Mer än jag.
Och han-jag-gift-med.
Hepp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar