Det är lite meditativt, det där.
Att smyga barfota omkring i trädgården.
Under blå timmen.
Och dela ut livets vatten till våra små växtvänner.
I stillhet.
Och tystnad.
Här har det inte kommit en droppe regn på säkert fem veckor.
Till och med jag önskade lite regn tidigare idag.
När nackhåret blev blött,
av hushållssysslorna.
Och allting klibbade.
Men sen ändrade jag mig på den synpunkten.
Väldigt mycket faktiskt.
När jag och lil’sis sportade strandtennis,
tre-i-rad och tjugotvågradiga bad nere på Bästkusten.
Och man ska akta sig för att önska saker.
Som man inte tänkt igenom riktigt.
För det kan vara så att det slår in väldigt olägligt.
Som till exempel just med regn.
Med droppar som kommer lagom tills man trycker ner avtryckaren på kameran.
Och som håller i sig, i princip hela familjefotograferingen.
Sen bara - bortblåst.
Så nu kan vi säga att det har regnat här nere.
I södraste Södern.
Även om det knappt var lönt.
Och vid helt fel tidpunkt.
Men droppat har det.
Så där lite lagom uppfräschande för hyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar