Jag vill inte känna att jag ångrat nåt

Det är sand på golvet.

Små jäkliga sandkorn som fastnar på svettiga fötter.

Jag älskar sand, det gör jag.

På stranden.

Men på golvet - nä.

Det spelar ingen roll att jag dammsög igår.

Kornen letar sig fram på något mystiskt sätt i alla fall.

Smyger in i hörnen om kvällen,

för att sen krypa fram igen på dagen.

Men det är ändå värt det.

Svettiga fötter med sandkorn - inomhus.

För jäsiken vad vi hängt där nere i helgen.

Morgondopp, kvällsdopp och evighetslånga strandtimmar med ännu fler dopp,

i en enda skön potpurri.

Hela huset är fullt med måsten som vi puttar åt sidan.

Så länge.

Tills det regnar.

Då ska jag ta tag i överfulla förråd.

Göra mig av med saker som ej längre behövs.

Men det får vänta.

Om så blir, först i november.

Jag vill inte känna att jag ångrat nåt.

Att jag inte njutit sommar så att det räcker.

Så vi kommer fortsätta med kvällsdopp.

Middagar på stranden.

Och låta barnens rum, få se för jäkliga ut.

Jag vill inte känna att jag ångrat nåt....