Det kan vara så att jag i morse hittade ett barn sittandes på vardagsrumsgolvet.
Som motvilligt erkände att han hällt i sex teskedar O´boy i sitt mjölkglas
och att det var därför han glatt lapade i sig chokladsås.
Det kan vara så att jag var tvungen att trycka i mig två mackor av
det goda brödet från fredagskvällens Pompparty här hemma,
trots att jag tänkt ladda med hederlig gammal havregrynsgröt till frukost.
Det kan vara så att lil´sis lyckades tjata till sig en rosa fuskpälsväst igår kväll.
En sån som jag tycker är fullständig opraktisk och ifrågasätter när hon ska använda.
Men som hon troligtvis kommer ha alltid och säkert använda som pyjamas också för den delen.
Det kan vara så att jag ställt mig å baka ännu en äppelpaj till eftermiddagsfika,
eftersom det blev baljor av vaniljsås kvar från igår.
Och det liksom känns onödigt att slänga allt det goda.
Det kan vara så jag tyckte att det var en massa sköna bönor här igårkväll.
Att min mun pratade för mycket och att jag glömde bort att tänka igenom min shopping.
Att jag hade rackarens trevligt och att tiden gick alldeles för fort.
Och att jag allvarligt funderar på att bjuda hit alla igen på fika bara för att prata färdigt
om allt och ingenting.
Det kan verkligen, verkligen vara så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar