När man har nåt att erkänna

Jo, jag erkänner.

Jag har träningsvärk, det har jag. 

Rätt rejält om jag ska vara ärlig.

Och när jag tänker efter, så kunde den säkert förmildrats.

Jag kunde ju stretchat efteråt. Såklart.

Men det kändes sådär inbjudande på Malmös blöta gator, nån timme före midnatt.

Och jag kunde kanske druckit mer vatten efter loppet.

Men den utdelade sportdrycken efter målgången smakade magknip!

Och det var så mycket godare och trevligare att dricka ett glas vin hos vänner på hemmaplan,

att vattnet på nåt sätt glömdes bort.

Men Midnattsloppet 2015 alltså.

Med regn och blåst. 

Och med så många jobbiga träningspass under sommaren, 

då jag känt mig som en taktlös heffaklump.

Midnattsloppet 2015.

Med feelgoodkänsla. Rytm. Och nytt personbästa.

Jag måste erkänna att jag är riktigt, riktigt nöjd....