Jag är i den där avvänjningsperioden nu.
Då jag ska acceptera läget.
Att värmen tynar bort och att mörkret går mot evighetslångt.
Jag behöver tid för den omställningen.
Tid för acceptans.
Det räcker inte med att tända några värmeljus och låtsas tycka det är mysigt.
Jag behöver liksom ställa om mot höst i lugn och ro.
Men idag visar solen sig från sin goda sida.
Vi mellis-pick-nickar på trädäcket,
med fil, mackor och x-pops.
Och en latte till mamman.
Jag försöker sitta ner i lugn och ro.
Med en skolfotodressad unge, liggandes vid mina fötter.
(jo, den där "onödiga" västen kom igår. just in time for phototime)
Återhämtning.
Jag är inte så bra på sånt där.
Det är inte det att jag är rastlös och har svårt att vara still.
Men jag har så svårt att t.i.l.l.å.t.a mig att göra ingenting.
Fast det går lite bättre med en pälsklädd snusmumrik bredvid.
Och i solens sken.
Men det där, det måste jag verkligen bli bättre på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar