Som man badar får man ligga

Jag hade det liksom på känn, redan när jag vaknade i söndags.

Att övriga familjemedlemmars förkylningsbacillusker satt sina klor i mej.

Att mitt immunförsvar höll på att ge hädan.

Att den här gången skulle jag nog inte komma undan.

Så jag sprang.

Och jag badade.

För om jag ändå ska bli förkyld, så kan jag lika gärna bli det ordentligt.

Den inställningen.

Vem vet om det blir fler after-running-bad?

Ibland kan sådana löpturer och kalla dopp ge precis tvärtom effektiv.

Så vad fanns det att förlora?

Och även om jag sitter här med snörvlig näsa.

Så ångrar jag mig inte en sekund.

Elvagradigt vatten och ett hav för mig själv.....

Det är förstås få galenpannor som håller på med sånt.

Men jag älskar´t.

Känna kontrasterna. Känna sig levande.

Och även om det kanske blev årets sista dopp från bryggan, (vem vet?)

så blir det definitivt riktigt kallbad inne i stan kommande vinter.

I promise!

Amen