Sista kvällen i november sjunger Peter Jöback för mig.
Jag kör igång den årliga decemberdieten (lussekatter och vinglögg)
och tjoffar in små bra-å-ha-saker i grönt papper....
26 stycken.
En till dom var, den förste och den tjugofjärde.
Däremellan varannan lil'sis och varannan Big Bro's.
Paketkalender alltså.
Man kan tycka vad man vill om det där.
Helt galet egentligen.
Jag ursäktar mig själv med att det åtminstone inte är 48 små ettriga paket som ska köpas och slås in.
Eller ännu värre 72.
(Jo gudarna ska veta att jag ett tag tänkte överraska han-jag-är-gift-med med en birakalender)
Så alltså - bara 26 nyttoprylar.
N.Y.T.T.I.G.A!
Som trosor. Kalsonger. Ett för stort stjärngosselinne.
Trosor. Kalsonger. Hårklämmor. Underställ. Julens outfiter.
Schack. Böcker. Kalsonger. Pennor. Trosor.
En bajskorv (efterlängtad emoji) Och nagellack.
Jamen ni hör ju!
Bara nyttiga välbehövda saker!
(har jag berättat tidigare, att jag är expert på ursäkter?)
Men nästa år alltså.
Då tror jag att jag lägger ner barnens paketkalender.
Och gör en annan bra-å-ha-kalender.
Med mascara. Eyeliner. Ögonbrynsplock. Ansiktsmask. Choklad. Vinglögg.
Sovmorgnar. Behåar. Restaurangbesök. PT. Och en storstädning.
Då plockar jag fram egoisten i mig.
Och överraskar mig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar