Fototävling

"Med detta bidrag är jag med i tävlingen som anordnas mellan bloggen creando och CupoNation. Glöm inte att rösta på mig om jag nomineras till topp5"

Jo, det är fototävling på g. Hos Creando.

Och jag sladdar in såhär i sista minuten och hänger på.

Det är så mycket som är sommar för mig.

Glass i stora lass. Fladdrande klänningstyg.

Ljusa kvällar. Frukost i uterummet. Grillat.

Jordgubbsplockning. Och strandliv.

Just strandlivet är nåt speciellt.

Där hänger vi så fort solen visar sin nuna.

 Bäddar in tårna i Sveriges mjukaste sand.

Och bara är.



Jordiga tanter

 

Jordtanter.

Direkt från lilla jordgubbslandet.

Årets första skörd.

 

Tiden rullar på alldeles för snabbt nu.

Och det slår mig att jag glömt att njuta.

Glömt att lukta tillräckligt på blommorna.

Glömt att unna mig en kopp kaffe i en solstol på trädäcket.

Och glömt att sitta ute i de ljumma kvällarna för att läsa en bok.

 

Det får bli ändring på det.

Nu.



The fantastic four

 

 

Jo, vårt hem fylldes av små prinsessor på löpande band igår.

Och en och annan riddare oxå såklart.

Alla för att fira vår fantastic four-year-old. (Minus en vecka)

Jag tror att det var det sötaste jag sätt på länge.

En hel hög med små rysch-pyschade figurer.

Mest tyll vinner, typ.

 

Men jisses vad kalas tar slut snabbt.

Jag hann nästan inte med att andas där under två timmar.

Jo för så fort går det.
Det är paket som ska öppnas, korvar som ska dekoreras med senap och ketchup.

Barn som behöver hjälp på toaletten, tårt- och gottebord som det ska bjudas på.

Godispåsar som ska gömmas och ihopdiktade historier om den

hemlige-riddaren-som-sprungit-utanför-under-natten-och gömt-en-skatt-till-alla-barnen

som ska berättas.

Hepp!

 

Men alltså vila, det får man göra när man blir gammal.

För igårkväll var det inte tal om nåt sånt.

Nej för tusan.

Då var det barnfritt, dans under bar himmel tills efter midnatt

och hoppa-över-lerpölar på vägen hem över slätterna.

En helt vanlig lördag alltså.

 

 

 

 

 



In da bus

Jo, jag gick upp tidigt i ottan imorse för att dra iväg med trion i god tid.

För att hänga vid Busster inne i stan och göra mina barn till lags.

Sitta i ett blåshål nere vid hamnen och smaka på alldeles nyfräscht ösregn.

Svensk sommar ni vet.

För vad gör man inte för sina barn?

 

 

Mest för innehållet "in da bus" (ah-aow, ah-aooow).

Ni vet han den där ständiga tvåan i Mello, som flyttat till Amerika med någons ex

och som dansar grymt skönt.

Han - in da bus. Ah-aow, ah-aooow.

 

Och - för att gratis är gott.

Om man bortser från att jag var tvungen att ladda det hungrande busskortet,

 med några hundringar för att komma hem.

Eller att vi fick sladda in på BK för att ladda hungrande magar.

 

Men asså, nu talar vi inte mer om det.

Utan gör en tvärvändning.

För mer än så hinns inte.

Nu behövs lite sjysst skönhetssömn inför morgondagen.

Då vi har barnkalas på hemmaplan.

Och 40-årsfest på bortaplan.

 

 

Psst.

Och för er som undrar: Jo, vi lyckades hamna i rutan igen.

Som Dannyboy´s diskreta dansare.

Det är kanske nåt man ska lägga till på sitt cv? Eller?



Nääääästa statioooon! Första klass!

 

Skolavslutning. Den första.

I skjorta och shorts trippar han iväg.

Han håller först min hand.

Men när vi närmar oss skolgården, släpper han den plötsligt.

Vi är inne på minerat område. Där man inte längre är liten. Utan stor.

Så stor att man lämnar förskoleklassens land.

Och där nästa station, är första klass.

 

 

Vi firar med lunch nere på bästa strandhaket.

I goda vänners lag.

Och tossiga ungar badar i Östersjön.

Medans mammor andas ut. Bättrar på brännan. Och pandaögonen.

 

Hemma väntar jordgubbstårtan.

Vår nya tradition.

Jag tänker att rackarns vad tiden går.

Och att det kommer gå snabbare än jag tror att baka nästa.

 

Livet på rygg efteråt

 

Det är inte många galningar som är ute och springer tio, halv elva på kvällen.

Mer än jag. Och en främmande man med hörlurar i öronen och spring i benen.

Men det blir så sent när man ska välja kläder inför morgondagen.

Lägga barn som inte kan somna.

Och baka jordgubbstårta.

 

Men det är okej att det blir så.

För omgivningarna ute på slätterna är fortfarande magiskt vackra.

Svajande korn, råg, prästkragar och vallmon som slåss om platserna ute på fälten.

Vackert så man nästan vill gråta.

 

För att inte tala om efteråt.

När man ligger där på madrassen ute i trädgården och tittar rakt upp i den blå himlen.

Känner hur jäkla skönt livet är efteråt.

Med tunga vader och tunga ben.

Med en avslappning som sprider sig runt i hela kroppen.

Och en känsla av "God damn, i´m good"

 

Nog sjutton gillar man livet på rygg efteråt.

Skåne visar sig från sin bästa sida

 

 

Jag vet inte vad som har flugit i mig på sistone.

Kanske är bara den där lilla träningsdjävulen på axeln som puffar mig med sin treudd?

Men jag tycks ha fått konditionsug i kroppen och lite sunt förnuft i knoppen.

 

Så jag ställer bilen hemma och hoppar på cykeln istället.

För att styra kosan mot det där stället som är beroendeframkallande.

Tar frivilligt slingriga omvägar på landsbygden för att se

Skåne som visar sig från sin bästa sida.

Med hallonodlingar. Med äppelträd i blom. Med midsommarblomster.

Och med små gathus som jag passerar i den lilla, lilla byn.

 

 

 

Jag försöker se sportig ut i mina nytvättade löpartajts och mina tåjamsluktande gympadojs.

Men misslyckas enormt med min tantcykel el classico.

Och med barnsadel på pakethållaren.

 

För att inte tala om när jag trasslat ner bajken ner i diket för att plocka blommor,

medans ortens käcka, högspeedade klubbcyklister kör förbi i ett svisch.

Det är då jag känner mig som Ferdinand.

Som trivs bäst när jag får knycka blommor längs landsvägen.

 

Fast det där med motion - det ger mersmak minsann!