Att ramla pladask

Jag trasslar mig ur juli,

utan att riktigt hinna säga farväl.

Och ramlar pladask in i augusti.

Ka-boom!

Snart är det dags.

Att flytta tillbaka till rutinernas land.

Äta-jobba-sova... ni vet....

Det blir bra det också.

Även om det är smått ångestladdat.

Innan.

Same procedure as last year.

As every year....

Actually.

Sen tar det en förmiddag

och man har redan glömt hur det kändes att vara ledig.

Så vi försöker förvalta våra sista gemensamma dagar väl.

Röjer i förrådet när regnet strilar utanför

och medans barnen är hos kompisar.

Det är som en stor befrielse.

Som en lättnad när tippen tar emot all skit med sina öppna armar.

Som ett stort PUH!

Och en viktlättnad på tio kilo.

Barnen hamnar i lättare chock.

När de kommer hem.

När de ser vad vi trollat bort och presterat.

Ett decennium av ångest.

Jag ger mig ut i augustikvällen.

Den bjuder mig på tidigt mörker.

Blå timmen.

Magi

Och en dimma, 

som viskar att hösten snart är här.

Men jag är så nöjd.

Även om jag vill ha mer.

Nöjd över blandningen av vila,

våra möten och prestationer.

Och av känslan, att kunna tänka mig gå ut 

och lägga mig på en madrass i förrådet inatt.

Crazy woman - I know.

Man måste bara älska sommar, sol och semester

Jag vet, det har varit tystare här 

än i graven.

Men jag har haft fullt upp med njuta av att vara här och nu.

Att ladda energi och minnen, 

inför mörkare tider.

Fullt upp med att träffa vänner.

Lära mig att uppskatta öl igen.

Lösa syskontjafs och inse att jag gillar gröna föremål.

Jag har haft fullt upp med att älska sommar, sol och semester.

Och åka runt på Sverigetouren.

Men nu är jag tillbaka.

Och för den som vill,

får man lov att följa med mig bakåt i tiden.

Och njuta av samma som jag gjort.

Åtminstone delar av det.

Hepp!

Sverigetour del 7 - Hemlängtan

Vi lämnar Sälen

och rullar hemåt.

En, två dagar tidigare än planerat.

Vi har varit på resande fot under tio dagar.

Det är trettio grader varmt.

Vännerna skickar frestande vi-är-på-stranden-bilder

Och vi längtar efter playahäng.

Vi är nöjda, det är vi.

Vi har plockat hjortron i kvällssolen,

samtidigt som vi låtit oss ätas, likt delikatesser, av myggorna.

Jag har plockat midsommarbukett i juli

och tjatat på barnen om att läsa varje dag.

Någon (inte jag) har kokt hjortronsylt

och bränt botten av kastrullen.

Vi har spelat Alfapet tillsammans 

och ätit chips.

Vandrat uppför Kungsleden

och tryckt i oss obligatorisk fika.

Och tittat på solen,
 som gått ner mellan dalar och berg.

Så vi är nöjda,

det är vi.

Och lämnar Dalomfjällen för Skåneland.
För denna gång.

Sverigetour del 6 - Kring denna kropp

Vi är på tur.

Nära norska gränsen.

I Rörbäcksnäs.

Här finns Longhorn.

Och världens bästa hamburgare.

Har jag hört.

Jag är inte så fancy av mig.

Men när vi kör in på en tom parkering intill ett småsjaskigt trähus,

blir jag väldigt o-s-ä-k-e-r på de rekommendationer vi fått.

Klockan är sex och stället är helt tomt på gäster.

Utanför sitter en man och läser tidningen, 

lagom ointresserad av att ge vår ankomst ett välkomnande leende.

Men vi går in.

Och vid baren möter han upp oss.

Han - ifrån köksingången.

Vi tar mod till oss.

Beställer på engelska.

Jag, ytterst osäker på kvalitén på min kommande rätt....

Men det blir bra.

Riktigt bra!

Det kommer fler gäster.

Och ännu fler gäster.

Och fyra fina hampingar landar på vårt bord.

Homemades.

Vällagade.

Mumsiga! 

Och riktigt, riktigt goda!

När man är Rörbäcksnäs, så ska man visst bada.

Om man vill.

Och vi är inte svårflörtade.

Även om vi snackar insjö.

Eller tjärn.

Gorrtjärn.

Nä vi har hängt i tjugofem-trettio-graders-värme

och längtar efter att kylas av.

Vattnet är annorlunda.

Ljummet, men kyligt som en bergstopp.

Men botten fin.

Först lite långgrunt, för att sen bjuda på rejält djup.

Men det är fantastiskt skönt.

Och efterlängtat.

Iallafall för en badguru som jag.

Jag tittar ut över sjön.

Kollar in alla människor som parkerat sig på denna lilla strand.

Låter ögonen vila från Kring denna kropp.

Det är en viktig bok det där.

Om kroppshets.

Om att äga sin kropp.

Bestämma själv.

Hur den ska se ut.

Hur den ska få användas.

Och av vem.

Om skuld och skam.

Jag tänker ofta på det där om sommaren.

På stranden.

Jag tänker på alla som egentligen

vill hänga på stranden, men inte vågar.

Som känner sig obekväma.

Som är rädda att bli bedömda.

Att inte passa in.

Sånt gör mig så ledsen.

För vem ska bestämma sånt?

Kan inte alla få äga rätten själv om sin kropp?

Och göra som man vill?

Sverigetour del 5 - Kvinnors begränsade sfär

Jag går längs korridoren.

Den utan fönster.

Den utan människor.

Bara jag och en massa öppna dörrar.

Jo hotellet håller på att renovera.

Göra fint.

Fint som snus.

Ljust och fint.

Och fräscht.

Men de där korridorerna.

Med öppna dörrar.

Och mörka ensliga rum.

De får min kvinnliga reptilhjärna att gå igång rejält.

Som ett skadat djur, sneglar jag in i varje rum.

Höger. Vänster. Höger. Vänster.

Finns det nån här som vill mig illa?

Som vill dra in mig i ett rum och leka härskare?

För här finns ingen som hör.

Om ett skadat djur, börjar yla.

Jag tänker hur sjukt det här är.

Mina känslor.

Hur alarmet i hjärnan sätts igång.

Hur beredskapen höjs.

Hur musklerna spänns.

Och hörsel och syn spetsas till.

Jag har tack och lov aldrig råkat ut för nåt.

Men i decennier har mina öron fått höra talas om flickor, tjejer, kvinnor och tanter

som råkat illa ut.

Som dragits in i buskage, bakom tunnlar, in bakom stängda dörrar.

Förnedrade.

Livrädda.

Det är inte klokt.

Att min sfär ska begränsas så.

Att kvinnors sfär ska begränsas så.

För jag tror inte jag är ensam.

Och jag tror heller inte,

 att de är många män som känner så.

Sverigetour del 4 - Separation i fjällen

Tisdag morgon och vi vaknar upp i Sälen.

På Högfjället.

Och en blygsam sommartemperatur på tolv grader.

Det är då beslutsångesten vacklar.

Hemma i Skåne verkar värmen ha tilltagit.

Och vännerna ligger på stranden som packade sillar.

Jo iallafall av vad man kan utläsa på bilder som skickas till mig.

Eller på sociala medier.

Och här uppe, är temperaturen lika mycket,

som en sämre nyårsnatt hemma på Näset.

Fast vi har redan bestämt,

att vi ska dela på oss.

Bokat upp och betalat avgifter.

Killarna för sig.

Och tjejerna för sig. 

Big Bro och han-jag-är-gift-med

hyr bikes.

Åker runt på cykelspår.

Nerför backar.

Och beklagar sig något om uteblivna cykelbyxor.

Vi tjejer, blir med ytterligare en tjej.

En Saga.

Och trampar kavat upp för hela Gustavbacken.

Jag tänker att backarna är bra mycket brantare när det är sommar.

Och det är inget snack om vem som är i bäst form -

 Saga.

Sen vandrar vi vidare bort till Stensjön.

Det får mig att tänka på planeten Mars.

Inte för att jag nånsin varit där, 

men jag föreställer mig ett kargt och stenigt landskap.

Själv tycker jag att det är så vackert här, 

att det gör lite ont.

Det är inget snack, utan att de där två trivs.

Dagen när vi hyr hund,

är tveklöst årets höjdpunkt.

Både bättre än julafton och födelsedag,

tillsammans,

om man frågar lil´sis.

Fjälluft.

Och ett nittionio-våningars-träningspass.

Sånt somnar man ovaggad på.

Sverigetour del 3 - En ny tradition

Det är en ynnest att få åka runt så här i Sverige.

Jag känner sådan tacksamhet,

över att få sladda in hos nära och kära.

Över gästfriheten

att få bo några nätter här.

Några nätter där.

En ny tradition har frodats.

Ett stopp hos vännerna i Dalarna.

På deras sommarställe nånstans mellan skogarna,

fälten och sjöarna.

Just där hänger de några veckor om året.

I ett hus som är så sött,

som i en saga.

Det är inte konstigt att vi trivs i sällskapet,

som är fullt av värme och omsorg.

Barnen har bara träffats vid två korta tillfällen tidigare.

Men ibland är likheten nästan för stor för att vara sann.

Tjejerna odlar ett gemensamt intresse - gymnastik!

Det är volter, flickisar och Gud vet vad.

 

Grabbarna ett annat - innebandy.
Jo det finns drömmar om SSL i dessa pojksjälar.
Den ena drömmer om en plats i Storvreta.
Den andra om en plats hos rivalen - tillika hemmaklubben - Falun.

Och så finns det två pappor.
Som simmat utanför bild.
Som gillar motorsnack, SSL och är innebandytränare.
Åt de blivande stjärnorna ovan.

Och så finns det två kloka mammor.

Som gillar enkelheten och äktheten.

Som knöt vänskapsband i Bromma.

Någon gång i slutet av nittonhundratalet.

Då vi båda jobbade i varsin förskoleklass.

Jag tänker att det måste vara,

 ovanligt med så många gemensamma intressen.

 Och jag tänker att jag har det ovanligt mysigt.

Redan nu, tror jag mig kunna utlysa denna kväll som sommaren bästa.

Jo så är det.

För det känns svårt att kunna toppa en middag i en faluröd-målad-loge.

Fylld av stämning, god mat och varmhjärtade människor.

Och avsluta den med grillade king-size-bilar över öppen eld.

Innan det är dags för att tacka för en minnesvärd kväll.

Krypa ner i sängarna.

Och se hur elden tar sina pustar,

 innan vi kommer till ro och somnar.

Amen.