Jo, jag hade ju ställt in mig på en annorlunda julafton.
En sån utan klappar, gran och julmatskoma.
Men att jag bara skulle få två timmars nattsömn.
Dra nitlotten att tvingas eskorteras till the extra-safety-control-room,
på Frankfurt's flygplats.
(vi snackar tvåbarnsmamman som förvandlades med terroristvarning)
Lyckas sno åt mig ytterligare en timmes sömn,
liggandes raklång på några stolar vid Tampagaten.
(jag vet, det luktar uteliggare om sånt)
Och att vi skulle köra så in-i-bombens-jäkla-fel i mörkret -
nånstans mellan Tampa och Clearwater.
Men vet ni!
Det finns verkligen fina underbara människor som lägger ner
sin själ för att hjälpa till.
Som den mörka killen i snabbköpsaffären.
Som den mörka killen i snabbköpsaffären.
Som kollar Google-maps åt en,
när man själv inte har tillgång till internet på fånen.
när man själv inte har tillgång till internet på fånen.
Som klickar bort sin egen mamma i luren,
för att bistå med hjälp.
Som istället ritar kartor och förklarar.
Och berättar att vi hamnat en halvtimme åt fanderns fel håll.
En mer godhjärtad människa har jag nog aldrig mött.
I mörkret.
På julaftons kväll.
Och vet ni!
Vi hittade med hjälp av kartan.
Och den där killen som hjälpte oss att komma till rätta,
kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
En attans ovanlig julafton alltså.
Och den där killen som hjälpte oss att komma till rätta,
kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.
En attans ovanlig julafton alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar