Kennedy Space Center. In the name of honest

Det kan ha varit så att vi varit ute och åkt bil igen,

Att vi råkade köra förbi en vägtull utan att betala.

(Ouups!!)

Och att jag höll på att få tokspatt på de små där bak.

Jag ska vara helt ärlig nu.
Jag älskar verkligen att ha med mina barn när vi reser.
Och jag har svårt att tänka mig att göra det utan dem.
Men det finns stunder, när vi åker bil,
då jag på allvar sliter mig i håret
och undrar varför vi tog med dem?
Antingen retas och tetas de.
Eller låter de som aracuan i Kalle Anka.
Timme ut. Timme in....

Och det kan mycket väl ha varit en sån dag idag.
Hela vägen till Kennedy Space Center.
Och tillbaka.

Men Kennedy Space Center alltså.
Mäktigt.
Imponerande.
But way to informative for me.
Big Bro älskade det.
Njöt i fulla drag.
Vi tjejer hängde på killarna,
men var ett stycke mindre begeistrade.
Men sevärt - absolut!

Jag gillade nog mest att ta bussen

(även om det var en timmes kö)

och hänga på centret för Saturn V/Apollo,

för att uppleva uppskjutning från kontrollrummet.

Och sen kolla in vilka otroligt stora muskedunder till rymdraketer.

W.O.W.

Sen kan det ju lätt vara så om man är kvinna,

och gillar kläder,

att man fastnar för lite rymddräktsmode.

Tänker att en sån där dräkt,

borde vara ypperligt att ha på jobbet när bacillepidemierna härjar.

Så nog fanns det nåt för mig också.
Absolut.
Men jag tror ändå att Nasa uppskattades mest av boysen.