Lite jävla julstämning om jag får be

Jag vet. Man ska inte svära.

Framförallt inte om man är förälder. Och jobbar med barn.

Men det är så det känns.

För när advent ligger runt hörnet varje år,

så sladdar jag runt i huset i elfte timmen.

På jakt efter fönsterstjärnor, bortglömda hyacinter

och glödlampor som inte finns.

Det är inte alls så mysigt som jag tänkt mig att det ska se ut forsta söndagen i advent.

Inte. Ett. Dugg.

Jag får ursäkta mig med två hysteriska veckor.

Med för lite sömn. Och för mycket stress.

Med taskig kosthållning. Och bortprioriterad träning.

Men nu är det dags att försöka lägga det där bakom sig.

Andas ut.

Springa bort stressen.

(bästa sättet hitta andningen igen)
Dricka glögg och äta lussebullar.

Och försöka få till lite jävla julstämning. Om jag får be.



Dra mig baklänges

Jo, jag har gått och blivit nominerad som en av fem bloggar på Besökstoppen.

Och där får man gärna rösta om man vill.
(scrolla ner lite på deras sida och kika till höger)

Mest hela tiden.

Eller iallafall en gång var 24:e timme.

Och så har mina printar kommit hem.
Efter lite spårning och kludd.
Men nu är dom här.
Inramade och färdiga till försäljningen imorgon på julbazaren.

Att bli förföljd av sin värsta fiende

Hon är här igen. 

Hon följer varje litet steg jag tar.

Jag känner hur jag har henne i hasorna under morgonpromenaden.

Hur hon andas varmt i mitt öra, när jag tar mig fram över den smala, kyliga strandremsan.

Vi går inte riktigt ihop.

Hon sätter griller i huvudet på mig.

Griller som jag inte tycker om.

Som förstör mina gåvor och min kreativitet.

Hon är min och allas vår värsta fiende.

Hon är självkritikern.

Hon försöker inbilla mig att det jag gör inte är tillräcklig bra.

Att jag inte gör mitt yttersta och egentligen kan lite, lite till...

Hon försöker få mig att knyta blodsband med Jante.

I hopp om att jag inte ska tro att jag är nåt.

En tro att jag inte kan.

Jag vet att hon försvinner när jag pekar finger åt henne.

Bara jag pekar tillräckligt länge.

Bara jag tålmodigt och envist visar vem det är som bestämmer.

Amen.

Långkalsonger, lussekatter och en trave julsånger

Efter ett innebandykalas igår med ett tjog nioåringar 

i en gammal gympasal fylld med testosteron, 

vinnarskallar och pizzaskinka på golvet, så kom den - vintern.

Och jag som paxat största soffan efter kalaset, 

blev utdragen i långkalsonger av lil´sis.

Ut i kylan. 

Mörkret. 

Och pulkabacken. En trögåkt sådan förvisso.

Men tillräckligt härlig och snabb för att få Fröken Fniss att kikna av skratt.

Och för att få barnet i mig få träda fram igen.

Och den är fortfarande kvar. Vintern.

Liksom mina långkalsonger.

Dom fick vila under natten. 

Men lagom till syskonfotograferingen i morse, åkte de på igen.

Det är fint sånt där.

Att vanka runt med omejkat fejs utan att bry sig.

Och tänka att livet är bra fint när man är fyrtio.

Att få stå i köket och baka lussekatter och kicka igång lite julmusik.

Och att med skräckblandad förtjusning inse att advent står alldeles runt hörnet.
Det går undan nu....

Söndagshopping i sikte. Och sandelträd

Förut kunde jag tycka att söndag var lätt ångestframkallande.

För att helgen började gå mot sitt slut.

Nu älskar jag söndagar.

Att få äta sen frukost utan stress.

Veta att helgens taxichaffisjobb är över.

Och därmed slippa en massa måsten.

Idag är det söndagshopping i sikte.

Lite bra-å-ha-grejer, nån liten julklapp

och förhoppningsvis ett doftljus med sandelträd.

Typ som Lagerhaus tvål nedan.

Den är beroendeframkallande.

Fredag. Och de 15 bästa.

Det är fortfarande kaffe, kaviar och Kent.

Fast måndag har förvandlats till fredag.

Och just den känslan när man förvirrat vaknar upp i mörkret på morgonen 

och inte vet vilken dag det är? 

Och man efter några mikrosekunder kommer underfund med att helgen står inför dörren.... 

Den känslan - den är inte dum...

Så mellan kaffekopparna, kaviarmackorna en jädra massa Kent

 och ett antal timmar bland en massa barn,

så har jag gjort ett kollage över mina 15 bästa.

Jo det finns några godbitar till, absolut.

Men dessa är några av mina fotograferade favoriter.

I stående format.

Have a nice weekend!

När barn hjälper barn

Det känns mer angeläget än på länge.

Att berätta för våra barn om världen utanför.

Om andra barn som svälter.

Om barn som är föräldralösa.

Om barn som inte har nånstans att bo.

Så jag kan gilla att det finns en förskola som samlar in pengar,

till ett barnhem i Ghana.

Där mängder av har-det-bra-människor engagerar sig.

Där det anordnas en bazar för ett verkligen gott ändamål.

Men framförallt att barn hjälper barn.

Amen.