Om man älskar tomater...

Jag vaknar upp på trädäcket.

Och inser att jag måste ha somnat där trots allt.

Jag älskar att ligga där på kvällen.

Jag. En gammal solstolsmadrass. Och tystnaden.

De andra tre lämnade skeppet direkt efter den sena middagen.

Vidare till en annan mindre båt.

Det är där de håller till nuförtiden. 

Om man inte hittar dom här hemma.

Jag måste sovit en dryg timme där på trädäcket!

Klockan är nio och disken i köket är lika orörd och smutsig, som när jag lämnade den.

Jag var bara tvungen och ta mig en nap.

Helt slut i knoppen av allt bilkörande 

(herregud vad mycket enklare det är att vara två vuxna i en bil, när man ska medla mellan syskonkonflikter och lösa ett och annat världsproblem samtidigt som man KÖR bilen),

vilda-västern-äventyr (mer om det en annan dag)

 och alla intryck.

 

Under dagens hemfärd från mamma (där vi mellanlandat)

sladdar vi förbi Tomatens hus.

Och om man älskar tomater -

(och det gör ju jag)

- ja då har man kommit till rätt ställe.

Där finns ju tomater i alla möjliga sorter.

Gula. Vita. Gröna. Röda. Svarta. Runda. Avlånga. Små. Stora. Och pumpformade.

Och så tomatpaj i den lilla krogen bredvid - Miss Alice.

Ett sånt där litet ställe som jag blir alldeles till mig av.

Modell växthus.

Med vita bord och stolar.

Och några vita fladdrande gardiner.







Men nu är vi alltså hemma igen.
Välkomnade med bra nyheter.
Och ett nytt golv i köket, efter vattenläckan.
Skönt å stå på men fult.
Inte alls som jag trott.
Och som ger våra köksluckor en mer nyans av orange och gult!

Men vi är hemma iallafall.
Och det där köket får vi ta tag i nån annan gång.

Amen.

När man redan brutit ett löfte

Uppehållstjänst måste vara något av det bästa man uppfunnit

Jag kommer ständigt på mig själv att jag ler åt detta fenomen.

Sju veckors sommarledighet!

Tid för återhämtning. 

Tid för familj.

Tid att ta dagen lite som den kommer.

Man kommer snabbt in i semestermooden.

Sena kvällar. Långa sovmorgnar.

Barnen är redan inkörda i nya sömnschemat.

Och jag som lovat mig själv att inte lägga mig efter klockan elva,

har brutit mitt löfte. För längesen.

Och på motionsfronten går det illa.

På sistone skyller jag på värmen.

Och min axel/arm som gör ont, så fort jag varit ute och sprungit.

Men jag försöker. Komma tillbaka.

Fast jag tror det är dags att ringa "Gud" nu.

Och se om han kan laga det som är trasigt.

Trycka lite här och lite där.

Och sen hokuspokus.

Kanske jag kan köra spring-filijokus.

Igen.

V E C K A   T J U G O F E M
Måndag  4 km pw
Onsdag  3+2 km löpning inkl. dopp
Söndag  5+2,5 km löpning inkl. dopp

Midsommar på sydligare breddgrader. Och polsk bränna.

Det är chilling på hög nivå.

Vi drar till stora bryggan.

Svalkar oss i Medelhavsvarmt vatten och jag skaffar mig polsk bränna.

Röd bål och vita bröst.

Det blir lätt så när man missbedömer solens styrka en sen eftermiddag.

Och sitter i solstolen och läser Big Bro´s Glasbarnen.

För det är vad vi orkar midsommardagen. 

I trettio grader. Plus +

Värmen, den håller i sig.

Och visste jag inte bättre, 

skulle man kunna tro att vi firade midsommarafton på sydligare breddgrader.

För annars var det som den mest svenska högtid brukar vara.

Med dans kring stången.

Små grodorna.

Sill och päror - till total matkoma.

Och tack och lov ett dopp i det turkosa.

Alla åtta. 

Vi behövde det för att överleva tror jag.

Överleva hettan.

Månn jöö! som värdinnan brukar säga.

Det är franska. Och jag har ingen aning vad det betyder.

Herregud! 

Typ.

Men det där doppet.

Som ett trolleritrix.

Efter det, började hjärnan fungera igen och återhämta sig från härdsmältan.

Och vi vuxna började konversera igen.

Hepp!

Midsommarafton tvåtusensexton.

Ingen här på Guldkusten kan iallafall komma och säga att vi hade dåligt väder.

Galet varmt.

Det varmaste i mannaminne.

Och somrigt, så att det förslår.

Amen!

Att bara vara hemmafru?

Idag har jag gjort frukost.

Och plockat blåklint.

Jag har handlat midsommarmat.

Handlat öl som jag själv inte ska dricka.

Och bakat "minitårtor".

Jag har bakat kavring.

Och knäckebröd.

Rensat femton liter jordgubbar.

Och gjort sylt på fyra av dom.

Jag har letat smutstvätt i hela huset.

Och kört tre maskiner.

Hängt upp en av dom.

Och bytt handdukar på toan.

Jag har lagat lunch.

Och haft kompisar till barnen här.

Kört tre diskmaskinsladdningar.

Och plockat ur lika många.

Jag har varit hos tandläkaren med Big Bro.

Och pratat tre gånger i telefon med midsommarvärdinnan.

Jag har gjort färdigt höstens schema.

Och mailat ut ett långt mail om ovanstående.

Jag har vattnat blommorna därute.

Helt i onödan eftersom åskovädret kom.

Jag har hittat en gammal jordgubbe på Big Bros rum.

Och sett spår av fler uppätna på toaletten intill.

Jag har tänkt åka till återvinningen.

Men inte hunnit.

Jag har inte varit på jobbet.

Inte haft nån lunchrast.

Och ännu inte tittat på tv.

Jag har bara varit hemmafru.

Och gjort sånt som inte räknas.

Eller?

Birthdaytime. Paybacktime

För sju år sen låg du där på min nakna barm.

Nykläckt. Varm. Och vit av fosterfett.

Jag minns att jag sa, ååhhhhh vilken liten en!

Liten? Svarade barnmorskan. Jag tror hon väger över fyra kilo.

Jodå. Fyratusenfyrtio gram.

En Aladdinkartong tyngre än brorsan när det begav sig.

Fyratusen plus! Och den sötaste av alla små dunderklumpar......

Det var en av mina lyckligaste dagar.

Trots att vi bara fick ses tio minuter.

Innan jag akut for iväg till operation för att förhindra förblödning.

Och sen fick ligga på intensiven ett halvt dygn.

Då pappa och barnmorskorna turades om att ta hand om dig.

Men det, det är en helt annat historia.

Du och din bror gör mig lycklig.

Ibland tokig. 

Men mest lycklig.

Så när det idag är din sjuårsdag,

vill jag göra dig lycklig.

Jag försöker alltid göra så gott jag kan för att göra dig lycklig.

Även om du avskyr när jag sätter gränser.

När du inte får ha korta magtröjor och jag tjatar om klämmor i din lugg....

Jag tror att vi gör dig lite extra lycklig idag.
Lycklig utav av att få en tredje cykelnyckel! (du har två till din gamla)
Och hoppa-i-taket-lycklig när du inser att den faktiskt tillhör en ny!
Lycklig när du cyklar runt runt i rondellen klockan sju på morgonen.
Lycklig över att cykla runt till olika lekplatser.
Lycklig över att mamma mutar er med Burger -King-lunch,
 - bara för att du ännu en dag ska dras ut i jordgubbslandet.
Lycklig över att du får bestämma hämtmat.
Lycklig över att du får cykla ner till havet och bada,
samtidigt som jag springer.
Lycklig över att få äta en "våningstårta" som du önskat.

Lycklig.
Jag tror att du är lycklig när du somnar.
Trots att Zlatan gjort sin sista landskamp
och din storebror konstaterar att det kanske är bra.
För nu får Zlatan kanske träffa sina barn lite mer!
(älsk på den)

It´s birthdaytime. And paybacktime.
Och vi hoppas att vi gjort dig lycklig.

Yoga i jordgubbslandet

Det är internationella yogadagen.

Och få saker frestar mig så mycket som utomhusyogan deluxe i Pildammsparken.

Fast idag får vi inte ihop det.

Så det blir mer stående hunden i jordgubbsstycket.

I skiftande väder. Mest regn. Faktiskt.

Men vi har sommarlov och jag struntar mest i nederbörden.

Som upphör så fort vi plockat färdigt.

(Jodå, lång näsa på den)

För vi har sommarledigt!

Och jag känner att jag landat.

Jag älskar livet lite extra då.

Jag älskar att sitta i lotusställning på trädäcket och rensa jordgubbar.

Jag älskar barnens glada miner när de bjuds på jordgubbar med grädde.

Jag älskar att slippa passa tider,

och möta dagen som den är.

Och jag älskar energin som kommit tillbaka mig.

Det är nåt meditativt i sig.

Att få vara i stillhet en stund.

Och tänka färdigt sina tankar.

Det är nåt meditativt i sig.

Att inte bry sig om regndroppar i ett jordgubbsland.

Och stretcha baksida lår, medans man jagar början till en årsförbrukning av jordgubbar.

Sat nam!

En glad överraskning

När barnen var minisar på riktigt, hängde vi här en del.

Sen vet jag inte riktigt vad som hände.

Om vi tröttnade?

 Eller om vi helt enkelt inte tyckte det var värt pengarna längre?

Eller om det kanske var en kombination.

Så det ska erkännas att jag, till en början,

var något halvskeptisk till min väninnas idé om att hänga med på tur idag.

Fast så här i efterhand gillar ja't.

Både idén OCH Skånes Djurpark.
Och sällskapet förstås!

Jag kan inte sätta fingret på vad som var bäst.

Men jag tror att uppfräschningen i parken och
barnens möjligheter att delta på ett nytt sätt, imponerade på mig.
Att barnen fick ge hjortarna mat, var en riktig hit!
Och kanske fick fågelshowen ett litet plus.
 Den som mamma min pratade så varmt om igår.

 

Men om man frågar Big Bro så var det nog traktorturen i Fåret Shauns nyöppnade land, som var bäst.

Och om man frågar lil'sis, så blev hon alldeles kär och betagen i de nästintill nyfödda små lammen, 

med sina stappliga ben.

Och nej snäckan, vi kan inte få plats med ett lamm där hemma.

Och ja, de växer och blir galet mycket större....

Men nöjda var vi alla i varje fall.
Och trötta.
Och innan det bar hemåt igen, beslöt vi oss för att uppgradera till varsitt årskort.
För hit, måste vi snart åka igen.