torsdag 17 augusti 2017

Att stå med två ben i tre världar




Den här veckan är det tillbaka till Rutinernas land.
Det är väckarklockor som ringer.
Tandläkarbesök som ska clearas.
Gympaläger dit barn ska levereras.
Underbara augustikvällar som man måste ta vara på.
Och hallonsylt som ska vaktas.
(för akta er vad god den är)

Det rakt in i hetluften alltså.
Utan inskolning efter åtta veckor semester.
Lite lätt kryddat av kvällsfotograferingar.
Några dagar på nya jobbet.
Och några dagar/veckor för att avsluta det gamla.

Det är så det känns tänker jag.
Att stå med två ben - i tre världar.
Eller att vara en aning populär :-)
Härligt är det iallafall.
Om än, väldigt mycket.

   

Cecilias hallon/lakritssylt

1 dl vatten
12 Turkisk Peppar karameller
5 dl hallon
3 dl Dansukker syltsocker

Blanda vattnet och karamellerna i en kastrull och sjud tills alla har löst sig.
Tillsätt hallonen och syltsockret och koka upp i tre minuter.
Ta grytan från värmen och skumma noga.
Häll upp på varma, väl rengjorda burkar.
Förslut och förvara svalt.
(och göm dem för barnen)

lördag 12 augusti 2017

Semesterns absolut sista


N som i Nimis..
Det är här vi hamnar.
Under semesterns absolut sista utflykt.

Vi tar oss ner för den snirkliga terrängen.
Över stensnubbliga skogsstigar och überbranta höjder.
Jag är glad, över att vi varit så kloka och väntat med besöket tills barnen nått sin ålder.
Och att det är soligt, torrt väder (även om skyltar "varnar" för kopparorm) för att undvika halka.


Han, Big Bro, som tror sig ha tappat intresset för familjeutflykter,
visar sig vara den som uppskattar min utflyktsidé allra mest.


Och hon, mamma, tillika mormor och svärmor, 
måste vara en av de snyggaste sextiofemåriga kvinnorna som krånglat sig igenom 
de där smala trägångarna det här året.


Det här är ligan alltså.
Efter några slurkar Capri Sone, kaffe eller Cola.
Och på tok för många bullar.
Men gudarna ska veta att det behövdes energi.
För min rygg, efter att ha klättrat hela vägen upp igen,
måste varit blötare än efter min trettiograders shoppingrunda på Mallis för några veckor sen.
Och det säger inte lite det.


Semesterns sista utflykt alltså.

Over and out.

torsdag 10 augusti 2017

När man ätit trettiofyra liter glass. För mycket....


Det sägs, att om (läs när) man går upp ett gulligt litet trivselkilo i vikt
så motsvarar det att man övertrasserat sitt intag med sjutusen kalorier.
Och om det stämmer,
så har jag ätit trettiofyra liter glass för mycket under min semester (?!)

Då kan det vara så att jeansen sitter lite tajtare inför jobbstarten,
än innan man gick på sitt livs längsta sommarledighet.
Jo, så kan det vara.

Men tänk själv, trettiofyra liter glass!
Nånstans måste de ju gömma sig!?
För de glasspaketen hänger inte i armhålan iallafall.
Det kan jag säga.

Då finns det några alternativ hur man lyckas lösa jeansfrågan.
Man äter ingenting på två och en halv vecka.

Eller....
Man går i yogabyxor resten av året.

Eller....
Man springer 44 mil.

Eller....
Man köper nya billiga stretchjeans på Lindex.

Safe and sund 😉
Och dagens quick-fix-tips.

#förlåtattjagärsånmattenörd

måndag 7 augusti 2017

Life is a beach


Vi är svältfödda på svenska stranddagar i år.
De, som enligt mig, är de absolut bästa.
De, som efter några timmar där nere vid havet,
renar min själ.
Och gör min kropp totalt avslappnad.

Det är väl synd å säga att det kryllar av badglada människor där.
Nä, stranden är som glesbygden, när vindarna ligger på
Och ska man hitta homo-sapiens-liknande figurer,
så får man leta i sanddynerna.

Vi gör som de flesta andra.
Cocoonar oss i gropar, där det är som varmast.
Och om det skulle bli för varmt (OM!!!)
så svalkar vi oss i det trettongradiga vattnet.
Sen är man pigg, kan ni tro.
Och uppfriskad.


Men vi gör det.
Njuter av de sista dagarna.
Struntar i att vara alltför kräsna.
Och passar på så fort tillfälle ges.

Life is a beach.
And the beach - you gotta love it.

Saker jag övat på


När jag var liten drömde jag om att bli advokat (!?)
kontorissa (jo det har jag ju gjort)
 "lekisfröken" (been there, done that, gonna do it again)
OCH fotomodell. (ännu ett frågetecken ? )

Fotomodell, hmmm.
Jo jag är förvisso lång nog.
Och i tonåren var jag så smal, att kompisar brukade säga att jag var snyggare MED kläder än utan.
Fast nu när jag tänker efter så var det ju snarare bullshit och avundsjuka.
Jag var aldrig mager.
Jag var smal.
Men alltså fotomodell.
Nä.
Nä. Nä. Nä!
Av många orsaker.

Framförallt är jag inte sådär photogenic.
Jag gömmer mig hellre bakom kameran.
 Än poserar stelt framför.
Amen ni vet,
är man bra på att äta choklad och fotografera,
så ska man göra det.
Är man inte det,
kan man överlåta det till nån annan.

Så det är det jag gör.
Äter en herrans massa choklad och fotograferar ALLT i lilla familjens liv.
Högtider, resor, födelsedagar, gymnastikuppvisningar, innebandyläger,
matcher, picknickar på stranden, syskonkärlek när den hälsar på, skolavslutningar, 
efterrätter, solnedgångar, stämningar, känslor, vardagen, vänner, kompisar...........

Men den där insikten som smugit sig på.
Med åldern. Eller av Gud vet vad.
Eller för att jag är förälder
och måste tänka tre varv kring jorden mer nu, 
än när jag var singel och själv.
Jag vet inte.
Men tanken på att OM nåt skulle hända mig,
så minns det inte många fotografiska minnen kvar.
Av mig.
Som mamma. Dotter. Fru. Eller vän.
Den insikten, har fått mig att tänka om.
Och börja ta selfies.
Be om spontanfotografering ibland.
Strunta i om jag ser snygg ut, är osminkad eller vad.
Det är minnen som betyder nåt.

Så det är det jag övar på.
Att känna mig mer bekväm framför.
Och att samla minnen.

Amen.






onsdag 2 augusti 2017

Innan allting tagit slut


Vi åker till in till city.
Huvudstan.
Innan hemfärd.
Innan nästan alla lediga dagar tagit slut.


Hela Stockholm är Prideifierade.
Skyltfönster.
Flaggor.
Reklampelare.
Och tandkrämstuberna på hotellet där vi bor.
I like it.
Och egentligen önskar jag att vi stannat några dagar till här,
för att få uppleva paraden.




Men istället roar vi oss med Fotografiska.
Eller det är mest jag som roar mig.
De andras intresse dalar sakta neråt.
ändå ner till Big Bro´s, som tycker att det suger.



Vi är experter, 
jag och han-jag-är-gift-med, på att göra saker för barnens skull.
Dels för att vi vill ge dem en massa roliga upplevelser.
Och dels för att vi själva, har barnasinnet kvar.
Men ibland måste de varvas med vuxensaker också.
Som oftast slukar dem total.
Men ibland, ibland verkligen suger.

Så vi kompenserar med ännu ett hamburgerställe.
Shopping på stan.
Glass.
Tunnelbana
En natt mellan hotellskira lakan.
Och en sockerexploderande frukost några trappor ner.

Och jag som konstigt nog aldrig sprungit längs Strandvägen och Djurgården
(det intresset låg på minus när jag bodde här)
stiger upp innan tuppen.
Innan barnen.
Innan storstadspulsen väcks till liv.
Och springer, i en av det vackraste städer jag vet.
Springer.
Innan allting snart tagit slut.
Innan bilen rullar hemåt.
Innan semesterdagarna snart är slut.