söndag 31 juli 2011

Tårar

I är just nu inne i en period då saknaden efter morfar är stor. Han säger ofta "Jag ville inte att morfar skulle dö. Han skulle inte röka cigaretter". Kloka ord från en klok pojke. Vi har berättat hur det ligger till. Att det var cigaretterna som förstörde hans lungor och liv. Så förbaskat onödigt.
För det är det som känns jobbigast med pappas bortgång. Att I saknar honom så. Iallafall periodvis. Han var en bra morfar och I hade gärna haft fler år tillsammans med honom.

Förra veckan när vi hälsade på lillasyster med familj hittade vi I och kusin E i sandtaget brevid husets sluttande vägg. Det grävdes ett djupt hål och det lades blommor brevid. Dessa små femåringar lekte att morfar begravdes. Om och om igen. Flera gånger denna vecka. Vi lät dom hållas. Fast att de liknade sandmonster när de kom in. Vi lät dom leka färdigt. Få ett avslut.

Igår kväll la jag mig på gästsängen för att lyssna till Monica Nyström. En tvåbarnsmamma i min ålder som förlorade sin man för två år sen. Jisses, vad tårarna rullade på min kind av hennes berättelse. Så rörande. Så hemskt. Vilken beundransvärd styrka hon består av.
Jag tror att vi gråter för lite ibland. Vi biter ihop och låter det gro inom oss. Samlar det på hög. Gråt och tårar känns fortfarande lite tabu. År 2011 och tårar är fortfarande lite tabu. Det borde vara tvärtom. Det borde ses som vackert att våga visa sina känslor och visa att man är mänsklig. Rensa kroppen från slaggprodukter och fyllas med ny luft och energi.

lördag 30 juli 2011

Bytt är bytt,

och kommer aldrig igen.

Funderar på mitt liv gamla som sta´bo och sambo och mitt nya som bybo och gift småbarnsmamma.
Då - innehöll en lugn lördag sovmorgon, en tur på stan med eller utan shopping (eller kanske inte utan), absolut en fika på ett hett inneställe, en eftermiddagslur eftersom man tagit ut sig så och en bio eller video på kvällen.
Nu - innefattas samma veckodag av storhandling på Ica, ett besök i leksaksaffären, en promenad för att somna lillan, fem maskiner tvätt, jordgubbskrämskok, byte av sängkläder, vädring av täcken och kuddar och i bästa fall godis i soffan när kvällen kommit - dvs om barnen somnar i tid och om vi inte ätit upp allt smågodis tidigare under dagen.

Jag säger inte att jag vill ha tillbaka mitt gamla liv. Eller att lördagarna är billigare nu. Bara att det något annorlunda. Kanske inte så lugnt och soft längre, men absolut inte utbytbart.

fredag 29 juli 2011

Friday to friday

Även en bloggerska behöver ta semester ibland. Ta en paus från internetvärlden. Nyttigt och riktigt skönt.

Sköna dagar (nästan en hel vecka) har spenderats på Hotell Syster Yster. Kalasbra service, uppehållsväder, mat och sällskap. Bäddsoffan får dock bara en geting.

Dagar i lagom tempo med fika på idylliska Äppelfabriken, promenad i stenbrottet, en dag hos vännerna i Jakan, stenugnsbakad pizza i Alvik och en tur på Skansen. Övrig tid har barnen lekt och lekt och lekt med kusinerna och deras kusiner.

Vägen hem till Näset bjöd på glass vid Söderköpingslussen, övernattning hos mormor och idag - efterlängtad träff med min gamla korridorskompis tillika klasskompis på högskolan. Träffen vi försökt få till under tre års tid. Nu lyckad.







Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

fredag 22 juli 2011

En portion flyt, tack!

Vilken sommar! Det kunde varit bra mycket värre, men också bra mycket bättre. Det går ju inte säga att vi hade iallafall tur med vädret. Regn på Mallorca, regn på Pippiland och igår regn på Österlen. Det förbaskade regnet kunde jag väl ta om det inte vore för dom förbaskade vindrutetorkarna som la av. Mitt i ösregnet. Mitt under körning. Paff! Vi fick svänga åt sidan flera gånger och kom lyckliga och välbehållna hem. Kanske ska jag inte gnälla över dåligt flyt, med tanke på det lyckliga slutet. Men jag är trött på bilskrället. Konsekvenserna det ger.

Idag skulle vi åkt till en av mina bästa vänner och hälsat på. Jag har inte träffat henne på tre år. Tre evighetslånga år. Två somrar tidigare har vi fått boka av i sista minuten av hälsoskäl. Idag är alla friska, men bilen sjuk. Jag känner mig som en klurendrejare, fast att orsakerna är utanför min makt. Jag är inte den som föreslår dejter och sen drar mig ur. Jag vill varken göra mig själv eller andra besvikna. Ett ord är ett ord.

Behöver jag säga att bevsikelsen är total?
Vad fasen, ge mig en portion flyt nu, tack!

torsdag 21 juli 2011

Heaven´s on fire

Kvällen visar sig från sin blåsiga och regniga sida. Det känns alldeles för höstliknande. Jag är absolut inte där än. Trots att affärerna lockar med NEWS (höstnyheter) och HM´s katalog som damp ner i brevlådan igår. Jag tyar inte ens bläddra i den.

Igår fick jag avnjuta solnedgången från sovrumsfönstret på ovanvåningen. Med en önskan att istället få stå vid den Öresundska strandremsan och se hela det vulkaniska skådespelet. Heaven´s on fire....
Jag hoppas att just de föreställningarna inte är slut ännu. Att de blir fler sådan vid horisonten. Och att jag är på rätt plats vid rätt tid.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

onsdag 20 juli 2011

Tidsguden

Solman, Pohlman och de andra vädergudarna hade inga invändningar mot att låta mig få en yogamorgon i gläntan längs kanalen. Däremot hade tidsguden det.

Vaknar långt före tuppen idag och har svårt att somna om. Går upp och äter en smörgås. Skriver en inköpslista (klockan sex på morgonen) och somnar så småningom om. Hårt tydligen. Vaknar 08:38! Tjugominuter innan yogastart. Tjugotvåminuter! Yogagläntan är inte precis nästgårds, men jag rafsar ihop mina saker med halvdimmiga ögon. Tidsguden, vilken förädare!
08:51 sitter jag i bilen och inser att varje hel timme vid behov är det broöppning. Jag ska inte över bron, men ska svänga av strax innan. Broöppning, detsamma som långa köer. Långa köer, ingen yoga....

Men jag har turen på min sida. 08:58 är jag i höjd med bron. Inga nedfällda bommar, inga blinkade ljus. Och framförallt inga köer. Kanske har båtmänniskorna varit pigga idag och passerat kanalen under tidiga morgontimmar. Morgontimmar då jag fortfarande sov...

Hinner i tid till inandningen. Ong namo, guru dev namo - Jag hälsar den obegränsade kreativa kraften. Just nu är den mycket välkommen. Välkommen att ta hand om mitt stela kylskåp till kropp. Låta lungorna expanderas och fylla mig med syre.
Jag känner närvaro. Jag känner här och nu. Jag smygtittar ut över kanalen och ser flera segelbåtar åka förbi. Det har varit broöppning. Kanske en försenad sådan. Jag tackar min tidsgud. Han är förlåten för den dåliga starten. Han stod mig trogen vid sida, när det verkligen gällde.

Passet känns allt annat än skönt. Jag är verkligen otränad och allt annat än smidig. Men trots den brännande och stela känslan i musklerna, känns det förbaskat bra efteråt. Alldeles för bra för att sätta mig i bilen och ta tag i dagens ärende. Lämna tillbaka Alex Schulmans bok på biblioteket och därefter handla på Ica.

Jag beslutar mig för att strunta i vardagen ett tag till. Håller mig kvar vid kanalområdet och vandrar ner till stranden. Till det fortsatta lugnet. Letar i tångruskorna efter små "bardastenar" till min son. Han kallar dom så, bärnstenarna. Vi letade tillsammans igår. Helt utan resultat. Idag lyckas jag bättre i min ensamhet. Det blir inga stora skattkistor fyllda, men tillräckligt många för att ge min son en bra start på dagen. En sådan jag fick, med tidsguden på min sida.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

tisdag 19 juli 2011

Lätt på foten

Lätt på foten. Sån är jag. Fröken Bråttom. Sen fyra år tillbaka gift, vilket borde vara Fru Bråttom. Hinner inte sätta ner foten ordentligt i mina steg. Springer nästan fram på lätta fötter. Oftast helt i onödan. Inbillar mig att jag är snabb och effektiv. Försöker ha många bollar i luften fast jag vet att det är ohållbart. Dom orden i en jobbannons "många bollar i luften", får mig att lämna och gå vidare. Dom orden gav mig ett jobb för några år sen. Dom orden gav mig också en vägg att springa rakt in i.

Igår blev jag inkallad av högste chefen. Denna ville ha ett allvarligt snack med mig och för att jag ska lyssna ordentligt såg denna till att förvandla mina kropp till bly. Iallafall kändes den så, kroppen, som bly. Jag vet att jag är en simpel mellanchef och det är just mellanchefer som har det tuffast. Man ska göra VD´n (hjärnan) nöjd men ändå se till ens underordnar (kroppen) gör sitt bästa.

På senare tid har det blivit för mycket av det goda. Av det roliga. Jag vill så mycket, men har för få andningspauser för att orka. Men det är bra att VD kallar in för ett allvarligt snack och ger mig gult kort. "Tagga ner och ta det lite lugnare, annars blir det rött" Livrädd för att få rött kort. Livrädd för att bli utvisad. Så jag skärper mig, tar det lite lugnare. Försöker hitta andningspauser trots livet som småbarnsmamma. Imorgon tänker jag starta min dag med yoga neråt stranden. Den bästa starten man kan ge sig själv, sin hjärna och sin kropp. Gud nåde om Solman, Pohlman eller någon annan vädergud har andra tankar om detta.

måndag 18 juli 2011

Läser just nu...

...Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.

Kärleksförklaringar och ärlighet i en mans dagboksanteckningar. Högst ovanligt. Alex Schulman är inte den man jag trodde han var. Språket är dessutom fantastiskt och jag läser sida upp och sida ner utan att tänka mig för.

söndag 17 juli 2011

Californication

Ugg, ugg! Med smak av LA-känsla travar hon fram och tillbaka. Såväl på trädäcket därute, som på köksgolvet inomhus. I nyärvda och för stora uggisar, spatserar hon runt som vilken Hollywoodkändis som helst. För det är väl bara amerikaner som annars är galna nog att gå omkring i varmfodrade uggisar på sommaren? Knappt några kläder på kroppen, precis som dom. Hollywoodbrudarna. Endast nåt minimalt att skyla sig med och sedan bigfoot nertill.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

lördag 16 juli 2011

Leftovers

Leftovers.... Dagen-efter-mat-desserter-och-i-bästa-fall-smågodis-från-igår.
Det smakar nästan ännu bättre då. När det fått dra till sig alla smaker under ett dygn.

Det blir en hel del. Semestertider bruka bjuda på extra mycket gäster, såväl lokala som långväga. Mycket efterrätter blir det. Inte mig emot.

Grabbsen has left the building. På väg mot sådana där killiga grejer ni vet. Classic car med ytterligare två grabbar. Grabbar som var här igår, med två tjejer förstås för att få balans i fredagkvällen/natten. Mycket trevligt var det igår och sent.

Snart passar jag på. Lägger lillan och får en stund för mig själv. Med leftovern från igår. Hallon- och blåbärspajen. Och vaniljsås.
Bäst att rensa undan. Imorgon nya gäster = kanske nya leftovers på måndag?


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

torsdag 14 juli 2011

Nollåttor

Långväga kusiner på besök. Kusiner med förhoppningar om att få glassa i solens sken på stranden nere på Skuldkusten. Känna den mjuka sanden mellan tårna, bada i havet, slänga sig vågorna....

Metrologerna hade redan förvarnat oss. Stor risk för uteblivna stranddagar onsdag och torsdag. Trots solens frånvaro igårkväll, tog vi det säkra före det osäkra. Klart kidsen skulle få bada. Bada trots att vinden var kylig och tempen på land var kallare än i vattnet.

Och badade det gjorde dom, nollåttorna. De sprang upp och ner i vattnet. Ända tills tänderna skakade och händerna färgades blålila. Inga badkrukor här inte. Mera mera!

Efter ett tag fick de ge upp efter föräldrarnas tjat och förmaningar. Föräldrar som tittade på, iklädda i långbyxor och stickade tröjor. Dom som antagligen frös mest. Det blev tillslut hemgång. Hemåt för att värma sig med Swissglasstårta. Direkt från frysen.









Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

onsdag 13 juli 2011

Cars 2

A-must-have. Iallafall om man är blivande femåring och gillar McQueen, Bärgarn och dom andra. Smidigt att få följa med pappa till Lindex för att få en sådan. Då råkade man nämligen få ytterligare en Bilar-tröja med sig hem i klädpåsen.

Premiären av tvåan närmar sig. 5 augusti närmare bestämt. Jag har sparat mina biochekar för just det ändamålet. Även om det nog dröjer ytterligare tills den kommer till en bio nära oss.

Bilden är lånad av Lindex.

tisdag 12 juli 2011

Nappfritt

Två nätter har passerat. Utan napp. Det går bättre är jag trodde. Inte smärtfritt, men bra. Lite oroligt första natten såklart, men förvånansvärt bra andra.

Nappsamlingen paketerades väl i vackert inlagspapper, för att sedan läggas på gula postlådan i söndagskväll. Planerat resmål - Pippis tunna, Astrid Lindgrens värld. Den vi sett ut när vi var där och pratat om sen dess.






Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

måndag 11 juli 2011

Life is good

Ljuvliga stunder på stranden. Framförallt timmarna under sen eftermiddag/kväll, då de flesta andra dragit sig hemåt.
Över tjugo graders värme i vattnet. Underbart att få svalka sig i, även för en badkruka som jag.
Trevligt sällskap.
Bullfika på en handduk.
Lugn och ro.
Glada barn.
Några bitar choklad.
En snygg och trygg man vid grillen.
Jordgubbar och glass.
En stund för sig själv i en stol på trädäcket i sommarkvällen. Endast med en bok som sällskap.

Semesterdagar när de är som bäst. Jag hoppas att vi får många sådana dagar som idag. Favoriter i repris. Gärna redan imorgon...


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

söndag 10 juli 2011

1-1

Andra ronden avklarad. Tålamod möter tvåårstrots. På hemmaplan. 1-1.
Jag tog ut mig imorse vid barnens eviga bråkande på trädäcket, för att sen klara av första ronden galant. Jag hann inte ladda om på nytt. Andra ronden kom för snabbt.

Sömn. Vår lilla behöver sömn. Fast det är inte alltid som hon inser det. Eller storebror. Sömn är ett måste innan vi går till stranden annars är det krasch, bom, bang.

La lillasyster tryggt i sin vagn. Då trött och hon kom nästan till ro. Nästan till sömns. Mycket hoppfullt. Tills storebror gick ut och tryckte på sin cykelsirén-som-låter-förbannat-högt-typ-92-decibel. Plussar på genom att sen springa ut på trädäcket brevid vagnen. Goodbye trött lillasyster - hello piggelin envis tvååring!

Försöker lägga tillbaka henne i vagnen och där ligger hon ett tag (återigen fastspänd). Två minuter senare är hon inne hos oss i köket.
Upprepar samma procedur igen. Två minuter, sen ser jag en skugga stryka längs väggen i vardagsrummet.
Tredje gången gillt. Rullar vagnen fram och tillbaka. Nä. Hon sparkar av sig täcket och sätter sig upp. Jag - utmattad! Schack matt. Jag ger mig. Jag ger mig säger jag! Ska vi fortsätta så här kommer vi till stranden nästa onsdag. Då får det vara.

Lägger mig på en madrass i trädgården. Syrlig som en citron. Förbannar mannen som målar inne på nya kontoret idag. I samma veva kommer det två killar på en moped på cykelbanan utanför. Det är förbjudet att köra moped där och jag är så förbannat trött på dessa snorbobbar som inte fattar att de skapar oro i mitt mammahjärta. Livrädd att låta mina barn springa eller cykla några meter före mig när vi är på promenad. Livrädd att de ska bli påkörda. Gud förbjude! Schas med er!

Ställer mig vid staketet och säger till dom med halvsur stämma. "Ni får inte köra här!" "Förlåt" säger passageraren där bak. Som om han skäms en smula. Bättre det än han som lyfte upp fulfingret mot mannen förra helgen. Tydligen finns det några fromma små lamm på mopederna trots allt.

Jag fortsätter ligga på min madrass. Halvsur och bitchig.
1-1. The result so far...

1-0

Dagens första rond är avgjord.
Tålamod möter tvåårstrots. På hemmaplan. 1-0 i set, efter utdragen match.
Lugn och fin, mammamaskin.

När nappen blir viktigare än allt annat. Än mamma, mammas kramar, Pippi, osv...
Total koas, tårar och tannagnisslan. Hörselskydd borde utdelats till storebror som sökte "matro".
Ibland har jag en ängels tålamod. Ger inte med mig. Väntar länge och lugnt på att få trösta och krama. Att bli välkommen igen.

Trotsmonstret har letat sig ner igen i en byrålåda. Efter långt besök. Efter kramar, napp, snutte och några deciliter välling sitter hon där igen i soffan som om inget har hänt. Vår ljuvlig tvååring. När hon är som bäst.

lördag 9 juli 2011

Inramad

Igår tog jag tag i en riktig gammal surdeg. Den har legat och jäst sen i julas, eller kanske ännu längre sen. Inramning av studiobilder som en fotograf tagit på barnen.

I anmälde sig frivilligt att hjälpa till. På sitt sätt. Genom att rama in sig själv med de överblivna passpartouterna.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Flytta hemifrån

Jag har alltid sagt att min son inte ska flytta hemifrån förrän han fyllt trettio. Må hända att jag korrigerar mina tankar när han är i tonåren. Men jag vill att han ska stanna hemma med sin mamma och pappa länge, länge....

Att fem- och sexåringar rymmer hemifrån är ingen nyhet. Det tillhör liksom deras utveckling. Men det ska erkännas att jag blev lite paff när I under kvällen sa: "Om jag inte får en biltidning, flyttar jag hemifrån". Sådan dealer eller utpressningar funkar inte i det här huset. Så han tog på sina pjucks, stängde yttterdörren och drog. Vi lät honom gå. Puts väck på bara några sekunder.

Jag hittade honom ganska snabbt och smög försiktigt bakom för att se vart han skulle flytta. Jag menar, det är bäst å veta ifall han inte tänkt skicka flyttkort. Jag såg hur han gick några meter, stannade och tittade sig omkring. Fortsatte gå ytterligare några meter för att stanna och se sig om, osv.
Jag gick ifatt honom och fick världens största kram. Och ett löfte om att han aldrig, aldrig ska flytta hemifrån.

Nu ligger han tryggt i sin säng. Har pratat sig själv trött. Som oftast. Där sover han nu, världens finast pojke. Jag vet att jag är partisk, men ändå.

fredag 8 juli 2011

Laddad

Nedräkningen pågår. Några få timmar kvar tills kvartetten är samlad för årets långa semester. Fyra veckor. Trettio dagar. Underbart är kort, men lik förbannat underbart. Och just nu känns inte trettio dagar så lite, men snipp snapp snut så har de tagit slut.

Det är en speciell känsla den där dagen när man stiger ut från jobbet och har en hel månads ledighet framför sig. Som när det är fredag och helgen med dess frihet hänger på andra sidan tröskeln. Fast upphöjt till femtio. Den känslan har jag inte haft på länge. Varken fredagskänslan eller semesterkänslan. Fast å andra sidan har jag sluppit söndagsångesten under trettioen månader. Jag byter gärna bort söndagsångesten mot utebliven det-är-fredag-det-är-helg-jippi-känslan!

Vi har laddat för semester hela veckan. Flädersaftstillverkning, jordgubbsplockning och idag bullbak. 81 styck! 26 vaniljbullar och 55 kanelisar. Hur länge räcker det? Klarar vi oss på det mån tro? Det får antalet kompisfikor, utflykter och stranddagar utvisa.

Läser just nu...

....Flickan under gatan. En mycket läsvärd deckare som handlar om de hemlösas liv i Stockholms tunnlar. Om barn som ingen bryr sig om eller saknar och som lever under gatan.

Fasen, vad det är mycket vi inte känner till. Om livet, för vissa, i Sverige. Fasen, vad vi har det bra.

torsdag 7 juli 2011

Kräm de la kräm

Häromdagen serverade jag hemmagjord jordgubbskräm som mellanmål. Barnen åt andaktsfullt. Helt tysta. En ganska okänd situation för mig, men jag tog det som en komplimang. Det blev dessutom omtagning i båda skålarna.



Jordgubbskräm
1 l jordgubbar
1,5 dl socker
2 dl vatten

Redning
2 msk potatismjöl
2 msk vatten

Lägg alla ingredienser i en kastrull och låt det koka upp. Låt sjuda i cirka 10 minuter. Blanda potatismjölet med vattnet och red krämen. Låt krämen svalna.
Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

onsdag 6 juli 2011

TGIS

Sommarkänslorna börjar sakta infinna sig. Solen och värmen. Lugnet, njutningen och avslappningen. Robyn´s konsert på Sofiero bjöd kanske in på just detta. Konserter ska helst avnjutas utomhus tillsammans med vackert väder. I annat fall passar det sig bättre i en inomhusarena. För vem vill stå ute i kyla och regn och lyssna på sina idoler?

Jag har dock blivit för gammal för att ha idoler. Men Robyn var great och så fruktansvärt energisk på scenen. Mer energi än Duracellkaninen själv. Me and my army - få förband har varit så bra på konserter jag besökt. Femetta.

Idag bjöds det på sovmorgon. Låg kvar i sängen ett tag och läste i min bok. När hände det sist? Förbaskat skönt iallafall. Och uppskattat. Vanligtvis brukar nån stå vid sängkanten och rycka mig i armen och säga "lälling!"

Efterlängtad mamma möttes av efterlängtade barn hos farmor. Stora kramar, omfamningar och mycket mys. Efter dagens lunch blev det strandhäng med fem andra mammor och en hel hop av barn. Halvstormigt nere vid vattnet (det är ju där man ligger som småbarnsförälder), så efter två timmar blev det hemgång till en av dom andra mammornas palats. Soft med kaffe, bullar, mammasnack och trötta hängiga barn. Inte mina dock, dom var helt begeistrade över alla nya leksaker och hade fullt upp.

Den softa sommarkänslan börjar som sagt att infinna sig.
TGIS - Thank God it´s summer!




Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

tisdag 5 juli 2011

Tonight

Helsingborg. Det är där det händer. I en lummig slottspark, fylld av förväntningar. Gamla som unga. Unga som gamla. Tanter, farbröder, småbarnsföräldrar och snorvalpar. Men jag tror att det är just vår åldersgrupp som uppskattar det mest. Inte bara pga jäkligt bra musik från Robyn och Me and my army, utan känslan av egentid. Vuxentid. Att få ta en liten paus från sina gullungar, fast att det är det bästa man har. Och för stunden inte bara vara mamma och pappa, utan kvinna och man.

Farmor och farfar tar barnen och kväll. Och vi ska vara där. Där det händer. Hänga med Fröken Carlsson, Kleerup och grabbarna och förhoppningvis Fröken Sol.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

måndag 4 juli 2011

I jordgubbslandet

I jordgubbslandet, med stora gummistövlar på fötterna. Där bland buskar och röda bär kommer minnena snabbt tillbaks. Från tonåren då man vecka efter vecka låg i landet och kröp fram mellan raderna. Hårt slitandes för varenda liten peng. (Finns det några sådana ungdomar idag?) Med värkande rygg. Tillika värkande knä. Ryggen protesterar redan efter några minuter idag. Trots den korta tiden jag hasar mig framåt. De här är inget för gamlingar, inget för oss över trettio plus.

På en dryg halvtimme har jag rafsat åt mig tio liter! Tio liter - tänk om jag hade det ackordet som tonåring? Men nu är jag inte tonåring längre. Jag är småbarnsmamma och sådana har inte tid och pilla navelludd eller snacka med grannen under plockningen. Nä småbarnsmamman ska se till å vara hemma i tid när mannen har maten på bordet, för att sedan dra vidare till affären för att veckohandla. Snacka med grannen hinns inte med. Inte för att det finns nån å snacka med, för det ganska tomt i landet eftersom jag sladdat in dit kort före stängningsdags.

Nu ska de rensas, sköljas och sen frysas in. Kanske för att sen bli lite mer kräm. Hur mycket vuxenpoäng är inte det värt?



Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

söndag 3 juli 2011

Pippipimpad

Efter besök på Pippiland och firande av tvåårsdagen är Pippitrion komplett. Pippi herself har varit med oss ett år, men nu har även Lilla Gubben och Herr Nilsson (i den ordningen) tillkommit och gjort sig rejält hemmastadda.

När det ska sovas ligger de antingen på hennes armar tillsammans med Tinne (Kaninsnutten) eller så sitter de vakande på huvudkudden längs sängramen. Hur de alla fem får plats i spjälsängen är en gåta. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Och hjärterum finns det gott om till dessa fyra.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

lördag 2 juli 2011

Satan i gatan

Lördagmorgon. Regnet joinar oss flitigt idag och blåsten likaså. Tråkväder. Kan å andra sidan också ses som nyttoväder. Man har tillfälle att göra lite inomhus och jag siktar på att skörda våra rabarber - trots reglen att inte använda sina rabarber efter midsommar - , göra en paj och att kanske gå igenom barnens byrålådor och sortera ut gammalt och för smått.

Killarna har åkt in till Tekniska museet och vi tjejer får sällis av Veronica Maggio. Hon gör mig sällskap ganska ofta när mannen är borta. Han gillar inte henne, men det gör jag. Satan i gatan vad jag gillar hennes nya. I håller med. Han går omkring och sjunger Jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer, jag kommer.... Popsnöre precis som sin mamma.

fredag 1 juli 2011

Det ser bra ut.

För barnens del, har det varit rena Barnens Dag. Fyra bussturer, klubbor, lunch på McDonalds, besök i tre leksaksaffärer, glass, pärlor, Astrid Lindgrenskiva, nya frisyrer och färgprickar i håret. Jodå, lilla E också, som vände sig mot frisören när denna var färdig med brorsan och frågade E***? Hon fick snabbt klartecken och hopppade glatt upp i stolen för att förkorta tio små fjun och få samma matchande prickar i håret.

För egen del har inte varit riktigt Mors dag. Men bättre upp! Nästan som att vinna på triss! I tisdags ringde jag till tandläkaren för misstanke om hål. Lyckades få den sista tiden idag innan semesterdags och slog till på den. Dock inte helt utan ångest. Jag har våndats i dagarna tre. Helt i onödan visade det sig. Efter tandronden hörde jag "Det ser bra ut!". What? Behöver jag inte borra? Eller komma tillbaka? Kan jag bara gå härifrån som en fri och lycklig kvinna? Yepp! Det var gräsligt längesen jag fick ett sådant det-ser-bra-ut-besked från en tandläkare. Framförallt mina graviditeter har gett mig dåliga och håliga tänder (tydligen ett arv från mamma) och nu såg det baske mig bra ut. Tadaa!

Förvisso niohundra dineros fattigare, men med tanke på vad jag räknat med så känns det mer än okej. Nypolerade och rena tänder dessutom, så rena att man knappt vill förstöra den känslan med nåt sött och gott. Men nu är det ju helg dessutom, så så går det ju inte att tänka.

Trevlig helg!