söndag 27 januari 2019

C.o.o.l - as ice

På helgerna brukar jag köra taxi.
Aktivitetstaxi.
Hämta. 
Lämna. 
Handla.
Lämna.
Hämta.
Hämta.
Lämna.
Och handla igen.
Det jag glömde förra gången.
Andas.


När jag vaknar idag,
är kroppen tung som gråsäls.
Det lilla glaset vin, 
som jag drack igår kväll,
känns som gifter,
som kryper ur en stressad kropp.

Den stressade kroppen tar på sig 
taximössan igen.
Kör lil´sis till klassevent.
Den diskuterar med sig själv.
Kolla på bowlingspelande ungar?
Eller kallbad?
Bowling? Eller kallbad?



Det blir kallbad.
Fyra dopp på Kallis.
Och bastu däremellan.
Det första doppet är det kallaste.
Jag andas in genom näsan och ut genom munnen.
Går med bestämda steg ner i vattnet.
Ett simtag ut,
några halvsnabba in,
och så två trappsteg uppför.
I varje kliv.

Några sekunder värker det i kroppen.
Men snabbt tar de plats -
glädjen och endorfinerna.
Långsamt ger sig stressen av.
Och välbefinnandet sprider sig.


Januaridoppet.
Det jag inte trodde att jag skulle få till.
Men nu har jag fått blodad tand.
Nu måste jag åka in till stan snart igen.
Och låta iskallt vatten marinera kroppen min.


lördag 19 januari 2019

Ett sånt där ställe som är beroendeframkallande på hemmaplan


Jag tror vi kan kalla det en tradition nu.
För tredje året i rad, drar vi ut till Måkläppen.
Jag och lil´sis.
Med förhoppning om att se en och annan säl.


Vi är långt ifrån ensamma.
Ett lämmeltåg av människor, 
får hela vyn att likna motorvägen en måndagsmorgon.
Kanske är det inte så konstigt.
Egentligen.
Då det bara är en helg kvar sen, av ett tre månaders tillträde.
Then , the "door" is shut!


Jag har förvarnat lilla damen.
Att det absolut inte finns några garantier,
att vi kommer hela vägen ut.
Eller att vi får se några sälar.
Men hon är nöjd.
Bara hon får dricka varm choklad.
Äta sub.
Och stå på huvudet.


Men vi kommer hela vägen ut.
Och det finns sälar!
En hel hög!
Där ligger de tätt, tätt intill varandra.
Stora tunga bjässar.
Och sover.


Efter den här veckan, 
skulle jag verkligen tänka mig ett liv som säl.
Efter en vecka med barn med jetlag.
Efter en vecka med, ibland bara, tre timmars nattsömn.


Sällivet alltså.
Mängder av skönhetsömn.
Chillin´.
Och vinterbad när lusten faller på.


Måkläppen alltså.
Skånes svar på Fort de Soto.
En vinterdag.
Ett sådant där ställe som är beroendeframkallande.



Psst. Innan nån hetsar upp sig och tror att jag varit för nära sälarna när jag fotograferade, låter jag mig hälsa 
att det var på betryggande avstånd och att jag släpat med megatunga objektet hela den milslånga vandringen.

fredag 11 januari 2019

Tillbaka till dåtiden

                                                                                                                          Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Vi är hemma igen.
Efter en sjutton-dagars-lång-utflykt till Usa. 
Inklusive en sjuhelsikes massa restimmar.
Jo vi steg upp mitt i natten på julafton, drog till Kastrup - Frankfurt - Tampa.
Väldigt ovanligt, för att vara oss.
Men nu är vi hemma.
Som sagt.

Och eftersom jag har lovat att skriva en massa saker om resan till några vänner, 
så kör vi den i bloggform.
Ja jag har ju redan skrivit texterna och ska nu bara redigera 
och välja ut bland de 700-800 bilderna jag klickat under resan. 
Sen drar vi loss några inlägg, droppar dem då och då.
I kronologisk ordning.
Alltså.
Som att åka tillbaka till dåtiden.

Så idag blir det en gnutta dåtid.
En jäkla massa tvättande.
Skridandes runt i nattlinnet jag saknat
(en julklapp till mig själv)
(eftersom barnen inte vill ha randiga POP-kläder längre,
så får man släcka sin POP-törst själv)
Och en jädra massa efterlängtat finkaffe, för att hålla jetlaggen i trim.

Fredag alltså.
Då kör vi!

onsdag 9 januari 2019

När det är dags att ta farväl. Och släcka solskenslampan


Det är dags nu.
Att släcka solskenslampan.
Och byta ut svensk högsommarvärme,
mot grå, slabbig (slaskig) skånsk vinter.
Jag skulle ljuga, om jag påstod att jag saknat just det -
skånsk vinter.



Vi har verkligen haft två fantastiska veckor här.
Så mycket bättre än jag vågat hoppas på.
Vi har upplevt så otroligt mycket.
Gjort av med alldeles för mycket pengar.
Men framförallt har vi fått vara friska.
Och jag, jag har sovit massor....



Så nu checkar vi ut.
Lämnar poollivet.
Evighetslånga vita ljusa stränder.
Och ett snobbigt hotell i Fort Lauderdale.
(jag gillar ju inte sånt, där folk ska parkera bilar åt en och bära väskor 
- jag kan själv!!!) 

  

Vi lämnar en sexfilig motorväg mot Miami.
Felkörning och antagligen ännu mer vägtullar,
 för att vi lyckas hamna i vip-filen.
Vi lämnar tokutbrott i vår amerikanska Toyota...

  

Och vi lämnar Florida.
För denna gång...

Over and out!

Att spara det bästa till sist


Man kanske inte kan tro detta heller 
- ja håll i hatten nu -
men det absolut bästa på Universal.
Enligt min mening.
Var -
*trumvirvel*
-  Harry Potter!


Ja inte just de där två minuterna av åksjuka inne i Hogwart.
Förstås.
Varpå jag blundade 68 procent av resan.
Och skrek Kan ingen släppa av mig!!! efter en minut.
Nä absolut inte den!
Men allt annat.


Som att traska runt där omkring i Hogsmead.
I en snöbeklädd liten pittoresk stad.
Mitt i sommaren.
Och få kika in i ljuvliga små butiker -  wow!


Eller ta sig från den ena stationen till den andra,
 med Hogwart express.
Bara den resan var ju fantastisk.
Fast kanske mer i pensionärstempo och helt fri från åksjuka.




För att några minuter senare anlända i Wizarding World.
Olé!
Där den eldfrustande draken håller hus.

   


Asså jag tror jag var som ett barn på julafton.
Därinne.
Kunde liksom inte få nog.
Bara titta lite till.
Lite, lite till....
Tills småfolket drog mig i armarna.
Och jag fick ge upp.
Men Harry Potter alltså!
Helt betuttad!
Och nu måste jag se alla filmerna när jag kommer hem.




Vem hade anat att jag är gift med en superhero?


När jag står här utanför, den gigantiska entrén -
in till Universal studios-
är det ganska mycket jag inte vet.
I ärlighetens namn, har jag inte läst in mig så mycket på det här stället, 
som han-jag-är-gift-med-och-som-alltid-har-ryggsäckar-över-den-ena-axeln gjort.


Så jag vet inte att jag kommer bli så in-i-bombens åksjuk av 
Eller att Big Bro
 n-ä-s-t-a-n
kommer bli uppäten av dinosaurie!



Inte heller att det ska vara en sån ljuvlig blandning av barnslighet,
attraktioner och en sån jädrans massa onödiga karuseller.
Eller att uppbyggnaden av New York, Beverly Hills och San Fransisco
nästan känns likadant som när jag var där för femton år sen!?


Och vem hade anat, att jag är gift med en Universal superhero!
Eller Wolverine´s kusin!



Och att lil´sis skulle bli helt betuttad i Minionerna?
(eller jo, den hade jag kanske kunnat se komma)


Eller att vi skulle vandra omkring där en hel dag?
Spränga stegräknaren i höjden?
Och ändå känna att vi inte blev helt klara med Universal och Island of Adventure?

#universaldel2
#tobecontinue

Forbidden journey

Jag tänker att, om man är den åksjuka typen som jag är.
(som blir sjösjuk på en luftmadrass, eller vid grått väder i skidbacken)
Så ska man lita på sådana där skyltar 


.............. även om man tuggat åksjuketuggummi.


Då ska man istället leka med kameran.
Hänga med pingvinerna från Madagaskar.
Och fika i sin ensamhet.
Inget annat!!!




Så slipper man bli, kallsvettig och åksjuk.
 Och slippa ledas ut ur Harry Potters - The Forbidden Journey.
Namnet i sig, borde ju vara en varningssignal.

#aldrigmer
#universaldel1

tisdag 8 januari 2019

Asså, det här med mat

Alltså det här med mat i Florida, 
är ett kapitel för sig.
Det vimlar med fast-food-ställen,
men att hitta en schysst god sallad,
njae, sånt lyser snarare med sin frånvaro.


Nästa gång vi åker hit,
ska vi definitivt hyra hus.
För att kunna laga en del mat själva.
Och för att få botanisera i matbutiker!
För D-E-T,
det är ett nöje i sig!

Amen det finns ju hur mycket som helst!
Och i grobianskt stora förpackningar.
T ex, matolja - så stora dunkar så att man skulle kunna fjutta på ett helt hus.
Och glassförpackningar - stora nog att bära runt bebisar i.
När man sluka i sig innehållet.
Jo! Säkert!
Och sjutton olika sorters bacon.
Och nio sorters Oreo´s.
Och, och.....
Väldigt, väldigt roligt som sagt.


Fast ikväll hänger vi i Orlando.
Och i ärlighetens namn känns hotellet vi bor på, lite ruffigt på nåt sätt.
Långt ifrån det stela fancy-schmancy hotellet i Ft. Lauderdale.
Miles away...


Men på TGIF som ligger i anslutning,
får vi äntligen mat som smakar riktigt, riktigt bra.
Ryggbiff.
Potatismos.
Och broccoli.
Almost like home.
Och till en väldigt bra peng - dessutom.

Mätt och trätt alltså.
Imorgon äntrar vi Universal.

måndag 7 januari 2019

Så nära Venedig man kan komma

Egentligen gillar jag inte åka båt.
Eller ens ligga på en luftmadrass och guppa.
Nä, jag har ju en förmåga att bli sjösjuk. 
Av minsta lilla.


Men jag har alltid fascinerats av kanaler.
Och önskat mig en gondoltur i Venedig.
Och eftersom han-jag-är-gift-med alltid har gillat dyra båtar och fina hus.
Och eftersom vi precis mutat barnen med donuts -
så kan man få göra lite som man vill.
Typ åka gula "Watertaxi" genom kanalerna.


Water taxi - är precis som det låter.
Taxi på vatten.
Det finns tio hållplatser.
Och sen är det bara att hoppa på och av så mycket man vill,
under ett dygn för tjugoåtta dollar.
(Billigare efter klockan 17, samt barntaxa)



Fast vi valde att stanna kvar på vattentaxin och ta ett helt varv.
En tur och retur.
För att kolla in lyxvillor, 
för fler miljoner än jag kan räkna till.


Med på köpet,
fick vi lite guidning, kändisanekdoter och en herrans
massa Miami-Vice-feeling.


Och en stad i ljus.
Så där en söndagskväll i Fort Lauderdale.

Ja närmre Venedig än så kommer jag nog inte.
But that´s good enough.

söndag 6 januari 2019

The di:di:day


Jo, vi har hållit de små på halster.
Trots tjat.
Dagligen!

Men nu jädrar i mackamånen!
På fjortonde, landstigna, amerikanska, dagen!
DD!
(hör folkets jubel!)
Dunkin! D-o-n-u-t-s!
Jo!
Ibland undrar jag om det inte var barnens högst prioriterade happening
på den här resan.
Om inget annat den billigaste.
Check på den!

Och Hepp!

lördag 5 januari 2019

När man snart kan titulera sig som sportfåne

Alltså, jag vet inte hur det här kommer sluta.
Det här sportfåneriet.
Det är så illa, att jag gått över till dem, på andra sidan.
Ni vet till dem, som kollar mer på sport än de själva utövar!?
(Det där måste få en vändning, men det är ett helt annat inlägg)

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Inte nog med att jag blev fotbollsmorsa förra året.
Och köpte årskort till hemmamatcherna i SSL.
Nä, nu har jag och hela familjen hängt på ishockeymatch en lördagskväll också.
Jo visst, jag säger bara N.H.L!
Så. Jädrans. Kul!

De kan det där.
Amerikanerna.
Att göra hockey till en familjefest!


                                                                                                                                                                  Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Big Bro var helt frälst. Och taggad!
Han-jag-är-gift-med var som vanligt, mest kritisk till spelarnas missar.
Lil'sis tyckte det var som bäst när spelarna slogs på isen.
Och jag, jag drivs ju liksom så himla lätt med i sång och stämning på sådana ställen.
Och att det verkligen är som i amerikanska filmer. 
En kille i publiken, som friar till sin girlfriend.
Inför alla på storbildsskärmen.
I shit you not!


                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

Och vet ni, vet ni att det faktiskt sitter en riktig organist 
och plinkar Charge-fanfaren på riktigt! 
Live!
Awesome!


                                                                                                                                                                  Foto: Copyright 2019. All rights reserved.

NHL en lördagskväll -
det kan vara en kandidat på resans topp tre!