Hur man firar amerikansk jul

Nog sov de allt inatt.

Som stockar!

Ja förutom han-jag-är-gift-med.

För tydligen drog jag stockar.

(jag kan varken dementera eller bekräfta)

Annars är alla andra utvilade.

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Och idag firar man jul här.

Inte med gröt och dans kring granen.

Nä nä, här går man gärna omkring i julpyjamas.

Precis överallt!
(Åh vi känner oss inte alls med i gänget)

Och så är (nästan) allting stängt, så därför ska alla andra också äta frulle på IHOP.

Ja, jag trodde inte att jag skulle kunna äta där igen.

Nånsin.

Då vi föråt oss där för femton år sen, när vi var i Californinen.

Men gudars skymning så gott det var!

Nom-nom-nom....

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Och sen ligger man visst vid poolen nån timme.

För att senare bege sig till stranden och solnedgången,

där massor av främmande människor önskar varandra Merry Christmas överallt.

Kanske inte alls så stämningsfullt som hemma.

Men med galet mycket vänlighet. 

Och glada, härliga Christmas-outfit!

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Amerikansk jul alltså,

jo så firar man en sådan.

När julaftonsmorgon lockar.....

Noll sex noll åtta

klampar sjuåringens fötter nerför trappan.

Hon som oftast är svårväckt på morgonen, är pigg som en lärka.
Pigg, uppspelt och nyfiken.

Tomtens nattliga besök måste osat hela vägen upp, till flickerummet.

För nån gång under natten har han sladdat förbi.

Lämnat klappar till två små.

Dekorerat pepparkakor.

Glömt sina glasögon.

Och ätit av gröten som vi ställt ut till honom.
Lämnat spår efter sig, både här och där.

Hon är alldeles till sig i ullstrumporna.

Berättar för febrig storebror.

Provar glasögon.

Och predikar om tomtekrafter.

För om tomtekrafter har hon lärt sig, av Selmas saga.

Hon vet, att bara den som tror på tomten - får hans kraft.

Och hon tror.

Mer än någonsin!

Och första advent sladdar in till oss

Första advent sladdar som vanligt in i vårt hem.

Jag lyckas tvätta fönsterna på nedre våningen och få upp fem ljusstjärnor.

Mossa och en vit hyacint, tas i farten när jag handlar på Ica.

Och lussebullar till advent, 

knådas till denna söndagmorgon.

Lussebullar - ett måste advent.
Jag testar Claras recept.
Dissar kvarg och kör rågsikt istället.
Det där med bakning, är en hel vetenskap ibland.

Om de blev saftigare?
Jag måste äta några till innan jag kan svara på det....

Att ha en överraskning på gång

Det är överraskning på gång i sjukstugan.

Då vi har anledning å fira.

T ex att mitt halsprov är negativ. (yeah!)

Men mest att han-jag-är-gift-med fyller år.

Trion sussade gott i morse när han smög iväg till jobb.

Så vi kör presenter, sång och tårta ikväll.

Och en rörmokare som kommer å lagar den söndriga kranen i köket.

(Bara en sån sak!)

Eller tårta och tårta förresten.

Emmas kladdkaka med smak av pepparkaka.

Funkar säkert det med.

Pepparkakskladdkaka

3 ägg

3½ dl socker

1 tsk vaniljsocker

5 msk kakao

2-3 tsk pepparkakskryddor

2 dl vetemjöl

150 g smält smör

Gör så här:

Ställ ugnen på 175 grader.

Smält smöret och låt svalna.

Rör ihop (vispa inte) ägg och socker. Och blanda ihop de torra ingredienserna,

 innan du häller ner dom i smeten.

Häll smeten i en bröad form och låt den stå i ugnen i 20 minuter.

Den ska vara lös i mitten när du tar ut den.

Låt svalna, gärna över natten.

Servera med grädde eller glass.

En annan dag, en envis hosta och en smak av pepparkaka

En annan dag.

Fast fortfarande en med skällande hosta och feber.

Det är drygt i sjukstugan. Som en never-ending-story.

Men vi gör så gott vi kan.

Vi brassar till nytt julgodis och hoppas på friskare tider. Snart.

Och fortsätter gosa in oss. 

Och gosa till oss.

Pepparkakstryffel

200 g mörk choklad
1 dl grädde
1 tsk honung
25 g smör
2 tsk pepparkakskrydda

Koka upp grädde, honung och pepparkakskrydda. 

Hacka chokladen fint och lägg den i en skål. 

Häll grädden över chokladen och rör om tills den har smält och det blir en slät kräm. 

Rör ner smöret och ställ sedan kallt att stelna i kylen (gärna över natten).

Ta med en tesked upp lite tryffelmassa och rulla den till en kula.

Rulla den i kakao eller florsocker. (jag föredrar kakao)

Färdigt! 

Voila´!

När man får oväntat nattbesök

Jo, vi måste haft oväntat besök natten till julafton.

Av nån rödklädd figur (förmodar jag) som tagit sig in

och hängt upp små brev lite varstans, med ledtrådar i, till barnen. 

Där slutdestinationen bjuder på klapp. Gömda långt in i garderob eller tvättstuga.

Våra barn är fortfarande troende.

Framförallt när Big Bro kommer in i sovrummet, nån minut över sju,

och berättar att tomten varit här!

Så vi smyger upp tillsammans.

Och hittar både det ena och det andra.

Nån som glufsat i sig av våra pepparkakor och tömt ett glas mjölk!?

Utan att ens ställa undan efter sig.

Nån som av misstag lämnat kvar ett slags julkappsformulär.

Nån som haft bråttom.

Lämnat grinden där ute vidöppen. 

Och råkat fastna med luvan i altandörren....

Nån som bara kommer förbi när vi andra sover.

Som får lil´sis att bli lite besviken över hans uteblivna besök på kvällskvisten.

Men som ändå sprider glädje, nyfikenhet och fortsatt tomtetro.

Ett dopp i havet och ett leende på läpparna

Det närmar sig.
Jag gör hemmagjorda snöglobar med barnen.
För att slå ihjäl lite av deras tid.
För att få dom att tänka på annat.
Än på hur många timmar det är kvar till julafton och paket.

Idag joinar han-jag-är-gift-med oss med sin ledighet.
Jag sitter i bilen, med ett leende på läpparna och blöta löpartights.
Det är på snudd på surrealistiskt.
Att sitta halvblöt i en bil efter ett juladopp och höra julsånger på radion.

Det är kallt i vattnet faktiskt.
Sex grader om jag ska vara ärligt.
Så kallt att det känns som att jag tappar bort mitt underliv,
när jag åter simmar inåt bryggan....

Men efteråt.
Känslan efteråt, när man får sitta på träbänken med ett badlakan runt sig.
Med ett myller av människor som antingen badat, eller är på väg i.
När solen visar sig mellan molnen och hjärnan känns alldeles klar.
Den känslan känns varken galen eller modig.
Bara förbannat skön!

Dan före dan.
Den tror jag får döpas om till dopparedagen

Det är dom bilderna som jag kommer glädjas mest åt

Jag inser att jag är tröttare efter den här höstterminen,

än vad jag tidigare velat erkänna.

Det är ju så, att det kommer ikapp först när man slappnar av.

Jag dricker dagens andra latte.

Det tillhör ovanligheterna.

Men det kan behövas nåt stärkande när mamman i huset är zombietrött.

Och ungarna käkat taggtråd och stoppat in studsbollar i strumporna.

Hon vandrar förbi mig.

I frisörlockat hår och ärvda högt älskade hajhiiils.

Hon stannar upp som en riktig liten dam.

Hittar en sockersnöflinga under skon.

En sån som smitit sig loss från morgonens pepparkakspimp.

Det är sådana här bilder som jag kommer glädjas mest åt när jag blir gammal.

Sådana där inte ljuset, det låga bländartalet eller bildens beskärning prioriteras,

Utan där minnet av mina barn, deras tokerier eller utstyrslar är det som genomsyrar.

För jag märker hur jag numera alltmera jagar den "perfekta" bilden,

och glömmer av att fånga "just the way it is".

Vardagen. Prestigelösheten.

You gotta love it.

Att äntligen få daska till med lite julfeeling

Det är första morgonen av ett tre veckor långt jullov.

(yes, you gotta love up-holding-post)

För ovanlighetens skull vaknar jag först.

(det är väldigt vanlig på vardagarna, men på helgerna - nej)

Jag hasar mig ner till soffan och njuter av tystnaden.

Fem dagar kvar till jul.

Inga måsten. 

Inga tider å passa.

Bortsett från att städa hela huset inför morgondagens minifirande.

Handla. Slå in julklappar. Skriva julkort.

Fixa julgodis. Förbereda julmat.

Men förutom det - inga måsten alls.

Det är vid sådana där tillfällen, jag kan ha svårt att veta vara jag ska börja.

Veta vad jag ska prioritera.

Så jag pensionärshandlar (typ hänger på låset).

Åker hem och äter frukost.

Och sätter mig sen och pärlar små julklappsdekorationer.

För det är just pysselterapi jag saknat så mycket under december.

Mellan scharlakansfeber, svinkoppor, migrän-kombo-bihålsont-från-helskotta,

nån kusinsläng av flunsan och sen en febrig man.

Pärlplattepyssel alltså.

För att känna av jullovsledigheten på riktigt en stund.

Och äntligen daska till med lite julfeeling.

Hello, from the other side!

Julstämningen låter vänta på sig.

Det blir så när baciller härjar i huset.

Jag hinner knappt piggna till och duscha bort doften av gammal get,

(Jo men man luktar inte hallon när man legat sjuk några dagar)

förrän lil'sis får ont i hals och hög feber.

Och luktar gammal get.

Ikväll drar grabbarna på middag,

medan vi brudar försöker sporta julstämning och fixa till ett pepparkakshus.

För det är precis vad vi mäktar med.

Det och en tupplur i sängen.

Och lite kucklimuckmedicin - glass med chokladsås och marshmallows.

För det är vad man orkar med, med tjock hals och förhöjd temperatur i kroppen.

Årets finaste julklapp

Tänk om alla i världen hade varit som du.

Tänk om alla ägt samma omtanke och värme.

Då skulle det vara fred på vår jord.

Och alla skulle vara glada mest hela tiden,

förutom några små tweenieutbrott då och då.

Vår lilla ängel,

du, som tittar mig djupt in i ögonen och säger,

"du kommer alltid vara min mamma."

Du, som säger att du inte vill sälja din nästintill oanvända rosa dockvagn.

För att du vill ge bort den till något barn som inte har det så bra.

Som kanske inte annars får nån julklapp.

Du vår lilla ängel,

som skänker värme och omtanke tillsammans med din bror.

Som månar om andra, fast på olika sätt.

Min finaste julklapp är stoltheten jag fått över att vara er mamma.

Att vara en god medmänniska och en fin kompis.

Det är de bästa egenskaperna man kan ha.

Adventskalendermaterialist? Javisst!

Den åkte fram i år igen, adventskalendergranen.

Årets omdebatterade.

 I det här hemmet i varje fall.

Vi försöker att inte fullständigt dras med i materialismkarusellen till jul.

Fast ibland är det svårt.

Men eftersom chokladkalender var uteslutet i år,

då Big Bro bestämt sig för att inte äta godis under hela 2015,

(- bara 23 dagar kvar!)

Och barnen faktiskt har ett underskott på kläder (!?) så åkte den fram iallafall. 

På den-icke-så-materialistiska-mammans begäran....

Lil´sis och Big Bro turas om att få paket varannan dag,

så gick den rätt så snabbt och fylla.

Iallafall och man köper sjupack med strumpor, nån tröja, trepack kalsipper och sånt.

Sånt som ändå behövs köpas. Och fyllas på.

Sjupack strumpor kändes verkligen som en hit för sådana ändamål.

Jag menar sju presenter på ett bräde! Tjoff! Kanon!

Ända tills lillan öppnar det första paketet och de ser ut att passa först och fem år!

Say. No. More!

Så nu ska sex paket rivas upp och fyllas med annat.

Med nya strumpor. Och annat användbart.

Men först måste jag kurera mig.

Sova bort ont-kroppen-baciller,

och fylla på med energi.

Amen.

Kanske det bästa med julen? Eller åtminstone på topp tre.

Det kan vara så att jag har gått och köpt mig ett nytt kakfat.

Med en halvt uppgiven blick från han-jag-är-gift-med.

Jag vet, det finns redan en halv uppsjö av vackra kakfat här hemma

 som jag inte längre kan trycka in i skåpen.

Fö.rd.etä.rfu.llt!

Men jag tycker att det passar så fint till alla mina Rice-muggar.

Och så är det lite kul att få designa ett själv,

 sådär lite halvstressat under julskyltningssöndagen.

Under tiden som ungarna trycker i sig gratiskorvar och pepparkakor.

Jag får frågan vad jag ska ha det till och fylla det med?

Det lär nog bli det minsta problemet.

Jag räknar med att stå med händerna i fler kläggiga plastbunkar framöver.

Saffransbiscottisarna är redan klara.

Och snart får de sällskap av lite annat smått och gott.

Saffran alltså - mmmmmm.

På bredden. Och längden. Och tvären. 

I bullar. I skorpor. I tryffel.

Saffran - Kanske det bästa med julen?

 Eller åtminstone på topp tre.

(Psssst. Du får gärna rösta en gång till på Besökstoppen. Röstningen avslutas imorgon.)

Saffransbiscotti

3 dl vetemjöl

2,5 dl socker

1 tsk bakpulver

2 ägg

2 dl skållad mandel

0,5 g saffran

Sätt ugnen på 180 grader.

Blanda mjöl, socker, saffran och bakpulver i en bunke.

Häll sedan i äggen och rör om till en deg, innan du häller i de skållade mandlarna.

Rulla ut degen i två längder och lägg på en plåt.

Ställ in den i ugnen och grädda under 20 minuter.

Ta ut plåten och skär längderna till skorpor.

Lägg dom på högkant och grädda dessa sedan i ugnen,

100 grader ca 1 timme. Eller tills dom har torkat.

Voíla! 

Ät och tryck i dig hur många du vill!

Lite jävla julstämning om jag får be

Jag vet. Man ska inte svära.

Framförallt inte om man är förälder. Och jobbar med barn.

Men det är så det känns.

För när advent ligger runt hörnet varje år,

så sladdar jag runt i huset i elfte timmen.

På jakt efter fönsterstjärnor, bortglömda hyacinter

och glödlampor som inte finns.

Det är inte alls så mysigt som jag tänkt mig att det ska se ut forsta söndagen i advent.

Inte. Ett. Dugg.

Jag får ursäkta mig med två hysteriska veckor.

Med för lite sömn. Och för mycket stress.

Med taskig kosthållning. Och bortprioriterad träning.

Men nu är det dags att försöka lägga det där bakom sig.

Andas ut.

Springa bort stressen.

(bästa sättet hitta andningen igen)
Dricka glögg och äta lussebullar.

Och försöka få till lite jävla julstämning. Om jag får be.



Långkalsonger, lussekatter och en trave julsånger

Efter ett innebandykalas igår med ett tjog nioåringar 

i en gammal gympasal fylld med testosteron, 

vinnarskallar och pizzaskinka på golvet, så kom den - vintern.

Och jag som paxat största soffan efter kalaset, 

blev utdragen i långkalsonger av lil´sis.

Ut i kylan. 

Mörkret. 

Och pulkabacken. En trögåkt sådan förvisso.

Men tillräckligt härlig och snabb för att få Fröken Fniss att kikna av skratt.

Och för att få barnet i mig få träda fram igen.

Och den är fortfarande kvar. Vintern.

Liksom mina långkalsonger.

Dom fick vila under natten. 

Men lagom till syskonfotograferingen i morse, åkte de på igen.

Det är fint sånt där.

Att vanka runt med omejkat fejs utan att bry sig.

Och tänka att livet är bra fint när man är fyrtio.

Att få stå i köket och baka lussekatter och kicka igång lite julmusik.

Och att med skräckblandad förtjusning inse att advent står alldeles runt hörnet.
Det går undan nu....

Att vänta med tills jag ger ut min bakbok

Amen, jag tror det började redan för två veckor sen eller så.

Jag. I en Majas Cottagebutik (typ den enda). 

Med en lil-sis och ett hav av lyktor.

Jag vet att det är långt kvar än. 

Och egentligen har jag ingen påtaglig längtan. 

Julen kommer när det kommer liksom. Och det blir bra då.

Men lyktorna alltså, dom man kan bli förtjusta i och sådär.

Sådär pass mycket så att man måste slå till på en sån där kalenderlykta,

för att slippa riskera att bli utan. 

Även om det är mitten av oktober.

Och sen när man ändå är i farten och hittar en påse saffran i huset,

så kan man ju likväl baka saffransbullar en torsdagseftermiddag under höstlovet.

Bara för att det drar i saffranstarmen.

Fast att det egentligen är straffbart i det här hushållet preadvent.

Men jag kör saffransbullar med tvist och hitte på.

Och absolut utan traditionell russindekorartion.

Och dom där snurrorna får högre betyg än dom vanliga katterna!

Iallafall av min trognaste jury - Big bro, lil´sis och 11-åringen.

   

Och i normala fall så brukar jag ju dela med mig av mina godbitar här.

Men i det här fallet tror jag att jag väntar tills jag ger ut min bakbok.

And keeps it like a secret.

Amen.

Så borde varje dag börja

 

Inför julledigheten, lovade jag mig dyrt och hederligt

att ge mig tid för en promenad varje dag.

Det har gått hyfsat, men inte helt enligt löftet.

 

Fast idag börjar dagen som varje dag borde göra.

Med långpromenad genom skog och över strand.

Med solsken i blick och energi i kropp och själ.

Med finkaffe som belöning därhemma efteråt.

En ostmacka och kortspel med minstingen.

 

 



Den bästa av juldagar

Visst hade vi en fin julafton igår.
Med vacker julsång i kyrkan och julklappshysteriska kids.
Med mammas fantastiska julmat och en tomte, härstammad från huvudstaden.



Men idag,
när det bara är vi fyra på hemmaplan.
Och vi vaknar upp till ett vitt vinterland
och klämmer till med en frukost framför teven.
Grabbarna ägnar timmar åt legobygge
och sen drar hela familjen loss med pulkorna nerför skånska vitgröna backar.
Tunga i gumpen av på tok för mycket julgodis.
Det slår varken julafton eller nåt annat.
Det är den bästa av juldagar.

 

Det finns inte så mycket mer att säga

 

Dom somnade tillslut.

Dom små.

Fulla av förväntan och nervositet.

Fulla av jag-kan-inte-somna-tankar.

 

Själv är jag färdig nu.

Med det, som färdigt ska vara.

Och med en kropp full av tryffel och trötthet.

 

Så nu finns det inte så mycket mer att säga.

Än att önska Er alla en riktigt god jul!

Med mycket värme och kärlek.

 

Amen

Sucker for saffron

 

Det blir en jul utan den röda chokladasken i år.

Jag som tidigare tyckt att det inte är jul på riktigt om inte en sån finns med.

Att det borde vara en mänsklig rättighet att ligga på soffan under juldagen,

 med en bra bok under näsan och handen nerstoppad i pralinasken

Kanske är jag bara bitter för att körsbärslikören dissats.

Eller beror det på att mina mungipor dräglar efter annat.

Som saffran. I´m a real sucker for saffron.

Allt med saffran åker glatt ner för strupen.

Lussekatter och saffranskorpor. 

För att inte tala om saffranstryfflar med päronkonjak. Gulp!

Jo det finns Rocky Road, mintchokladtryffel och Xantétryffel

också att välja på i kylskåpet. Men inget är som det där med saffran i. Inget!

Så det blir min frukost idag.

Några små snabba gula bollar. Rakt ner i magen.

Laddar upp för det som komma skall.

Griljering av skinka, köttbullsrullning och paketinslagning.

Sen kör vi julefrid på riktigt!