lördag 24 juni 2017

Igår var det andra sillar. Och must


Nog var det livat och glatt på midsommarafton, trots regnet.
Jag och lil´sis tog en tur till midsommarstången för lite dans.
Eller rättare sagt hon och hennes klasskompisar dansade.
Medans jag ägnade mig mer åt att dricka kaffe och prata. 


Sen var det sill och nubbe och midsommarglada miner.
Och sill och potatis.
Och sill och ägg.
Och ännu mer sill. 
Sill, tills jag fick ont i magen.


Eller det var mest sill faktiskt.
Och ingen nubbe alls för min del.
Alkohol är inte riktigt min grej.
Jag är ingen absolutist, nykterist eller alkoholist.
Men jag mår inge vidare av sånt där, inte ens i små mängder.
Så jag står över.
Håller mig till midsommarmust.
Och är pigg som en sill dagen efter.


Och sen var det lekar.
Tjejer mot killar.
Och girlsen var ena hejare på att spotta grodor minsann.
Och på musicquiz.
Jag är rätt grym på nittiotalsmusik faktsikt.
Och sånt kan man ha fördel av, 
när de flesta övriga i gänget stuffade runt till åttiotalsmusik i sina ungdoms dagar.


Medans det haltade lite på ballongpjätt och vissla-efter-att-du-tryckt-in-två-kex-i-munnen.

Midsommar alltså.
Med sillar i magen.
Och ballonger runt fötterna.

Hepp!

fredag 23 juni 2017

Att köra det sista finliret inför midsommar


Midsommar!
En av mina favorithögtider!
Då kvällarna är som ljusast och firandet som minst pretentiöst.
Då man får hänga med vänner, dansa kring stången (jo så mycket barnasinne har jag kvar)
och moffa sill och päror. 
Och allt det andra.


Och om några timmar kickar vi igång!
Klänningen är inhandlad.
(nu får det banne mig inte bli kallt!)
Brödet står i ugnen.
Kvar är lite jordgubbsplockning,
kransbindning
och förhoppningsvis lite midsommarlöpning med dopp.
Vi får se.



Men annars är vi redo.
Efter lite finlir först bara.

G L A D   M I D S O M M A R !



torsdag 22 juni 2017

Att ha ännu en åttaåring i huset


Jag som inte är van vid tidiga väckningar på morgonen, hasar mig upp strax efter sju.
Då ska smygas.
 Handlas bullar. Och även en och annan frukostmunk.
- inte för att de hör hemma på frukostbordet, 
men jag kan inte låta bli de där tivoli-och-kalas-liknande-degringarna,
som jag blir så glad och lycklig av att titta på.
Sen så ska sjungas "Vi gratulerar...."
och brickan med flagga, godbitar och presenter ska räckas över till vår alldeles nyblivna åttaåring.
Och egentligen finns det kort i kameran på det också.
Men det vill inte lil´sis att vi visar på bloggen
och det får man lov att respektera


Men däremot är det okej när hon gör volt på Jump.
För där är det attans-bananas-kul å hänga.
Och det roligaste i kråksången är egentligen inte att Big Bro bjöd henne själv.
Utan han skrev en inbjudan TILL henne,
på eget initiativ och i smyg,
för att försäkra sig om att han själv skulle få hänga på nåt hoppeställe.
Medans han-jag-är-gift-med vackert fick betala....
(har jag sagt att den ungen är slug? och att han kommer gå långt?)


Sen ska det ätas bakelse på konditori!
Och då blir det förstås Hollandia, om födelsedagsprinsessan själv får bestämma.


Och som om inte utelivet vore nog, en sån här födelsedag.
Så önskas det även att få äta på restaurang.
Och fin ska man vara.
I galaklänning och allt.
Och då kommer Big Bro på att hans oanvända skolavslutningskavaj,
 kan vara passande en sån här dag.
Och hade jag bara varit snabb nog med kameran,
(innan han plockade av den efter några få minuter)
så skulle jag vara den första att visa hur stilig man kan vara.
Som en Almedahlspolitiker.
Eller nåt.

Så var hon åtta år!
Och jag kan inte fatta vart tiden eller alla föräldradagarna tagit vägen.

Hepp!

tisdag 20 juni 2017

När man smugglat med sig något hem till Sverige


Vi som har en och annan dålig reseerfarenhet i kofferten,
lever nästan halvt i chock.
Det har funnits en och annan resa,
då vi haft 19 grader och regn på vår solsemester
under tiden det varit värsta sommarvärmen här hemma.
Ni vet, så där varmt så att det slår emot en när man kliver ur flygplanet
vid sydliga breddgrader.
Bara det att den slående värmen vid ett tillfälle,
träffade oss först när vi steg ur tåget på svenska sidan efter Öresundsbron!
(det var då han-jag-är-gift-med, dyrt och heligt, lovade att ALDRIG mer åka till Mallis....)

Och så kommer man hem till det här!
Riktig svensk sommar!
Och det är ju inte för inte, 
som man kan vara lite mallig över att man smugglade med sig lite av den varan hem.
Jodåsåatt.
Så vi fortsätter njuta sommar här på hemmaplan.
Med dagliga havsdopp.
Små utflykter till biblioteket och hamnen.
Syskonbråk.
Och med att slafsa i sig churrasco från Lindas fingermat.
(närmre himlen än så kommer man inte)
Livet på en pinne!

#yougottalovesommarlov

Amen

fredag 16 juni 2017

När det är dags å lämna Skalmanland


Det är ren lögn och säga att det gjorts många knop här i Skalmanland.
Det har funnits en och annan utflyktstanke,
men i den här värmen - nä.

Horisontellt läge vid poolen och ibland vertikalt läge i.
Det är det som gäller.
Annars Skalmanstyle alltså.
Sova, äta, vila. Sova, äta, vila.....
De enda hålltiderna vi har koll på är just mattiderna.
Och kanske vattengympan - plocka äpplen till Eurotechnostyle a la nittiotal.
Och om hade inte resebolaget messat tiderna för bussupphämtningen en dag tidigare,
hade vi antagligen förvirrat oss i dagarna helt.

Men nu barkar det alltså snart hemåt
och vi gör oss redo att krama ur det sista ur värmen, ledigheten och all-inclusive.
På tal om all-inklusive,
här registreras alla måltider, drycker, glassar och snacks.
Jag undrar om vi kommer få en lång utskrift på allt vi inmundigat när vi tar farväl?
Jag hoppas inte.

Den här veckan har ni druckit 23 liter läsk.
48 glassar.
Fem pizzor.
Sex öl och några drinkar (just på den fronten ligger vi i lä)
Oräkneliga efterrätter från buffén.
25 munkar/croissanter
(Samt ytterligare 10 som ni smugglat upp på rummet)
Plus frukost. Middag. Lunch.

Ni hör ju.
Du är vad du äter kommer höra av sig direkt.
Sista dagen alltså.
Innan vardagen börjar igen.
Vardagen efter Skalmanland, all-inclusive och Wisteria Lane.

(Wisteria Lane feeling över vårt boende)

Hepp!








torsdag 15 juni 2017

En stilla morgon


Jag ställer klockan på halv åtta.
Vaknar. 
Klär på mig.
Och smyger försiktigt ut genom vår gröna dörr,
för en tidig strandpromenad.



Jo jag hade packat ner löparkläder och förhoppningar.
Men i den här värmen avstår jag.
Fast det är många som gör precis tvärtom.
Det är stundtals, rena rama E4:an på den blå strandpromenaden.


Men jag sparar mig.
Låter kroppen få vakna i saktare tempo.
Drar in djupa andetag.
Njuter av dimman över bergen.
Och det lite fridfullare tempot nere vid vattnet.


tisdag 13 juni 2017

Skolavslutningar. Och att leva i en bubbla


Det är en konstig känsla det där.
Att vakna upp på en spansk ö, 
vid samma tid som Instagram och Facebook svämmar över av skolavslutningsbilder.
Där barnens kompisar poserar elegant i kavajer och söta små klänningar.

Det är nåt visst med skolavslutningar, det är det.
Och en del av mig saknar det just idag.
I år var jag tidigt ute på avslutningsfronten.
Jodå, jag shoppade loss på en mörkblå kavaj till Big Bro redan i februari.
För att vara på säkra sidan.
Och sen i mars/april, 
där nån gång i sjukdomsträsket,
bestämde vi oss att boka resa.
Katjing!


Men vi har det fint här under palmer och parasoller.
Det finns de i sällskapet som ätit avslutningsglassen flera gånger om.
Och en och annan som flirtat till sig dubbelt upp med tårta.
(Jodå tårtkillen vid buffébordet trodde att han-jag-är-gift med och lil'sis,
skulle ha varsin bit, medans det bara var tänkt med två små smakbitar till den sistnämnda....)


Så vi fortsätter göra det är bra på.
Sola, bada, äta glass och läsa.
Och dagen till ära krydda tillvaron,
med att springa runt i en jättestor bubbla.
Med en känsla av hur en alkoholpåverkad hamster måste känna sig i sitt "ekorrhjul".
Grymt jobbigt må jag säga.
Grymt!



söndag 11 juni 2017

En dagens

Ofta när jag kommit hem från en semesterresa,
upptäcker jag att jag fotograferat mycket mindre en jag egentligen trott!?
Så därför har jag gett mig dän på att tvinga barnen till ett posefoto varje dag.
Vare sig de vill, eller inte.
Mutor är absolut tillåtna.
Alltid.


Så en dagens alltså.


fredag 9 juni 2017

Hur man startar ett sommarlov


Vi kickar igång sommarlovet all-in idag.
Och man kan hinna ganska mycket på en dag ska jag säga.
Hur man gör?

Jo man vaknar tjugo över tre för att någon i familjen är kissnödig och ber om eskort.
Sen går man tillbaka och gosar med "någon" tills larmet ringer kvart i fyra.
För det är liksom inte lönt att somna om nånstans i det läget.
Inte alls faktiskt.
Sen äter man sedvanlig havregrynsgröt.
Inser att Fru Lingonberry kommit jäkligt otajmat på besök.
Och så får man ett pe-emm-ess-igt tokutbrott på gullungarna som sabbat solbrillorna...
Suck....

Sen åker man flyg tre timmar mellan två väldigt vidsträckande barn.
(Alltså nuförtiden är blivande elvaåringar otroligt bredaxlade)
Och så lite buss på det.
Sen checkar man in på ett hotell
och nyttjar deras all-inclusive-buffé.
Samt beklagar sig lite över deras efterrättsutbud.
Sen försöker man ligga på en solstol,
men det är svårt,
för man ska titta hundra gånger på tricks som de-annars-poollösa-barnen vill visa upp.
Innan man kommer på att all-inclusive på ett annat matställe var tämligen intressant.
Och gratis.
Så man MÅSTE äta ännu mer!



Sen hoppar man i poolen och känner sig som fru Storch under vattengympapasset.
(Plocka äpplen....)
För vattengympa kan ju vara ett bra komplement om man tänkt trycka i sig tre chokladkakor,
 under de närmsta dagarna.
Och tusen andra saker för den delen.
Därefter lägger man sig på solstolen för att torka.
Men somnar! - tills resten av familjen badat färdigt och går hem....
Så att man snällt får släntra efter när man vaknat till liv.
För att duscha av sig på rummet.
Och sen banne mig somna i sängen direkt efteråt.
Igen!
(sa jag förresten att jag vaknade tjugo över tre?)

Så svidar man om till en festligare klänning.
Och sminkar sig förstås.
Bara för att kunna äta ytterligare en gång till,
gå på byn,
och sen skala av sig allt igen tre timmar senare.

Så startar vi sommarlovet det här året.
Utan att spara det minsta på krutet.
Och sen tänker jag att vi har banne mig ytterligare sextiofem lediga sommarlovsdagar.
Kvar!

Amén!

tisdag 6 juni 2017

När det kan vara så att familjen blivit större


Det kan vara så att det var lil'sis stora dansuppvisning i fredags.
Den som jag skrev om för två år sen.
Den som var så bra att det jag överrumplades totalt.
Och undrade när jag skulle kunna andas normalt igen.
Samtidigt som jag avlade en stilla bön om att få vara med om detta ännu en gång.

Det kan som sagt vara så.
Och att jag nu fick vara med om det - tredje året på raken.


Det kan också vara så att jag längtat en dag för mycket efter att den nya familjemedlemmen,
skulle nedkomma med posten.
Att jag verkligen, verkligen ville att det tunga nya objektet skulle ömsom få vila i min hand.
Ömsom få paparazzifotografera balettdansöser.
Streetdansare.
Jazzdansare.
Hiphopare.
Helt vanliga stjärrnor.
Och vår egen lilla stjärna. Förstås.


Det kan också vara så att han-jag-är-gift-med, 
så gärna ville se mig glad,
att han åkte i ilfart till utlämningsstället utan avi.
Flirtade med kassörskan, som först inte kunde hitta paketet.
Ringde Postnord för att veta vilken hylla det skulle ligga på.
Och åkte till utlämningsstället ännu en gång för att flirta sig till ett nytt försök.
För att sen kunna ropa B-i-n-g-o!


Det kan verkligen vara så att jag även denna gång blev så grymt imponerad,
över att musik som egentligen skulle gått mig förbi,
blir så berörande och fantastisk med rätt koreografi.

   

Det kan också vara så att jag är attans glad över att hon vill fortsätta dansa.
Så att jag får vara med om detta en fjärde gång.
(Minst!)


Och att jag är attans nöjd med bilden ovan.
Som jag och den nya familjemedlemmen från objektivgänget skjutit loss.
På vår allra första date.

Amen.



söndag 4 juni 2017

Nånstans i ledigheten


Nånstans i ledigheten,
 tar jag igen mig,
efter fyra kvällars hemmafrånvaro.
Det känns i kroppen nu.
Kreativiteten har tillfälligt gått i sommaride
och tankarna lever sina egna liv.
Svåra att fokusera på och försvinner lika snabbt som de uppstått.

Nånstans i ledigheten,
 ligger jag på soffan och försöker läsa ut min bok i racerfart.
Äter choklad och längtar efter ännu mera ledighet.
Två lediga och sen två med jobb.
Sen väntar fler lediga dagar.
Många, många fler.
Fler än jag ens orkat räkna.

Amen.

lördag 27 maj 2017

Utan att veta varför


Jag vet inte varför jag gillar den bilden så skarpt.
Kanske är det för att det inger ett sådant lugn.
Ett lugn som jag inte förknippar med grabben egentligen.
Han är mer som en nypolerad snabb sportbil.
Från noll till hundra - på fyra sekunder.
Kanske är det därför?
Jag vet inte riktigt.

Men en sak vet jag säkert.
Att det är välkommen helg igen.
Med en tur i storstaden igår eftermiddags,
och hangning-in-da-hoods idag.
För att bara ta dagen som den kommer.

Och om jag räknat alldeles rätt,
så är det bara sex dagar kvar tills längsta sommarlovet ever.
För min del.
Och barnen.


torsdag 25 maj 2017

Hur man tillfälligt gör sig av med chokladbehovet

Det är som att chokladbehovet kickar in per automatik 
kvällen innan ledig dag.
Jag känner mig som en av Pavlovs chokladtörstande hundar.
Med dregel hängandes i varje mungipa.
Choklad alltså.
Jag skulle ge bra många uscados för några bitar....

Men så drar jag på mig de där träningsattiraljerna.
Kläderna, gangstalurarna a la glitter-å-glamour och löparpjuxen.
Och springer mina fem kilometer.
Hur chokladsugen jag är när jag sedan står på trappan efteråt å stretchar vaderna?
Och svetten rinner precis överallt och rivigheten i halsen hälsar på,
 efter ansträngda andetag under en halvtimme?
Det chokladsuget är liksom inte ens värt å notera.
Gone.
Totally gone....



Det var någon som undrade om mitt senaste tillskott i skofabriken.
Och det ska jag säga er,
att hitta damlöpisar i samma storlek som man är år gammal,
det är lättare sagt än gjort...

Och om man dessutom är kvinna och springer som en kvinna
(alltså med knäna inåt)
och behöver pronerande pjucks med rejält stöd för hålfoten,
ja då är utbudet ännu mindre....


Men det finns!
Och jag som de senaste åren nästan helt och hållet levt i Asics Kayano 
(och frynt på näsan i protest när ett butiksbiträde försökt förtrolla mig med nytänkade,)
har nu blivit med ett par Adidas Ultra Boost! 
Jo på riktigt!

Fast om jag ska vara helt ärligt,
så är det för att jag redan köpt ett par Kayano i år och ville ha ytterligare ett par ordentliga skor.
Och för att det inte skulle bli två exakt likadana,
lät jag mig övertalas att testa nåt annat.
Och om vi ska fortsätta vara ärliga,
så kändes de sladdriga, låga och nästan obekväma.

Men nu, 
nu när vi gått från ett one-day-walking till ett par veckors relation -
mmmmmm 
- I think I´m in love!

Adidasamen.

söndag 21 maj 2017

Att tänka sig konvertera


Det finns tillfällen i livet,
då jag kan tänka mig från att konvertera.
Från skåning till hallänning.
Jag vet inte om det beror på att jag är just fifty-fifty.
Med en mammas rötter från Skåne.
Och en pappas, från Halland.
Men iallafall...
Ibland lockar Bästkusten mig tillfälligt bort från Skuldkusten.

Mamma ja.
Hon och jag rymmer hemifrån.
Från män och barn
(ja kanske inte hon, för hon får dras med mig)
matlagning och måsten.
Vi rymmer på spa med övernattning.




I Halland smakar kallsuparna saltare än hemma.
Och jag lyckas få i min snygga badkruka till mamma.
Hon stiger helst inte i under tjugofem grader.
Och ändå hon blir som alla andra badkrukor -
förtjust i doppet och dess effekter fast det bara är strax över tio.


Sen landar vi.
Trycker på pausknappen.
Och ligger i blöt i sammanlagt sex timmar.
Jo vi är som russin efteråt.
Förvisso fulla av olja.
Efter en riktig genomkörare av egenhändig spabehandlingar.




Min mamma,
hon känner mig utan och innan.
Det är verkligen få saker som jag inte berättat för henne.

Så vi pratar.
Ja herregud vad vi pratar.
Om saker som aldrig hinns sägas riktigt per telefon nuförtiden.
Saker som man kanske inte kan prata om på släktmiddagar.
Eller helt uppriktigt ärliga saker som man kanske inte egentligen får säga?!




Jo det är bland annat sånt som kan väcka tankar om att konvertera.
Till fulltime Hallänning.
En spaövernattning med mamsen.
På Falkenberg Strandbad.
Med för övrigt den absolut bästa frukosten.
På länge.


Nutellaamen.

lördag 20 maj 2017

En dagens

Ni vet ju hur jag är - 
inte alls så där fancy-schmancy som jag egentligen önskar.
Och varken photogenic eller snyggodressad i kläder jag inte har råd med.

Det här mer jag.
På alla fyra nånstans.
Med snudan i marken. 
Ålandes i shorts som är än mer trånga än vad de var i fjol.
(am.enf.öri.he.lv.ete)
Tungt bevakad av hungriga, blodtörstande myggor
I ett försök att få utlopp för min otillfredställda kreativitet.

Här är den.
Min dagens.
Min fre-dagens.


Hepp!

tisdag 16 maj 2017

Fyra. Trea.

Hon cyklar.
Jag springer.
Hon säger att hon vill bada!
Det vill jag med.

Jag har blivit med nya löparskor (igen).
Och jag vet inte om det är ren inbillning,
men det känns bättre i ischiasnerven.
Benen känns lätta och rörliga.
Inte alls så där stela och krampaktiga som de brukar.

Vi möter en kvinna som tittar mig i ögonen och ropar "Grymt!"
Det peppar. 
Det gör det verkligen.
Men jag tänker att, egentligen är det inte jag som är den grymma löparen i familjen.
Inte längre.


Det är istället han, som jag för några år sen kallade bekväm.
Han, som alltid varit lika glad oavsett om det gått bra eller dåligt.
Han som snabbt rest sig upp efter "förluster".
Skakat lite lätt på axlarna.
Och gått vidare.
Det är han som fått vinnarskalle.
Och springer sig till en tredjeplatsbuckla.
En och en halv kilometer, strax under fem minuter!
Jag förstår inte alls hur det sånt går till!?


Och lil'sis.
Som har så jäkla mycket vilja bakom pannbenet och springer sig till en fjärdeplacering.
På en tid jag inte heller skulle palla med....
1500 meter på 5.46.
Det är annat än min tid i högstadiet -
två och en halv kilometer på tjugofem minuter.....

En fyra och en trea alltså.
Jag kan slänga mig i löparväggen....