måndag 30 maj 2016

Från förskollärare till fotograf


Tjänstlediga måndagar, är nog ändå de bästa måndagar.
När jag får klicka en företagsfotografering 
och sen åka hem brygga den sista kaffekapseln som belöning.
Redigera bilder i lugn och ro. Utan barn och man.
Utan nån som avbryter mitt kreativa flow, för att ett glas ska lyftas ner från köksskåpet.
En middagsingrediens som ska letas fram i kylen.
Eller en ny toarulle som ska hämtas.

Tjänstlediga måndagar.
Som kan låta så pilla-navel-lata, men som fylls med så mycket annat eget företagande.
Som fylls av Kent's nya skiva på Spotify, en mattleverans jag längtat efter
(kanske i elva år?)
och en Yakisoba för ett helt regemente.


söndag 29 maj 2016

Veckans bästa prestation

Jag blir med nya löparskor.
Ni vet sådana där i manlig (!?) modell.
 Eftersom jag har så stora, och tydligen okvinnliga, fötter.
Sådana där som jag tycker är mindre snygga i sin färg,
men ändå är dom bästa för mina fötter.
Jag är nästan beredd köpa den kvinnliga varianten, bara för dess skönhets skull.
Men när Herr Expedit frågar om jag ska "gå och vara snygg i dom eller springa skönt?"...
Då är det mer som schack matt. Damn - han har rätt.
Snygg får jag väl försöka vara annars. Typ.


Men veckans bästa löparprestation står dock lil´sis för.
Snabb som en vessla springer hon sig till en pokal och en andraplats på Kalvinknatet.
Där har jag mycket att lära.
Men jag och han-jag-är-gift-med är stolta som en tupp och en höna.
Stolta över vår lilla snabba böna.


V E C K A   T J U G O E T T
Måndag   -  v i l o d a g
Tisdag   -    Busruset (1km löpning) - 2 km pw - 5 km löpning
Onsdag  -   3,5 km pw
Torsdag  -   5 km löpning - morgondopp - 2 km löpning
Fredag   -   v i l o d a g
Lördag  -    10 km löpning -dopp- 2 km pw
Söndag  -   2 km löpning i barnens takt - dopp - och en retur på 2 km löpning med Big Bro

Äpplet faller inte långt från Mors träd


Det är Mors Dag.
Och mamman i huset får en egen tårta.
Designad, gjord och levererad av barnen i huset.
Samarbetsövning de luxe.
Det vispas, småbråkas och pratas ihop.
Jag hör de välkända orden. Från en liten irriterad sis till en Big Bro.
"Hur tänker du nu egentligen?!"
Jag ler lite för mig själv.
Tänker att det lilla äpplet faller inte långt från Mors träd.
Och att det är så tydligt att barn gör/säger likadant som vi vuxna....

Men Mors Dag it´s.
Med gemensam familjelöprunda ner till havet.
Ett morgondopp i det femtongradiga blå.
Och en viktväktar-icke-godkänd-tårta.
Fylld av socker och grädde.
Och dekorerad som franska flaggan.
(för det är tydligen fotbolls-EM snart där..)

Hepp!



lördag 28 maj 2016

Satan i gatan, vad det går undan



It´s the same procedure as last year....
Och året innan dess.
Och så vidare.

Maj. 
Årets härligaste månad. Egentligen.
Då man vill vara färdigplanterad och ogräsgfri. 
Sitta med en latte i solens sken och förkovra sig med en non-stop-pocket.
Så där idylliskt ni vet.
Göra en Ferdinand och bara lukta på blommorna.

Maj.
In real life.
Jag minns att det var en gudomlig valborg.
Och att jag blev obehagligt sjuk på min födelsedag.
Och att det hänt tusen saker, men att jag knappt minns nåt av dom.
Att det är ett enda virrvarr.
Med sjuttonhundra avslutningar. Utvecklingssamtal. Fotograferingar.
Och nåt mer förstås, mycket mer, som jag inte kommer ihåg.

Men jag vet att körsbärsblomningen, vitsipporna, häggen och rapsfälten redan är förbi.
Att jag köpte blommor för plantering för tre veckor sen
och att några redan vissnat utan att ha kommit ur en liten plastkrukas skal.
Jag vet att jag fått tre!? Kählervaser
och att midsommarblomsterna redan är här.
Och att det är tolv arbetsdagar innan mitt sommarlov tar vid.
Jag vet att maj månad snart är förbi.
Att jag inte hunnit njuta som jag önskat.
Och att jag tänker, satan i gatan vad det går undan....

torsdag 26 maj 2016

Det är bara galningar som gör sånt

Jag vaknar upp.
Känner tyngden i min kropp, från en evighetslång arbetsdag dess för innan.
Ni vet mumietrött. På gränsen till orörlig.
Jag grämer mig lite över att jag bestämt springdate den här morgonen.
Med mig själv förvisso. Men ändå.

Ett tag är jag inne på att ge mig ut och springa halv fyra mitt i natten.
När lil'sis väcker mig för en världslig sak
och tankarna sedan för ovanlighetens skull åker karusell i huvudet på mig.
Men springa mitt i natten för att komma till ro igen - det är bara galningar som gör sånt.
Så jag smyger mig ner till kylen istället.
Trycker i mig tre överblivna morotsmuffins med sockersöt glasyr.
Går tillbaka upp och somnar helt oförklarligt.


Ljuset återvänder och jag piskar mig själv en smula.
Tvingar ut mig på cykelbanor och gator.
För idag är en sån dag då huvudet måste vara lite extra på skaft.
En dag då knoppen behöver friskas upp.
Så jag springer.
Ungefär lika graciöst och smidigt som en elefant. Men jag springer.

Jag springer ner till havet.
Och gör precis det som måste göras.
Ett dopp i det blå.
Och ett tappa-andan-så-härligt-skrik uppför trappan.
Det är jag och havet.
Och strax därpå, ett möte med min badkompis där på bryggan.
Vi har inte setts sen en tidig morgon i oktober.
Jag och den gamle mannen med leendet på läpparna och en stor kula på magen.
Varje gång vi ses blir jag så glad åt våra små korta morgonsamtal.
Och varje gång vi träffas tänker jag vad härligt det är att få småprata en stund med äldre människor.

Det kommer garanterar bli fler sådana här morgnar framöver.
Med löpturer, svalkande morgondopp och chit-chat med min favoritfarbror på bryggan.
Bästa starten på dagen.


söndag 22 maj 2016

Till alla som har väntat med spänning

Det är söndag.
Och ni vet ju vid det här laget vad jag gör en söndag.
Jo jag springer. Och allt som oftast med ett dopp.
Så det är vad jag gör.
Springer. 
Doppar mig. 
Klämmer ur mig ett välsignat halvstön på vägen uppför stegen till bryggan.
Och känner hur varje cell i min kropp väcks till liv.
Det är så galet härligt!
Det killar i magen och kryllar sig i tårna.
Det är amazing...

Sen trär jag på mig mina halvsvettiga kläder igen.
Springer hem de sista två....


Och till alla er som nu väntat en hel vecka med spänning.
(hör-min-ironi)
Nu är det dags. Dags för veckans lista!

V E C K A  T J U G O
Måndag  - 7 km promenad
Tisdag   -  V i l o d a g (bortsett från 1 km löpning i tjänsten)
Onsdag -  5 km löpning
Torsdag -  5 km morgonpromenad
Fredag  -  5 km f**k-the-rain-löpning
Lördag  -  1000 m tantsim (för att styva till min redan stela nacke)
Söndag  -  5 km löpning - dopp - 2 km löpning

lördag 21 maj 2016

Att vara underbar

Det är lördag.
Det är tre veckor kvar till skolavslutning.
Tre knappa veckor tills våra barn sjunger "den blomstertid nu kommer"
Tre knappa veckor till mammor står stolta bredvid, med tårar i ögonen.
Och pappor lika stolta, med solbrillor på.

Det är lördag.
Vi jagar avslutningsskor i stan till små fötter.
Äter ur chokladkartongen som vi vann under tipspromenaden häromkvällen.
Låter tvättmaskinen jobba hårt, fast det är en fridens afton.
Och så fotograferar jag kärleksfulla armband.
Precis sådana som är lite lagom att ge till en fröken i dessa ljuva sommartider.
Som tack för allt de lärt våra barn.
För allt tålamod de haft.
Och all omtanke de skänkt.
En helt underbar sommarpresent, till en helt underbar fröken.




Pssst. 
Armbanden är gjorda av en annan underbar fröken. 
Om ni är sugna på att beställa några för en spottstyver - hör av er till mig. 
Så vidarbefodrar jag er önskan.

torsdag 19 maj 2016

Att försöka släppa taget


Jag vet att det sägs att vi bara har dom till låns.
Att tiden går alldeles för fort och att det är svårt att hänga med i utvecklingen.
Han, vår förstfödde, fyller snart tio.
Det är dags att börja släppa taget om honom lite.
Låta honom småflaxa med sina vingar, för att så småningom bli flygfärdig.
Det är svårt.
Att stå där med ett uppmuntrande leende på läpparna
fast jag är full av oro och farhågor inombords.
Som den hönsmamma jag verkligen är.

Idag bjuds vi på sovmorgon. Han och jag.
Jag lämnar hemmet för en kort morgonpromenad
och ringer för att kolla hur han har.
Han har det bra.
Tittar på tv och äter frukost.
Ä.T.E.R  F.R.U.K.O.S.T!
Jag sätter nästan i halsen.
I ren rädsla för att han ska göra det.
Sätta i halsen.
För tänk om det skulle ske.
Och jag inte är där.
Och inte kan rädda honom.
Tänk om något överhuvudtaget skulle hända honom 
och jag inte är där. 
Och skyddar honom med mina vingar.

Jag har lite att öva på.
Att ta små steg i taget.
Små, små steg...
I taget....


tisdag 17 maj 2016

Återhämtning. Kraft. Och energi.


Jag står ensam på perrongen och inväntar sömntåget.
Det brukar infinna sig först om några timmar,
men jag är så galet trött och bara önskar att klockan ska slå läggdags.

Det är fullt av tankar i mitt huvud.
Jag sorterar dom i fack
och försöker rangordna mina drömmar.
Det tar på krafterna
och jag inser att allt handlar inte om tid och effektivitet.
Utan om var man hämtar kraft och energi.
Och vilka människor man vill ha omkring sig.
Den gör väldigt mycket. Omgivningen.
Positiva människor ger positiva tankar.
Negativa människor dränerar.

Sömntåget alltså.
Närmar sig med små steg.
Ikväll ska jag följa med barnens.
Lyssna på min kropp.
Kliva ur bubblan.
Och satsa på återhämtning. Kraft. Och energi. 


söndag 15 maj 2016

Att få tycka att man själv är jädrigt grym

Ni som inte gillar skryt eller mina enerverande träningsinlägg har möjlighet att sluta nu.
Ni som ändå fortfarande är nyfikna - read on.

För det är idag det händer.
Jag springer mig igenom stora delar av Europa.
Eller åtminstone Sverige, Belgien, Frankrike, Österrike och Bulgarien. 
Sladdar inom Australien. 
Och tar Ukraina (jo jag är en av få som verkar gilla den), Ryssland, Lettland på hemvägen. 
Eller genom deras Eurovisionlåtar, på repeat, som den mellonörd jag är.

Om sanningen ska fram springer jag genom 
Höllviken - Räng Sand - Räng - Höllviken - Kämpinge och Höllviken igen.
Som en skållad råtta dunsar jag fram mellan de blå byaskyltarna under 12 kilometers löpning.
Tolv kilometer!
Mitt längsta ever.
Och jag är så jäkla glad och nöjd när jag lägger mig ner bland tusenskönorna, 
i hopp om att där ska vara hundbajsfritt.
Jag kan inte sluta le.
Tolv kilometer.
Bara nio som fattas.
Men vilken jäkla känsla!
Jag känner mig som Guds Allsmäktige. Som kommer vakna upp imorgon med träningsvärk.
Tolv kilometer på 1:07:30 (5.37min/km)

Jag tycker själv att jag är jädrigt grym.....


V E C K A   N I T T O N
Måndag   Vilodag
Tisdag      55 min Styrka&Smidighet (hey, var ju tvungen att gå tidigare pga Eurovision)
Onsdag    5 km powerwalk
Torsdag    7 km löpning - dopp - 3 km löpning
Fredag     Vilodag
Lördag     5 km löpning
Söndag    12 km löpning


lördag 14 maj 2016

När gammalt blir åter nytt

De grå molnen hänger i luften.
Ler hotfullt åt vårt underbara sommarväder.
Jag passar på. Springer längs cykelbanor och stränder.
Låtlistan som jag lyssnade sönder förra eller förrförra sommaren,
blir åter uppstånden och får nytt liv igen.
Nu när jag varit ifrån den ett tag, inser jag varför jag mixat den från början.
I torsdags fick den mig nästan att lyfta.
Nånstans runt åttonde, nionde kilometern flög kroppen fram av sig själv.
Jag kunde bara känna mitt huvud. Resten av kroppen tillhörde spöklikt nån annan.
Den seglade fram. Nästan sagolikt.


Såhär års springer jag gärna för att få doppa mig i havet.
Idag finns inte tid för det.
Idag är han-jag-är-gift-med i Skottland.
Pratar IT-språk och dricker whiskey och öl.
Eller nåt.
Så jag hastar på några snabba kilometer. För att inte lämna barnen ensamma för länge.

Öl ja.
En av mina löparinspiratörer säger att ölen smakar bättre efter att ha sprungit en runda.
Jag tänker att jag måste prova nån gång.
Inte idag, när jag ska leka taxichaffis och köra halva släkten till en dansuppvisning.
Men en annan dag. Absolut.
Kanske överträffar den min bath-after-running-feeling.
Eller, kanske inte.

fredag 13 maj 2016

Med risk för att ha skapat ett nytt beroende

Det vankas långhelg.
Efter en intensiv vecka, som försvunnit bakom krönet i rasande fart.
Det är med viss tillfredställelse som jag träder in i ledighetsboxen.
Jag har gjort så jäkla mycket bra saker.
Det är sällan jag tänker så.
Jag glömmer lätt bort att klappa mig själv på den högpresterande axeln 
och viska "fy f-n vad bra du är".
Glömmer bort att stanna upp och vara nöjd med det jag gjort,
istället för att fokusera på det jag INTE gjort.

Men idag - nöjd.
Idag - good is enough.
Och ikväll - risk för att ha skapat ett nytt beroende.

Jo på riktigt.
Inte så allvarligt som det låter.
Men farligt!
Farligt gott!
Vi kladdar till det med Popcakes with touch of Oreo.
Och slåss nästan om vem som ska slicka skedar och skålar.
Och jag gör allt för att lyckas i smyg.
Vilket jag så klart inte gör.
Lyckas alltså.

Men gott mos blir det.
Och om jag uppfattar kidsen rätt, så måste vi göra detta nästa fredag. 
Och nästa....
Och nästa.
Och kanske nästa också.
Ja ni fattar 😋



Oreopops

1 pkt Oreo
100 g Philadelphiaost
200 g choklad

Mixa kakorna i en matberedare.
Tillsätt Philadelphiaosten och kör ett varv till i blandaren.
Rulla till små bollar (ca femton st)
Sätt in dom i kylen en timme och doppa dom sedan i choklad som du smält i vattenbad.
Kyl en stund och  ät när du är sugen.



söndag 8 maj 2016

May the force be with me

Det är idag det händer.
Kraften och energin kommer tillbaka till mig.
Lagom tills den soliga helgen naggar på sitt slut.
Jag vill att den ska börja om igen. 
Utan sjukdomar och bara möjligheter att göra familythings. Ihop.

Vi badar i havet tillsammans. Familjen Viking.
Ja inte Big Bro förstås. 
Han vilar sin hosta och sin kropp.
 Efter att ha hejat på Halörcupsspelande klasskompisar hela helgen. 
Druckit för många Oatlydrycker och fyllt vår frys med gratis Hönökakor.
Jo det har sina fördelar att bo nära en gigantisk idrottsplats.

Men vi andra badar iallafall.
Och lil´sis vill göra det om och om igen.
Sen springer vi hemåt.
Äter tacos i soffan, fast man egentligen inte får.
Och ser på Tzatziki som olivkrigar och lär mina barn ett och annat fult ord.
(till deras förtjusning)
Stoppar ner två små, bland renbäddade lakan.

Den är slut nu. Helgen.
Men solen har lovat att stanna kvar.
Och den gör livet mycket enklare att leva.


V E C K A  A R T O N

Måndag - 7,5km morgonpromis + löpning Vårruset 5 km
Tisdag  -  6 km powerwalk + 60 min Styrka & Smidighet
Onsdag - 6 km powerwalk
Torsdag - 6 km löpning - morgondopp - 2 km powerwalk
Fredag  -  3 km vackert-väder-kvällspromenad
Lördag  - 6,5 km kvällspromis
Söndag  - 7 km löpning (4,4 km - havsdopp - 2,7 km)

(Jo man kan undra hur jag fick till sådär mycket spring i benen i veckan. Efter gnäll om baciller och skit. Det kan man verkligen göra... Men ibland kommer eländen över en lika snabbt som dom försvinner....)

lördag 7 maj 2016

Att slicka sina sår


Den efterlängtade långhelgen blir inte riktigt som vi tänkt oss.
Vi slåss mot diverse bacillkrig
och den tilltänkta Köpenhamnsresan skjuts upp från torsdag till fredag. 
Från fredag till en helt annan helg.
 Ni vet till en sån där helg som har förmåga att glömmas bort och sen aldrig bli av.

Vi slickar våra sår.
Försöker göra det bästa av det.
Jag premiärklär mig i gamla beiga shorts
och försöker hitta skiljelinje mellan tyg och hud.
Jag vet inte vilket som är värst -
mina bleka ben eller färgen på dom små tygstyckena?

Vi planterar morötter i alla dess färger.
Och sockerärtor. För sådana är bra att ha.
Vi försöker få snuviga näsor och febergränser få lagom balans i solen.
Jag vet, bacilluskerna trivs ju i värmen.
Precis som fiskpinnarna i brödrosten.
Men det är svårt att utfärda utegångsförbud på årets vackraste helg, so far.
Så vi cyklar ner en stund till stranden, fast vi kanske inte borde.
Leker dunkgömme hela familjen.
Låtsas vi är hundraprocentigt friska och att semestern snart är här.
På riktigt.



måndag 2 maj 2016

Me. Myself. And my excuses.


Asså, det började helt okej på träningsfronten förra veckan.
Men sen kom det en Valborg och ett släktkalas i vägen.
Och då måste man springa (förlåt köra) till Ica hundratjugo gånger (räknas tyvärr inte). 
Baka efterrätter till höger och vänster.
Och sen äta upp dom också!
Ni ser ju själva hur svårt det är att få till det med träningen då...

Och hur fantastiskt bra jag kan vara på att hitta på ursäkter....


V E C K A   S J U T T O N
Måndag  -  v i l o d a g
Tisdag    -  60 min Styrka & Smidighet
Onsdag  -  60 min yoga
Torsdag -  7 km löpning
Fredag  -   v i l o d a g
Lördag  -   v i l o d a g
Söndag  -  efterrättsmaraton och vilar mig i form (medvetet. jo faktiskt)

söndag 1 maj 2016

En rockig väg. Och en bortglömd Molly


Jag tror gårdagens Valborg var den vackraste och skönaste i mannaminne.
En sån där afton som den store kameran skulle hojat med oss ner till bålet
och bjudit på evighetsbilder.
Ni vet sådana då stillheten och färgerna tillsammans gör magi.

Nu blev det inte sådana bilder.
Men det blev bra iallafall.
Ni vet så där bra som när man "hittar" en sprillans ny Mollyblus i garderoben.
Som köpts in i november och glömts bort för att man bestämt sig för att spara den till varmare tider.
(Hey, det är nu det ju!)
Och när man lyckats få till kvällens middag så jädrans bra, om jag nu får säga det själv.
Och i efter-bålet-mörkret sen får höra att den rockiga-vägen-efterrätten är det godaste som nånsin ätits.
Då känns det liksom svårt att lämna in några klagomål till kontoret.





Och ni kan tro att den blev så in i bänkens mastig och chokladig,
så att nästan halva är kvar.
Och det är bra,
för så fort de där små knattarna behagar att somna,
så är jag den första att smyga ner och lassa upp en bit i tystnaden.
Och mula in den rejält i ett stycke vaniljglass.

För imorgon ska den här halvstaplande kärringen ta sig runt Vårruset.
Och då måste jag ladda upp med glass precis som jag brukar göra kvällen innan ett lopp.
Jo, jag har lärt mig att man ska inmundiga mjölkprodukter dagen före.
Och jag gillar liksom mitt sätt att göra det på.
😜