Att vara underbar

Det är lördag.

Det är tre veckor kvar till skolavslutning.

Tre knappa veckor tills våra barn sjunger "den blomstertid nu kommer"

Tre knappa veckor till mammor står stolta bredvid, med tårar i ögonen.

Och pappor lika stolta, med solbrillor på.

Det är lördag.

Vi jagar avslutningsskor i stan till små fötter.

Äter ur chokladkartongen som vi vann under tipspromenaden häromkvällen.

Låter tvättmaskinen jobba hårt, fast det är en fridens afton.

Och så fotograferar jag kärleksfulla armband.

Precis sådana som är lite lagom att ge till en fröken i dessa ljuva sommartider.

Som tack för allt de lärt våra barn.

För allt tålamod de haft.

Och all omtanke de skänkt.

En helt underbar sommarpresent, till en helt underbar fröken.

Pssst. 

Armbanden är gjorda av en annan underbar fröken. 

Om ni är sugna på att beställa några för en spottstyver - hör av er till mig. 

Så vidarbefodrar jag er önskan.

Kanske precis vad jag behöver

Det börjar dra ihop sig.

Det är bara tre arbetsdagar kvar,

men hundra bollar att hålla i luften härhemma.

Men jag skriver listor. Stryker på listor.

Och skriver upp nytt på listor. Och så håller det på.

Men det ska nog bli jul i år med.

Och egentligen hade jag kanske inte önskat mig så mycket av tomten,

mer än tre veckors ledighet, pyjamasdagar, mys med friska barn

och lite julmat som chillar dödskönt i kistan.

 

Tröjan finns här. Böckerna finns att beställa här.

 

Jag tänker att jag ska ge mig själv några fina lästimmar den här julen.

Och då skulle Louise Boije af Gennäs senaste sitta riktigt fint.

Hennes böcker alltså, jag gillar dom starkt.

Dom får mig att inte vilja lämna sängen eller soffan,

utan bara läsa nåååågra sidor till. Och några till. Och bara några till...

 

Jag gillar den tanken, på att hasa runt i mellan sängen och soffan med boken under armen.

Iklädd yogabrallor och ingosad en grå stickad tröja med änglavingar på,

som jag helt plötsligt också måste önska mig.

Och att kanske göra en avstickare till köket och göra en Lomelino.

Inspireras, baka, fotografera och sedan bjuda.

Oooooh´a och smacka med munnen över alla godbitar hon slänger ihop.

 

En änglatröja och två böcker - kanske är det precis vad jag behöver?

En helt ovanlig fredagkväll

En helt ovanlig fredagkväll byts fredagsmyset ut mot shopping på

Ica med min vännina som lyckas fylla en vagn på nolltid, medan min bara blir halvfull.

Jag vet inte om det är fredagsvinet hon druckit som ger henne ett bra utgångsläge.

Eller om hon bara hunnit ladda under bilresan,

 medan jag, absolut alkoholfritt, tar oss fram genom byn på snöiga vägar.

Fast det ska erkännas att det är bra trevligt att få sällskap sådär under veckohandlingen.

En helt ovanlig fredagskväll.

Och Skavlan ja, han råkar bytas ut mot det där Fortet som de snart visat under halva min livstid.

Men som fått ny tittarskara i den här familjen.

Och efteråt, när ungarna ligger i vår dubbelsäng, drar jag fram alla plastbunkar jag har

och börjar härja runt i köket med elvisp till höger och vänster.

Blandar äggvita, äggula, grädde och nutella i en enda röra.

Funderar på den där fjärilsprydda tekoppen på Indiska som skulle sitta fint 

att dricka citronvattnet på morgnarna.

 

Jag, fjärilar och koppar. Fin kombo det där ja.

En annan dag

 

Det blir inte mycket gjort här hemma.

Precis som det ska vara

Precis vad jag behöver.

Tänka tanken att skjuta upp. Göra en annan dag.

Inga krav.

Inga måsten.

Bara lust.

 

Jag tar promissar.

Hämtar in mer choklad från förrådet.

Förökar mitt julmustberoende och funderar på om jag kommer

att behöva tvångsintas på avvänjningsklinik efter nyår.

Låter mina inre organ bäddas in av socker. I ett fluffigt sockervadd.

 

Jag funderar på om jag kommer att fortsätta med mitt bloggande 2014.

Eller om den tiden ska få utrymme för nåt annat

Och på var min nybeställda Vee Speers affisch ska hänga.

Den, med den vackra svarta änglaflickan.

 

(Bilden är lånad från Fotografiska)

 

Annars inget mer än så.

Onsdagsfika och kissemiss-miss

 Vi kör onsdagsfika ute på landet.

Äter godbitar som innehåller hallon.

Hälsar på hönsen, getterna och de tre veckor gamla kattungarna.

Dom är ju sååååå söööööta dom små liven.

Burriga i pälsen som om de fått en elchock.

Tillgivna och kärleksfulla...

 

Jag och Big Bro funderar allvarligt på att knycka en med oss hem.

Den som frivilligt hoppar upp i sonens öppna jacka och försöker krypa in i hans armhåla.

Men så kommer jag på, att jag är ju för sjutton allergisk.

Och dessutom står lil´sis och gallskriker i ren panik när en av kattsmåttingarna

försöker klättra upp för hennes strumpbyxor.

Helt plötsligt tycker hon hemskt illa om de där små yviga fluffbollarna

och säger snyftande "Dom är lite söta. Men dom är inte snälla!"

 

Så där står jag. Med en som har separationsångest och nästan börjar gråta för att

han har så svårt att ta farväl av flufftussarna.

Och den andra som gråter för att hon inte tycker om katter och i ett snabbt ögonblick

tycker att vi kan köra över kissemissestorasyster Stina,

eftersom hon inbillat sig att det är kattpappan....

 

Men annars så....

Ja annars var fikan god.

Och det där med fika är ju alltid trevligt.

Och kan ni tänka er - jag har hittat en receptbok som jag tror att jag måste ha.

Pernillas praliner...

 

 



Blue mama

1. Mon Ami, Rörstrand, 2. GreenGate, 3. Argentè, Orientel life, 4-5. Kerstin Tillberg, 6. PIP Studios

 

Jag skulle kunna berätta om Mors Dag,

som inte alls var överens med mina illusioner.

Dom som innehöll en dag på divanen och med en mun fylld av praliner.

Fri från stress, konflikter och förpliktelser.

 

Eller skulle jag kunna berätta om hur min promisväninna nästan skrattade sig

till ett nytt ryggskott ikväll. Åt historierna jag drog från den dråpliga gårdagen.

 

Men jag hoppar det. Och fokuserar på trevliga saker istället.

Sådana där porslinsaktiga blå saker som jag vill stuva in i vårt hem.

Han jag är gift med, påstår att vi inte får plats med fler saker.

Men eftersom mina kära familjemedlemmar på en månad kraschat en vas,

en lykta och två andra saker som jag olyckligt nog glömt bort just nu

så tror jag nog att det finns liiiite plats till.

 

Liiite blue stuff, for blue mama?

Byter ämne

Alltså, jag har ju redan börjat snegla på en klänning till det där sommarbröllopet jag ska på.

Och i söndags när jag var ute i shoppingsvängen med min väninna, 

så hittade jag den här nånstans mellan hummandet av vackert keramik 

och tuggandet av sushibitarna.

Den har liksom etsat sig fast där upp på skalpen, och vill inte släppa taget. 

Och visst skulle jag kunna köpa den sådär rakt av. Det skulle jag.

Men jag tillhör inte typen som tar snabba beslut, 

utan måste grunna och grunna och vända på varje tankesten. (tror att det kommit med åldern)

Och dessutom har jag fått en förfrågan om ett roligt uppdrag på bröllopet - som jag svarar "I do" på.

Uppdrag som kanske gör att jag ligger med snoken i jorden eller få gräsfläckar på knäna.

Eller glömmer bort att jag ligger på knä och kravlar iväg på alla fyra,

 så att det vackra tygstycket spräcks i ryggen.

Så jag tänker vidare en stund. På denna älvliknande klänning.

Klänning från Kling

Att vara ute i god tid

Femte mars.

 Våren är på väg och en och annan catfight hörs i området.

Mjjjjjjaaaaauuuuuu! Brunstiga hannar som slås om bedårande kattdonnor.

Det är kärlek det. Eller maktmissbruk. Vad vet jag hur de tänker?

 

Det slår mig att det bara är två månader kvar.

Tills jag ska mumsa födelsedagstårta med trettioåtta ljus i

och förhoppningsvis bli överröst av en massa presenter.

Och så har jag blivit förtjust en ny mugg, som jag tror att jag inte kan leva utan.

En sån där mugg som bara hade varit gjuten i min hand och i min smak.

 

Bilden är lånad av Miablanchekeramik.se

 

Jag som blivit tokig i dalahästar, helt plötsligt.

Tänkte bara berätta det.

Såhär två månader innan.

För att vara ute i god tid....