söndag 24 augusti 2014

Det mesta ligger nog på jäsning här hemma

 
Det mesta ligger nog på jäsning här hemma.
Allt utom jag.
 
Det enorma behovet av sömn som flugit på mig nu, min andra arbetsvecka.
Det ligger på jäsning.
Och fotografuppdragen, dom gonar också till sig. Växer. Förökas.
Blir bara fler och fler. (sådana jäsningar gillar vi)
 
 
Bristen på bloggtid - jo den jäser sig större.
Längden och uthålligheten vid löparrundorna likaså.
 
Och för att inte tala om dagens degar - dom jäser.
Fyller sig med luft och godsaker.
Med vaniljsocker, socker, smör och kanel.
Eller nutellagoja i en salig röra.
För att alternera vid kompisfikorna.
Eller för att äta en av varje.


onsdag 13 augusti 2014

När man känner smaken av en frilansfotografs sötma



Jag är tillbaka i vardagsträsket. Med rutiner och allt.
Och jag har överlevt det, det har jag.
Egentligen är det inte särskilt svårt.
Om man bortser från att klockan ringer så förbaskat tidigt.
Och att man får ont i öronen av stackars små nyinskolade barn som skriker sig hesa.
(jo det är jättesynd om dom små liven, men öronen mina får likväl ont)
 
Förra tisdagen satt jag i bilen, strax före klockan tio på morgonen.
På väg hem. Över kanalen. I tid för att slippa broöppningen.
Jag hade en sån skön känsla.
En känsla av att redan ha gjort ett fotojobb.
Och ha möjlighet att åka hem och dra i redigeringsspakarna lite.
Ljusa upp. Snygga till.
Kanske tillsammans med en kopp kaffe. Även om jag vet att jag blir Duracellspeedad.
Men den känsla. Av att vara sin egen.
Att vara hertiginna över sin egen tid.
Att känna smaken av en frilansfotografs sötma....
Den smaken, den har inte lämnat mig...
 


måndag 11 augusti 2014

It ain't over, til it's over



Jomen igår tog semestern slut. Sådärbara. Finito.
Så idag tar höstterminen vid.
Och den börjar bra. Riktigt bra till och med. Med en schemaledig måndag.
Jodåsåatt.
Man ska inte ta ut sig för hårt i början.
Det är min filosofi.

Imorgon däremot, då kommer jag vara slut i rutan.
Av en väckarklocka som ringer.
Och av en hjärnan som kommer chockeras över att
komma ihåg alla namnen igen.
B.l.a.n.d.a.n.n.a.t

Men nu firar vi ledighetens sista timmar
och tar rutintjuren vid hornen imorgon.
It ain´t over, til it´s over.
 

lördag 9 augusti 2014

För säkerhetens skull, kramade vi ur det sista

Vi är på sluttampen nu.
När som helst, är semester tvåtusenfjorton ett minne blott.
Ett fint minne, med massor av glass, strandhäng och bad.
Och vänner. Extra mycket av den varan faktiskt.


Så igår kramade vi ur det sista av sommaren.
Ifall den försvinner från oss. Sådär alldeles oväntat.
Utan förvarning.



Det blev pizza längs kanalen.
Kvällsdopp i de två haven för barnen.
(Östersjön och Öresund)
Och båttur i solnedgång.
Det är fina grejer att ta med sig.
Och ta fram i februari, när kylan är hård.

onsdag 6 augusti 2014

Så som i himmelen, så ock hos Mandelmanns

Det finns tidpunkter då man bara måste ha koll på var man sitt close-up-filter.
Typ när man ska dra iväg till Österlen, en eftermiddag med familjen.
Förlora sig fullständigt i en av de vackraste av trädgårdar.
Och låta kameran gå bananas vad det gäller närbilder.
 
 
Men jag har dålig koll. Tydligen.
För det där filtret har jag lagt på ett sånt där mycket, mycket hemligt ställe.
Så hemligt att jag inte hittar dit själv...

 
Men hit hittar jag. Till Mandelmanns trädgård.
Stället där jag vill traska runt i min egen takt. I evighet.
Lukta på blommorna.
Lägga mig på marken och sedan somna där under bar himmel.
På denna vackra, vackra plats.
Som jag inte kan få nog av. Och som jag måste besöka om och om igen.

 
 

 
Jag vet inte varför jag tänker på dessa två män.
Dessa män, som kämpat så hårt mot ondska i livet.
Som fått ge vika i livet och försvunnit från jorden på tok för tidigt.
Kanske tänker jag på Kristian och Christian, för att detta borde vara
en underbar plats att få somna in på. Lämna jordelivet på.
I denna vackraste av trädgårdar.
Kanske tänker jag på dom för att jag berörs enormt
av Gidlunds bok. Den som jag ännu läser.
Och Falks sommarprat som jag nyligen lyssnade på.
Med tårar rinnande längs med kinderna.
Quel bordel. Skivan som jag älskat från första stund.
Skivan som hade en lugnande effekt på mig,
 under riskgraviditeten med I.
Skivan som berört.
 
 
Kanske tänker jag på dom,
för att jag hoppas att det är så här himmelriket ser ut.
Vackert. Och fridfullt.
Amen.

tisdag 5 augusti 2014

Ett sånt här liv kan jag vänja mig vid


Tidig morgon på stranden.
Näst intill folktomt.
Näst intill tyst.
Jag, med kameran i högsta hugg.
Jagandes en tjugomånader gammal sötnöt.
En som älskar såpbubblor och bada.
En som bjuder på annorlunda bilder.
Sådana som jag gläds åt.

Morgonfotografering på stranden.
Ett sånt här liv, kan jag vänja mig vid.

måndag 4 augusti 2014

Att bada med kläderna på

Tacksamt nog har jag fått några veckor nu,
då jag kunnat springa två gånger i veckan utan att känna av mitt onda knä.
Jag håller mig till rundor på fem-sex kilometer.
Och även om jag skulle vilja längre så känns det okej,
det är bättre än inget liksom.
 
Så igår, innan ovädret tog vid,
 sprang jag ut över slätten och avslutade vid stranden.
Där han-jag-är-gift-med och lil´sis välkomnade mig.
Med badlakan och kvällsdopp.
Det var så förbaskat lockande, att jag slängde mig i med löparkläder och allt....
Och jag kan lova, på heder och samvete, att det var skönaste doppet - ever!
 
Men idag känner jag nånting.
Nåt som irriterar under höger knäskål.
Nåt som inte känns så bra, men som förhoppningsvis försvinner tills imorgon.
Jag har läst att gurkmeja ska vara finfina grejer för stela muskler.
Och tänker att det kan vara nåt för mig.
Nåt som är värt att prova i alla fall. Även om jag förstått,
 att man inte dricker det för den goda smakens skull.
Så jag blandar till drinken.
Lyckas få i mig en klunk. Två klunkar.
Den tredje går inte ner, utan den måste jag akut spotta ut.
Jag försöker skölja med ner med Proviva, som inte ger nån effekt.
Så jag hämtar en sked. Gräver ur Nutellaburken.
Kör runt i munnen. Och sväljer....
Befrielse! Och besvikelse! På en och samma gång...
 
 
Jag känner att jag måste ge det en chans till. Framöver.
Nån annan dag. Men inte idag.
För idag ska jag ta vara på det dåliga vädret.
Redigera bilder. Och baka bullar.
Sånt som jag också längtat efter att göra...

 



söndag 3 augusti 2014

Jag har det bra. Det har jag.

Min hud luktar sol.
Och kalufsen står rakt ut. Stärkt av havets salta vatten.
Jag som inte har ett uns av volym annars, får under sommaren känna på hur det känns.
Volym.
 
Jag har förlorat mig i semesterns härligheter. Totalt!
Vet knappt om det är vardag eller helg. Helg eller vardag.
Så jag frotterar mig med härliga människor dagarna i ända.
En del går jag på restaurang med. En del "förgiftar" jag med Nutella.
En del slänger jag mig i Östersjöns höga vågor med. En del låter jag dra ut min sons
nu-har-den-hängt-länge-på-tre-kvarts-tand.
En del har söta minimänniskor som jag fotograferar.
En del somnar jag vid sidan om.
 
 
Jag har det bra. Det har jag.