onsdag 28 augusti 2013

När man blivit med lillördag

Jag tror minsann att vi har gått å blivit med lillördag.
Joråsåatt....
Onsdagar. Framförallt dess eftermiddagar och kvällar är mumma.
Då vi sticker in till stan för att fika på Slottsträdgårdens café,
lukta på blommorna och höra Big Bro undra högt om inte Tareq är på jobbet idag?
(Och "varför inte det? Han kanske är i trädgårdslandet och plockar upp grönsaker...")

 
Men vi ser inte röken av honom.
Så när vi är färdiga, åker vi hemåt igen.
Beställer italienskt. Kör ner till kanalen.
Sätter oss på en väl uppvärmd plats
och förmodligen äter årets sista utepizza.

 
Det är grejer det.
Att göra det lite festligt i vardagen.
Att doppa tårna i havet och konstatera att det sista badet nog är taget.
Att njuta av de sista sensommarkvällarna på riktigt.
 
 
Och det gör vi. Njuter.
Vi vandrar längs båtarna och bryggan.
Låtsas att klockan inte närmar sig sängdags.
Och att hösten står tillbaka en stund till.

 

tisdag 27 augusti 2013

Inget konstigt alls

 
Min hjärna är för trött för bloggeriet.
Jag saknar ord och formuleringar.
Kamerabatteriet signalerar fullständigt urladdat
och minneskortet är fullt.
 
Jag lämnar böcker till biblioteket sent på kvällen för att jag missat "bäst-före-datum".
Smyger mig fram till bokinkastet i joggingbyxor, nattlinne och flip-flops.
Bjuder paret på balkongen ovanför på "en syn för gudarna".
 
Jag äter vindruvor istället för godis när sötsuget pockar på.
Och får förflytta mig och min nattsömn till Big Bro´s koja
eftersom han och hans mardrömmar vårdas in my side of bed.
Inget konstigt alls.
 
Men imorgon är det onsdag.
Sån där då man måste stiga upp så in i bängens tidigt.
Men det kan också bli en sådan med en after-work-fika inne i stan med kidsen.
Och sedvanliga bilder på det.
Vi får väl se. Vi får väl se.
 

söndag 25 augusti 2013

Sensommarsöndag

 
Det är nåt särskilt med söndagar under sensommaren.
Sådana där man slänger sig iväg på en nätt liten joggingtur fast
att man har en trilskande höft som nästan gör en smått halt eller lytt.
För att sen utdelas den bästa belöningen, när man parkerar sig med dottern
på en blårutig filt direkt på trädäcket.
När man kramas. Myser. Tittar upp mot den klarblå himlen. Och kramas.
 
Det är där vår tjejsöndag börjar.
Det är där killarna åker iväg för att beundra stridsvagnar på ett fält fyllt av testosteron.
Och vi tjejer låter våra ben fladdra fritt under klänningstyget.
Sånt som man aldrig kan få nog av, när vi cyklar bort till bästa matstället. By the beach.
Där man kan njuta av tjejsnack, solens starka strålar, surfarkillar ute på det blå
och cow-girl-salladen som jag blivit fullständigt betuttad i.
Jag vet faktiskt inte hur jag ska klara mig utan den nästa sommar.
Då bästa matplejset jämnats med marken,
och bara är ett fantastiskt minne som alla pratar om.
 
Det är där vi sitter en stund.
Njuter av det som kanske är den sista måltiden där.
Och bara har det så fantastiskt bra, att jag knappt kan förmå mig att ta oss till nåt annat ställe.
Men så småningom blir jag tvungen.
För jag har lovat.
Lovat att titta på bio. På Alfons.
Och löften är till för att hållas.
Och det blir bra det med.
Bio med bästa pinglan. Med sällskap av Alfons

lördag 24 augusti 2013

Ibland glömmer jag nästan bort att andas

 
I den mörka augustikvällen promenerar jag längs gatorna.
Förbi kräftskivor i oändlighet.
Förbi skratt som är fulla av fest och vin.
Och förbi högtalare som bjuder på musik. Ibland bra. Ibland inte.
 
Det är inte klokt vad mörkret kryper in på oss snabbt nu.
Utomhusfester byts snart ut mot inomhuspartajer.
Sommaren har nästan sprungit mig förbi.
Och jag svingas in i alla måsten.
Inser att jag inte utövat yoga en endaste gång under hela sommaren.
Inte en endaste gång!
Inte tagit tillräckligt många djupa andetag.
 
Nu är det full rulle igen.
Och jag borde nästan göra en grovplanering för höstterminen.
Fundera på vad jag har för behov?
Vad min familj har för behov?
För ibland glömmer jag nästan bort att andas.
Iallafall sådana andetag som passerar ända ner i lungorna. Och ner i magen.
 
Så nu fortsätter jag kvällen med photoshopping.
Lyssnar på Snatam Kaur.
Och drar djupa andetag.
 
 


fredag 23 augusti 2013

Det är helg, vetja!

 
(Bilden är lånad av Elle)
 
Det är ledig fredag! Det är helg!
 
Fast jag och lil´sis är tidigt uppe för att fixa och feja.
Så att vi ska hinna trängas med pensionärerna på Ica, städa hela huset,
fixa snittar, baka efterrätt och fara till Systemet och dra åt oss några boxar.
För det brukar gå åt några stycken när världens roligaste kollegor
kommer hit på tjejmiddag ikväll.
Och ett gäng härliga tjejer och lite vin,
är en rackarns bra kombo för en lyckad fnitterkväll.
 
Så nu kör vi. Fredag hela dagen.
Rock on!
 


onsdag 21 augusti 2013

Alla säger att man ska göra det man är bra på

 
 
Tjugotvå grader och sol...
Då är det liksom svårt att åka hem och stänga dörrarna och köra tvätta-städa-diska-rejset.
När alternativet är att dra iväg på ny onsdagsfika med barnen.

 
Jo, jag vet - mycket fika blir det.
Men man ska ju göra sånt man är bra på. Det säger alla.
Och jag är bra på att fika med barnen. Fylla dom med socker och själv slicka mig runt
munnen efter dom smarrigaste bakverken. Sån är jag.
Villig å piffa till vardagen.

 
Så vi kör en onsdagsfika idag. Igen.
I hallonens tecken. På Hallongården.
För alltså ska man gå upp klockan fem varje onsdag,
då kan man nog behöva en sockerchock för att orka hålla sig vaken hela kvällen?
 

tisdag 20 augusti 2013

När man blivit med en förstaklickare...

Det är inte sant vad tiden går.
Ena dagen har man en liten bebis, len som en persika.
Som är besatt av bröstmjölk och doftar som den ljuvligaste, mest underbara mysparfymen.

Sen helt plötsligt har man en förstaklickare.
Som vill ha sidbena och skjorta på uppropsdagen.
Och som fått "babbi-tröjor" (Paul Frank´s Juliusapor = babianer)
på shoppinghuvudet och låter sin mamma hänga med i omklädningsrummet,
där hon får dela luftrummet med kraftiga fotsvettsodörer...
Man tror inte att den där bäbisparfymen ska försvinna
och bytas ut mot nåt annat, men det gör det.

Men trots att jag väldigt, väldigt nyligen blivit med en förstaklickare
(utan att jag förstått hur det hände)
så är han ändå min lille kille.
Bara lite längre. Bara lite mer medveten.
 


 

måndag 19 augusti 2013

After work


After work en måndag?
Jo jag blandar ihop hemgjord glass, med lil'sis, som smakar mumma!
Som gör det svårt att hålla fingrarna borta från frysen.

Och när barnen sover och mörkret faller tittar vi på
hyrfilm som får mig att längta tillbaka till Rom, trots att handlingen gränsar till dålig.
Men alltså gränderna. Arkitekturen. Piazzorna. Och doften av italiensk mat. 
Det får mig att vilja ta med mig han-jag-är-gift-med och åka dit på studs.
På studs!

After work en måndag...



söndag 18 augusti 2013

Ibland tänker jag på Martin...

Ibland tänker jag på Martin. Sju år.
En av mina första elever.
En lång och smal kille.
Med beigeaktigt utseende och glasögon.
En kille som några skulle uppfatta vara i riskzonen som mobbingoffer, eller bortglömd.
På grund av hans utseende...
Martin, han som någon skulle kunna skrika "glasögonorm" efter...

Det är honom jag tänker på ibland.
Han, som gjort så stort intryck på mig.
Han, som jag önskar var förebild för många skolbarn.
Han, som var respekterad och populär för den han var.
Inte pga materiella ting, som senaste mobiltelefonen.
Eller asdyra, ofunktionella märkeskläder på skolgården.
Eller för en tuff jargong och nonchigt sätt.
Eller för ett taskigt språk som lett till en SM-vinst i "jag-kan-flest-svärdomar-och-fula-ord".

Nä, han var omtyckt för att han var en sjysst kille. Mot tjejer och killar.
För att han var omtänksam och rättvis.
För att han var en bra kompis.
Och för att han kommer bli en fantastisk make och pappa en dag.

För rätta mig om jag har fel, men det är väl det som är viktigast -
att man är en bra kompis?
Sen om man som vuxen blir hjärnkirurg eller städare,
det spelar ingen roll.

Men att vara en bra kompis, det är det jag försöker lära mina barn.
Och jag hoppas att det ska räcka för att de ska bli accepterade hela livet.

lördag 17 augusti 2013

Det är hon och jag

 
Det är hon och jag som åker in till storstan och fixar nytt pass åt mig.
För sånt måste man tydligen ha när man ska åka till värmen om några veckor.
För att lapa sol och bad. Ta dagen som den kommer.
 
Det är hon och jag som irrar runt i den lilla småstadsidyllen på jakt efter
Limhamnsbomber. Dom som ska stilla vår nyfikenhet till eftermiddagsfikat.
 
Det är hon och jag som kapitulerar i dubbelsängen efter en uppfriskande fyraårstrots.
Där vi tillslut somnar i varandras armar.
Där jag äntligen får en eftermiddagsnap som jag inte lyckades få till under semestern.
Och där hon får tanka energi inför kvällens flickidolsgig på festivalen.
 
För nu är vi på gång!
Vi är laddade. Vi är tända!
 


fredag 16 augusti 2013

En doft av sensommar


Tröttheten ligger som en dimma över oss.
Vi dyker tillbaka ner i tacoträsket. In i fredagsrutinerna.
Sörplar cola istället för vin. För att undvika att somna på soffan före nio.
Eller kanske mest för att vår idé om att göra egen glass med barnen, 
byts ut mot att åka ner till Märtas igen och äta kulglass så att det stänker om det.


För hey, ute är det ju sommartemp och dom
 lila-blommorna-som-påminner-om-barndomssomrar- med- mormor står ännu i blom.
Nog doftar det lite sensommar alltid.
Och sådana dofter kan man inte få för mycket av....



onsdag 14 augusti 2013

Hälsningar från Rutinträsk

 
Jo men jag överlevde ju första arbetsdagen. Och andra. Och tredje.
Utan större dramatik. Förutom på morgnarna när väckningslarmet kickar upp mig ur sängen.
 
Rutinlivet drar snabbt mig tätt intill sig. Virar in mig i dess långa armar och viskar i mitt öra:
"Nu tänker jag minsann inte släppa taget om dig på lääääänge..."
Men jag saknar mina barn om dagarna. Alltså mina biologiska.
Vi är liksom inte färdiga med våra mysstunder än.

 
Så idag när regnet vräker ner och trion har en ledig eftermiddag tillsammans
sladdar vi in på fika hos Märtas.
Det är nästan som när jag var liten och fikade hemma hos min mormor.
Pelargonier i fönstren, gamla charmiga möbler.
Små vita virkade dukar på bordet och porslin a´ la mormor.
 
 
Där sitter vi och mumsar.
Medans regnet smattrar på rutorna.
Barnens slafsande på strutarna med kulglass, får mig att byta ut måste-och-rutintänket
 mot här-och-nu-känsla. Kryddat med lite ljuva sommarminnen.
Och minnen av min fina saknade mormor.

måndag 12 augusti 2013

Rosa tanten

Jag vet, det är olikt mig att klä mig så i rosa.
Jag är ju egentligen blå.
Men man är väl inte sämre än att man kan ändra sig för tusan.
Och när jag hittade rosa supersköna häng-i-grenen byxor från Line of Oslo
på sjuttiorean förra veckan så känns rosa-tanten-stilen ännu närmre till hands.

Så rosa outfit fick det bli på gårdagens cirkusbesök med kidsen.
Jo jag tänkte först ta min clownkavaj för att köra all-in.
Men sen fick jag låna lil'sis clownnäsa på vägen hem, 
och då kände jag mig lite mer cirkus....

Pink lady it was!



söndag 11 augusti 2013

Jag kan ju inget annat än det här....

Drar sakta in ett nytt andetag.
Förbereder mig för vad som komma skall.
Det nya livet. 
Det som saknar semesterkoma och istället bjuder på rutiner, 
tidiga morgnar och ett huvud på skaft.
Hur det nu ska gå?
Jag kan ju inget annat än det här.
Semesterlunk, köttbullsubs på stranden, sena kvällar med vänner
och sovmorgnar till halv tio. Minst!!!

Det har varit ett av dom bästa "sommarloven" på länge.
Och jag skulle kunna leva såhär resten av mitt liv.
Avslappnad, utan en massa måsten och med massor av mjukglass i magen
Men imorgon är det dags att låta mobilen (om jag nu hittar den!?) väcka mig klocka sex,
kladda in ansiktet med mejk, passa tider och låta cirkusen rulla igång.

Jag som glömt bort hur man gör sånt.
Jag som inte längre kan nåt annat än semesterlunk...


Wish me luck!



fredag 9 augusti 2013

Bland örter och Tareqs rabarberbakelse


Vi är inte vana vid sånt här väder - regndroppar och moln.
Vi är vana vid sol och bad och hittar knappt till några andra ställen än till stranden och Ica.
Men vi tar oss i kragen. Drar iväg till Tirups Örtagård.
Och hittar dit med enbart minne och utan gps.

Där råkar jag köpa fel kaka till kaffet.
Och går istället loss på barnens fantastiska chokladtårta, så fort dom tittar bort.
Där botaniserar vi bland växter och blommor och jag förvånas själv av insikten 
att jag intefår nåt med mig hem.
Förutom barn och mamma - det absolut viktigaste.
 
 
Och sen får vi för oss att leta upp huset där Trädgårdsondag spelas in.
Och det är till en början en väldigt god idé,
men blir en dålig när vi inte lyckas få en ynka skymt av det. 
Utan bara kör runt, runt, runt.
Trots att biträdet i blomsteraffären lämnar utförlig vägbeskrivning.
Eller kanske bara lurar två trädgårdsnördar utav bara helskotta.

Så vi åker hem igen. 
Fixar trädgårds-onsdags-feeling ändå.
Med Tareqs rabarberbakelse som jag velat göra så länge.
Och det smakar smaskens!
Så bra att mannen förtränger sin 5.2-diet på fastedagen och sonen utbrister:
"Mamma, detta är den godaste efterrätt jag ätit!"

Jo, men det tröstar liksom rätt bra ändå.....

 
Tareqs rabarberbakelse
 
4 stjälkar rabarber
1 dl outspädd flädersaft
1 paket mascarpone (400g)
4 msk socker
4 st ägg
1 paket savoiardikex
kossad mörk choklad

Gör så här:
Tvätta och skär ner rabarbern i små tärningar, cirka 2x2 cm.
Koka hastigt upp den skurna rabarbern och flädersaften tills rabarbern har mjuknat något. Låt svalna.

Separera äggula och äggvita. Vispa äggulorna med hälften av sockret tills det är ljust och fluffigt. Tillsätt mascarponen och vispa samman till en slät kräm.

I en ren och torr bunke vispas äggvitorna till ett styvt skum. Tillsätt det resterande sockret och vispa till en luftig maräng. Vänd ner marängen i mascarponekrämen.
 
Lägg en liten klick av krämen i botten på ett glas.
Ställ Savoiradikex rakt upp utmed kanten i glaset så att det bildas en ring.
 Fyll upp mitten med rabarber och mascarponekräm om vartannat.
Häll saften från rabarberkoket över Savoiradikexen så att de blir saftiga.
Garnera med krossad mörk choklad

 

torsdag 8 augusti 2013

En bild säger mer än tusen ord...

 
Favorit i repris.
Kvällsbad nere vid kanalen.
Fika i solens sken.
I sällskap av vänner.
 
Life is good!


onsdag 7 augusti 2013

Alltid vid min sida

 
 
Den borde alltid vara vid min sida.
Kameran.
Den borde absolut vara med mig dagar som dessa.
Då jag och min gymnasiekompis och våra fyra barn
åker ner intill kanalen för att bada.
Där kvartetten i blandade åldrar står på rad längs bryggan,
för att fånga räkyngel med sina hinkar.
Där dom badar i Östersjövatten och sen rullar sig i sanden.
Där dom kiknar av skratt och för en stund liknar små sandfärgade chokladbollar,
 för att sen göra om proceduren igen.
Och igen.. och igen... och...
 
Jag missar det tillfället.
Att föreviga de sandfärgade chokladbollarna.
Men när vi kommer hem äter vi Flygande Jakob,
som smakar ljuvligt och lite åttiotal.
Snor ihop lite glassclowner till efterrätt.
Och stillar dagens glassbehov.
 
Men kameran borde alltid vara vid min sida.


tisdag 6 augusti 2013

Kramar ur det sista


Sista lediga semesterveckan.
Jag kramar ur sommaren rejält för sista gången.
Vägrar låta nån slags jobbångest klamra sig fast.
Vägrar ha dåligt samvete för allt det där man tänkt göra, men som inte blev gjort.
Typ rensat garderober och skåp. Målat lister. Eller fixat fotoväggen.
Vägrar acklimatisera mig och lägga mig i tid.
Snart kommer mörkret och en massa inomhustid.
Snart kommer alla måsten. Väckarklockor som ringer
och barn som ska skjutsas till höger och vänster.
Det tar vi sen.
 
Nu njuter vi färdigt först.
Hänger på stranden.
Hoppar bland vågorna.
Drar hem flera kilo sand i fickor och väskor, varje eftermiddag.
Stillar mina nya not-pregnant-at-all-cravings med mjukglass.
Sitter ute i de ljumma, fuktiga sommarkvällarna.
Läser en bok - Blå koral.
Och kramar ur det sista...
 


måndag 5 augusti 2013

Utan dina andetag


Det vackra vädret påskyndar inte direkt bildredigeringen.
Det är så många foto, så jag vet inte vad jag ska välja.
Så jag tittar bakifrån och hittar det här.
Bröllopsnattens sista bild.
Avslappnade, kära och lyckliga.

Jag tänker på ceremonis mest tårfyllda del.
Då solisten sjunger och jag ska fotografera.
Men ögat har svårt att nå sökaren. Fullt av tårar som poppar ut.
 
Kent´s "Utan dina andetag"
Vackert - oavsett om man är Kentfantast eller ej.
Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag

söndag 4 augusti 2013

Man kan lära gamla hundar springa...


Fuktiga stolsdynor, en lykta och en bok.
Mitt sällskap där ute i trädgården, i augustikvällen.
Invirad i täcket, precis som jag vill ha det. Så som jag tycker bäst om.
Och i mitt nya nattlinne såklart. Mitt underbara, härliga nattlinne.
Det som jag vann hos Den enarmade banditen för några veckor sen.
 Det som fick mig att hoppa jämfota av glädje.
 Det som jag vill använda som klänning och strutta runt i mest hela dagarna.
Det som fick skyla kroppen min efter en dusch, efter dagens löprunda.
Inte vilken löprunda som helst. Min längsta ever.
Min första sprungna mil på trettioåtta år.
Det jag trodde var en omöjlighet för mig.
Men man visst lära gamla hundar att springa...
Det kan man.




lördag 3 augusti 2013

Sånt som jag är bra på

Jag är förbaskat bra på det här med semester.
Jag är bra på att trivas tillsammans, och äta god mat, med våra vänner.
Stiga upp sent på morgonen, utan att nån väckarklocka ringer.
Att slänga mig i havets vågor och busa med alla barn.
På att slippa passa tider och äta glass i stora lass.
Bra på att efterhängset förfölja små söta barn med kameran.
 
 
Det där med semester alltså - jag bara älskar´t!

torsdag 1 augusti 2013

När man inte vet vilken ände man ska börja i

Vilken dag!
Jag vet inte riktigt vilken ände jag ska börja i.
Om jag ska börja berätta om Öppen bondgård nån mil utanför min hemtrakter?
Där vi lassade dit två bilar fulla med nyfikna ungar,
som visade sig ha extremt känslig näsa (som de höll för) inne hos kossorna
och där någon mumlade något att "vi borde ha tagit med tvättklämmor"?
Eller att jag innan jag satte ner min högra sko i en gigantisk koblaja,
 träffade på självaste Sederbladskan - den absolut snyggaste kvinnan på stället.
Jo, hon är faktiskt ännu snyggare i verkligheten.
 
Eller om jag bara ska hoppa över allt det där och visa bilder
från Magasin 36, där vi härjade loss i Butiken och Saluhallen?
Och blev helt yra i huvudet av allt vackert och gott som frestade våra ögon.
Jo, men jag tror att vi gör så.
Visar bilder och klunkar i mig massor med vatten.
För att släcka törsten efter kvällens vin och pizza med vänner.
 
Så gör vi...