lördag 29 oktober 2016

En sista suck av sommartid


Jag har nåt att bekänna.....
Jag har haft badtankar.
Hela jag, vill springa ner till havet och doppa mig.
Chocka kroppen. 
Känna mig levande.
Och visa att det är jag som bestämmer!

Men det är förkylningarna som bestämmer.
Jag räknar till fem.
V.e.c.k.o.r!
I fem veckor har de kört runt i min kropp.
Hånat och begränsat mig.
Och hållit mig långt, långt ifrån mitt tilltänkta oktoberbad.

Och snart är vi framme.
Alldeles runt hörnet, står vintertiden och väntar på mig.
Och november.
Det är då jag helst vill krypa in bakom en sten.
Gömma mig. 
Möjligtvis ligga på en divan, läsa böcker och äta choklad
och vänta på att anfallstrykorna af Wintertid drar sig tillbaka.
Och det begränsade livet, får nytt space igen.
För träning.
Socialt umgänge.
Planerade aktiviteter som blir av.
Mindre övertid.
Och fria luftvägar.

Amen....



torsdag 27 oktober 2016

Önskan om en ny mamma?

Redan när hon lägger sig för kvällen och ber om två täcken, anar jag att nåt är på g.
Hon, vårt lilla värmeelement, som snarare sparkar av sig allt under nattens gång,
 säger att hon fryser.
Sen sover hon oroligt, yrar och snarkar.
Men det är först på morgonen som tempen visar febergräns....

Så vi hänger hemma idag. Såklart.
Leker skola, (jo hon älskar att få läsa och räkna).
Tittar på tv.
Sover.
Och äter glass i stora lass.
Och jag som förälskat mig helt i Siaglass mintkola,
äter antagligen mest.


Och så kör vi en ny intervju.
Av ett nytt barn.
Och av svaren att döma skulle man ju kunna tro att hon önskar sig en ny mamma.


1. Vad brukar din mamma alltid säga till dig?
"Du ska plocka undan"

2. Vad gör din mamma glad?
Om hon aldrig blivit magsjuk, då skulle hon varit jätteglad?
Nu kom jag på det - att hon har roliga barn!

3. Vad gör mamma ledsen?
Om vi inte lyssnar på dig

4. Hur får mamma dig att skratta?
Ehhh... Nu vet jag! När Selmas mamma tog en bild på din rumpa när du fotar.

5. Hur var din mamma som barn?
Hur ska jag kunna veta det?

6. Hur gammal är mamma?
41! Det är enkelt!

7. Hur lång är mamma?
Får jag mäta dig? Jag vet inte sånt. Ehh, tre kilometer? Nä, jag menade tre meter.

8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
Fota

9. Vad är mamma bra på?
Att tjata

10. Vad är din mamma inte så bra på?
Du är inte så bra på att låta oss äta på Burger King

11. Vad jobbar mamma med?
Foto och dagis

12. Vad är mammas favoritmat?
Tacos

13. Varför är du stolt över mamma?
För att hon finns. Och hon tar hand om mig.

14. Om mamma var en seriefigur, vilken skulle hon då vara?
Pikachu

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Då brukar vi äta på Burger King (!?)

16. Vad är likt dig och mamma?
Att vi båda har kort hår. Den var jag snabb på!

17. Vad är olika mellan dig?
Jag måste se på dina ögon. Att du har brungröna ögon och jag har blå.

18. Hur vet du att mamma älskar dig?
För att du säger det

19. Vad är mammas favoritställe, dit hon gillar att gå?
Sancta Lucia (pizzeria här i byn som jag sällan går till - mammas anm.)




onsdag 26 oktober 2016

Big Bro is speaking


1.Vad brukar mamma alltid säga till dig?
"Ta bort mobiltelefonen." Ibland - "Inget spel före läxorna."

2. Vad gör mamma glad?
Att man lyssnar på henne.

3. Vad gör mamma ledsen?
Du blir typ aldrig ledsen

4. Hur får mamma dig att skratta?
Det vet jag inte. Kittlas. Jag är skitkittlig.

5. Hur var din mamma som barn?
Fattig, Nä jag bara skoja.
Du var retad. För brösten. Det har du sagt nån gång. (Jupp, i sexan blev jag kallad plankan....)

6. Hur gammal är mamma?
Ah du är väl 42 eller? Är du 42, mamma? 41? Eller hur?

7. Hur lång är mamma?
Ingen aning. Du är säkert 1.81.

8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
Ah det är fota. Du fottar ju dag och natt. Vinter, sommar , höst, vår. Varje minut!

9 Vad är mamma bra på?
Fota. Det är det enda du gör. Du kan bara fota. Du kan inget annat.

10. Vad är din mamma inte så bra på?
Hon slutar aldrig prata.

11 Vad jobbar mamma med?
Dagis och fottning.

12. Vad är mammas favoritmat?
Sushi.

13. Varför är du stolt över mamma?
Hon tar med oss på JUMP och roliga saker.

14. Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara?
BATMAN! Nä jag bara skoja. Men Jokern. För ibland är du elak, det är han med :-)

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Fika

16. Vad är likt dig och mamma?
Båda har brunt hår.

17. Vad är olika mellan er?
Du är längre än vad jag är.

18. Hur vet du att mamma älskar dig?
Du kramar mig skitofta.

19. Vad är mammas favoritställe, dit hon gillar att gå?
Lindas Fingermat

måndag 24 oktober 2016

En helt vanlig, ovanlig, söndag


En helt vanlig, ovanlig, söndag ligger jag på alla fyra med rumpan i vädret.
Vanlig, för jag ofta fotograferar på söndagar.
Ovanlig, för att vi fått skjuta upp just den här familjefotograferingen i veckor nu.
Jo regna på söndagar, det går visst bra, seru.
Men igår satt den. 

Och så här kan det se ut "behind the scenes".
Jag, i de mest konstiga ställningar.
I skidjacka (jupp, fem grader varmt).
I förstora regnbraxor.
Och barfota!

Jag vet, crazyness mayby, men allt för konsten.
Och jag måste ju säga att fotomodellerna verkligen gjorde allt för konsten.
Struttade runt mestadels utan jackor och bara var glada.
(sa jag att det var fem grader varmt???)
Det kallar jag tålamod.

Amen!

Fotot har jag fått låna av mamman till de tålmodiga fotomodellerna


fredag 21 oktober 2016

Att vara trevlig, men utmattande

Jag är ensam kvar uppe.
Dom andra tre sussar redan gott.
Men jag har druckit Cola som jag alltid gör på fredagar, 
bara för att jag inte ska somna i soffan klockan nio.
Och för att det är gott till tacos.


Jag slutredigerar ett gäng bilder.
Lyssnar på Alex & Sigges fredagspod
(fasen alltså, jag tror jag blivit beroende)
blandat med Birdy.
Det är fint det där på kvällskvisten - Birdy.
Mjukt, tilltalande och passande på nåt oförklarligt sätt.
Och så är hon en jäkel på att sjunga.

Jag tänker att jag är inte så bra på sånt.
Jag är mer förbannat bra på att prata.
Inte retoriskt kanske. 
Mer bara väldigt mycket.
Jag är nog som Cecilia Fitzgerald.
"Väldigt trevlig men utmattande. Det kändes alltid som att man behövde en kopp te och en tupplur efter att man hade pratat med henne"
Mer åt det hållet tänker jag 😉

måndag 17 oktober 2016

I väntan på att Gud ska återkomma


I väntan på att Gud ska återkomma,
går jag ner till havet.
Det blåser höststorm där nere
Ändå måste jag doppa tårna från bryggan.
Känna hur det känns, då det var så längesen sist.

Det är kallt, men fortfarande badbart.
Iallafall för mig.
Iallafall om jag kunnat springa några kilometer först.
Då hade ett kontrasternas bad, suttit helt på sin plats efteråt.
Men ryggen är kass.
Och snorbobbarna vill ännu inte ge sig av.....

Gud hör av sig.
Han drar ut mitt vänstra ben, som hoppat för långt upp i höften.
Han säger att jag måste börja träna igen.
Försiktigt. Lite, lite i taget....
Jag säger att jag är inte bra på sånt - tålamod och lite i taget.
Jag är mer, forcera tills det inte går mer.

Men jag inser att jag borde lyda.
Göra som han säger.
Annars kommer min kropp fortsätta förtvina.
Annars kommer jag slängas av vid station Bitterkärring eller Valross.
Och vara vig som ett kylskåp.
Och då, då blir resan tillbaka bara ännu jobbigare.....


lördag 15 oktober 2016

När du kliver in i det här huset, kommer du inte tro dina ögon....


Mitt (ursäkta vårt) hem ser inte ut som alla andra bloggerskors.
Det är inte heller så, att när man försiktigt smyger in genom dörrspringan, 
så får man en härlig inspirationschock!
Man får bara en c.h.o.c.k!

Den här tiden på året alltså - 
när kvällarna fylls av föräldramöten, personalmöten,
utvecklingssamtal och ett sista högtryck på redigeringsfronten -
finns det varken tid eller ork att plocka eller tjata.
Den här tiden bor vi i ett hej-kom-och-hjälp-mig-hus.
Där alla saker verkar befinna sig på fel plats.
Och varendaste litet bord är fyllda av så-länge-högar.

Jo jag kunde förstås städa sent på kvällarna.
Dra in ännu mera på min sömn.
Och snudda vid de utbrändas vägg.

Men jag vägrar.
Och blundar för lort och högar.
Någon vecka till, innan jag stänger igen för fotografiskt vinteruppehåll.






Amen!





fredag 14 oktober 2016

Att göra vad man verkligen behöver


Big Bro och jag tar tillfället i akt
och vårdar varsamt tvåsamheten.
Den uppstår alltför sällan - 
tiden som inkluderar bara oss två.
Vi gör vad vi verkligen behöver.
Handlar fredagsmys.
Fikar.
Pratar om livet en stund.
 (förvisso kortare än jag önskar)
Och ligger skavfötters i soffan och läser bok.

Amen.


onsdag 12 oktober 2016

Skilsmässa. Och mintchokladsnittar

Jag har gjort ett sånt där "snedsteg" igen.
Det vill säga köpt nya porslinsmuggar. 
Fast jag inte borde.

Nytt porslin i alla dess former är en sån ljuvlig hang-up från min sida.
Medans det mer är en sån där skilsmässoframkallande grej från han-jag-är-gift-med.
Okej, jag kan hålla med om att skåpen är överfulla och snart ramlar ner från väggarna.
Men vi "behöver" verkligen några nya muggar som matchar våra prickiga pastelliga assietter.
Och så en söndag, på ett homeparty, så bara fanns dom där.
Rakt framför näsan...

Idag kör jag eftermiddagskaffet i en av dom.
Experimenterar mig till några mintchokladsnittar.
Och stillar därmed bakningshungern. För ett tag.


Mintchokladsnittar 
50 st

200g smör
2dl socker
2 msk ljus sirap
1 msk vaniljsocker
½ dl kakao
2 tsk bakpulver
4½ dl mjöl

80-100g Marabous mörka mintchoklad 

Gör så här:
1. Rör ihop rumsvarmt smör, socker och sirap.
Tillsätt vaniljsocker, bakpulver, kakao blandat med mjöl.
2. Arbeta ihop till en deg.
3. Hacka chokladen i små bitar och blanda in i degen.
4. Dela i fyra bitar och rulla ut längder lika långa som plåten.
Lägg två på varje plåt.
5. Tryck till med gaffel och grädda i 175 grader, 15-17 minuter.
Skär bitarna medan de är varma

 

söndag 9 oktober 2016

Det finns bara fredagar och måndagar

Jag kryper ner mellan vita rena lakan.
Det luktar sandalwood. Det luktar Smonday.
Jag brukar inte drabbas av Smonday - men idag...

Helgen galopperar iväg för fort nu. 
Det hinns inte med så mycket som önskas.
Nyss var det fredag och snart är det måndag igen.
Det finns bara sådana, fredagar och måndagar.
Och sovmorgnar som har åter lyser med sin frånvaro.

Men veckans tidigare stress har åtminstone lagt sig.
Och i helgen har jag inte bara sportat choklad
 (jo jag kommer ihåg att Sporty Spice också gjorde det en period i början av tjugohundra)
utan jag har kravlat utanför my comfort zone och skakat loss ben och rumpa på en promenad.
Jag har bytt ut hushållssysslor som städning mot att anstränga hjärtat som nervös åskådare på innebandymatch.
Och så har förstås högra handen fått jobba med redigering, 
medan vänstran hållit kniven mot strupen.
Men färdigt blev det.
Och bilden nedan är en av mina favoriter.
❤️

torsdag 6 oktober 2016

Positiva tankar om hösten

Jag tror de börjar avta nu.
Alla mina bokstavskombinationer från förra veckan.
Ni vet PMS. TENS. ABB och allt vad det nu kan heta.
Jag inser ju att det måste varit därför jag gått omkring och varit så förbannad och bitter hela tiden.

Jo jag var faktiskt så jäkla irriterad på två tjugoåriga brudar på Scandinavium i lördags, så jag kände att en tjottablängare mellan lysmaskarna suttit på sin plats.
Sådana som ställer sig upp i sina korta svarta miniklänningar (blir dom inte kortare för varje år?), 
mitt på läktaren och dansar förförisk dans så att vi andra inte kan titta på det vi betalat för att titta på.
Två smala icke-barnafödande kvinnor som påminner om dom där tjejerna som var inhyrda på nattklubbarna sent nittiotal för att dansa i jättelika burar.
(jo men så var det iallafall i huvudstaden där vi hängde på den tiden).


Så nu när det värsta är över försöker jag landa i hösten. 
Och tänka positiva tankar.
Amen det finns jättemånga bra saker med hösten. Jo faktiskt!


  • Man slipper bli myggbiten.
  • Man behöver inte oroa sig för soleksem.
  • Det är okej att inte raka ben och armhålor varje dag. Det är ändå ingen som ser det under alla lager-på-lager.
  • Man slipper dammsuga sandkorn i huset, stup i kvarten.
  • Man har inga jobbiga badkläder att hänga upp. Alltså egentligen slipper man ju badkläder överhuvudtaget faktiskt. Jag har insett att mina trosor krympt. Och jag har en kär, stöttande kollega som säger att det gör dom ibland om man torktumlar dom. Det är bara det att jag inte torktumlar mina underwears.... Alls.
Amen det kommer bli bra det här. Det blir det.
Nu kör vi vinterhalvår så det stänker om det!

Peace, love and a lot of understanding



måndag 3 oktober 2016

En speciell lördag

Det är nåt speciell med att sova på hotell.
Att krypa ner under ett fluffigt vitbeklätt täcke och inte ha några måste.
Och att bara koncentrera sig på efterlängtade "viljor."



Det är nåt speciellt (nästan creepy) att mötas av ett paket näsdukar och halstabletter på sängen.
Som att de redan vet att jag har kämpat med jätteförkylningen Arne de senaste sex dygnen.
Och att han-jag-är-gift-med åkt med i viruskarusellen.
Fast när man ser att de packat in även sänglamporna i knästrumpor,
då kan ju vem som helst förstå att det är höst och förkylningscirkus.



Det är nåt speciellt att få en date-night med han-jag-är-gift-med.
Hinna andas.
Få prata till punkt.
Och dryfta annat än logistik och vardagsmat.



Det är nåt speciellt att öppna upp ögonen dagen därpå,
 utan att ha blivit väckt av barn som bråkar om fjärrkontrollen.
Att bege sig ut på tidig morgonpromenad, tu-man-hand,
 i en stad jag känner till alldeles för lite.







Men mest speciellt denna lördag -
en avskedsturné med Sveriges bästa liveband.
Ett band vars konserter jag hängt på under arton år!

Arton år är fasligt länge.
Dom har åldrats.
Och tydligen jag med.
Fast jag inte vill inse.
Varken det. 
Eller att Kenteran snart är till enda.

Så jäkla tur att jag snart får se dom igen.
Och bli flick-idols-kär i Jocke Berg en sista gång.
(fråga mig inte varför, jag vet fortfarande inte)



Vad vore vi, utan era andetag?