Cringe or chrunch?

Vi rullar hemifrån.

Vi två.

I Knarkarbilen.

Ni kanske tror att vi levererar och har olaga innehav i den.

Det har vi inte.

Det är bara det att den har lite fula jack i taket.

Av någon outgrundlig, 

men samtidigt halvlogisk förklaring.

Med en syn som om någon skulle ha stoppat in nåt kemiskt. 

Olagligt.

Däri.

Så jag kallar den Knarkarbilen.

För den ser lite ruffig och kriminell ut.

Och det är i den vi åker .

Vi två.

Fredag, innebär fika.

Och ensamtid med Big Bro.

Det är tradition nu.

Även om jag ibland får "slita" kontroller och mobiler ifrån honom.

Men när det kommer till fika.

Då är han fortfarande på.

Vi testar ett nytt ställe.

Utomsocknes.

Så att ingen av oss, behöver gå några steg före.

Det är inte uttalat.

Men jag fattar.

Även den coolaste morsan fattar.

Att självständighetens tid flåsar oss i nacken.

Som det egentligen är precis som sig bör.

Men cringe?

Jag?

Så jag håller fast.

Så mycket jag får.

Skapar ett onödigt sockerintag.

Vecka ut och vecka in.

Men förhoppningsvis också en bättre relation.

Som inte nödvändigtvis uppskattas lika mycket nu,

som om några år framöver.

Do´s. And don´ts.

Okej.

Låt oss anta att vi tar vårt pick-å-pack och bara sticker iväg från alltihop.

För en vecka.

Eller två.

Till ett varmt och skönt ställe.

Over there.

Samtidigt som att trädgårdsmästaren 

och poolkillen vaktar huset här hemma.

Med sina tre gemensamma pitbulls.

Grrrr.

                                                         (Bild lånad av Take Tours)

Florida.

Typ.

Låt oss anta att vi åker till Clearwater Beach typ.

Kanske Orlando.

Eller Fort Lauderdale.

Och vi inte har en aning om vad vi ska besöka?

Var vi ska äta? 

Fika?

Hänga?

Eller vad vi ska undvika?

Förutom att bli uppätna av krokodiler.

Det kan jag räkna ut/anta att jag ska akta mig för.

Men det andra?

Vad har ni för tips om do´s and don´ts?

Hit me!

Lussebak. Och kroknat självförtroende

Vi levlar upp.

Från biscotti till lussekatter.

Bak som bak.

Saffran som saffran.

Same, same, but different.

Egentligen hade jag planerat annat.

 1.) Fortsatt struktureringsarbete i det här huset.

Jo Big Bro´s krypin har förvandlats från råtthåll slash soptipp

 - till ett presentabelt tonårs-hang-around.

Bam 👊

2.)  Havsdopp.

Jo igår låg vattnet alldeles stilla och inbjudande.

Idag - tre plus i luften och regn.

Kryddat med förkylning light

Och sånt där får till och med en sån som mig att backa.

Så bad - nej!

Bak - ja!

Lussebullar.

Mmmmm.

Med Leilas recept.

Mmm.
Mmm.
Mmm.

Egentligen tycker jag mig vara ganska bra på det där.
Bakning.
Så länge vi snackar vanligt mjöl.
Men glutenfritt?!
(spott och fräs)
Det, DET kan få vilket självförtroende som helst att krokna.

Lil´sis fina.
Mustach, gran, fläta, armband med mera.
Fina så här.
Men torra som fnöske efter ugnsbesöket.
Gah!

Glutenfritt alltså.
Hur jäkla svårt ska vara?

När ordningen är återställd

Tidigt igår morse vaknade jag till och konstaterade att det var lördag!

Och sovmorgon!

Yeay!

För att arton sekunder senare -

 inse att det var torsdag.

Det där är fullständigt lurendrejeri.

Antiklimax.

Som att spela Monopol

och få det där jädrans kortet, ni vet.

Gå direkt till fängelset,

utan att passera GÅ!

Puh...

Men I-D-A-G är det fredag!

Och traditionell fredagsfika med Big Bro.

Inklusive en förkyld lil´sis som egentligen brukar gå gympa,

men som istället får joina oss idag.

Wienerbröd och vaniljbulle är införskaffade.

Fin-kaffe-burken är påfylld.

Och därmed klubbar vi att ordningen är återställd.

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Som vanligt, på måndagar, börjar jag mitt nya liv.

Och som vanligt, på måndagar, faller jag lika lätt tillbaka.

Till mitt gamla.

Egentligen är jag trött som en iller.

Hur man nu kan vara det med åtta timmars sömn i natt?

Och tolv timmars, natten innan dess?

Men likväl illertrött.

Jag tänker att jag ska gå några lagom kilometer.

Lite lagom för rygg och höft 

(hör ni att jag låter som en pensionär?).

Lagom uppbyggande för musklerna.

Men ändå lagom, för att inte förvärra.

Men så är det ju november.

Och det är måndag.

En jädrans mörk och regnig sådan.

Och jag börjar först mitt nya liv.

Men inser, sen att jag ligger back i redigeringshögen.

Av lagom smärtsamma skäl.

Och struntar dessutom i promenaden.

Och vet ni - 

att när man redigerar bilder på kvällarna -

då är det helt legitimt att äta en chokladbit.

Eller en halv kaka.

Jo.

På riktigt.

L-E-G-I-T-I-M-T.

Det borde kanske till och med läggas till i mitt arvode framöver?

Eller?

Hepp!

Nu kör vi

För drygt två veckor sen,

när vi landat på Kastrup,

möttes vi av en julpyntad ankomsthall.

På riktigt!

Jag fick nästan tokspatt.

Och fick hålla för munnen för att inte skrika rakt ut.

Men vad i ....💀💣💥💩...järnspikars?!

Här kommer man hem.

Efter en halvtaskig solsemestervecka.

Men dock ändå solsemester.

Och så har det gått och blivit julstämning?

Jag som bara fyra timmar tidigare tagit ett sista farväl av sommaren...

Men jag har landat nu.

Insett att det finns ingen återvändo.

Sommartiden är förbi.

Och det är lika bra att låta sig vaggas in i mörkret.

Det tjänar ingenting till att streta emot.

Han-jag-är-gift-med har ju ändå fått upp utebelysningen.

Eller rättare sagt, satt i kontakten igen.

Jag har shoppat Baking Glue för framtida husbygge a´la pepparkaka.

(det tog ju för farao slut förra året)

Och dessutom.

dagen till ära,

bakat Saffransbiscotti.

Saffran.

Mmmm.

Nom-nom-nom.

Så ja, nu kör vi.

Igång.

Med julandet.

Om att försöka åldras med värdighet

Vi tittar på gamla foton.

Sådana som har elva år på nacken.
Och nästan lika många kilo.
Mindre.

 Big Bro: Oj, vad ung du ser ut där mamma!

Du är skitsnygg!
Ja, inte finnen kanske.

Jag: Och nu då?

Big Bro: Man åldras.

Frågor på det?
Ja jag undrar faktiskt vad han menar?

Sun. Day. Mood

Jag gör det jag längtat efter.

Går längs stranden.

Mellan piren och bryggan.

Och tillbaka.

I ett guldlandskap.

Fyllt av skimmer.

Jo Gud tog mig i sina händer.

Tryckte några kotor på plats.

"Dansade vals" för att lätta upp nerverna.

(och kanske stämningen?)

Gjorde så gott han kunde.

Satte mekaniken på platsen

och konstaterade att nerven från fjärde kotan lackat ur....

Hmmm. 

Enerverande.

Nu vet jag vad det det betyder.

En + Nerv + Erande.

(erande = ett undantag, på estniska)

Precis.

En nerv är ett undantag!

Allt ska alltså vara på sin plats,

förutom en surmulen till nerv.

Okej, den var vrålförbannad och gick bärsärkagång i onsdags.

Nu är den bara omåttligt irriterad...

Om möjligt, lite mindre än jag.

Men idag som sagt,

permission från korgen

(jo jag tog en igår med för att titta på SSL)

För att andas den skönaste av luft nere vid havet.

Och köpa en något större storlek av strumpbyxor.

Så jag slipper gå naken tillbaka till civilisationen

För åtsittande jeans och annat tajt och klängigt är förbjudet.

I alla fall om man frågar den där enerverande nerven.

Jahapp!

Sundaymood -

 någon timme till alltså.

Tjejbaciller. Och sjävförtroende

Först vill bara jag säga att tjejerna på bilden har
INGENTING,
 att göra med resten av storyn.
Det är bara några goa, härliga, söta tjejer som lät sig fotograferas
 av en efterhängsen kärring ner vid spanska poolen.
Okej?
I-N-G-E-N-T-I-N-G!
Bara att de är söta.

Okej,
vi kan säga att jag hört det av en kompis.

Eller på stan.

Eller kanske i ett hus.

(Nära) där vi bor.

Jag kan iallafall avslöja att tjejer INTE ligger etta på topplistan.

Pappaaaaa! 

Det är jättemånga i min klass som är ihop med varandra!?

😱😱😱

Jag ska gifta mig med en hund.

Varför ska man gifta sig med tjejer, 

när det finns gulliga hundar istället?

(Pappan) Det är mer normalt kanske att gifta sig med en tjej?

Pappa, det finns inga rätt eller fel.

Pappa, innan jag börjar med sån skit, 

så ska jag bli innebandyproffs.

Lika med, tjäna mycket pengar.

Sen kan man få vem som helst!

Frågor på det?

Att ta den om Nerja också

Jo vi hyrde ju bil.

Sista dagen.
(Världens minsta Fiat)

Nu blev det kanske inte en hel dags bilkörande.

Eftersom vi valde att sluka semesterns sista soltimmar fram till lunch.

Men iallafall krypkörde vi västerut mot Nerja.

Längs den slingriga utsiktsinbjudande kustvägen.

Jo tanken var att vi skulle ta motorvägen direkt till Frigiliana - den vita staden.

Och sen vidare till Nerja.

Men precis som allt annat med den här resan,

så blev det inte som vi tänkt oss.

Vi körde fel.

Missade motorvägen.

Och hamnade direkt på krumelurvägen.

Ta-daaa!

Nerja ja.

Massor med gränder.

Vita välstädade gränder.

Och en och annan myyyyys-tiiiisk

döööööööööörr....

(halloween!)

Glass att värma sig med

Sa jag värma sig med?

Jepp.

Regn och tolv grader varmt.

Och inte att förglömma - Hasse!

Ja, den Hasse!

Wahlgren.

Han och hans polare gled tydligen över torget här,

 medans jag var upptagen med att fotografera bloggvyer.

Och en man som står och pekar upp på en drös

 med vilda undulatliknande fåglar i en palm.

Sen tog vi bilen tillbaka igen.

Big Bro.

Lil´sis.

Han-jag-är-gift-med.

Jag.

Min Emma-klänning.

Ja den ni kanske känner igen från det här - gör-om-mig-dagen.

Och min lugg, som ingen i familjen gillar.

Inte ens han-jag-är-gift-med.

Visade det sig efter lite semestervin.

Men hey, sweeties - I just don´t care!

Japp det var en sväng till Nerja det.

Som jag absolut kan tänka mig att återvända till.

Igen.

Då enligt plan. 

Lyckas sladda inom Frigiliana på vägen dit.

Och Salobreña på vägen hem.

Att både ha kakan. Och äta den

Jo i fredags "tvingade" jag ju mina barn att umgås med mig.

Och även om det innebär stress, omständigheter och ibland syskonbråk i bilen -

som är värre än kriget i Gaza,

 - så älskar jag att få hänga med mina barn.

Och göra utflykter.

Man fick välja på Bokskogen.

Kopparhatten.

Eller Skånes Djurpark.

Och eftersom det både finns djur här!

Halloweenstämning.

Och bokskog i Skånes Djurpark,

så blev det hit vi åkte.

Till Skånes Djurpark.

För att både få ha kvar kakan.

Och äta den.

Trion brukar ju göra nån liten utflykt på lovet.

Förra året - Kopparhatten

 (Söderåsens Nationalpark)

För tre år sen - Jocke Bergspaning på Tivoli - läs här!

(Oh.My.Holy.God!)

Och året däremellan - Skånes djurpark.

Så man får väl lov att kalla det en favorit-i-repris..

Och även om vi kollat in Halloween här förut,

så var det mycket som var nytt.

Exempelvis nya läskiga pumpkreationer.

Lite varstans.

Och en helt ny hängbro.

350 meter genom trädtopparna i den gyllene bokskogen!

  

Och så gamla godingar förstås.

Lil´sis jacka.

Till exempel.

Den hon inte velat använda förrän nu.

Två år senare.

Och tre storlekar för liten.

Fast bäst av allt kanske -

grilla marshmallows!

I motvind!

Det går inte av för hackor det.

Så en utflyktsdag med medtvingade barn.

Som sen i vanlig ordning utbrast något om:

- Det här var den roligaste dagen! 

Nånsin!

Jo, mamma vet bäst!

Som alltid!

I väntan på Gud

Det kan vara så,

 att jag fick lite jäklar-anamma när jag kom hem från Spanien.

Att jag fick för mig att träning är bra och jag skulle må bättre av det.

Jo.

Det kan också vara så att jag kanske tog i lite.

Att jag sprang i lördags.

Och dessutom tog Novemberdoppet.

Att jag körde en timmes hopprepspass i söndags.

Monterade upp och ner sängar till barnen.

Möblerade om deras rum en smula.

Och att jag körde min "husmorgympa" igår.

Fast jag hade träningsvärk sen tidigare.

Och det kan vara så,

att träning är jäkligt farligt.

Att jag kör ryggläge idag.

För att vänster ben gör så ont 

- från knä upp i rygg -

att jag funderar på om det inte skulle vara skönare att hugga av det?

På riktigt.

Så idag ligger jag i sängen.

För att allt annat gör så ont.

Och tvingar mig att gå små rundor ibland i "lägenheten".

(jo det var det rådet jag fick från sjukvården)

(han-jag-är-gift-med undrade vilken lägenhet jag skulle låna?)

Försöker dricka kaffe.

Trösta mig med några bitar bortglömd choklad.

Och väntar på att få komma till Gud imorgon.

Som förhoppningsvis kan dra rätt ett ben eller två.

Och knäcka lite rygg.

Det är onsdag i väntan på Gud det.

Med ett visdomsord om att det kan vara farligt att träna.

Att inspireras. Och inspirera

Tjejerna i den här familjen, kan vara kända för mycket.

Men inte för att vara hårfagra.

Så när vi lyckas med nån enstaka håruppsättning,

så är det high five.

Efter tannagnisslan och en stor portion tålamod.

Men igår lyckades vi.

Med en itsy, bitsy, spider!

Inspirerad av braided_girls på instagram!

Om man nu har hårfagra barn,

så tycker jag absolut att man ska kolla in detta.

Grymma grejer alltså!

Idag ska jag inspirera mig själv till att hugga in i tvättberget.

Och försöka få med familjen på 1-100.

Bästa sättet att bli av med onödigt skit här hemma.

Uppdraget går ut på att man, tillsammans, ska slänga 100 saker på en dag.

Papper gills.

Kläder gills.

Leksaker gills.

Dammråttor gills inte.

1-100 alltså.

Och lite hederlig söndagstvätt på det.

Hälsoresan - extended version 1.0

Innan Costa-del-Sol-resan,

 hade jag och min tränings-slash-power-walk-väninna

(fast hon är ju mycket mer än så egentligen)

klara åsikter om vår "hälsoresa".

Jo, dagarna skulle börjas med morgonpromenader och havsdopp.

Alarm skulle ställas.

Och vi skulle huttra iväg tidigt,

 medans de övriga familjemedlemmarna fortsatte med sin tunga skönhetssömn.

Just den punkten,

smög sig redan första morgonen.

Och på grund av otroligt bra mörkläggningsgardiner på rummen,

lyckades vi aldrig hämta tillbaka den där förlorade stiga-upp-tidigt-punkten.

Men hey!

Redan första förmiddagen, fredagen, 

gav vi oss ut på upptäcktswalkabout mot Motril centrum.

Och dit kom vi inte alls.

Faktiskt.

För att han-jag-är-gift-med råkat villovägleda oss,

 förvisso omedvetet,

så att vi istället "hamnade" i industrihamnen.

Men åtta kilometers förvirrande power walk -

det gills det också.

Och efter en stadig lunch, 

hängde hela resesällskapet på,

 fyrtiofyra personer(!?),

nere vid beachvolleybollen.

Och nä, alla deltog kanske inte i själva turneringen.

Men det viktigaste var ju inte att alla var med -

det viktigaste var ju att jag var i det vinnande laget.

Men det är sånt, som är sen gammalt.

Lördag -

yoga för stelbenta och smått rörelsehindrade.

Iallafall i jämförelse med instruktören i bruna kepan.

Han kan omöjligt ha tuggat i sig chokolattecroissanter som jag gjorde till frukost.

Snarare en påse piprensare.

Jo, jag har hört att man blir vig då.

Söndag = tidig morgon!

Jupp!

Vintertid och en timme extra den dagen.

Jomänvisst.

It´s an offer we couldn´t refuse.

Två mil - promis.

Och två mil tillbaka - löpning.

Och ett ljuvligt dopp i Medelhavet på det.

Efteråt.

Och nu det kan vara så att jag egentligen menade kilometer.

Inte mil!

Och att det ljuvliga doppet,

snarare var fyllt av höga vågor som slängde in mig mot stranden, 

som en trasdocka.

Men ändå, motion - check!

Måndag -

buss till Motril ciudad!

Nån förvillande kilometerpromis,

innan vi hittade några shoppingvänliga butiker.

Och sen från ingenstans,

ett torg,

ett fik,

och intag av nya kalorier.

Pilutta dig, vad den fikan var billig!

Den måste ha varit den billigaste ever!

6 euro för en minicroissant, en espresso, en cola, en muffins och en donut.

6 Euro!

Tisdag -

veckans, tveklöst, regnigaste dag.

Trettio minuters fotografering av omgivning mellan skurarna.

Ink. moving-ass.

Det kan också vara så att jag tog några simtag i inomhuspoolen.

Samtidigt som jag och en av papporna agerade badvakt åt sju minderåriga inne på spa´t.

Det kan också vara så att det var badmössetvång.

Att de få bilderna som finns därifrån på barnen är preskriberade.

Och bara kommer visas i årets familjealbum.

Onsdag -

walkabout ner till poolen.

För att lapa i sig några sista timmars sol.

Innan eftermiddagen bjöd på småspiksregn.

Och snirklig bilfärd till Nerja.

Men det -

-det mina vänner är en helt annan historia.

Det - det var min fullbordade träningsresa det där.

Men idag kör vi fredag.

På hemmaplan.

Barnen har sovit tolv timmar i sträck!

Och jag tänker tvinga dem till frisk luft.

OCH umgänge med sin mamma!

Friyay - hepp!