måndag 31 december 2018

Sunken gardens

Det råder lite hemlängtan.
Under årets sista dag.
Big Bro längtar efter sitt FIFA. 
Och efter kompisarna som snart åker på Gothia Cup.
Lil´sis längtar efter bästisen.
Han-jag-är-gift-med längtar efter sin säng, så han kan sova ordentligt.
Och jag saknar våra vänner som vi brukar fira nyår med.
Och riktig, hederlig, svensk mat.

Jag känner mig sunkig.
Efter, på tok för, mycket fastfood.
Och passande nog adderar vi det - the feeling of sunken - med en sväng till Sunken Garden.
Jag vet inte om man får sådana begär när man fyllt ett halvt sekel.
Och jag vet inte riktigt var vi fått detta tipset ifrån.
Men på bilderna ser det trevligare ut,
än vad det låter.
Så vi styr Toyotakosan dit.


Och det är betydligt bättre.
Än det låter.
Det är som en stor, tyst oas.
Full av grönska.
Ända upp till himmelen.
(det heter himmelen på skånska)
Där luften känns lättare att andas.


Där finns sköldpaddor.
Papegojor.
Och för många små snabbilande salamandrar. För min smak.
Men det finns också - F L A M I N G O S!
Yeah!
Vem älskar inte flamingos?


Det finns oändligt praktfulla blomster.
Och medans vi går där inser vi,
hur gamla vi blivit.
Som uppskattar allt det där.
Stilhet.
Grönska.
Tystnad.
Och....
Och vad mer kan man önska sig?




söndag 30 december 2018

Huggormslukt. Och paradis

Jag är totalt förvirrad över dagarna.
Datumet har jag hyfsad koll på.
Men veckodagarna....

Det är fuktigt som attans här. 
När jag kryper ner i den nybäddade sängen om kvällen,
är lakanen fuktiga.
När jag vaknar på morgonen är de svettiga.
Och jag luktar huggorm.
Under armarna.

Jag får för mig att springa en kort runda.
Det var två månader sen sist.
Det är synd å låta bli.
En morgonrunda på stranden.
Inklusive dopp.
Jag har längtat efter det.
Fast jag är nog ganska ensam om det.
Att längta.
Efter havsdopp.
Eftersom det bara är jag som gör det.
Badar alltså.
Längs den milslånga stranden....


Efter frukost tar vi bilen. 
Åker ner mot Fort DeSoto Park.
Åker förbi stränder.
Lyxvillor.
Slottsliknande hotellkomplex.
Över broar.
Tills vi inte kommer längre på vägarna.


Där öppnar paradiset upp sig.
Med dess mjukaste och ljusaste av stränder...
Med snäckor som måste samlas.
Och ta med sig hem.
Ett letande som håller på i timmar.
Letande, som är som terapi.



Paradiset.
Hittills, det bästa vi upplevt på den här resan.
Mmmm...
Så glad att vi hamnade här!



Summa summarum

Okej, så har snart ytterligare ett år försvunnit.
Och det är dags att lägga ihop.
Summera.
Jsg tänker att jag haft ett fint år.
Trots mycket tråkigheter och ledsamheter.
Men på nåt ologiskt sätt, 
kommer jag ändå minnas  2018 som ett feelgood-år.


2018 års - 

Bästa: Loungemöblemanget

Skönaste: Alla kvällsdoppen! #längtartillsnästasommar 

Oväntade: Årskort till hemmamatcherna i SSL. Årskortet i sig var kanske inte så oväntat, men att jag köpte det för barnbidraget var en surprise :-)

Favorit-som-kommer-i-repris: Midnattsloppet!

Roligaste: Hopprepstävlingarna i Höganäs i april med minime! Okej, jag sov inte många timmar den natten i gymnastiksalen, men så roligt att få hänga med tjejerna på detta minnesvärda äventyr!

Projekt: Få ihop livet

Kärlek: The same familygang, as last year ❤️

Konsert: Inte en endaste konsert för min del i år! Men Pernilla Wahlgrens show - "Kort, glad och tacksam" var ju underbar!

Fest: En femtioårsfest. Med åttioåringar som var uppe till fem på morgonen. En brottningsmatch. Och ett "brutet" finger.

Skratt: Ibland på lunchrasterna, när kollegorna underhåller med sjuk humor. S.J.U.K!

Efterrätt: Pass på den!

Utveckling: Tänkte först skriva att jag fullständigt stagnerat. Men stagnation, kan dock utveckla nya tankar.

Oavslutade: Kvälls-macke-ätandet... Det borde få ett slut...

Succé: Gör-om-mig-dagen hos Emma - Att vara någons fru! Jag har både unnat mig mer kläder efter det. Och våga gå lite utanför the comfort zone

Ihållande: Sommarvärmen! Whoop! Whoop!

Låt: Shallow - när jag sett filmen satt jag och lipade hela vägen hem i bilen. All alone. 

Nykomling: Jag på längdskidor! Herregud, vad långt ifrån Vasaloppet jag är.....

Bok: Störst av allt. Av Malin Persson Giolito

Förändring: Det måste varit den där luggen! Herrejisses - åsikten om denna har verkligen delat världen i två läger. Love or hate?

Kära återseende: Anna and the family. Just saying. It´s all happening in Dalarna. 

Oro: Den där jävla cancern som satt klorna i två kvinnor som står mig nära. Hatar´t!

Bristvara: Träningstid

Sorg: Svärfar, som inte längre finns med oss

Klädinköp: Ahhh, fick tänka länge. Men min bleka-aprikos-rosa-plisserade-kjol

Tips: Om dina barn har kläder som du inte gillar, så "glöm" ibland bort att tvätta dem. Så använder de iallafall dem inte lika ofta....

Fundering: Att ingen längre vill ta ansvar för sina handlingar. Om inte vi vuxna kan erkänna att vi gör fel, säga förlåt och ta ansvar - hur ska vi då förvänta oss att våra barn ska göra det?

Löfte: Bli ännu mera miljövänlig

lördag 29 december 2018

Jetlag och födelsedag

Så kom den.
The jetlag.
Den, som jag har bävat för i månader.
Helt i onödan.
Tills idag.
Zombietrötthet, med en klick av yrsel.
Baaam! 👊🏼 


Men vi har en födelsedagsgris att fira.
Vare sig han vill, eller ej.
Men man är inte äldre än man gör sig.
Och med tanke på hur han leker i poolen,
kan vi, kärleksfullt, säga att han fyller tolv.



Det är så vi firar idag.
Med poolhäng.
En tur till Walmart's.
Och bakelser från Fridas.
(beslutsångest deluxe).

Kennedy Space Center. In the name of honest

Det kan ha varit så att vi varit ute och åkt bil igen,
Att vi råkade köra förbi en vägtull utan att betala.
(Ouups!!)
Och att jag höll på att få tokspatt på de små där bak.

Jag ska vara helt ärlig nu.
Jag älskar verkligen att ha med mina barn när vi reser.
Och jag har svårt att tänka mig att göra det utan dem.
Men det finns stunder, när vi åker bil,
då jag på allvar sliter mig i håret
och undrar varför vi tog med dem?
Antingen retas och tetas de.
Eller låter de som aracuan i Kalle Anka.
Timme ut. Timme in....

Och det kan mycket väl ha varit en sån dag idag.
Hela vägen till Kennedy Space Center.
Och tillbaka.


Men Kennedy Space Center alltså.
Mäktigt.
Imponerande.
But way to informative for me.
Big Bro älskade det.
Njöt i fulla drag.
Vi tjejer hängde på killarna,
men var ett stycke mindre begeistrade.
Men sevärt - absolut!


Jag gillade nog mest att ta bussen
(även om det var en timmes kö)
och hänga på centret för Saturn V/Apollo,
för att uppleva uppskjutning från kontrollrummet.
Och sen kolla in vilka otroligt stora muskedunder till rymdraketer.
W.O.W.




Sen kan det ju lätt vara så om man är kvinna,
och gillar kläder,
att man fastnar för lite rymddräktsmode.
Tänker att en sån där dräkt,
borde vara ypperligt att ha på jobbet när bacillepidemierna härjar.



Så nog fanns det nåt för mig också.
Absolut.
Men jag tror ändå att Nasa uppskattades mest av boysen.

torsdag 27 december 2018

Pier numero 60


När man är i Clearwater ska man göra Pier 60.
Det är sen gammalt.
Och har man dessutom en liten fäbless till bryggor och pirar, 
som jag,
så är det ett måste.


Vad man sen gör på piren?
Tja, man kollar in en massa marknads-tingel-tangel.
Och lika många försäljare.
Eller så betalar man en liten obetydlig avgift
och går hela vägen ut, 
för att hänga med pelikanerna.


De är så rackarns stora bara,
de där pippifåglarna.
Och inte särskilt rädda av sig.
Som ni kan se,
så är det snarare jag som har respekt för birdien,
än den har för mig.
Och för den riktigt observante,
så kan man se att jag väljer att hålla händerna bakom ryggen.
För att se fredlig ut.
Och för att inte bli biten.
Och det är först nu jag inser att jag likväl,

kunde kört med hands up.



Eller så kan man bara ströva omkring på stranden.
Kolla in folk.
Eller snäckor.
Och påminna barnen att vi har en maxvikt hem att tänka på.
(nä, vi har inte tänkt släpa hem en massa folk i smyg, 


bara exotiska snäckor)



Japp det är en del saker som man kan göra runt och på Pier 60.

Att vakna upp med delfiner utanför

Vi andas morgonluft på på terrassen.
Jag och lil'sis.
Grannarna viftar med armarna  och pekar utmed vattnet.
"Dolphins! "
"There are dolphins over there!"

Yeay!
Dolphins!
In. Real. Life!

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Igår var vi på Clearwater Marine Aquarium.
Ett rehabcenter för skadade djur.
Man tar hand om dem och släpper sen ut dem igen.
En win-win-grej.
Så nog fick vi se delfiner då alltid.
(men så jäkla svåra att fånga på bild)
Men det är inte riktigt samma grej som ute i det fria.
Nä det är det inte.


                                                                                                                                                                  Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Men det fanns ju så mycket annat där också.
Som hajar.
Megasköldpaddor.
Pelikaner.
Och stingrockor som man fick klappa!
Jodå!
Ibland är man väl lite våghalsig.
Jodå, även en mes som jag 😃.

onsdag 26 december 2018

Hur man firar amerikansk jul

Nog sov de allt inatt.
Som stockar!
Ja förutom han-jag-är-gift-med.
För tydligen drog jag stockar.
(jag kan varken dementera eller bekräfta)
Annars är alla andra utvilade.

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.


                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Och idag firar man jul här.
Inte med gröt och dans kring granen.
Nä nä, här går man gärna omkring i julpyjamas.
Precis överallt!
(Åh vi känner oss inte alls med i gänget)
Och så är (nästan) allting stängt, så därför ska alla andra också äta frulle på IHOP.
Ja, jag trodde inte att jag skulle kunna äta där igen.
Nånsin.
Då vi föråt oss där för femton år sen, när vi var i Californinen.
Men gudars skymning så gott det var!
Nom-nom-nom....


                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Och sen ligger man visst vid poolen nån timme.
För att senare bege sig till stranden och solnedgången,
där massor av främmande människor önskar varandra Merry Christmas överallt.
Kanske inte alls så stämningsfullt som hemma.
Men med galet mycket vänlighet. 
Och glada, härliga Christmas-outfit!

                                                                                                                                                                 Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Amerikansk jul alltså,
jo så firar man en sådan.

tisdag 25 december 2018

En annorlunda julafton

                                                                                                              Foto: Copyright 2018. All rights reserved.

Jo, jag hade ju ställt in mig på en annorlunda julafton.
En sån utan klappar, gran och julmatskoma. 

Men att jag bara skulle få två timmars nattsömn.
Dra nitlotten att tvingas eskorteras till the extra-safety-control-room,
på Frankfurt's flygplats.
(vi snackar tvåbarnsmamman som förvandlades med terroristvarning)
Lyckas sno åt mig ytterligare en timmes sömn, 
liggandes raklång på några stolar vid Tampagaten.
(jag vet, det luktar uteliggare om sånt)
Och att vi skulle köra så in-i-bombens-jäkla-fel i mörkret -
nånstans mellan Tampa och Clearwater.

Men vet ni!
Det finns verkligen fina underbara människor som lägger ner
sin själ för att hjälpa till.
Som den mörka killen i snabbköpsaffären.
Som kollar Google-maps åt en,
 när man själv inte har tillgång till internet på fånen.
Som klickar bort sin egen mamma i luren,
för att bistå med hjälp.
Som istället ritar kartor och förklarar.
Och berättar att vi hamnat en halvtimme åt fanderns fel håll.
En mer godhjärtad människa har jag nog aldrig mött.
I mörkret.
På julaftons kväll.

Och vet ni!
Vi hittade med hjälp av kartan.
Och den där killen som hjälpte oss att komma till rätta,
kommer alltid ha en plats i mitt hjärta.

En attans ovanlig julafton alltså.

lördag 22 december 2018

Att önska dan före dan, före dipping dag

"I fra bakken og opp till döra der jeg bor
er der fakler hele veien som i fjor
kjenner lufta bärer rökelse og svor
for ingen lager ribbe som a mor
Og på peisen har vi alle hver vår sokk
Det er jul igjen og aldri får jeg nok
Og Maria det du gjorde gör meg godt
Takk Gud for att du ikke tok abort
Det går elv, hundra gavekort og fluestang
henda fulle, akevitt og julesang
Nisse, Lue, ipad og rettetang..."

Den där gå på repeat här hemma.
Till någons förtjusning och till någon annans förbittring...

"En, og to, og tre...."

Det är dan, 
före dan, 
före dipping dag...  #norsk
Och vi har redan ätit upp all Rocky Road som vi gjorde igår.
Den var väl för god.
Antar jag.
Annars borde det funnits några bitar kvar.
Så äta godis det kan vi.
Men att skicka julkort? 
Nä.

Jag älskar egentligen julkort!
Och är fantastiskt glad för dem vi fått!
Tack så hjärtligt!
Men i år skänker vi pengar istället till
Giving People och Cancerfonden.
Och försöker dra ett litet strå till stacken.


Men självklart vill önska er alla -

- en riktigt God Jul
ett Gott Nytt År!

"Også synger vi"
(mest lil´sis faktiskt)
"Hey ho, det tramper oppå taket
Hey ho, nissen er tilbake
Hey ho, det er gaver under grana
Hey ho, og tomteglögg i krana...."

fredag 21 december 2018

To be? Or not be? A fan

Jag lämnar reservatet en stund.
Styr kosan snabbt förbi bokaffären.
Och Ica.
Halvspringer med stängd mun därigenom.
(avskyr så mycket folk och baciller i juletid)
"Snor" åt mig julmust, exfolierande sockor och en påse Non Stop.
Puh!


Jo kidsen skulle ju få dekorera varsitt pepparkakshus.
Färdigbakade.
Jo det fanns ju en period i mitt liv,
 då jag ansåg mig ha tid att stå å baka egna en hel dag.
(bevis finns här, här och här)
Men i år - nä....
But decorating, alltså - jepp!

Förra veckan pimpade lil´sis sitt.
So far, so good!
Och idag Big Bro.
Eller ja, efter att jag varit tvungen att lämna reservatet.
För att någon, inte bara dekorerat med godis förra veckan,
utan även ätit upp det mesta av chokladplopparna.
I smyg!

Men nu står det färdigt!
Pepparkakshuset! 
I innebandyklubbens färger!
Japp, är man innebandyfrälst, så är man.
Svart och orange alltså.
De gröna?
Ja det är kransar.
Det ser väl vem som helst!

Men fredag alltså.
Med SSL-pepparkakshus.
En ugly X-mas sweater, dagen till ära!
Och ett löfte om ljusare tider.
Yeay! 
Nu vänder det!





 

torsdag 20 december 2018

Sånt mår jag riktigt dåligt av


Vi - trion - har jullov idag.
Idag. 
Och många dagar framöver.

Morgonluften är stilla.
Rofylld.
Jag är lagom uppvärmd, egentligen, för ett decemberdopp.
Men förnuftet vinner över lusten.
Jag ska inte vinterbada.
Inte här. Nu. Idag.
Jag ska bara känna lite....
Känna lite med fötterna.

Det är kallt.
Jag skulle ljuga annars.
Men om inte förnuftet varit starkt,
hade jag klättrat nerför stegen. 
Borta vid bryggan.
Men det blir inte, mer än så här.

Jag tänker på julklappar till barnen.
Våra barn.
Om det verkligen finns nåt de behöver?
Jag kan inte komma på en enda grej faktiskt.
Jo kanske ett par regnbyxor, till lil´sis.
Annars? 
I-n-g-e-n-t-i-n-g.

Jag mår dåligt av det där.
Hur jag varje år får tänka tjugotre varv, 
innan jag kommer på vad barnen önskar sig i julklapp av nära och kära.
Nåt som ändå är vettigt och de kan tänka sig använda.
Tjugotre varv.... minst..

Och så finns det barn som mår så fruktansvärt dåligt.
Barn som tar hand om påverkade föräldrar.
Som blir slagna.
Som varken får mat eller julklappar.
Eller barn som är hemlösa.
Och då pratar jag inte bara om runt om i världen.
Utan i vår närhet.
I närheten av en stad som ligger två mil härifrån.
I en stad som har trettonhundra hemlösa barn.

Sånt mår jag på riktigt dåligt av....


måndag 17 december 2018

När tredje ljuset brinner...

"När tredje ljuset brinner,
vi julklappshandeln skyr.
Och mormor/farmor bakar kakor,
och har ett fasligt styr."


Att säga att vi firade jul igår,
är en lätt överdrift.
Men kanske ändå inte.

Den äldre generationen var här.
Vi drack glögg.
Öppnade en julig röd chokladkartong.
(jag vet, det är palmolja i den)
Fick några klappar.
Och utsatte mormor och farmor
för pepparkaksbak med kidsen.
Jag tror det var på tiden.
Nån av dem hävdade att det inte gjorts sen barnen var små.
Och kan ju inte varit senare än nån gång på åttiotalet.
Om det yngsta barnet nu fyller femtio...

Men de glada pepparkaks-baks-takterna satt i.
Och det blev halta hästar.
Gubbar som såg ut som de varit med i en bilolycka.
Svanslösa ekorrar.
Och kraschade hjärtan.

Men jag tror det gjorde gott.
I allas hjärtan.
Och vi fick skratta.
Umgås.
Och ha en fin gemensam söndagskväll att minnas.





lördag 15 december 2018

Att ha tagit sig in i borgen

Efter en evighet av år,
får vi äntligen till det.

Vi lämnar motorvägen.
Svirar in på zick-zack-vägar.
Rakt ut på slätten.
I det absoluta middle-of-nowhere.


Och så hamnar hon och jag här.
Lil´sis och jag.
På en innergård.
I en Hansastad.
Och jag blir förtjust - direkt!



Jakriborg.
I nästan tjugo år har jag varit nyfiken på det där stället.
Med dess arkitektur, som inte liknar nåt annat.
Än nåt tyskt.


Så vi låtsas lite.
Att vi hänger på en tysk julmarknad.
Bäddar in oss i hantverk.
Sång.
Blomster.
Och julfeelings.


Och så spelar hon på chokladhjulet.
Och vinner!
Ett litet jäkla kexchoklad!
Det måste ändå vara drömmen!
När man är glutenkänslig.....

Så jag föreslår att hon får byta in det mot nåt annat.
Ätbart.
Och glutenfritt.
Hon kommer genast på nåt!
Soc.ke.rva.dd!
Sånt där härligt rosa fluff.
Djävulens påfund.
Som fastnar på fingrarna.
I ansiktet.
På kläderna.
Och säkert på insidan av en bildörr..

Sockervadd måste vara bland det mest meningslösa som finns.
Enligt min mening.
Och egentligen skriker hela kroppen nej.
Medans munnen säger ja.
Amen laktoskänslig. Och gluten.
Hur mycket kul får man då äta?


Så vi ställer oss i kön.
Till brända mandlar.
Och sockervadd.
Laddar swischen.
Och får veta att det rosa sockereländet är slut.

Sen känns Hansastadt inte längre så kul.
Lil´sis blir sur.
 På brända-mandel-slash-han-som-luras-om-sockervadd-killen..
Och hon mumlar nåt om att "det är väl ändå bättre att ha med sig för mycket än för lite"
Och så ratar hon honom som affärsman.

Så vi lämnar borgen in-the-middle-of-nowhere.
Äntrar motorvägen igen.
Men vi är ändå överens.
Om julmarknad och Jakriborg.
Vi kommer hit igen.
Nästa år.
Det gör vi.
Iallafall.



torsdag 13 december 2018

Det är då man hittar guldkornen

När barnen lagt sig,
rafsar jag runt i frysen.
Efter gula katter med russin i.
Det börjar sina på den fronten.
Kvar finns nästan bara gula manliga genitalier,
 med russindekorerade pungkulor.
Jag passar på dem.
Lyckas hitta en annan form i Big Bro´s lussesamling.

Jag behöver det.
En lussekatt.
En stund framför Luciamorgon på Play.
En paus från redigeringsfabriken.
Årets fotojobb är i hamn.
Men kvar står en samling bildminne till barnen.
Den årliga sådan.


Det är då man hittar de här.
Guldkornen.
Små, fina, njutningsfulla minnen från i somras.
Sådana som man vill bädda in sig i,
när man tvingas frottera sig i skånskt, vintrigt mörker.

Jag föredrar ju det där.
Varma sommardagar i Dalarna.
Med fika.
Bad.
 (även om det råkar vara i en insjö)
Och det varmaste av sällskap.
Sånt gillar jag.


tisdag 11 december 2018

Att bjuda på ett julklappstips


Igår låg de här i brevlådan.
Efterlängtade.
Och älskade.
Hemmastickade av vår granne.


Jag gillar ju det där.
Saker som är tillverkade för hand.
Saker som är gjorda av känsla.
Och kärlek.

Jag köpte själv ett par, för någon vecka sen.
Naturfärgade.
Perfekta för en kylling som mig att ha inomhus.
På jobbet.
Eller när jag sitter hemma och plinkar på redigeringsdatorn.
Att sådana där små torgvantar kan ge så mycket värme för hela kroppen, alltså.

Och lil´sis blev så hooked,
att vi la in en beställning till henne.
Lite kortare och lite smalare 
- så att de blev lagom stora för en nioåring.

Japp, det är dagens julklappstips det.
Att beställa.
Om man vill ge bort nåt varmt.
Vackert.
Och med kärlek i.

Amen.





söndag 9 december 2018

Longing


Den drar i kroppen nu.
Längtan.
Den sträcker ut sig som en nyvaken katt, inuti mig.

Det är fem veckor sen sist.
En halv evighet.
Om du frågar mig.
Fem veckor sen det kalla havsvattnet fick omsluta min kropp.
För att sedan låta varje cell
explodera av lycka.
Glädje.
Och knocka ut stressen inombords.


Jag köper mig en tidig julklapp.
"Kalla bad"
Förlorar mig i fakta.
Och bilder.
Jo jag är ju en sån.
En sån där sucker för bilder.
Och bad.



Målbilden är fullständigt klar.
Så fort snorkråkorna flugit till en annan näsa,
ska jag åka till kanalen.
Sukta efter bastun som jag ej har tillåtelse att beträda.
Men lik förbannat låna deras trappavsats ner i det kalla.
Andas.
Leva.
Känna
Och skala bort all fanders decemberstress.

Amen.

söndag 2 december 2018

Mysigt i advent

Och så har den ankommit.
Stressen.
Den förbenade julstressen.
(advent = ankomst)

Jag drar ner stjärnorna från vinden.
Mumlar. 
Svär.
Förbannar min rygg, 
medans jag kryper ut genom den Fort-Boyard-stora-cell-luckan
Så att vi hinner hoppa på det där adventståget.
I sista minuten.

Det är såååå mysigt med advent.
Med en sur morsa.
Som jagar övriga familjemedlemmar med blåslampa.
Lugnt och stilla.

Stilla natt,
heliga natt.
Familjen flyr.
När humöret gryr.


Till lunch är det fridfullt.
Igen.
Utomhus knastrar ösregnet.
Och tappra små tärnor lyser upp den tjuriga skånska vintern.
Inte ett öga är torrt.
Och inte hela några kläder.
Men de där vitklädda tjejerna alltså -
awesome!
Stämningsfullt i kubik!
💗


Sa jag att det regnade förresten?
Det måste nog varit första gången i mitt fyrtiotreåriga liv,
 jag sett tomten med paraply.


Så första advent.
Nu är jag redo.
Jag har fått upp stjärnorna.
Snart ätit upp en hel sats lussebullar.
Handlat hem amaryllisen.
Tryckt ner rumsgranen i en för liten kruka.
Och har krans och hyacinter i uterummet på vänt.

Advent, alltså.
Jag fattar varför det betyder ankomst.
Jepp.
Det är för att advent kommer,
vare sig man är redo eller ej.
Men nu är det här.
Hepp!