onsdag 26 juni 2019

Fästligt på midsommar

Det är kanske dags att redovisa midsommar.
Efter att bilderna gonat till sig lite, 
i färdig-redigerade-boxen.


Ungefär såhär såg det ut!
Nio glada vuxna i en koregraferad skål.
En tionde vuxen bakom gluggen.
Och fem barn som mest hängde över mobiltelefonerna.
Men ändå välvilligt tittade ut vid lekarna och måltiderna.
Framförallt om den innehöll efterrätt.


Snyggaste killen,
 med midsommaraftons snyggaste tisha!

 


Och två sköna bönor.
Tillsammans med två somriga glasstårtor.


Jag sa ju det.
Efterrätt - lika med - socialisering.
Men det är så det är med ungdomarna,
nuförtiden.
De har fullt upp med att lösa olika strategier,
 i en värld, som vi föräldrar inte riktigt förstår


Medans vi försöker använda våra strategier,
gällande saker vi inte heller har koll på.
Tex det här med ålderssyn när solen skiner.
Vadå, less is more?

Men jag kommer minnas denna midsommar på så många andra härliga sätt.
Glädjen.
Skratten.
Lekarna som plockar fram barnsinnet. Och tävlingshornen.
Tjejernas sug efter revansch nästa år.
De tappra försöken, att lära gamla hundar flossa
Och Karsten Torbjers snapsvisor.

Nu kåmmer sommarän, ällt känns så brä!
Kåm brännemäned.
Tåfflor av Foppö och flintä vär dä´
Kåm hellregn och sunkig playa
Kåm myggbett och bajemaja
Kåm tyska nudister, kåm dyng-e-räk
Ute vår häge

Alltså, jag är inte så bra på sånt där.
Att dricka alkohol.
Men jag sjunger gärna snapsvisor.
Även om hellre, än bra.
Så, så mycket festande för min del blev det inte.
Det fästligaste var kanske ändå, fästingen.
Den som våldfördes sig in i mitt knäveck.
Inte så fästligt alls egentligen.
Det var nog snarare hans åsikt.
För jag tyckte inte att just DET, var något fästligt alls.
Faktiskt.
Inte det minsta.

Men det andra.
High five!






måndag 24 juni 2019

Ny vecka. Ny diet

Jag orkar inget annat än att ligga kroklång i loungen.
Loungen - bästa platsen på jorden.
Enligt mig.
Eller åtminstone för det mesta.
När man kan frottera sig i ett täcke och en ny bok.


Det är ny vecka.
Ny måndag.
Och ny diet.
Det låter mer avancerat än vad det är.
Varje måndag börjar jag mitt nya liv.
Alltså jag bantar inte,
för jag vet faktiskt inte hur man gör.
(okej man ska inte dricka läsk och äta godis, men annars?)
Men jag strävar efter att leva lite nyttigare.
Lite hälsosammare.
Och med lite mindre onödigt sockerintag.

Det brukar gå bra.
Om man tycker det är bra, 
när det smyger sig redan samma kväll.
Idag smyger det sig redan vid niotiden.
På förmiddagen.
När någon vänlig kollega bryggt nytt kaffe
och jag inte kan motstå en kopp.
Rikligt blandad med havremjölk.
Och en skvätt honung.
För det är så jag dricker det.
Med mycket annat.
Och just lite kaffe.



När jag kommer hem, går det som för Stenmark.
Utåt.
Med cola!
Nån chokladbit.
Nötter.
Och överbliven födelsedagstårta från igår.
Det är liksom ingen hejd på det hela!
Men på riktigt?
Vem kan slänga kvarlevor av den sötaste tioårstårtan i mannaminne?
Ja inte jag, inte.
Det blir pass på den.

Så,
det var måndag det.
Och snart kommer tisdag.
Och jag är grymt laddad för semester.
Men håller ut ett tag till.

Hepp!


lördag 22 juni 2019

En etta och en nolla. Och ett födelsedagsbarn

Jag vaknar klockan åtta,
av ett bitchigt mobillarm.
Lil´sis fyller tio!? 
Etta. Nolla!
Och han-jag-är-gift-med har lovat det lilla flickebarnet
 att vi ska sjunga för henne i sängen senast halv nio.
Iallafall om man ska tro lil´sis.
Och eftersom jag inte vågar annat så ringer larmet just då.
Klockan åtta.
För att jag ska hinna ner och köpa bullar och donut.


Tio år alltså.
Då önskar man sig en air track.
Pennskrin.
Pennor.
Vita kortstrumpor.
Och lite annat smått och gott.
Men allra, allra mest önskar hon
att vi köper våra goda vänners grannhus.
Som just nu ligger ute till försäljning.
Jodåsåatt.
Det var någon som klämde just den idéen förra helgen.
Att flytta in vid sidan om och göra hål häcken.
Så att en jäääääääättelång air track kunde förbinda oss alla åtta.
Eller framförallt de två glada gymnasttjejerna i vardera hus.
Yeay!
Amen jag fattar.
Drömmen liksom.
Och vetskapen om att få jäkligt goa grannar på köpet.
It´s an offer, which is hard to refuse...

Fast väldigt mycket dyrare ändå.
Och smått omständigt.
Och så älskar jag inte att flytta.
Det är så jäddrans jubbigt.

Men önska får man göra.
Och jag önskade sovmorgon imorse -
efter en rolig midsommarafton
(den får vi ta mer om sen)
- men det blev inte så för mig.

Man kan visst inte få allt här i livet.
Men hon verkar nöjd med dagen ändå.
Trots vi ska bo kvar där vi bor.
Och trots att hon fick tvångsstäda lite inför morgondagen.
För imorgon kör vi tioårskalas på riktigt.

Tio år alltså.
Hur sjutton, kan tio år gå så snabbt?
💗



torsdag 20 juni 2019

Det är nu det händer

Min hjärna känns som köttfärs.
Den rymmer så mycket tankar just nu.
Som snurrar runt.
Som köttfärssås i karusell-de-kaffekopparna.

Det är varmt.
Det är klibbigt.
Enligt min hormonella (självutnämda) kurva, 
så är det förtidigt för klimakteriet.
Det kan vara så att jag yppat liknande ord i personalrummet.
Varpå en lokalvårderska på avstånd skrattar och säger:
Jag känner precis likadant!
Och jag är bara trettiofem!

Genast känns det bättre.
Det gör det.
Bara sommarsvett alltså.
Inget att oroa sig för.
Bara sommarsvett.


Vid den blå timmen cyklar jag ner.
Ner till stranden.
Bryggan.
Svalkan.
Och friheten.
Till den mest terapeutiska plats jag vet.
Där jag brukar rena min kropp.
Från bekymmer.
Tankar.
Och köttfärssås. 

   

På forten huserar de.
Kidsen.
De där, med ena benet på väg in i vuxenlivet.
Och det andra, fortfarande tillhörandes ett barns.
Jag inser att han är där nu.
Inte fysiskt.
För han är hemma framför datorn.
Men att han när som helst kommer vilja sitta på de där forten.
Där hans jämngamla redan befinner sig.
Där hans jämngamla, 
nyfiket dras till de äldre killarna som också huserar där.

Han kanske snart är där.
Medans jag är mil ifrån.
Jag som precis är i fasen, bada-själv-med-kompisar-på-dagtid.
Den fasen.
Den fasen brottas jag med nu.
Släppa lite kontroll åt gången.
Frihet under ansvar.
Lite i taget.

En erfaren kvinna säger till mig:
Sommarlovet mellan sexan och sjuan?
Det är då händer...

Exakt vad som kommer hända,
det vet jag inte.
Men när jag spanar runt omkring mig i blå timmen,
inser jag det är inte långt kvar nu.
Tills nyfikenheten tar över.
Och spänningen.
Kanske inte denna sommaren.
Men snart.

För det är nu det händer.
Förändringen.
Och jag kan välja på två saker.
Binda fast honom vid Fifa-spelet.
(just nu känns det som en bra idé)
Eller bara försöka hänga med i utvecklingen.
Mötas på mitten.
Visa att vi finns.
OCH röra oss ute på byn






torsdag 13 juni 2019

En smula skryt. Och enorma mängder stolthet


Vi är i hamn.
Matsäckarnas tid är förbi.
And we made it.

Det är skolavslutning.
Och idag firar jag den med mina barn.
En lämnar lågstadiet.
Den andra mellan.


En dag som jag är så himla glad över att jag får vara med om.
Att jag just denna dag, befinner mig på rätt ställe.
Bland solsken.
Leenden och glädje.
På en avslutning som håller så fantastiskt gott mått.
Det här vår riktiga nationaldag.
Där alla får vara med.
Och känna högtidens vingslag.
Dofter. 
Nyfikenhet. 
Och vänskap.


Så kliver han upp på scenen.
Helt oväntat.
Och får ta över utmärkelsen som en av fyra av skolans ambassadörer:
...."för sitt trevliga sätt gentemot kamrater och vuxna.
De har alltid ambitionen att göra sitt bästa,
 för att vara goda förebilder här på *****skola"

Då rinner tårarna längs min kind.
Länge.
Och lite längre till.
Av glädje.
Och stolthet.

Att få en utmärkelse som ambassadör för sitt sätt att vara,
är för mig större,
än få Nobelpriset i kemi.
För oss är det inte viktigt att man bli fotbollsproffs,
städare eller hjärnkirurg.
För oss är det viktigaste i livet,
att våra älskade ungar är goda kompisar.


Sådana dagar måste firas.
Med sushi.
Ett kusinbesök från Stockholm.
Ett bad i havet.
Och en hederlig jordgubbstårta.
Såklart.
💗

Stolt som en tupp.
Med det bredaste leendet på läpparna.
Det är jag det.

tisdag 11 juni 2019

En tråkig jäkla pastasallad

Dessa sista skoldagar,
ligger kniven lite närmre strupen.
Det är utflykter och roligheter till vänster och höger.
Åt sidan. Och diagonalt.
Uppskattningen från såväl föräldrar som barn i den här familjen, är total.
Fast mammans skräck att missa matsäck, är allt annat än minimal.


Det är nära den här gången.
Riktigt, riktigt nära.
Jag har full koll på morgondagens matsäck till Big Bro.
Men att lil´sis också ska ha.......
*trumvirvel*
*låååååång trumvirvel*
.....har jag missat!
Ka-boom!

Men jag har turen och förnuftet på min sida
Jag lägger, omedvetet, ner rejäla doningar i kassen
Allt som iallafall innefattar,
en-tråkig-jäkla-pastasallad!
Jo det är nåt sånt han mumlar, när jag kommer hem.
Kronprinsen av tonårshormoner.
Till henne - Drottningen-av-tålamod.
Hon, drottningen,
 som under fyrtio minuter trycker på återuppringningsknappen.
För att ställa frågan, med båda benen, stabilt ståendes på Icas klinkersgolv: 
Vad önskar herren sig i lunchmatsäcken imorgon?

Svaret uteblir.
Så jag slår till på den utflyktssallad,
som kidsen är absolut mest bekant med.
Korvsallad.
Med pasta.
Den som räddat hungriga utflyktsmagar,
så många gånger tidigare.


Korvsallad   3-4 pers
1 pkt Txistorrakorvar 
1 pkt bacon
250 g pasta
1 paprika
1 pkt körsbärstomater
1 gurka

1. Koka pastan.
2. Klipp eller skär baconet i bitar och bryn i en stekpanna.
3. Skär korvarna i "slantar" och stek dem lätt.
4. Skala gurkan, dela på mitten och kärna ur. Skär i mindre bitar.
5. Dela tomaterna och paprikan i lagom bitar
6. Häll ner allt i en skål och blanda runt!

Sås:
Blanda 2 dl creme fraiche
med sötsur sås efter tycke och smak.


En tråkig jäkla pastasallad alltså.
Som räddat många utflyktsmagar.
Räddat lil´sis morgondag.
Och räddat min egen heder.

lördag 8 juni 2019

Same, same - but different

Det är lördag. Fast Big Bro tror att, det är söndag.
För han har varit ledig sen i onsdags, medans hans föräldrar jobbat en klämdag.

Det är en dag när det är mest moln,
fast det utlovats hyfsat mycket sol.

Det är en fotbollsmatch, då en kille som brukar stå i mål,
får lira ute på plan.


Det är en lördag, då jag tror mig ha fått en rejäl finne på huvudet.
Men sedan inser att det är en ömmade bula med sårskorpa.
Från igår.
Då jag lyckades tjonga headet rakt upp i hörnan av en bokhylla.

Det är en kväll, då jag och lil´sis cyklar iväg
 för att fotografera tistelfjärilarnas invasion från Afrika.
Men istället kommer hem med bilder på lupiner.

Det är en rabarberpaj som får sväljas med hjälp av glass.
Eftersom den tilltänkta vaniljsåsen redan svepts av min mamma.
Big Bro. Och lil sis.

Det är en lördag då jag går en promis, laddad med badkläder inför dopp.
Men som slutar med att jag går förbi bryggan, 
då jag ser en man som ibland blir för närgången.

En kväll då jag hamnar i loungesoffan, nedkrupen med en bok.
Men får hämta ett nytt täcke åt mig själv,
för det andra behöver en småfrusen lil´sis viras in i.

Det är ett ögonblick, när hon reser sig upp från andra delen av soffan
och jag tror att hon ska överge mig,
men då hon kryper ner under mitt täcke.
Då hon gosar in sitt ansikte mot min hals.
Tittar upp mot himlen och säger:
Mamma, kan en fågel vara höjdrädd?

Det är en lördag som jag kanske inte riktigt tänkt mig.
Men som blir skönt avslappnande.
Ändå.


torsdag 6 juni 2019

Kosläpp. Och Medelhavsvärme


Hon säger att hon vill titta på kosläppet.
Lil´sis.
Kosläpp? Jag får inte ihop det riktigt. 
Juni månad är lite sent, för just kosläpp.
Men hon menar egentligen nåt annat.
Hon menar studentutsläpp..
- Ja de hoppar ju runt och är glada, precis som kalvarna gör.
Kosläpp.
Fullständigt logiskt.
När man tänker efter.


Och vi har en student att uppvakta, dagen till ära.
Så vi passar på.
Kollar in de hoppiga och lyckliga kalvarna.
Medans svetten stilla strilar längs ryggen.
Jag var inte riktigt beredd på den.
Medelshavsvärmen.
Inte beredd på att vara nyduschad och piffad
och sen återigen förvandlas till samma svettberg igen, inom en kvart.


Men det finns nåt gott med det också.
Att alla man kramhälsar på, är ställda inför samma lag.
Svettlagen.
Den där lagen om att ingen beklagar sig när den ena delar med sig av sina kroppsvätskor, 
till den andra.


Men det är glädjens dag.
Och även om jag inte svettats så här mycket, 
sen syrran gifte sig tvåtusentretton,
så är vi alla nog så fantastiskt tacksamma över det vackra vädret.
Att inte behöva dra på sig kavajen förrän efter midnatt.
Tacksamma över den goda maten.
Stämningen.
Arrangemanget.
Och sällskapet.


En fin dag att bära med sig hjärtat.
Tillsammans med kosläppet.
Och Medelhavsvärmen.

Amen.

lördag 1 juni 2019

Kardemumma. Siden. Och kanel

Jag hinner göra en hel del idag.
Innan verkligheten kommer ikapp.
Som att utfodra en fotbollsdomare med gröt.
Gå en mil.
Blicka ut över havet.
Stretcha ut ett trilskande innanlår.
Med spänning lyssna färdigt på 
"En helt vanlig familj"
(akta er vad bra den är)
Förbanna den danska fotbollsmaffian,
som gjort intrång på vår gata trots "parkering-förbjudet-skylten".
Och mumlande för mig själv, på ett Ove-sätt,
ifrågasätta om de kan nåt om trafikregler överhuvudtaget.
This is not Spain you know!
Or Stockholm!
(man måste inte ä-l-s-k-a Halör Cup när man bor granne med idrottsplatsen)


 Jag hinner också dricka en flabb fulkaffe.
Sätta en kardemummadeg till världen.
Kolla in Facebook
och gratulera en vän som har bröllopsdag idag.
Och....
och....


....och komma på, att det har vi också.
Bröllopsdag alltså.
Tolv år. 
Lika med siden.

Jag är inte den enda som glömt bort det där.
Han-jag-är-gift-med verkar precis lika överraskad.
Och glömsk.

Men vi behöver inte oroa oss för firandet.
Big Bro har nämligen planer för det.
Han och hans pappa ska visst roa sig med
Champions League Final på burken.
Så jag firar med bröllopsfoto.
Kanelbullefrossa.
Och svassar runt i mina zebrabrallor.
Fast jag vet att han-jag-är-gift-med-sen-tolv-år-tillbaka
tycker att de är vansinnigt fula.
Och att "pyjamasbyxor" det är sånt man bara ska sova i.
Inte gå på fest med.
Som jag gjorde igår.
Men jag har lil´sis på min sida.
Hon - ett modelejon.
Och jag - en modig zebra.
En fin mixmax alltså.
Och ett jädra bra stöd.


Sidenbröllop alltså.
Hepp!

onsdag 29 maj 2019

Dags att inta position

Förra helgen hängde vi här.
På Palladium.
Och dess dansföreställning a la delicious.
Helt stunning.
År ut och år in.
Jo lil´sis var i vanlig ordning med.
Och slängde vant med höfterna till "In the navy".
Eller "Mister Ängel"  som hon först gick omkring och sjöng på här hemma.
"Mister Ängel
Du-dutt-du-dutt-dutt-dudde-duuuuuu
Mister Ängel"....


Idag dansar vi ut vardagen.
Och dansar in långhelgen.
Sträcker ut våra långa armar
och omfamnar den mjukt.
Jag är grymt motiverad för några dagars ledighet.
Sovmorgnar.
Eftermiddagslurer.
Påtande i trädgård.
Långa promenader.
Ett havsdopp eller två.
Och kvällar i vänners lag.
(hey, det låter nästan som en dejtingannons)

Det är lätt nerförsbacke nu.
Maj försvann i ett nafs.
Och man måste ändå fråga sig,
varför i hela fridens namn gjorde inte januari eller mars detsamma?
Lika många dagar,
men så in i vassens mycket drygare.

Men nu kör vi långhelg alltså.
Dags att inta position.






söndag 26 maj 2019

En doft av liljekonvalj. Och dålig andedräkt

Jag ligger kvar i sängen.
Det är "Alla-mammors-dag".
Och jag har käckt småtipsat familjen om att det finns croissants-de-chocolate "på rulle" på Ica.
Som man snabbt kan slänga upp på en plåt 
och hokus-pokus-filiokus så har man nybakat och onyttigt till frukost!! 
Hepp!

Jag ligger som sagt där.
I sängen.
Och väntar.
Han-jag-är-gift-med kommer upp.
Sätter sig på sängkanten. Och säger:
- Eh, ska vi köpa en ny mobil till Big Bro?
Jag tänkte att vi kanske skulle göra det efter fotbollen...
Absolutely dude!

Sen kommer han.
Han med den trasiga mobilen.
Som behöver en ny, som han även fortsättningsvis kommer göra sig onåbar med.
Eftersom han strategiskt nog brukar ha avstängd, 
för att spara batteriet till spel och Youtube...
Han slänger sig runt halsen på mig.
Ger mig en bamsekram!
Och säger:
Grattis på Mors Dag!
Åhhh, du luktar äckligt!
Du borde önska dig en parfym och ta bort din andedräkt med.
Men du får betala den själv...

Jag känner hur jag drunknar i charm.
Hur uppskattad och u-n-d-e-r-b-a-r jag känner mig, denna dag.


Som tur är, sover mamma över.
Hon som haft med sig en underbar och handplockad liljekonvaljsbukett.
Den allra bästa, om du frågar mig.
Jag tror inte att de andra tre, vet det egentligen.
Att det som jag förknippar mest med Mors Dag,
är just - liljekonvaljer.
(Min coola bröstvas är köpt här)



Så vi firar tillsammans.
Med fotbollsmatch i höstrusket.
Och med Lindas chilenos, nom-nom-nom, i Skanörs hamn.
Bara hon och jag.
Två av världens bästa mammor!


Pssst. Jo jag blev lite firad av familjen senare på kvällen 💗



lördag 25 maj 2019

Vår bästa tid är nu


Om några veckor är det studentdags.
När jag tog studenten 
(för tjugofem år sen?!)
samlades vi högtidligt i skolans gymnastiksal.
Där delades det ut stipendier till de duktigaste eleverna.
(inte till mig dock, jag hade fullt upp med pojkvän på den tiden.
Dessutom var råplugg och prestationsångest inte min grej då 
och jag levde mitt liv i mellanmjölkens land)
Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer "
och en än äldre man, 
med en titel som jag helt glömt bort,
höll ett tal till oss,
 vilket upprepningsvis innehöll orden 
vår bästa tid är nu.

Jag kommer ihåg att jag ifrågasatte just de orden.
Det evinnerliga tjatet.
Vår bästa tid är nu?
På riktigt?
Skulle det inte bli bättre än så där?
Nånsin?
Jag hade mest oro över livet efter detta.
Livet efter gymnasiet.
Det oskrivna bladet i vuxenlivets biografi.



Fast tänk om det inte alls var så han menade.
Tänk om han menade den här tiden.
Maj.
Juni.
Tänk om han menade tiden mellan hägg och syrén?
När rapsfälten är gyllengula
och man packar matsäckar till ungarna, tre dagar i veckan?
När jackorna åker av och shortsen på?
När man påminner om solkräm
och man framåt kvällen inser att barnen glömt?
Eller bara lyssnat på ett halvt öra igen?


När cyklar man ner till bryggan på morgonen,
i endast bikini och badrock?
När man vill gå barfota i löpardojorna,
men är rädd att fossingarna sen ska lukta ostbåge?
När man klickar hem skolavslutningskläder på nätet?
Och man helst av allt,
 bara vill ligga och läsa böcker utomhus?
På trädäcket.
För om det är så han menar, 
då håller jag med om att vår bästa tiden är nu.


tisdag 21 maj 2019

Målbrott på avstånd. Och mormors hosta.


Det burrar till i min rosa byxficka.
Vid den här tidpunkten brukar det bara vara en enda som ringer. 
För att säga (läs: oftast fråga) nåt.
Jag slänger en blick på displayen innan jag svarar.
Får mina farhågor bekräftade.

- Hej lil´sis!

- Heeeeeej. 
Får vi ta en bulle?

- Vem mer än du, ska äta bulle?

Jag och Big Bro.

- Hmmmmm...
(Försöker köpa mig lite funderingstid. 
Det är faktiskt bara tisdag...)
Hur var det på kyrkoturen idag?

Bra.

-Frös du i bara shortsen?

-Näää...

- Jaha, vilken sorts bulle var ni sugna på då?

- Sådana med vanilj i mitten.
(Mormors hosta. red anmärker och tillägger)

-Hmmmmmm.........................................................
.............(konstpaus)................................................
Okej, tvätta händerna, så får ni ta varsin vaniljbulle.

- HAHAHAAAAAAA!
Det är BIG BROOOO!!!!
Du gick på det!!!


Mmmmm.
Jag gick på det.
Jag kan inte ens höra skillnad på mina barn i telefon.

Just wait for when the målbrott is calling.
And there is no more buns in da fridge.

Just wait and see.
I just saying....



Obs. Bilden har inget med inlägget att göra. Egentligen...

söndag 19 maj 2019

När det skaver

Ju äldre jag blir,
desto mer skaver det.
Inombords.
Jag vet varför det skaver.
Men förstår bara inte hur det blivit såhär.


Det skaver, 
för att en del män blir kränkta när en stark kvinna ryter ifrån.
Det skaver, 
när män tror sig ha rätten att bestämma över kvinnors kroppar.
Rätten över att förbjuda abort.
Rätten att våldföra sig och sen slippa ta ansvar.


Det skaver när manliga fotbollssupportrar 
förfärar sig över polisen som kroppsvisiterar före match.
Över män som tror sig ha en jäkla massa rättigheter.
Men inga skyldigheter.

Det skaver när en kvinna/tjej får skylla sig själv för att hon haft för "lite" kläder på sig.
Eller varit för full.
Det skaver när det går åt miljontals kronor varje år i vårt land,
för att polisen ska bevaka högriskmatcher,
medans det samtidigt dör kvinnor.
Kvinnor som inte kunnat få polisskydd, 
trots att de hotats till livet..

Det skaver som f-n.
Faktiskt.
Det skaver för att det blivit så.
Att vi sakta slussas hundratals år bakåt.
Iallafall ibland.

Och kanske skaver det allra mest -
för ingen pappa vill väl att ens egen dotter ska drabbas av det här?
Att inte få vara trygg.
Eller få bestämma över sin kropp.

Fy farao vad det skaver...



fredag 17 maj 2019

TBF


För en vecka sen, vaknade jag upp till det här.
Lyx och flärd.
Reflektionstid och hotellfrukost.
Och med åtta timmars sömn i ryggraden.



Hotellfrukost ja.
Bland det mumsigaste som finns.
Och vid sådana tidpunkter finns det ingen anledning av spara på krutet.
Nä, det är bara att hugga i.
Äppeljuice, kaffe, over-night-gröt med vaniljyoghurt och nötter.
Tranbärsbulle, kallrökt lax, melon, kiwi, plättar, brieost, äggröra och bacon.
Och förstås - croissant med nutella (ett måste).
Två stycken för att vara korrekt.



Vox hotel alltså.
En upplevelse i sig.
Fullt med stil och finess.
Genomtänkt och massvis med små roliga detaljer.


För att inte prata om den h.al.vp.or.ri.ga korridoren i källaren.
(kanske ska undvika just det ordet - h.al.vp.or.rig? Sånt drar med sig så jädrans många spamkommentarer....)
Mjuk, fluffigt och välkomnande.

 

Och rummet.
Det minsta hotellrummet jag skådat - ever!
Inte större än en båthytt.
Men fullt tillräckligt,
för en kvinna i sina bästa år.
Och den där sänggaveln - vilhöver!



Det här kan nog låta löjligt,
men regnskogstoaletten.
Det mest charmigaste ändå.
En sån här skulle jag kunna tänka mig att ha hemma.
Mer glamour åt folket, vetja!



Sa jag nåt om underbara små detaljer?


Throw back friday alltså.
At Vox.
För en vecka sen, exakt.

Idag kör vi redigeringsfredag.
Och en finkaffe efter några kilometers dyngsur powerwalk i regnet.
Vardagslyx.
Fast i mindre skala.

Amen.

fredag 10 maj 2019

Tid att ta farväl

Jag går runt i en stad, 
som likväl kunde varit min.
Som jag känner igen,
men ändå inte riktigt hittar i.

I en stad där jag så många gånger tidigare sagt farväl.
Till min barndomskamrat.
Hennes föräldrar.
Mina gudbarn.
Och till en pojke,
 som var lite mer än en vän.


Idag tar jag ett sista farväl, 
till någon som gör mig varm i hjärtat.
Till någon som alltid haft en go´ och öppen famn.
Farväl till någon som gjorde världens godaste lasagne.
Och fick mig att uppskatta att läsa böcker.
Till någon som tog med mig veckovis till Falsterbo om somrarna 
och välkomnade mig hem till alla hennes släktingar runt om i Skåne och Småland.
Till någon som en nyårsafton berättade hur mycket jag betydde för henne
Och som fick mig att känna mig som en andra dotter.

Idag tar jag farväl till någon,
 som var lika vacker utanpå, som inuti.
Idag tar jag farväl till kvinnan som med kärlek,
 gav mig namnet Tittilina.
💗


tisdag 7 maj 2019

Folk med ångest. Och dålig karaktär

Jag borde leta husnycklar.
Sådana som är puts väck.
Sådana som gör att jag tvingats ta bilen två dagar i rad, 
eftersom nycklar till cyklar även hänger däri.


Men jag behöver andas.
Släcka finkaffets villhöver och törst. Först.
Behöver ligga utomhus.
Och nästintill frysa under täcket.
En stund.
Innan regnet kommer.

Folk med ångest.
Nog ingår jag där.
Inte idag.
Inte igår.
Fast nån gång ibland.

Men Fredrik Backman alltså.
Jag Ä-L-S-K-A-R hans verk.
Hans sätt å skriva.
Hans sätt å fånga mig.
Hans sätt att få mig å le.

Jo, jag kan hålla med om att en sådan efterlängtad bok
borde vara bättre förtjänt av ett riktigt bokmärke.
Inte bara en remsa Försäkrings-kasse-försändelse från gamla Öststatstiden.
Nä jag borde kunna bättre än så.

Men nu är det som det är.
Och för alla er som undrar om jag inte börjat ett nytt hälsosamt liv som vanligt igår?
Så kan jag berätta att DET gjorde jag.
Det höll hela dagen.
Ända tills jag var tvungen att klunka i mig en flaska läskeblask 
- full av socker och koffein -
för att pigga upp den åttiosexåring som jag ändå är/känner mig.
Och orka hålla i ett föräldramöte.

Så nu kör vi på som vanligt.
Med finkaffe.
Tusen ursäkter för belöning.
Och ett jädra dålig karaktär.

Hepp!


Pssst. För alla som oroat sig över mina nycklar, kan jag meddela
 att jag haft förnuft nog att hitta dem senare under kvällen.
Fridens liljor.