söndag 20 oktober 2019

Att se det från den ljusa sidan


Big Bro har gameday igen.
Bara några kilometer från det här.
Sagolandet, som det förvandlas till under hösten.


Jag har glömt det magiska med hösten.
Glömt att havsbaden, då är de bästa.
Och att bokskogen, blir alldeles trolsk.


Jag tänker att här vill jag bo.
Iallafall under årets tionde månad.
På den lyckliga vägen.
Under himlen.
Under färggranna lövprakter.


Eller kanske i ett hus.
I ett hus vid skogens slut...


Bokskogen, hrmmm -
Som att hamna på en annan planet.
En planet där axlarna sjunker nedåt.
Där luften känns lättare att andas.
Och tid och rum försvinner.
En planet,
 som jag måste få en rejäl dos av varje höst.

lördag 12 oktober 2019

Going nuts

"Lätt som en plätt!"
Så lyder den.
Rubriken.
Om att göra egen Nutella.
Och jag gillar ju det där.
Att kunna göra saker själv.
From scratch.


Och hasselnötter finns det ju gott om.
Så vi plockar.
Sköljer.
Leker MacGuyver och knäcker dem med vitlökspressen,
Då nötknäckare känns näst intill omöjliga att shoppa i oktober.

Det är ett pilleri 
och ett terapijobb som heter duga.
Men som är lite småtrevligt ändå.


So far, so good.
Ända tills nötterna rostats i ugnen
och ska mixas ner till hasselnötssmör...
Det är då det händer.
Just ingenting.
Det är då som lätt-som-en-plätt-receptet
förvandlas till vad-farao-är-det-för-fel?
Då min så-jäkla-härligt-att-göra-eget-gen
får en stroke.

Eller som lil´sis säger:
"Så har vi hållit på i flera timmar 
och så blir det bara kaninbajs."
Right said Fred.

I say -
I`M JUST GOING NUTS!


fredag 11 oktober 2019

Innan frosten

Precis innan frosten,
rycks de upp.
Årets odlingar.
De som bytt färg med varandra.
Som annars är 
same, same but different...
Men olika är bra.
Även om det ibland är läskigt att bekanta sig med nytt.
Nåt främmande.
Fast vi vet ju,
 att det är inte utsidan som räknas.
Det är det som är inuti.
Innanför skalet...


Och nu är vi här.
Efter frosten.
Med ett mörker som kryper, krälar, inpå.
Jag är sommarmänniska.
Ända ut i fingerspetsarna.
Även om de kalla havsbaden, är de bästa.

För två veckor sen gick jag strumplös.
Njöt av sol och artongradig värme.
Nu ger lussebullarna i affärerna mig en käftsmäll.
Julmusten - får mig en lust att vilja fly....
Jag behöver ett uppehåll mellan min sommarrelation
och min julrelation.
Jag behöver andas. 
Landa.
Ställa om.

Livet innan frosten alltså -
passar helt klart mig bäst.







fredag 4 oktober 2019

Som att få en snigel på ögat


I måndags antog jag en självskriven utmaning -
ett sockerfritt oktober.
Eller sockerfritt som i att låta bli 
honung i kaffet
(I know, I´m one of kind)
yoghurt, kakor,
glass, vanlig cola,
lättdrycker, godis 
och sånt där annat you-name-it-sött.
Jupp!
Good girl!

Sen kom jag på att det blir ju svårt
och är på gränsen till omöjligt när man planerat att åka 
på semester om några veckor och trycka i sig all-inclusive.
Och där emellan kom det en kanel-bullens-dag i vägen.
Så jag tvingade mig själv att baka sådana där snirkliga bullar 
med kardemumma och gott gojs i.
För hembakade bullar är godast,
näst efter St. Jacobs.
Även om de ser mer ut som sniglar
(sådana man kan få på ögat)
än vackra tilltänkta kardemummanystan.

Och dessutom finns det så mycket mer än så att fira.
Som att utvecklingssamtalen är gjorda
och mina mungipor får vila lite.
(fast jag är en ganska glad skit annars också)
Att det är fredag och det vankas lite mer sovmorgon imorgon.
Och att eftermiddagens bebisfotografering,
bjöd på fina bilder.

Men tre dagars sockerfritt!
Hepp!

måndag 30 september 2019

Septemberlektyr

September slår sitt sista hjärtslag.
Fasas ut.
Imorgon är det oktober
och legitimt att ta på sig strumpor igen.
Om man vill.
Jag vill inte.
Accepterar inte.
Men det är en annan historia.


Jag pausar livet som mamma.
Som projektledare. Konflikthanterare.
Förskollärare. Samordnare.
Samtalsledare.
Sjukpersonal.
Administratör.
Läxförhörsledare.
Psykolog.
Och lite till.
Pausar livet med septemberlektyr.
Och kaffe.

How do you feel,
when there is no coffee?
Despresso...


Septemberlektyr, ja.
Turisten - för att den utspelar sig i våra trakter.
För att igenkänningsfaktorn är hög.
Och för att språket är okomplicerat.

Falafelflickorna - för att nyfikenheten på annan kultur växt.
Och viljan att försöka förstå.
För att den är så fin.
Och ger utrymme för eftertanke.

Svenska hjältinnor - för att girl power inte kan ta för stor plats.
Och jag gillar de tidigare 100-berättelse-böckerna.
För att det finns så många kvinnor,
 som hyllas bör.
För att man kan läsa en sida här. 
En sida där.
Och för att....för att den känns så rätt.

Septemberlektyr alltså.
När mörkret gör intrång.
Och höstrusket viner utanför.


lördag 28 september 2019

När man har blivit med en ny titel

För tretton år sen blev jag med bebis.
Idag har jag blivit med tonåring.
Och tillika en ny titel -
tonårsmorsa.

Visst, man brukar säga
 "Små barn, små bekymmer
Stora barn, stora bekymmer"
Hmmmmm....
Men jag var nog som mest bekymrad när han låg i magen.
När han "sparkade fotboll" därinne varje kväll klockan elva.
Och samtidigt kickade igång 
de-absolut-icke-välkomnande-sammandragningarna.
DÅ var jag som mest bekymrad.
L-i-v-r-ä-d-d att han skulle göra en för tidig entré.

Eller när han väl föddes.
Och den konstanta rädslan för plötslig små-barns-död.
Rädslan att han skulle försvinna från oss.

Jo, visst kan han fortfarande göra mig bekymrad.
Och galet tokig.
Men gud vad många skratt han bjuder mig på.
På trams och omtanke
Han har ett hjärta av guld.
Och sätter alltid sina vänner före sig själv.
Han sprider sina saker överallt.
Gör helst saker halvdant 
och i sista stund.
(förutom när det gäller innebandy)
Men han ger mig fortfarande underbara kramar.
Och säger att jag är världens bästa mamma.


Idag firar vi med SSLpremiär och hemmavinst.
Med god mat på Vapiano.
Och att jag går in i en dörr.
(just det där sista var väl inte planerat)

Men tretton år gammal alltså.
Eller gammal?!
När han-jag-är-gift-med frågar om han känner sig gammal nu,
svarar han:
"Nä, som en frisk ung man.
Som en VitaePro-man."

torsdag 26 september 2019

Alt-Ctrl-Delete

Det finns de som tycker jag är galen.
Det finns andra som tycker att jag inspirerar.
Det finns de som tycker,
 att jag får skylla mig själv om jag blir sjuk.
Men idag är det sexton grader i luften.
Och fjorton i vattnet.

Imorse när Big Bro gick till skolan i shorts,
blev han ifrågasatt.
Av mig.
Av samma person som nio timmar senare,
 doppar sig i vattnet.


Vatten är egentligen inte mitt rätta element.
Jag håller för näsan när jag dyker.
Fryner på näsan när det stänker.
Och sportar bröstsim som en tant.

Men ändå.
Vatten.
Och havsdopp.
Min överlevnad.
Mitt elixir......

Bästa sättet av bli av med smärta.
Stress.
Och irritation.
Det är liksom svårt att känna sig förbannad
 efter en kalldusch i det blå.
Kroppen ställs om,
som om jag tryckt Alt-Ctrl-Delete.
Ni vet, 
det där rådet man alltid får från IT-avdelningen
när datorn meckar.
(trust me, I know)

Havsbad alltså -
bästa sättet att starta om.
Särskilt på en torsdag.




lördag 21 september 2019

Att känna sig prestigelös


Jag har längtat efter det här.
Att få ha lördag och odla träsmak på en bänk och heja högljutt på grabbarna.
Känna pirret i magen.
Och att få väcka liv i studs-bolls-benen när det blir mål.

De där innebandymatcherna är min frizon.
Ett legitimt skäl till att få fly hemmet 
och dess bestyr.
Det här som återhämtning för mig.
Bara här och nu.
Och helt utan krav.

Amen.




fredag 20 september 2019

Hösten tar. Och hösten ger


Jag drar filten över mig i soffan.
Känner kylan komma ikapp,
med avslappningens hastighet.
Djupa andetag.
Och barnens röster, som glider allt längre och l-ä-n-g-r-e ifrån...

Fredag eftermiddag.
Med obligatorisk fika och finkaffe.
En koffeinkick med socker.
En förväntad high-speed-kick som går i graven.
Och en urtrött mamma som förlorar kampen.
Mot soffans nedsuttna dynor.

September skördar offer.
Kollegor som trillar till höger och till vänster.
Omsluts av förkylningstidernas breda käftar.
En.
Två.
Tre.
Poff!
Och jag blir ensam ordinarie idag.

Höstens mysiga närvaro är här.
Med familjemedlemmar som turas om att känna sig hängiga.
Med träningar som ställs in.
Och löparrundor som aldrig springs.
Med fötter i storlek fyrtioett,
 som vägrar strumpor innan oktober.
Med varm choklad med Xanté -
för att värma insidan, då utsidan är så kall.
Där jakten på många steg, 
byts ut mot vila och många timmar sömn.
Och där en brunbränd snärta,
förvandlas till en smågnällig tant.

Ja herregud,
vad hösten tar
och hösten ger.
Det är visst det som kallas livet.






tisdag 17 september 2019

Den där om Finlands bästa bärplockerska

Det är förvånats värt få, som hört av sig
och frågat vad vi gör med alla hallonen.
Vilket,
får mig osökt,
 att tänka på de där gamla historierna:
Vad heter Finlands bästa bärplockerska?
Alla Hallonen
Vad heter Finlands sämsta bärplockerska?
Inga Lingonen

Men hallonen alltså
Jo vi hamstrar.
För att pynta lil´sis morgongröt.
Så länge vi bara kan.

För med rätt pynt lyckas jag göda 
våra barn med lite nyttigare frukostalternativ.
Hallonpynt till lil´sis.
Och mangopynt till Big Bro.



Havregrynsgröt 2.0.
I kastrull.
Så kräm-ish!
Och så mycket mer mättande-ish!
Ett tips från en av mina bästa och finaste vänner.

1 dl havregryn
2,5 dl vatten
En gnutta salt
Och gnutta vaniljpulver/socker

Låt ovanstående koka upp
och vispa därefter i ett ägg.
Häll upp på tallrik.
Pynta med gott pynt.
Och omslut gärna med havremjölk.

Så nu vet ni vad,
 vi gör med Alla Hallonen!

Hepp!


söndag 15 september 2019

Vad man hinner på en lördag

Det är inte klokt vad man hinner mycket 
på en lördag.
Ibland.
Man hinner till exempel köra bil,
tur och retur,
 längs hela skånska västkusten.
Och åttiotre procent av den halländska.
Man hinner förbanna sig över att det inte finns något Subway
längs e-sexan.
Och förbanna sig lite till när man ger sig in på okända gator
i Halmstad, som är avstängda.
Så avstängda,
att man beslutar sig för att parkera på tre-kronor-i-timme-parkeringen
vid Feldts Bröd & Konfekt.
För det är den enda man känner till.
Och likväl passa på att springa därinom
 och köpa bullar i påse när man ändå är ute och ränner i stan.
Sen hinner man med att bränna två tusen i Ullared,
under två timmar.
 En lördag kväll.

Men där mellan Halmstad och Ullared -
där hinner man rätt mycket annat osse.
(också på bredskånska)


Man hinner till exempel fota bröllop.
Och då tänker ni:
A. Men du fotar inte bröllop!
B. Och det där är ju inte du som står bakom kameran!

På utropstecken A svarar jag:
Nä, det gör jag egentligen inte. 
Men det här bröllopet hade jag på nåt sätt indirekt sagt jag till för många år sen. 
Och så jag känner sällskapet och miljön såväl, att jag inte kunde säga nej.
What a place!

Och på utropstecken B säger jag:
Nä, så långa slanka ben har jag inte fått.
(Och i ärlighetens namn, 
har jag inte vågat prova jeansen efter semestern ännu.
Jag lever endast i klänning, kjol och grenhängare.)
Men den här fotografen och konstnären är väl värd ett 
förevigande.
Så oerhört coolt att ta porträtt på detta sätt!
Jepp, I´m impressed.



Men här har vi dem.
Turturduvorna.
Innan de blir herr och fru.
Make och maka.
Så fantastiskt fina båda två!
Det är nåt speciellt med bröllop.
Det är det.
Det är så vackert och högtidligt.
Och om jag inte hade haft fullt upp 
med tekniska prylar i mina händer,
hade de små tårarna i ögonvrån
förvandlats till stora krokodiltårar 
längs mina kinder.

Såååå fint allting!
Denna kärlekens dag.

Hjärtligt amen.




söndag 8 september 2019

Kalaskul hos Sveas

  

För två veckor sen hängde vi här.
På Sveas karamellkokeri.
För att i efterhand, 
låta lil´sis få fira sin tioårsdag med några tjejkompisar.


Den här mannen,
som inte bara är en hejare på att koka karameller,
fick tjejerna att skratta konstant under en och en halv timme.
En riktigt kalaskul kille, helt enkelt!



Lil´sis fick bestämma färg och smak.
Resultatet?
Gula hallonkarameller.
Och blåa med colasmak.
Inget konstigt alls.
Faktiskt.



Egentligen blev jag och han-jag-är-gift-med uppmanade
att gå och sätta oss på nåt fik så länge,
eftersom det var en hop rediga töser som han hade å göra med.
Men jag var minst lika road som tjejerna
av hans humor.
Hans historier om dåtidens sockerproduktioner.
Och hur man gör egna karameller.
Förstås.


Så vi hängde kvar där.
Serverade pizza.
Kollade in tjejernas kreativitet.
Och tyckte att det blev ett kalasbra partaj,
helt enkelt.


Tummen upp för Sveas alltså!





lördag 7 september 2019

Om man tänker efter, så har vinrött aldrig varit min färg

Det är förvirrande tider nu.
Föräldramötena avlöser varandra.
Och axlarna kryper högre och högre upp.
I växande takt med leendet, 
som höjer sig över kindbenen.
Lil´sis kränger på sig tjocka stickade tröjor innanför dunjackan,
medans jag envisas med kjol och bara fötter.
September, 
du är så attans förvirrande.


De senaste fem åren har jag sprungit Midnattsloppet.
Med huvudvärk.
Dåliga knän.
Med orolig mage.
Eller svidande hals.
Flera av gångerna har jag bestämt mig för att fullfölja planerna,
bara några timmar innan.
"Löpa" loppet ut.

Det är sån jag är.
Prestationsbenägen.
För om jag säger att jag ska göra nåt,
då håller jag det.
Då låter jag pannbenet styra.
Över allt annat.

Fast ikväll får jag kasta in handduken.
Eller tishan.
Försöka inse att det är okej att bryta.
För att slippa ge ryggen en ordentlig baksmälla.

Men det är inte så lätt att lämna w.o.
Att bli besviken på sin kropp.
Jag letar efter riktiga orsaker.
Som ösregn - som valt att utebli.
Eller förkylning, som inte är så farlig.
Eller..... eller nåt annat...

Men det är bara att gilla läget.
Försöka lära sig att det är okej.
Och att det kan vara gött att käka grillat.
Eller glass.
På sofflocket.
Istället.

Och om man tänker efter, 
så har vinrött aldrig varit min färg.
Ändå.

lördag 31 augusti 2019

En sista suck

Tiden rullar på.
Går för fort.
Sommarmånadernas slutgiltiga dag är här.
Augusti drar en sista suck.
Jag och min träningsvärksfyllda kropp
omfamnar den ömt.
Vill så gärna hålla kvar dagarna på stranden,
lite, lite till.

Jag löper linan ut.
Kramar ur augusti in i det sista.
Min nedgångna, fallfärdiga solstol får än en gång 
bära min sommartyngda kropp på stranden.
Den som ännu en gång får fyllas med Ballerinakex
och kaffe på termos.


Efter kvällsmaten ligger jag kvar i soffan därute.
Läser ännu en bok.
Inser att sådana här stunder ute i friska luften, snart är slut.
Inser hur jag sista tiden börjat reflektera över de olika författarnas språk.
Vad jag som fångar mig.
Vad som känns hafsigt.
Och hur jag själv skulle vilja författa.
Jo författa.
Jag tror fasen att jag skulle vilja det.
Författa.
Skriva om något.
Men jag vet inte om vad.

Amen.





lördag 24 augusti 2019

En clown och ett hallonmonster

Det börjar redan sina i förrådet.
Så blir det när man hinkar i sig flertalet,
redan till frukost.
Inget är som fredagsfeeling.
Semester och ledighet i all ära,
men att gå av en veckas gott jobb och ha hela helgen framför sig,
den känslan är nåt alldeles speciellt.


Fredag eftermiddag
och vi försöker återställa ordningen.
Hon-som-stoppar-lika-många-hallon-i-munnen-som-i-byttan.
Hon-som-blivit-beroende-av-hallon-till-frukost.
H-o-n alltså.
Osså jag.


Vi vandrar runt i hallonodlingen.
Hon, hallonmonstret.
Osså jag.
Clownen.
Clown tänker ni?
Jo förra terminen kom en av mina elever fram till mig.
Pekade på min randiga tisha och sa:
Therese, varför är du utklädd till clown idag?
🤡


Jag älskar de där stunderna.
Fredagsfikorna.
Egentligen kanske jag inte alltid är så sugen,
 på att trycka i mig en kageslarver.
Jag som börjar mitt nya liv varje måndag
och som lyckas låta det gå åt fanders samma dag,
är inte alltid sugen på kakor.
Om det inte gäller nybakta bullar förstås.
Men jag vägrar sitta smutta på en kopp kaffe bara.
Jag vill vara en förebild för mina barn.
(nu kommer några tycka att jag är dum i huvudet,
som uppmuntrar mina barn att äta sött)
Jag vill att de ska förstå att det är glädje och kärlek
och alldeles ok att äta kakor ibland.
Det är okej att njuta av livets godsaker
och att tillåta sig älska sin kropp.
Min mamma har aldrig hållit på med några dieter
och jag tror det är därför som jag är så positiv och trygg i min kropp.
Och jag vill att mina barn ska känna samma för sina kroppar.
Att de duger.

Jag älskar de där stunderna när vi sitter kring fikabordet
och vi lyssnar på varandra.
Då vi kramas lite extra.
Och lär känna varandra ännu mer.

Gud vad jag kommer sakna de där stunderna.

tisdag 20 augusti 2019

Summering of summer

Skolan börjar och blir allt sig likt igen.
Jag går runt och pratar med mjuk, len röst 
åtta timmar om dagen.
Och har smilbanden fastklistrade uppe vid öronen,
fast att rygghelsiktet börjat trilskas.
(varför då undrar jag - äntligen kändes det så bra!)
Hur jag är dygnets övriga timmar,
 får ni helt enkelt fråga min familj.


Jag bokar tid till Gud.
Tar kvällspromenad med dopp.
Och följer med dessa där till skolan.
Eller följer med och följer med.
Den ena sticker i förväg med en klasskompis,
för att slippa mamma-lamma-Cringe.
Den andra uppskattar mig fortfarande.
Iallafall till kompisarna sluter upp och jag glöms bort.

En fyra.
Och en sjua.
Jag vet inte hur det gick till.
Men det är bara att acceptera.
Precis som att sommaren säger farväl
och hösten glatt poppar upp och hojtar 
Tiddeluuuuuu!

Så det är dags nu.
För en summering of summer.
Jo tiden är slagen.

Sommarens...

...överkonsumtion: Ballerinakex

...comeback: öl (fast en mellanöl är lagom för mig, sen blir jag lurig

...läskigaste: snoken som låg blixtstilla femton centimeter från min sandalklädda högerfot

...gratis-är-gott: en dag på Urban Harbour

...bok: Verkanseld av Louise Boje af Gennäs

...mysigaste: kvällen i ladan hos våra vänner i Dalarna

...kingigaste: när vi spelar innebandy med ovanstående och jag gör mål på han-jag-är-gift-med, genom att skjuta bollen baklänges mellan mina ben och rakt in i kassen på en helt förvånad målvaktande make. (fatta hur jag höjdes till skyarna av småkillarna efter det - baaaaam!)

...sommarprat: Marie Nilsson, Stina Wollter och Madeleine In Hwa Björk

...mycket-vill-ha-mer: dagar vid stranden och lässtunder i utesoffan

...irriterande: antalet myggbett - jädrigt många

...long-time-no-see:  Min korridorskompis-slash-klasskompis-slash-nära-vän från högskoletiden 💗

...bristvara: mjuklass med chokladsås vid minigolfbanorna

...bärplock: jordgubbar, hallon och hjortron

...skönaste: att få sova så länge jag vill


Så sommar,
jag lämnar dig bakom mig nu.
Gläds åt alla möten.
Njuter av alla fina minnen.
Och tackar alla som sällskapat oss.
Amen.

måndag 12 augusti 2019

Måndagsmys med dressing?


Klänning på svengelska borde väl heta dressing?
Eller?
Fast idag har hon iallafall det - klänning.
En, numera, ganska ovanlig företeelse.


Jag har planerat att vi snabbt ska åka in till stan och fixa pass.
Sen hem igen och tvinga mig ut på några kilometer.
Men plötsligt rotar hon fram en klänningen som gonat till sig,
nere i en låda under några år.
Som har fått "mogna" som ett gammalt vin. 
I stan är sommar-kvälls-ljummet
och festivalstämning.
Och hon har klänning på sig.
Och jag med.
Och sånt måste man kanske ändå fira?
Eller?
Men gör det ändå.
Hamnar på Tugg, 
som vi aldrig provat innan.
Och blir förtjusta.
Så förtjusta att det tar lång tid innan vi kommer hem.
Och det känns alldeles försent, att ge sig ut och springa.

Som det kan bli,
 när man måste passa på å fira att lil´sis har klänning på sig.
Och som det kan bli, när man egentligen inte alls har lust att ge sig ut och springa.

Måndagsmys med dressing.
Alltså.

onsdag 7 augusti 2019

När man inte är riktigt färdig

Jag avslutar semestern 
ungefär som jag började den.
Med bärplock, syltkok och kvällsdopp.

Ikväll ligger vi alla fyra och guppar
 bland de ljumma vågorna.
Vill inte gå upp.
Vill inte att det här ska ta slut. 


Om vädret var annorlunda, 
hade ångesten troligen var svagare.
Om inte solen värmt mig så in i Nordens skönt..
Om vi inte haft det så bra och njutit av sand mellan tårna
och av gästvänliga välkomna-kramar...
Om vi inte älskat sommar, sol och semester!
Då hade ledighetsavskedet inte känts lika svårt.

Jag kommer sakna mina morgonpromenader längs havet
och sommarprat i lurarna.
Jag kommer sakna mina morgondopp.
Att dricka morgonkaffet långsamt.
Att ligga utomhus om kvällen under mina lysande "innebandybollar"
och läsa i min ensamhet.
Jag kommer sakna att få äga min tid.


Sommarledigheten,
som jag kommer sakna dig.
För jag är inte riktigt färdig med dig än.

Amen.






söndag 4 augusti 2019

Tjena kexet! Står du här å smular?

Den går mot sitt slut nu.
Ledigheten.
Fr o m imorgon,
 är vi bara tre som vilar kvar i sommarlovets varma, trygga famn.
På torsdag bara två..

Medans delar av Sveriges befolkning 
slåss mot jobbångesten,
springer jag några kilometer och 
slåss jag mot min urusla kondition.
Om fem veckor är det Midnattsloppet.
Och jag har inte sprungit en mil sen....
.....sen....
förra Midnattsloppet.
Hrmpf.


Jag har mest legat i dvala.
Stranddvala.
Fikadvala.
Och bekvämlighetsdvala.

En f d kollega tipsade mej om de här muggarna.
"Om du köper tre paket Ballerina eller Singoalla,
så får du en mugg på köpet."

Ja, vad säger man?
En jäkla massa kexpaket har inhandlats.
Och inmundigats.
Ja det fattar ju alla,
att nån löparkropp byggs ju inte på sånt här.
Bara betongben.

Men coola är ju de där muggarna.
Och ni kan ju bara gissa hur många gånger den här familjen kört linen -
tjena kexet, står du här å smular?

Kex till förbannelse alltså.

torsdag 1 augusti 2019

Att ramla pladask

Jag trasslar mig ur juli,
utan att riktigt hinna säga farväl.
Och ramlar pladask in i augusti.
Ka-boom!

Snart är det dags.
Att flytta tillbaka till rutinernas land.
Äta-jobba-sova... ni vet....
Det blir bra det också.
Även om det är smått ångestladdat.
Innan.
Same procedure as last year.
As every year....
Actually.
Sen tar det en förmiddag
och man har redan glömt hur det kändes att vara ledig.

Så vi försöker förvalta våra sista gemensamma dagar väl.
Röjer i förrådet när regnet strilar utanför
och medans barnen är hos kompisar.
Det är som en stor befrielse.
Som en lättnad när tippen tar emot all skit med sina öppna armar.
Som ett stort PUH!
Och en viktlättnad på tio kilo.


Barnen hamnar i lättare chock.
När de kommer hem.
När de ser vad vi trollat bort och presterat.
Ett decennium av ångest.

Jag ger mig ut i augustikvällen.
Den bjuder mig på tidigt mörker.
Blå timmen.
Magi
Och en dimma, 
som viskar att hösten snart är här.

Men jag är så nöjd.
Även om jag vill ha mer.
Nöjd över blandningen av vila,
våra möten och prestationer.
Och av känslan, att kunna tänka mig gå ut 
och lägga mig på en madrass i förrådet inatt.
Crazy woman - I know.

lördag 27 juli 2019

Man måste bara älska sommar, sol och semester


Jag vet, det har varit tystare här 
än i graven.
Men jag har haft fullt upp med njuta av att vara här och nu.
Att ladda energi och minnen, 
inför mörkare tider.
Fullt upp med att träffa vänner.
Lära mig att uppskatta öl igen.
Lösa syskontjafs och inse att jag gillar gröna föremål.
Jag har haft fullt upp med att älska sommar, sol och semester.
Och åka runt på Sverigetouren.

Men nu är jag tillbaka.
Och för den som vill,
får man lov att följa med mig bakåt i tiden.
Och njuta av samma som jag gjort.
Åtminstone delar av det.

Hepp!



fredag 26 juli 2019

Sverigetour del 7 - Hemlängtan


Vi lämnar Sälen
och rullar hemåt.
En, två dagar tidigare än planerat.
Vi har varit på resande fot under tio dagar.
Det är trettio grader varmt.
Vännerna skickar frestande vi-är-på-stranden-bilder
Och vi längtar efter playahäng.

Vi är nöjda, det är vi.
Vi har plockat hjortron i kvällssolen,
samtidigt som vi låtit oss ätas, likt delikatesser, av myggorna.
Jag har plockat midsommarbukett i juli
och tjatat på barnen om att läsa varje dag.
Någon (inte jag) har kokt hjortronsylt
och bränt botten av kastrullen.
Vi har spelat Alfapet tillsammans 
och ätit chips.
Vandrat uppför Kungsleden
och tryckt i oss obligatorisk fika.
Och tittat på solen,
 som gått ner mellan dalar och berg.


Så vi är nöjda,
det är vi.
Och lämnar Dalomfjällen för Skåneland.
För denna gång.

torsdag 25 juli 2019

Sverigetour del 6 - Kring denna kropp


Vi är på tur.
Nära norska gränsen.
I Rörbäcksnäs.
Här finns Longhorn.
Och världens bästa hamburgare.
Har jag hört.

Jag är inte så fancy av mig.
Men när vi kör in på en tom parkering intill ett småsjaskigt trähus,
blir jag väldigt o-s-ä-k-e-r på de rekommendationer vi fått.
Klockan är sex och stället är helt tomt på gäster.
Utanför sitter en man och läser tidningen, 
lagom ointresserad av att ge vår ankomst ett välkomnande leende.
Men vi går in.
Och vid baren möter han upp oss.
Han - ifrån köksingången.

Vi tar mod till oss.
Beställer på engelska.
Jag, ytterst osäker på kvalitén på min kommande rätt....


Men det blir bra.
Riktigt bra!
Det kommer fler gäster.
Och ännu fler gäster.
Och fyra fina hampingar landar på vårt bord.
Homemades.
Vällagade.
Mumsiga! 
Och riktigt, riktigt goda!


När man är Rörbäcksnäs, så ska man visst bada.
Om man vill.
Och vi är inte svårflörtade.
Även om vi snackar insjö.
Eller tjärn.
Gorrtjärn.
Nä vi har hängt i tjugofem-trettio-graders-värme
och längtar efter att kylas av.
Vattnet är annorlunda.
Ljummet, men kyligt som en bergstopp.
Men botten fin.
Först lite långgrunt, för att sen bjuda på rejält djup.
Men det är fantastiskt skönt.
Och efterlängtat.
Iallafall för en badguru som jag.

Jag tittar ut över sjön.
Kollar in alla människor som parkerat sig på denna lilla strand.
Låter ögonen vila från Kring denna kropp.
Det är en viktig bok det där.
Om kroppshets.
Om att äga sin kropp.
Bestämma själv.
Hur den ska se ut.
Hur den ska få användas.
Och av vem.
Om skuld och skam.

Jag tänker ofta på det där om sommaren.
På stranden.
Jag tänker på alla som egentligen
vill hänga på stranden, men inte vågar.
Som känner sig obekväma.
Som är rädda att bli bedömda.
Att inte passa in.
Sånt gör mig så ledsen.
För vem ska bestämma sånt?
Kan inte alla få äga rätten själv om sin kropp?
Och göra som man vill?