onsdag 29 juni 2016

Om man älskar tomater...



Jag vaknar upp på trädäcket.
Och inser att jag måste ha somnat där trots allt.
Jag älskar att ligga där på kvällen.
Jag. En gammal solstolsmadrass. Och tystnaden.

De andra tre lämnade skeppet direkt efter den sena middagen.
Vidare till en annan mindre båt.
Det är där de håller till nuförtiden. 
Om man inte hittar dom här hemma.

Jag måste sovit en dryg timme där på trädäcket!
Klockan är nio och disken i köket är lika orörd och smutsig, som när jag lämnade den.
Jag var bara tvungen och ta mig en nap.
Helt slut i knoppen av allt bilkörande 
(herregud vad mycket enklare det är att vara två vuxna i en bil, när man ska medla mellan syskonkonflikter och lösa ett och annat världsproblem samtidigt som man KÖR bilen),
vilda-västern-äventyr (mer om det en annan dag)
 och alla intryck.
 

Under dagens hemfärd från mamma (där vi mellanlandat)
sladdar vi förbi Tomatens hus.
Och om man älskar tomater -
(och det gör ju jag)
- ja då har man kommit till rätt ställe.
Där finns ju tomater i alla möjliga sorter.
Gula. Vita. Gröna. Röda. Svarta. Runda. Avlånga. Små. Stora. Och pumpformade.
Och så tomatpaj i den lilla krogen bredvid - Miss Alice.
Ett sånt där litet ställe som jag blir alldeles till mig av.
Modell växthus.
Med vita bord och stolar.
Och några vita fladdrande gardiner.







Men nu är vi alltså hemma igen.
Välkomnade med bra nyheter.
Och ett nytt golv i köket, efter vattenläckan.
Skönt å stå på men fult.
Inte alls som jag trott.
Och som ger våra köksluckor en mer nyans av orange och gult!

Men vi är hemma iallafall.
Och det där köket får vi ta tag i nån annan gång.

Amen.

måndag 27 juni 2016

När man redan brutit ett löfte


Uppehållstjänst måste vara något av det bästa man uppfunnit
Jag kommer ständigt på mig själv att jag ler åt detta fenomen.
Sju veckors sommarledighet!
Tid för återhämtning. 
Tid för familj.
Tid att ta dagen lite som den kommer.

Man kommer snabbt in i semestermooden.
Sena kvällar. Långa sovmorgnar.
Barnen är redan inkörda i nya sömnschemat.
Och jag som lovat mig själv att inte lägga mig efter klockan elva,
har brutit mitt löfte. För längesen.


Och på motionsfronten går det illa.
På sistone skyller jag på värmen.
Och min axel/arm som gör ont, så fort jag varit ute och sprungit.
Men jag försöker. Komma tillbaka.
Fast jag tror det är dags att ringa "Gud" nu.
Och se om han kan laga det som är trasigt.
Trycka lite här och lite där.
Och sen hokuspokus.
Kanske jag kan köra spring-filijokus.
Igen.

V E C K A   T J U G O F E M
Måndag  4 km pw
Onsdag  3+2 km löpning inkl. dopp
Söndag  5+2,5 km löpning inkl. dopp

lördag 25 juni 2016

Midsommar på sydligare breddgrader. Och polsk bränna.

Det är chilling på hög nivå.
Vi drar till stora bryggan.
Svalkar oss i Medelhavsvarmt vatten och jag skaffar mig polsk bränna.
Röd bål och vita bröst.
Det blir lätt så när man missbedömer solens styrka en sen eftermiddag.
Och sitter i solstolen och läser Big Bro´s Glasbarnen.
För det är vad vi orkar midsommardagen. 
I trettio grader. Plus +


Värmen, den håller i sig.
Och visste jag inte bättre, 
skulle man kunna tro att vi firade midsommarafton på sydligare breddgrader.
För annars var det som den mest svenska högtid brukar vara.
Med dans kring stången.
Små grodorna.
Sill och päror - till total matkoma.
Och tack och lov ett dopp i det turkosa.
Alla åtta. 
Vi behövde det för att överleva tror jag.
Överleva hettan.
Månn jöö! som värdinnan brukar säga.
Det är franska. Och jag har ingen aning vad det betyder.
Herregud! 
Typ.


Men det där doppet.
Som ett trolleritrix.
Efter det, började hjärnan fungera igen och återhämta sig från härdsmältan.
Och vi vuxna började konversera igen.

Hepp!

Midsommarafton tvåtusensexton.
Ingen här på Guldkusten kan iallafall komma och säga att vi hade dåligt väder.
Galet varmt.
Det varmaste i mannaminne.
Och somrigt, så att det förslår.

Amen!


torsdag 23 juni 2016

Att bara vara hemmafru?


Idag har jag gjort frukost.
Och plockat blåklint.

Jag har handlat midsommarmat.
Handlat öl som jag själv inte ska dricka.
Och bakat "minitårtor".

Jag har bakat kavring.
Och knäckebröd.
Rensat femton liter jordgubbar.
Och gjort sylt på fyra av dom.

Jag har letat smutstvätt i hela huset.
Och kört tre maskiner.
Hängt upp en av dom.
Och bytt handdukar på toan.

Jag har lagat lunch.
Och haft kompisar till barnen här.
Kört tre diskmaskinsladdningar.
Och plockat ur lika många.

Jag har varit hos tandläkaren med Big Bro.
Och pratat tre gånger i telefon med midsommarvärdinnan.
Jag har gjort färdigt höstens schema.
Och mailat ut ett långt mail om ovanstående.

Jag har vattnat blommorna därute.
Helt i onödan eftersom åskovädret kom.
Jag har hittat en gammal jordgubbe på Big Bros rum.
Och sett spår av fler uppätna på toaletten intill.

Jag har tänkt åka till återvinningen.
Men inte hunnit.

Jag har inte varit på jobbet.
Inte haft nån lunchrast.
Och ännu inte tittat på tv.

Jag har bara varit hemmafru.
Och gjort sånt som inte räknas.

Eller?

onsdag 22 juni 2016

Birthdaytime. Paybacktime

För sju år sen låg du där på min nakna barm.
Nykläckt. Varm. Och vit av fosterfett.
Jag minns att jag sa, ååhhhhh vilken liten en!
Liten? Svarade barnmorskan. Jag tror hon väger över fyra kilo.
Jodå. Fyratusenfyrtio gram.
En Aladdinkartong tyngre än brorsan när det begav sig.
Fyratusen plus! Och den sötaste av alla små dunderklumpar......

Det var en av mina lyckligaste dagar.
Trots att vi bara fick ses tio minuter.
Innan jag akut for iväg till operation för att förhindra förblödning.
Och sen fick ligga på intensiven ett halvt dygn.
Då pappa och barnmorskorna turades om att ta hand om dig.
Men det, det är en helt annat historia.


Du och din bror gör mig lycklig.
Ibland tokig. 
Men mest lycklig.
Så när det idag är din sjuårsdag,
vill jag göra dig lycklig.
Jag försöker alltid göra så gott jag kan för att göra dig lycklig.
Även om du avskyr när jag sätter gränser.
När du inte får ha korta magtröjor och jag tjatar om klämmor i din lugg....

Jag tror att vi gör dig lite extra lycklig idag.
Lycklig utav av att få en tredje cykelnyckel! (du har två till din gamla)
Och hoppa-i-taket-lycklig när du inser att den faktiskt tillhör en ny!
Lycklig när du cyklar runt runt i rondellen klockan sju på morgonen.
Lycklig över att cykla runt till olika lekplatser.
Lycklig över att mamma mutar er med Burger -King-lunch,
 - bara för att du ännu en dag ska dras ut i jordgubbslandet.
Lycklig över att du får bestämma hämtmat.
Lycklig över att du får cykla ner till havet och bada,
samtidigt som jag springer.
Lycklig över att få äta en "våningstårta" som du önskat.




Lycklig.
Jag tror att du är lycklig när du somnar.
Trots att Zlatan gjort sin sista landskamp
och din storebror konstaterar att det kanske är bra.
För nu får Zlatan kanske träffa sina barn lite mer!
(älsk på den)

It´s birthdaytime. And paybacktime.
Och vi hoppas att vi gjort dig lycklig.


tisdag 21 juni 2016

Yoga i jordgubbslandet

Det är internationella yogadagen.
Och få saker frestar mig så mycket som utomhusyogan deluxe i Pildammsparken.
Fast idag får vi inte ihop det.
Så det blir mer stående hunden i jordgubbsstycket.
I skiftande väder. Mest regn. Faktiskt.
Men vi har sommarlov och jag struntar mest i nederbörden.
Som upphör så fort vi plockat färdigt.
(Jodå, lång näsa på den)


För vi har sommarledigt!
Och jag känner att jag landat.
Jag älskar livet lite extra då.
Jag älskar att sitta i lotusställning på trädäcket och rensa jordgubbar.
Jag älskar barnens glada miner när de bjuds på jordgubbar med grädde.
Jag älskar att slippa passa tider,
och möta dagen som den är.
Och jag älskar energin som kommit tillbaka mig.

Det är nåt meditativt i sig.
Att få vara i stillhet en stund.
Och tänka färdigt sina tankar.

Det är nåt meditativt i sig.
Att inte bry sig om regndroppar i ett jordgubbsland.
Och stretcha baksida lår, medans man jagar början till en årsförbrukning av jordgubbar.

Sat nam!




måndag 20 juni 2016

En glad överraskning

När barnen var minisar på riktigt, hängde vi här en del.
Sen vet jag inte riktigt vad som hände.
Om vi tröttnade?
 Eller om vi helt enkelt inte tyckte det var värt pengarna längre?
Eller om det kanske var en kombination.

Så det ska erkännas att jag, till en början,
var något halvskeptisk till min väninnas idé om att hänga med på tur idag.
Fast så här i efterhand gillar ja't.
Både idén OCH Skånes Djurpark.
Och sällskapet förstås!

Jag kan inte sätta fingret på vad som var bäst.
Men jag tror att uppfräschningen i parken och
barnens möjligheter att delta på ett nytt sätt, imponerade på mig.
Att barnen fick ge hjortarna mat, var en riktig hit!
Och kanske fick fågelshowen ett litet plus.
 Den som mamma min pratade så varmt om igår.

 



Men om man frågar Big Bro så var det nog traktorturen i Fåret Shauns nyöppnade land, som var bäst.






Och om man frågar lil'sis, så blev hon alldeles kär och betagen i de nästintill nyfödda små lammen, 
med sina stappliga ben.
Och nej snäckan, vi kan inte få plats med ett lamm där hemma.
Och ja, de växer och blir galet mycket större....


Men nöjda var vi alla i varje fall.
Och trötta.
Och innan det bar hemåt igen, beslöt vi oss för att uppgradera till varsitt årskort.
För hit, måste vi snart åka igen.



lördag 18 juni 2016

Innan blomstermaffian anländer


Det är pionens dag.
Det är första dagen på min semester.
Jag som mådde riktigt apa igår, känner mig bättre nu.
Och insikten om sju veckors sommarlov slår till först idag.

För han-jag-är-gift-med är det fortfarande vanlig lördag.
Med åttiotalsmusik och finkaffe.
Med dammsugningen och fejande.
Det är skönt att hans krafter är bättre än mina och att han far runt som en Duracellkanin.
För imorgon kommer blomstermaffian.
Ni vet dom, som på långt håll ser om krukväxterna är torra och om bladen är bruna.
Som plockar bort allt det vissna i största omtänksamhet, 
men får mig att känna mig en smula liten.
Som ett barn som kan-själv!

Så jag drar upp tistlar från rabatten.
Sticker mig på dom envisa rackarna.
Jag ger våra gröna varelser vatten och kärlek.
Och binder upp mina tomatplantor som redan bär frukt.
Jag gömmer mina misstag i soptunnan,
innan jag snart faller i sömn.
Jag är redo nu.
På växtlighetsfronten iallafall.
Redo, innan den omtänksamma blomstermaffian anländer.





torsdag 16 juni 2016

Vadå? Jag vill ju ha en lillasyster!

Ni vet den där känslan, 
när man gjort sig lite fin för att bege sig iväg på middag med kollegorna.
Rotat fram en kär gammal klänning i garderoben.
Så där lite a´ la femtiotal. Med tajt liv och bra snurrkjol som böljar nertill.


Ni vet DEN känslan när lil´sis kommer fram och klämmer på min mage och säger:
"Mamma, det ser ut som du har bebis i magen!"
Jag ger henne en lättstött blick och ett "hmpf"..
"Vadå? Jag vill ju ha en lillasyster!!"

No. futher. questions...
AND 
I have eaten a lot of icecreams!

tisdag 14 juni 2016

Ge mig ett S!

Det är konstigt det där.
För varje år är det likadant.
Det är precis som att orken i förtid är utportionerad.
Fördelad till sista dagen före semester.
När man når semestermålet, tror man helt enkelt inte att man skulle orka en enda dag mer.
Alla fattar ju att man med största sannolikhet skulle det.
Men kropp och själ är så inställda på hur många dagar man har kvar.
Dagar som blir till timmar. Dagar som blir till minuter....

Nedräkningen är på sin sluttamp.
Snart ska jag sporta sovmorgnar och syskonbråk.
Baka upp alla 43 ägg vi har i kylen och äta upp mintkolaglassen i smyg när barnen har lagt sig.
Jag ska lyssna på när barnen läser högt ur sina sommarböcker.
Och ligga på trädäcket under ljuva sommarkvällar och hinna ikapp på min jag-vill-läsa-lista.
Jag ska fota och redigera.
Jag springa och ta svalkande dopp efteråt.
Jag ska plocka jordgubbar och sedan rensa dom till anekdokter från sommarpratarna.
Jag kommer stilla svära över våra barn som kommer springa över handdukarna på stranden.
Jag kommer låna glasspengar ur vår ekonomiska lil´sis plånbok.
Och till han-jag-är-gift-med´s fasa, ska jag vandra runt i fjärilsbrallisar. Med häng.


Tre dagar kvar att jobba....
Så ge mig ett ess!
Ge mig ett å!
Ge mig ett emm.
Och ett emm till.
Ge mig ett aaa!
Ge mig ett ärr!
Och ett ell.
Och ett ååå.
Ge mig ett ve!

Vad blir det?
Såmmarlåv!



söndag 12 juni 2016

Att ligga på latsidan



När det kommer till träning den här veckan,
kan vi säga att jag mest ligger på latsidan.
Det är mer Sporty Spice goes gammal gubbe.
Iallafall känns det som att jag luktar sådan idag. Gammal gubbe.
Jag säger inte att det beror på den nya duschcremen jag provade igår.
Jag säger bara att jag inte luktat så tidigare.....

Jag har en massa ursäkter dessutom.
För att inte träna.
En axel som jäklas med mig.
En trötthet som är zombieliknande.
En hals som svider.
Och ett löparintresse som är lika med noll.
Ja ni vet, och sådär lite gnällig.
Som en gammal gubbe.
En gammal gubbe, som försöker lyssna på sin kropp.
En gammal gubbe, som läser chic lit.
My fav!


V E C K A  T J U G O T R E 
Måndag  -  2+3 km löpning med mannen inkl dopp
Tisdag    -  5 km powerwalk
Onsdag  -  v i l o d a g
Torsdag  -  v i  l o d a g
Fredag   -  chokladmaraton
Lördag  -   SUP-yoga
Söndag  -  6 km powerwalk

När man får göra nåt man länge velat

Vi är ute på böljan blå.
Nånstans mellan ett kallbadhus och en Öresundsbro guppar vi runt.
Moana är sjysst och lånar ut sina brädor.
Och Nellie, yogaqueenen, är sjysst och visar oss how-to-do.

Det är en av mina två i-want-to-do-grejer-2016.
Nåt jag nyfiket suktat efter.
Man kan ju misstänka att yogan inte är lika enkelt som på land.
Men utmaning lockar.
Och det senaste året har jag knappast varit rädd för kallt vatten.
Ifall man skulle plumsa.



Men plumsar - det gör jag inte.
Även om jag inte ser så värst graciös ut.
Och fast jag inte klarar det fullt ut nu första gången,
så är jag så himla glad att jag fått prova.
För det är verkligen en upplevelse jag inte vill vara utan.
Och ni vet, övning ger färdighet.

  
                                                                                                             (Bilderna är lånade av https://moanamalmo.se)

En timme går rackarns fort.
Och snart kommer Moana med några paddlar till oss....
Jag får göra d.e.t!
Ställa mig med stadiga ben och glida fram över det blå.
Känna mig som Jesus som går på vattnet.
Och hur friheten växer.
Det där måste jag verkligen göra fler gånger.
Hänga hos Moana. Och gå på vattnet..

Och om nån är sugenpå å testa nya yogatrenden ska ni passa på när Nellie är här.

Sat Nam.






fredag 10 juni 2016

Små jordgubbstårtor. Och fisar i rymden




Det ska erkännas att det finns en del saker som grämer mig.
Saker som känns orättvisa.
Saker som jag ibland älter. Som jag inte förstår.
Saker som jag inte kan påverka.
Som är ofarliga. 
Men likt förbannat frustrerande.

Men när jag står där.
På skolgården. 
Efter duggregnet. Fast före den ordentliga skuren.
Med vimplar som jag älskar.
Och ett hav av ungar.
Där två av dom är mina. Våra.
Och de äldre barnen stämmer upp i kör - 
Vi sa: vi ska ta över
vi ska ta över världen
vi ska bli stora
vi ska bli mäktiga, ha ha
och vi ska göra jorden hel
ja vi ska göra vattnet rent
ja vi ska aldrig skada
varandra mer

Och vi ska slåss
Ja vi ska slåss mot Goliat
Så tro på mig för jag vet att
du är modigast

Då får jag kämpa så in i gatans mycket.
För att hålla tillbaka tårarna.
Två barn. Vi fick två barn.
Numera två skolbarn, som mellan varven driver mig till tokig!
Men ändå två barn.
Som gör att vi får stå här idag.
På skolavslutningar.
Och känna oss delaktiga i föräldraskapet.
Med dom som blivit gravida av "misstag".
Dom som kämpat sig till efterlängtade barn i åratal.
Och alla däremellan.

Två barn som gör att vi står här idag.
Och allt annat som grämde mig igår. Imorse.
Och på vägen hit - är som bortblåst.
Lika viktigt som en fis i rymden.

Det är skolavslutning.
Det är sommar.
Det är en vecka kvar till semester.
Det är små hjärtformade jordgubbstårtor, för att jag vet att Big Bro älskar dom.
Det är två barn.
Jag har en familj.
Och det är egentligen det enda som betyder nåt.



tisdag 7 juni 2016

Det är så mycket du


Det är tisdag. 
Det är tacos för rättvisa och sympati. 
Det är treornas avslutningsmiddag.

Du står där. 
Nyklippt. Uppklädd i en lila, något för stor, piké och blå uppvikta shorts.
Det är så mycket du.
Piké när du vill vara fin.
Och det är just vad du är - fin.
Jag har alltid varit noga med att berätta för dig hur fin du är när du klär upp dig.
Att visa att det inte bara är flickor som är fina inför kalas och blir överrösta med komplimanger.
Att visa att den bekräftelsen är lika viktig för dig som är pojke.
Inte söt. Inte tuff. Bara fin.

Du står där med cykelhjälm i handen.
Och med nyköpt vax i håret. 
Du övertygar mig medvetet att det är så mycket bättre för ditt hår.
Du står där med små spår av glass runt din mun.
Det är så mycket du.
Spår av bråttomheten. Att vara på språng mot nästa mål.
Jag torkar bort det med en bit vått papper.
Frågar om jag ska möta dig på vägen hem.
Du svarar att du är stor nu.
Att vi ses klockan åtta.

Du cyklar iväg.
Och där står jag.
Hönsmamman.
Undrandes över vart tiden tog vägen




måndag 6 juni 2016

Få saker är så charmiga


Få saker är så charmiga som en sexåring (oups, väldigt snart sju) med dubbelglugg längst fram.
En glugg som lämnar plats för nya sylvassa gaddar som ska tränga upp.
En glugg som ibland gör det svårare att forma orden rätt...

Jag kan inte komma ihåg att jag såg så söt ut i den åldern,
men jag kan komma ihåg den där tiden som igår.
När man vickade och vred små tänder som hängde i små tunna trådar.
Hur det kom blod - tvi- och hur stolt man var när man knallade hem till mamsen 
med ytterligare en tandfångst.

En dinosaurietid tillbaka för min del.
Men lil'sis är mitt inne i sin samla-på-sig-guldtior-period.
Ibland med gråt och tandagnisslan.
Men med en charm som är svår att motstå.



söndag 5 juni 2016

Jag tror vi kan vara överens om att det är över nu

I hallen hänger vinterjackorna fortfarande kvar.
Och om jag rotar i barnens lådor finns det både en och annan vante. Och mössa.
Det gick lite snabbt där nånstans förra månaden.
Från ett ösregnigt april till högsomrigt maj - poff!
Jag hänger inte riktigt med i svängarna.
Har svårt att andas mig igenom löparrundorna under morgonkvisten.
Vill knappt äta nåt annat än glass till frukost, lunch och middag.
Och after-running-doppet svalkar knappt längre.
Det är bara så jäkla somrigt!
Och jag gillar't.
Fast det känns overkligt med semesterfeeling, innan semestern verkligen infunnit sig.
Ja ni vet vad jag menar.
Men en sak tror jag att vi kan vara överens om.
Den där vintern som nyss var här?
Den känns verkligen, verkligen som att den är över nu....


V E C K A   T J U G O T V Å
Måndag  - 5 km  pw
Tisdag   -  5 km löpning med dopp. 2 km pw
Onsdag  -  V i l o d a g
Torsdag  - 5 km löpning
Fredag   - V i l o d a g
Lördag  -  5 + 2 km löpnin inkl dopp
Söndag  -  1 h morgonyoga vid stranden.