onsdag 29 maj 2019

Dags att inta position

Förra helgen hängde vi här.
På Palladium.
Och dess dansföreställning a la delicious.
Helt stunning.
År ut och år in.
Jo lil´sis var i vanlig ordning med.
Och slängde vant med höfterna till "In the navy".
Eller "Mister Ängel"  som hon först gick omkring och sjöng på här hemma.
"Mister Ängel
Du-dutt-du-dutt-dutt-dudde-duuuuuu
Mister Ängel"....


Idag dansar vi ut vardagen.
Och dansar in långhelgen.
Sträcker ut våra långa armar
och omfamnar den mjukt.
Jag är grymt motiverad för några dagars ledighet.
Sovmorgnar.
Eftermiddagslurer.
Påtande i trädgård.
Långa promenader.
Ett havsdopp eller två.
Och kvällar i vänners lag.
(hey, det låter nästan som en dejtingannons)

Det är lätt nerförsbacke nu.
Maj försvann i ett nafs.
Och man måste ändå fråga sig,
varför i hela fridens namn gjorde inte januari eller mars detsamma?
Lika många dagar,
men så in i vassens mycket drygare.

Men nu kör vi långhelg alltså.
Dags att inta position.






söndag 26 maj 2019

En doft av liljekonvalj. Och dålig andedräkt

Jag ligger kvar i sängen.
Det är "Alla-mammors-dag".
Och jag har käckt småtipsat familjen om att det finns croissants-de-chocolate "på rulle" på Ica.
Som man snabbt kan slänga upp på en plåt 
och hokus-pokus-filiokus så har man nybakat och onyttigt till frukost!! 
Hepp!

Jag ligger som sagt där.
I sängen.
Och väntar.
Han-jag-är-gift-med kommer upp.
Sätter sig på sängkanten. Och säger:
- Eh, ska vi köpa en ny mobil till Big Bro?
Jag tänkte att vi kanske skulle göra det efter fotbollen...
Absolutely dude!

Sen kommer han.
Han med den trasiga mobilen.
Som behöver en ny, som han även fortsättningsvis kommer göra sig onåbar med.
Eftersom han strategiskt nog brukar ha avstängd, 
för att spara batteriet till spel och Youtube...
Han slänger sig runt halsen på mig.
Ger mig en bamsekram!
Och säger:
Grattis på Mors Dag!
Åhhh, du luktar äckligt!
Du borde önska dig en parfym och ta bort din andedräkt med.
Men du får betala den själv...

Jag känner hur jag drunknar i charm.
Hur uppskattad och u-n-d-e-r-b-a-r jag känner mig, denna dag.


Som tur är, sover mamma över.
Hon som haft med sig en underbar och handplockad liljekonvaljsbukett.
Den allra bästa, om du frågar mig.
Jag tror inte att de andra tre, vet det egentligen.
Att det som jag förknippar mest med Mors Dag,
är just - liljekonvaljer.
(Min coola bröstvas är köpt här)



Så vi firar tillsammans.
Med fotbollsmatch i höstrusket.
Och med Lindas chilenos, nom-nom-nom, i Skanörs hamn.
Bara hon och jag.
Två av världens bästa mammor!


Pssst. Jo jag blev lite firad av familjen senare på kvällen 💗



lördag 25 maj 2019

Vår bästa tid är nu


Om några veckor är det studentdags.
När jag tog studenten 
(för tjugofem år sen?!)
samlades vi högtidligt i skolans gymnastiksal.
Där delades det ut stipendier till de duktigaste eleverna.
(inte till mig dock, jag hade fullt upp med pojkvän på den tiden.
Dessutom var råplugg och prestationsångest inte min grej då 
och jag levde mitt liv i mellanmjölkens land)
Vi sjöng "Den blomstertid nu kommer "
och en än äldre man, 
med en titel som jag helt glömt bort,
höll ett tal till oss,
 vilket upprepningsvis innehöll orden 
vår bästa tid är nu.

Jag kommer ihåg att jag ifrågasatte just de orden.
Det evinnerliga tjatet.
Vår bästa tid är nu?
På riktigt?
Skulle det inte bli bättre än så där?
Nånsin?
Jag hade mest oro över livet efter detta.
Livet efter gymnasiet.
Det oskrivna bladet i vuxenlivets biografi.



Fast tänk om det inte alls var så han menade.
Tänk om han menade den här tiden.
Maj.
Juni.
Tänk om han menade tiden mellan hägg och syrén?
När rapsfälten är gyllengula
och man packar matsäckar till ungarna, tre dagar i veckan?
När jackorna åker av och shortsen på?
När man påminner om solkräm
och man framåt kvällen inser att barnen glömt?
Eller bara lyssnat på ett halvt öra igen?


När cyklar man ner till bryggan på morgonen,
i endast bikini och badrock?
När man vill gå barfota i löpardojorna,
men är rädd att fossingarna sen ska lukta ostbåge?
När man klickar hem skolavslutningskläder på nätet?
Och man helst av allt,
 bara vill ligga och läsa böcker utomhus?
På trädäcket.
För om det är så han menar, 
då håller jag med om att vår bästa tiden är nu.


tisdag 21 maj 2019

Målbrott på avstånd. Och mormors hosta.


Det burrar till i min rosa byxficka.
Vid den här tidpunkten brukar det bara vara en enda som ringer. 
För att säga (läs: oftast fråga) nåt.
Jag slänger en blick på displayen innan jag svarar.
Får mina farhågor bekräftade.

- Hej lil´sis!

- Heeeeeej. 
Får vi ta en bulle?

- Vem mer än du, ska äta bulle?

Jag och Big Bro.

- Hmmmmm...
(Försöker köpa mig lite funderingstid. 
Det är faktiskt bara tisdag...)
Hur var det på kyrkoturen idag?

Bra.

-Frös du i bara shortsen?

-Näää...

- Jaha, vilken sorts bulle var ni sugna på då?

- Sådana med vanilj i mitten.
(Mormors hosta. red anmärker och tillägger)

-Hmmmmmm.........................................................
.............(konstpaus)................................................
Okej, tvätta händerna, så får ni ta varsin vaniljbulle.

- HAHAHAAAAAAA!
Det är BIG BROOOO!!!!
Du gick på det!!!


Mmmmm.
Jag gick på det.
Jag kan inte ens höra skillnad på mina barn i telefon.

Just wait for when the målbrott is calling.
And there is no more buns in da fridge.

Just wait and see.
I just saying....



Obs. Bilden har inget med inlägget att göra. Egentligen...

söndag 19 maj 2019

När det skaver

Ju äldre jag blir,
desto mer skaver det.
Inombords.
Jag vet varför det skaver.
Men förstår bara inte hur det blivit såhär.


Det skaver, 
för att en del män blir kränkta när en stark kvinna ryter ifrån.
Det skaver, 
när män tror sig ha rätten att bestämma över kvinnors kroppar.
Rätten över att förbjuda abort.
Rätten att våldföra sig och sen slippa ta ansvar.


Det skaver när manliga fotbollssupportrar 
förfärar sig över polisen som kroppsvisiterar före match.
Över män som tror sig ha en jäkla massa rättigheter.
Men inga skyldigheter.

Det skaver när en kvinna/tjej får skylla sig själv för att hon haft för "lite" kläder på sig.
Eller varit för full.
Det skaver när det går åt miljontals kronor varje år i vårt land,
för att polisen ska bevaka högriskmatcher,
medans det samtidigt dör kvinnor.
Kvinnor som inte kunnat få polisskydd, 
trots att de hotats till livet..

Det skaver som f-n.
Faktiskt.
Det skaver för att det blivit så.
Att vi sakta slussas hundratals år bakåt.
Iallafall ibland.

Och kanske skaver det allra mest -
för ingen pappa vill väl att ens egen dotter ska drabbas av det här?
Att inte få vara trygg.
Eller få bestämma över sin kropp.

Fy farao vad det skaver...



fredag 17 maj 2019

TBF


För en vecka sen, vaknade jag upp till det här.
Lyx och flärd.
Reflektionstid och hotellfrukost.
Och med åtta timmars sömn i ryggraden.



Hotellfrukost ja.
Bland det mumsigaste som finns.
Och vid sådana tidpunkter finns det ingen anledning av spara på krutet.
Nä, det är bara att hugga i.
Äppeljuice, kaffe, over-night-gröt med vaniljyoghurt och nötter.
Tranbärsbulle, kallrökt lax, melon, kiwi, plättar, brieost, äggröra och bacon.
Och förstås - croissant med nutella (ett måste).
Två stycken för att vara korrekt.



Vox hotel alltså.
En upplevelse i sig.
Fullt med stil och finess.
Genomtänkt och massvis med små roliga detaljer.


För att inte prata om den h.al.vp.or.ri.ga korridoren i källaren.
(kanske ska undvika just det ordet - h.al.vp.or.rig? Sånt drar med sig så jädrans många spamkommentarer....)
Mjuk, fluffigt och välkomnande.

 

Och rummet.
Det minsta hotellrummet jag skådat - ever!
Inte större än en båthytt.
Men fullt tillräckligt,
för en kvinna i sina bästa år.
Och den där sänggaveln - vilhöver!



Det här kan nog låta löjligt,
men regnskogstoaletten.
Det mest charmigaste ändå.
En sån här skulle jag kunna tänka mig att ha hemma.
Mer glamour åt folket, vetja!



Sa jag nåt om underbara små detaljer?


Throw back friday alltså.
At Vox.
För en vecka sen, exakt.

Idag kör vi redigeringsfredag.
Och en finkaffe efter några kilometers dyngsur powerwalk i regnet.
Vardagslyx.
Fast i mindre skala.

Amen.

fredag 10 maj 2019

Tid att ta farväl

Jag går runt i en stad, 
som likväl kunde varit min.
Som jag känner igen,
men ändå inte riktigt hittar i.

I en stad där jag så många gånger tidigare sagt farväl.
Till min barndomskamrat.
Hennes föräldrar.
Mina gudbarn.
Och till en pojke,
 som var lite mer än en vän.


Idag tar jag ett sista farväl, 
till någon som gör mig varm i hjärtat.
Till någon som alltid haft en go´ och öppen famn.
Farväl till någon som gjorde världens godaste lasagne.
Och fick mig att uppskatta att läsa böcker.
Till någon som tog med mig veckovis till Falsterbo om somrarna 
och välkomnade mig hem till alla hennes släktingar runt om i Skåne och Småland.
Till någon som en nyårsafton berättade hur mycket jag betydde för henne
Och som fick mig att känna mig som en andra dotter.

Idag tar jag farväl till någon,
 som var lika vacker utanpå, som inuti.
Idag tar jag farväl till kvinnan som med kärlek,
 gav mig namnet Tittilina.
💗


tisdag 7 maj 2019

Folk med ångest. Och dålig karaktär

Jag borde leta husnycklar.
Sådana som är puts väck.
Sådana som gör att jag tvingats ta bilen två dagar i rad, 
eftersom nycklar till cyklar även hänger däri.


Men jag behöver andas.
Släcka finkaffets villhöver och törst. Först.
Behöver ligga utomhus.
Och nästintill frysa under täcket.
En stund.
Innan regnet kommer.

Folk med ångest.
Nog ingår jag där.
Inte idag.
Inte igår.
Fast nån gång ibland.

Men Fredrik Backman alltså.
Jag Ä-L-S-K-A-R hans verk.
Hans sätt å skriva.
Hans sätt å fånga mig.
Hans sätt att få mig å le.

Jo, jag kan hålla med om att en sådan efterlängtad bok
borde vara bättre förtjänt av ett riktigt bokmärke.
Inte bara en remsa Försäkrings-kasse-försändelse från gamla Öststatstiden.
Nä jag borde kunna bättre än så.

Men nu är det som det är.
Och för alla er som undrar om jag inte börjat ett nytt hälsosamt liv som vanligt igår?
Så kan jag berätta att DET gjorde jag.
Det höll hela dagen.
Ända tills jag var tvungen att klunka i mig en flaska läskeblask 
- full av socker och koffein -
för att pigga upp den åttiosexåring som jag ändå är/känner mig.
Och orka hålla i ett föräldramöte.

Så nu kör vi på som vanligt.
Med finkaffe.
Tusen ursäkter för belöning.
Och ett jädra dålig karaktär.

Hepp!


Pssst. För alla som oroat sig över mina nycklar, kan jag meddela
 att jag haft förnuft nog att hitta dem senare under kvällen.
Fridens liljor.





söndag 5 maj 2019

Att omfamna sin ålder

Förra veckan kände jag mig som tjugotre.
 Igen.
Grottade ner mig i ljuvliga student-partajar-minnen
och headbangade halvmoget i bilen till ouns-ouns-ouns-musik...
Tillsammans med kidsen.

All we ever hear from you is blah blah blah
So all we ever do is go ya ya ya
And we don´t even care about what they say
Cause it´s ya ya ya ya
Blah blah blah blah....


Idag fyller jag dubbelfyra.
Men känner mig som åttiosex.
Åtta. Sexa.
Eller åtminstone känner jag mig så trött.
Som åttiosex.

Då är det förbaskat svårt att omfamna sin ålder.
Gilla läget.
Även om jag gillar ryggläget i loungesoffan
och somnar där två gånger!?
Och får fotbad och massage av lil´sis.
(fotvård, också lite pensionärsvarning, eller?)
Med ett skum som växer ända upp till knäna.

Fyrtiofyra alltså.
Fyra. Fyra.
Tre kilo tyngre.
Två minuter långsammare.
Och fyrtiotvå år tröttare....

Nä jag längtar tills jag känner mig som tjugotre igen.







fredag 3 maj 2019

Att ha varit i himmelriket på jorden

Det känns i knäna idag, när jag tar mig ner mot dalen.
Baksmällan från igår.
Från ett vackert Vårrus inne i stan.
Med min sämsta resultattid - ever!

Det blir väl så när man inte förberett sig ordentligt.
När man inte ätit glass kvällen innan.
Eller sörplat i sig, sin traditionella chiapudding.
Och om sanningen ska fram, 
som man tränar får man ligga.
Och jag har inte tränat tillräckligt.
Så då får man ligga.
Längre bak i löparfältet.


Men idag är det ledig fredag.
Och vi är i Körsbärsdalen.
Det är ett sånt där ställe, som står skrivet på min bucketlist.
Ett sånt där ställe som är så lätt att missa.
År efter år.
Eftersom blomningstiden är så kort.


Men idag lyckas jag.
Locka dit mamsen.
(hur snygg mamma får man ha?)
Och nästintill bedövas av allt det vackra.



Det är som i sagornas värld.
Som i Astrid Lindgrens värld.
Trädkronor fulla med vita blomster.

Och kanske är det för att någon,
nära min hjärta,
nyligen lämnat vår värld....
....kanske är det därför, 
som jag tänker att det här vore en plats att få färdas till, 
livet efter detta.
Jag kan nästan se henne gå här omkring.
I vita, skira kläder.
Leende.
 Och tillfreds i Körsbärsdalen.
Tillfreds över att ha fått lugn i paradiset.
💗

Amen