måndag 29 juni 2015

Jag mumlar för mig själv att "jag kommer fan inte bada utan långbyxor på i år"

Vi går hand i hand över parkeringshuset hårda golv.
Jag har "fått" ledigt från dagens taxichaffispass.
Lämna-på-innebandycamp. Köra-för-att-tanka-och-handla-mat.
Köra-och-köpa-ägg-hos-hönsbonden. Köra-hem.
Hämta-på-innebandycamp. Köra-till-Burger-King.
Köra-hem. Köra-till-sommarsimskola. You-name-it...
 
Det sägs att sommaren är på väg.
I alla fall för några dagar.
Och jag som är helt off på bikinifronten,
tar med mig lil´sis på en akut sommarshoppingtur.
Jag älskar de där stunderna,
när hon tar min hand i sin och det är hon och jag mot hela världen.
När jag vill tiden ska stannas och att det här ögonblicket ska vara för evigt.
 
Och det varar en stund.
Tills vi tar upp jakten på de små tygstyckena som ska dölja det allra heligaste på min kropp.
Och de där tygstyckena är så in i helsike små!
De tycks bara bli mindre och mindre för varje år som går.
Jag tar min "gamla" vanliga storlek.
Trycker in min rumpa i nåt som ser ut vara nåt i storlek för en åttaåring.
Alltså det går inte hur jag än vrider eller drar i det lilla tygstycket.
Jag mumlar för mig själv att "jag kommer fan inte bada utan långbyxor på i år."
Eller "jag skiter i bikini och tänker bada i vanlig behå och ett par rejäla Bridget-Jones-trosor"
Där allting får plats. Utan att hälften ramlar utanför.
 
Men mitt i all tygstyckepanik, så hittar jag den.
Nåt som är blått. Och randigt.
Där en hel bakdel får utrymme. Och som är hyfsat mycket jag.
Så mycket jag kan begära i en akutsituation i alla fall.
 
 
Och jag tänker att det är bäst att slå till.
För det kan vara sommar och badliv imorgon.
Och då är det ta mig tusan bäst att vara redo.
 


lördag 27 juni 2015

En chailatte. Och en tjugotreårig vänskap

Bilen rullar norröver. Genom ett halvgrått Skåneland, där regnet hänger i luften.
Jag kör genom byar, sådana som InredningsGuden verkar ha glömt bort.
Byar som är så långt ifrån där jag bor.
Byar som inte är highfashiondekorerade.
Där man inte tävlar med grannen om vem som har störst pool eller nyast bil.
Byar som är smått ödsliga, men skönt avslappnande på en och samma gång.
 

Jag svänger vänster av från riksvägen. Sen vänster igen. Och igen.
Därinne på Enkla Ting, strax efter mig, kommer hon. En av mina närmsta väninnor.
Hon som jag känt i tjugotre år! Det är fasligt lång tid det där.
Hon som är en av dom som känner mig mer än många andra.
Vi ses inte mer än någon/några gånger per år.
Talar sällan i telefon (det är mitt fel, jag pratar nämligen aldrig i telefon med någon)
Vi firar varken midsommar, nyår eller påsk ihop. Men vi vet precis var vi har varandra.
Och varje gång vi ses, fortsätter vi där vi slutade sist.
 
Så vi pratar. Precis som vi brukar. Konstant. I timmar.
Om att våga släppa kontrollen över våra barn.
Om hur mycket "osynlig" redigeringstid som läggs ner efter varje fotografering.
Charmen med att ha fyllt fyrtio och rätten över att faktiskt få göra som man vill.
Och om vi kan leva utan de vackra kopparna i caféet, eller ej.
 
 
Det är så jag startar min semester. På bästa sätt.
Med en chailatte - som jag blir obehagligt speedad av.
Och en tjugotreårig vänskap.
 
 

torsdag 25 juni 2015

Det är som sagt nära nu



Det är nära nu.
Mycket nära nu.
Nedräknade dagar har blivit till nedräknade timmar.

Jag ser framemot alla avlägsna vänner som vi ska träffa.
Jag ser framemot att få stilla min läshunger och 
att skämma bort mina små med plättar till frukost ute på trädäcket.
Att rensa jordgubbar vid midnatt och lyssna på Sommar i P1.
Tassa iväg på tidiga morgonpromenader
och njuta av stillheten. Tystnaden.
Att äta pizza nere vid stranden en ljum sommarkväll
som den perfekta avslutningen efter en heldag i sanden.

Det är som sagt nära nu....



måndag 22 juni 2015

Barnets dag

Det är barnets dag idag.
Iallafall om man är lil'sis i den här familjen och fyller sex år.

Vi firar med ledig måndag, frukost på sängen,
kubbspel, kladdkaka och efterlängtat besök i Vikingabyn.
Jo, hon har pratat länge om det där stället nu.
Längtat och längtat.
Och när det nu råkar sig så att vikingaveckan inleds där idag med Barnens dag,
ja men då är det inte tal om så mycket annat, än att slå till.
Så det är vad vi gör.
Lufsar runt bland vikingatält. Går in i närkamp med träsvärd.
Ser till så att Big Bro vinner skinn-hållare-tävlingen.
Tittar på fantastiska hantverk och träffar den sockersöta vikingasonen
och hans pappa som berättar att man på den tiden var very highfashion
och gärna pimpade sig med bling-bling.
Och en massa annat som jag inte hade en blekaste aning om.



Jodåsåatt.
Nöje och kunskap på samma gång.
Och en lil'sis som helt plötsligt förvandlats till ett år äldre.
 
 
 

söndag 21 juni 2015

Yoga i gryningen

Det är konstigt det där.
Att ena natten lägger man sig halv fyra på morgonen.
(jo det blev lite sent där på midsommarnatten och Big Bro mumlade
nånting om det när han yrvaket cyklade hemåt genom gryningen.
Typ "nu hinner jag ju inte sova ett skit om det redan är morgon")
För att sen natten därpå STIGA UPP  halv fyra på morgonen.
 
Men ibland blir det visst så.
Och jag har ett visst sug efter Jona´s gryningsyoga.
Den som sker en gång om året. Söndagen vid sommarsolståndet.
Och maken till härligare kvinna, det får man leta efter.
Fast det är småkallt i skidunderställ, gympakläder och vinterjacka klockan fyra på morgonen.
Så sprider hon sån värme och energi med sin klingande glada röst.
Och tjugofyra olika varianter av solhälsningen.
 
Så jag andas. Glädjs.
Och somnar nästan till under meditationen längs vattenkanten.
För det är nåt särskilt det där.
Att vakna upp utomhus i det tysta.
 
En fantastisk kontrast mot allt det andra, som jag är van vid.
 



lördag 20 juni 2015

Midsommarbröllop

Jo mycket var sig lik på midsommarafton.
Det var väder a´ la bord-och-mat-åker-in-bord-och-mat-åker-ut-igen.
Och dansen kring stången som jag lovat mina barn att göra innan jag åkte på bröllopsfotografering.
Den blev inte av. Alls.
Nä, för då öste det ner som värst och regnet stod nästintill som spön i backen.
 
Så det blev ingen dans inte.
Men bröllop, det blev det!
Ja inte mellan mig och han-jag-är-gift-med, för vi är ju redan gifta.
Utan några andra som fick varandra.
Den vackra brunetten - hon som såg ut som en filmskådespelerska.
Och mannen med den snyggaste bröllopskostymen jag sett på länge
(för att inte tala om skorna!?).
Dom knöt äktenskapsband.
Och jag kan känna att det är stort när man får en inbjudan till ett bröllop.
Men att få en förfrågan om man vill föreviga denna dag åt nån.
DET är hedrande.
 
Så medans min familj lekte med våra vänner,
begav jag mig iväg till ett av de vackraste ställena som man kan gifta sig på.
Långt ut på slätten.
På grusvägar. Med midsommarregn. Och kärlek i luften.
Där sprang vi ut och in mellan skurarna.
Ungefär som med midsommarbuffén.
Midsommarväder precis som vanligt.
Men med ett midsommarminne för mig,
som alltid kommer bli ihågkommet som nåt speciellt.
 


 




lördag 13 juni 2015

Innan regnet

Dom har lovat regn framåt kvällningen.
Mitt i självaste sommarhettan.
Och jag som behöver en paus från mitt redigeringsliv
cyklar till stranden med han-jag-är-gift-med, prinsen och en skön böna.

Där blir det lördagsfika med kärleksmums och mys.
Med grabbar som spelar fotboll.
Och med en skön böna som trotsar kylan i luft och hav,
medans hönsmamman utan kycklingben tittar på.
Men kyckling det är jag.
Som egentligen är mogen för årets första havsdopp.
Men som har lyckat sno med mig en rejäl förkylning hem från jobbet,
som löneförmån. Och känner frossa bara utav att vistas på land.

Så vi sparar det. Årets första dopp.
Och hoppas bacillerna och klenheten i kroppen har sjappat.
För sen jädrar... 
Då, då ska det både badas och springas.




torsdag 11 juni 2015

När man önskar att man vore fjortis igen

Det är en sån dag idag.
Då man önskar att man åter vore fjorton.
Att få vakna upp klockan tio och tänka att kvällen igår på stranden, 
var en av de ljuvligaste på länge.
Att ha en hel ledig dag framför sig.
Eller rättare sagt, ha ett helt jäkla sommarlov framför sig.
Utan jobb. Utan måsten.

Jo det var skolavslutning igår. För Big Bro.
I det bästa av väder man kan tänka sig.
Och med tårta, pizza, tårta igen och poolbad.
Med besök på biblioteket för att kicka igång sommarboksläsning.
Och med en lil'sis som bad om att få låna böcker för "stora barn",
så att hon kan lära sig att läsa....

 

Så det gör vi.
Försöka knäcka koden.
Vi ligger på trädäcket tillsammans om kvällen.
Invirade i rutiga i täcken och ljudar orden högt tillsammans.
Hon är där och nafsar läskoden där bak. Flåsar den i nacken.
Och hon vill så mycket. Och vill inte sluta.
Så det blir till å njuta några sådana kvällar till.
Med en fantastisk nyfikenhet och lust att lära.

Jo avslutningsdagar, det borde man ha lite oftare.
Men sommarlov på riktigt, det är det inte än.
Nä idag är det torsdag och vi kör tio arbetsdagar till....
Men sen jäklar!

måndag 8 juni 2015

Tiggeri - same, same, but different

Det knackar på dörren.
Jag är ensam hemma. Väntar inget besök. Men jag öppnar dörren.
Där står en kille som jag inte känner igen nånstans.
Med sig har han en stor svart säck.
Han säger:
Hej, jag samlar in pantflaskor till vår klassresa i nian. Har ni några ni kan skänka?
 
Jo det har vi.
Inte många. För dels dricker vi inte särskilt mycket från burk och flaska.
Dels pantade jag vår "skatt" förra helgen.
Men visst har jag några jag kan bju´ på.
Jag vill ju inte verkar som en snål gammal surkärring.
Och klassresa, klart ungarna ska få åka på klassresa.
Trots att de flesta ungar här på orten har föräldrar som är rika som troll
och skulle kunna punga ut några tusingar till sina kids utan å blinka.
 
Men det är väl en bra tanke det där.
Att lära ungarna att jobba för att få ihop pengar till ett gemensamt ändamål.
Ni vet sammanhållning och allt sånt där.
Att ungarna går och knackar dörr för att sälja kakor, kläder,
disktrasor, tigga till sig pantpengar osv.
För är det inte det dom gör? Barnen som har det ganska gott ställt?
Tigger?
Tigger sig till pengar, organiserat (!?), för att åka på klassresa?
 
Jag köper gärna kakor, disktrasor och allt det där.
Jag vill gärna vara med och stötta.
Som så många andra.
Men innan vi släpper iväg våra barn för att "tigga" till idrottsföreningar,
klassresor - what so ever!
(jag gör det också) (ibland)
Kanske borde vi lyfta blicken lite innan vi uttalar oss om tiggaren på Konsum,
som "organiserat" ber om pengar till sin familj i hemlandet?
Nä, vi vet inte om pengarna skickas hem till hans fattiga familj i hemlandet.
Han har ingen legitimation att visa upp som kan garantera att allt "går rätt till".
Men det har sannerligen inte ungarna med svarta plastpåsar heller.
Vem säger att mina pantburkspengar inte går till helgens cigg, sprit eller knark?
 
Så hjälp gärna. Men döm inte.
Och lyft gärna blicken ibland för en stund.


P.E.A.C.E

 
 
 
 
 


söndag 7 juni 2015

Det där med höften. Och ålderdom.

 
 
Det känns sommar i luften, bannemig!
Och egentligen vill man bara hänga utomhus, snygga till i trädgården,
gå långa promenader i svettiga gympaskor och bättra på den nästintill obefintliga brännan.
Men jag har fullt med oredigerade bilder att ta hand om. Vare sig det är sommar eller ej.
 
Och sen är det ju det där med höften.
Där är nåt som gör ont. Som inte känns riktigt friskt.
Som rent av kanske bara är en överansträngning?
Men som får mig att tänka på nya höftkulor och ålderdom.
Och att det är på tok förtidigt för sånt, trots att jag fyllt fyrtio.
 
Fast igår kväll fick vi njuta sommar.
Hos vänner som skämde bort oss med grillat och skratt.
Och efterrätt utomhus i kvällningen, med en av de godaste rabarberpajerna jag ätit.
Så nog bjuder helgen på sommar trots allt.


torsdag 4 juni 2015

Sådana där dagar, det kan jag vänja mig vid


Jag tar foto. Jag redigerar foto.
Jag tänker foto. Jag drömmer foto. Och jag andas foto.
Just nu, känns allt handla om foto
 
Jag har två dagars paus från mitt "vanliga jobb".
Och åker Skåne - Blekinge runt för fotografiska uppdrag.
Till mina gamla hemstäder, Kristianstad, Malmö och Helsingborg.
Det är så rackarns roligt. Och jag får träffa så många varma människor.
Människor som bjuder på sig själv och som får det att kännas som att vi träffats förut.
 
Jag njuter av att få äta lunch alldeles för mig själv.
Att få gå runt i "finkläder" och klackaskor.
Att kunna springa runt i affärerna mellan plåtningarna,
i jakt efter en skolavslutningskavaj till Big Bro.
Och nånstans mellan Karlshamn och Kristianstad sjunger jag högt med i
"Vill-du-ligga-med-mig-då-refrängen" För det är typ det enda jag kan.

Och när jag kommer hem har jag mer ork i kroppen.
Är klarare i tankarna och ett större tålamod med mina egna barn.
Sådana där dagar, det kan jag vänja mig vid...

Amen