lördag 20 januari 2018

Från den ena sälen till de andra

Jag hade det på känn.
Att det inte var nån idé att packa ner understället i skidklädeslådan ännu.
Att jag skulle få valsa runt i det lite till.


Och det var väl tur.
För en lil´sis var lika hooked som jag på att dra en vända Måkläppen,
innan det stänger för säsongen.

Vid förra årets ride lärde jag mig att -
Ett - det tar längre tid än vad man tror.
Två - ha med sig mycket dricka och småfika till barnen.
Tre - bli inte besviken om det inte går att ta sig hela vägen ut, pga för högt vattenstånd.
Fyra - se till å ha med handdukar om du behöver vada en bit i det, typ, tregradiga vattnet.
Fem - bli för allt i världen inte besviken om ni inte ser sälar!


Men idag hade vi flyt.
Grannfrun erbjöd sig att låna ut sin gamla kikare när vi var redo att hoppa in i bilen på hemmaplan.
Stranden var en endaste lång remsa.
Och det fullständigt kryllade av sälar längst ut.
På land.
Och i vattnet.



Och jag trodde nästan vi skulle dö sotdöden,
när vi möttes av fem små kutar.
Som inte var det minsta rädda av sig. 
Utan  körde ”strike-a-pose” tre-fyra meter framför mig.


 Lil´sis hade så otroligt svårt att slita sig från de där ljuvliga, silvriga varelserna.
Och önskade mest av allt att vi skulle bära med oss en hem.
För att låta den bo i badkaret.
Såklart. 😉
Men det förstår väl vem som helst att det inte går.
Jag, med mina sillamjölke, mäktar absolut inte med nåt sånt.

Men vilket fantastisk dag vi fick.
Så himla mycket bättre än vi från början vågat hoppats på.
Även om en slutkörd lil’sis hade feber när vi åter landade hemma i soffan.



onsdag 17 januari 2018

Som balsam för Sälen


För exakt en vecka sen.
Jag.
Åtta starka, ivriga hundar.
 Och en släde.
En klarblå himmel.
Sol.
Florsockerpudrade granar.
Och knarrande snö.
Det finns sämre morgnar än så att börja dagen på.
Det gör det verkligen.


Vi har haft det fint i fjällen.
Ni vet -
"som balsam för Sälen".
Eller snarare egentligen "i".
Men det är som de säger - 
man behöver semester efter semestern.
Det kan nog faktiskt vara så.
Mitt största fritidsintresse sen vi kom hem (halv åtta i söndagsmorse) -
är att sova.
Det var väl kanske inte semestern som jetlaggat mig.
Snarare det där med att n.ä.s.t.a.n dygna för att åka hem.
Sånt kan få mig trött på riktigt.
Och länge.
Så trött att jag inte ens orkade ta en ordentlig titt på vår nyrenoverade hall
när vi kom hem.
Eller att jag ännu inte orkat kolla bilderna i kameran.
Jos.åtr.öt.tä.rj.ag.
Men jag kommer igen snart.
Med bilder.
Ord.
I nån slags Sälenresumé.

Amen





söndag 7 januari 2018

I Snögubbarnas land


Det är semester nu.
På riktigt. 
Bland kyla och dyngvis med snö..
I Snögubbarnas land. 

Det är semester nu.
Efter många timmar i bilen.
Efter en hotellövernattning som kommer gräva djupt ner i ett av våra barns framtida psykologkonto.
Om det hände nåt dramatiskt?
Inte mer än att vi råkade få ett av det fullbokade hotellets fulaste rum.
Med orange fondvägg och mörkt trä som sänggavel.
Och tydligen med ett täcke som inte luktade gott 
och som var tidernas strävaste.
Men någon var rörande överens med sig själv om att vi skulle åka hem mitt i natten 
och att vi aldrig mer ska bo där...

Men nu är det som sagt semester. 
I Snögubbarnas land.
Efter på-och-av-provning av pjäxor.
Min sedvanliga sanering av lägenheten. 
Och en bäddning i ultrarapid.
(som för första gången var klar före väninnans) 

Semester som sagt.
Mellan nybäddade lakan.
Och med ungar som hoppade ut i backen,
långt innan jag städat klart.

Peace.
Love.
And silence.

fredag 5 januari 2018

Till ljudet av små tysta stunder

Det händer ibland att det uppstår små korta tysta stunder i det här hemmet.
Inte så ofta och som sagt inte så länge.
Antingen uppstår de när alla övriga i familjen lagt sig
och jag egentligen borde gjort likadant. (som nu)
Eller så uppstår de när jag under loven ”tvingar” mina barn att läsa en kvart om dagen.

Det uppfattas på olika sätt.
Kan man väl säga.
Det ena barnet läser med glädje.
Det andra, skulle antagligen kallat mig bokfacist, om hen bara visste att det ordet finns.


Just nu kör vi både och.
Både läsning OCH lyssning.
Det ena barnet bara älskar’t.
Och vill helst bränna av den ene Sunestoryn efter den andra.


För Sune är som sagt het just nu.
Och får hänga med bland alla julklappsböckerna.
Och även om man inte gillar morsans tjat om hur viktigt det är med läsningen,
så funkar alltid Dagbok för alla mina fans (Fly fältet) 👍🏻
Sen kan man ju hoppas Doktor Proktors pruttpulver gör succé 
- jag menar en deckarkonung som skriver om prutt -
hur kan det inte gå hem när man är åtta år?
Och jo, Störst av allt - 
som man också kan kalla julklapp (och jäkligt bra dessutom).
Som jag köpte till julklappsspelet och sen själv la vantarna på 😁

Ljudet av små tysta stunder alltså -
you gotta love it sometimes!

onsdag 3 januari 2018

Hellre vågrät än lodrät

Det är sån dag idag,
då skånsk vinter visar sig från sin minst attraktiva sida.
Då blåsten piskar regnet uppifrån och i sidled.
Hellre vågrät än lodrät.
Och ljuset utomhus går på sparlåga.

Jag vaknar säkert till tjugo gånger under natten.
Av soptunnor som ramlar omkull.
Av regnets envisa smatter.
Av nån ilsken läskburk som irriterande nog tycks rulla fram och tillbaka på gatan utanför.
Men mest av en liten flicka som uppskattar det vågräta läget i dubbelsängen,
mer än det lodräta.
En liten flicka som fick en släng av feber igår och helst av allt vill ligga nära.
Som helst vill sno sin mammas täcke när hon sparkat av sitt eget.
Som gärna vill ropa mamma, för att försäkra sig om att jag är där.
Som hellre ligger vågrät, än lodrät.


Sådana dagar måste man göra det bästa av.
Som att skämma bort sina små redan till frukost.
Med varm choklad,
toppad av vispad grädde marshmallows.
(lil´sis kallar de fortfarande för housemellows).
Bling-bling-shopping från Wish.
(jo lil´sis hoppar redan jämfota av lycka och räknar ner tills det kommer om fem veckor)
Tända värmande ljus.
Och Rum 213 på datorn.


En sån dag är det alltså.
Där det mesta är mer vågrät än lodrät.

måndag 1 januari 2018

I jakten på mellanläge

Jag varvar soffhäng med långpromenad.
Balanserar chokladintaget med att beställa en prenumeration på IForm.
Det känns bättre då.
Som att jag har goda hälsosamma avsikter inför det nya året.

Nyårsdagen alltså.
Den som brukar vara årets tristaste och mest ödsligaste.
Så när som på byns fjorton pizzerior - efter klockan fem.
Enligt mig.

Men den skiljer sig i år.
2018.
Jag känner mig mer harmonisk än på länge.
Decemberstressen har äntligen lagt sig
och den positiva energin porlar igen.


Igår firade vi nyår med vänner.
Efter en eftermiddag, som ett utdrag ur en Norénpjäs.
Det kan bli så i vår familj ibland.
I en familj med många starka viljor.


Men lagom till kvälls var det bara glada miner och välfyllda magar.
Och den där Oreoefterrätten blev verkligen succé.
Nästan så att jag vågar tilldela den priset som 2018-års efterrätt, redan nu.


Och man kanske kan tro att vi inte gjorde annat än att moffade i oss god mat 
eller med barnslig förtjusning roade oss (läs mig) med partyattiraljerna.
(jo jag tror att han-jag-är-gift-med ska börja odla på riktigt)...


....men vi gjorde även plats för deep shit,
humor,
raketer 
och Stepanies "Irresistble".
Den sista - den är ju sen gammalt.
Vare sig man vill inte.
Men ett gott slut var det iallafall.
Och början på ett gott nytt!

Peace, love and tenderness!

lördag 30 december 2017

Summa summarum

Det är dags för bokslut.
Att köra en Summa Summarum.
Av ett år där jag bytte jobb, åt för mycket glass, sprang för sakta och var mer kulturell än på länge.
2017 alltså - here it comes.


Bästa: Sommaren 2017. Ja man må ha kunnat klaga på vädret kanske, men jag hade den bästa sommaren på länge. #tioveckorssommarlov

Skönaste: Spa-vistelsen med mamsen

Oväntade: Att råka på bästa-bästa Anna med familj på McDonalds i Falun. "viharintesettspåtioår

Favorit-som-kommer-i-repris: Midnattsloppet

Projekt: Minst ett havsdopp varje månad januari -december. Check på den!

Kärlek: Den är oföränderlig

Konsert: Det har onekligen varit en fantastiskt konsertår med bla Hellström, Laleh och Tommy Nilsson. Men COLDPLAY alltså, vad mer kan man begära av en konsert? Det är nästan så att jag kan säga att det är min bästa konsert - ever.

Fest: Halloweenfesten

Skratt: Jag säger bara Johan Glans. Och hans "World tour of the World"

Efterrätt: Tror att det blir den jag gjort till nyårsfesten

Utveckling: Jag har utvecklats massor sen jag trädde in i skolans värld igen

Oavslutade: Min nuvarande bok - "Störst av allt"

Succé: Att återigen kunna springa milen. Tack vare mina inköpta IceBug-inlägg blev det möjligt

Ihållande: Gud´s påminnelser om ryggövningarna

Låt: Svårt, det finns för mycket att välja på. Men jag gillar starkt Laleh´s "Bara vara mig själv."

Nykomling: Har lyssnat massor på Lyves och Mew efter att ha upptäckt dem som förband åt Coldplay.

Bok: Björnstad av Fredrik Backman. Har ni inte läst den? Gör det bums!

Förändring: Att byta jobb från förskola till förskoleklass

Kära återseende: Stockholm City. Det måste bli en favorit-i-repris på hotellövernattning med familjen där nästa sommar

Oro: Har blivit nojig över att åldras. Inte kanske utseendemässigt, men att med åren bli fysiskt begränsad och få sämre hälsa

Bristvara: Återhämtning

Sorg: Även om jag har helt underbara kollegor nu också, så var det ändå sorgligt att lämna mitt gamla gäng...

Klädinköp: Tveklöst min blå-och-vit-randiga skjorta


Fundering: Vad krävs det för att en våldtäktsman ska bli dömd?

Löfte: Jag måste börja använda ögonkrämer. Och hitta ett mellanläge.


Gott Nytt!