torsdag 26 april 2018

Tunga beslut

Åh, ibland är det så tydligt att jag har beslutsångest.
Bara för att jag vill att allt ska bli så bra som möjligt.
Så att inget görs fel i onödan.
(det är nog ta mig fanken mitt mantra, när jag tänker efter....)

Och det är precis sådana beslut som nu tungt vilar på mina axlar.
Jag må vara rapp i munnen ibland.
Men att vara rapp i beslutshjärnan - det kan få beskylla mig för.
Jag har t ex en frisörtid de kommande dagarna.
Och då helt plötsligt, efter fyra års slingförbud, och nästan lika många års velande
har jag kommit fram till att det där med slingor kunde ju vara kul.
Eller?
Men då till nästa dilemma.
Lugg eller inte?
Och på den punkten har jag banne mig inte sju år på mig att fundera....


Om ytterligare några dagar så ska jag förädlas till fyrtiotreåring.
Och då vill min mamma att jag ska komma på vad jag önskar mig, åtta dagar innan vi firar.
Och han-jag-är-gift-med ger mig ytterligare två.
Och det är väldigt få dagar för en kvinna som ska se till och önska sig det bästa.
För sen är det ju ett helt år till nästa gång!

Det enda jag kan komma på är att jag vill åka till Amsterdam om våren.
Moffa födelsedagstårta på Corner Bakery.
Och försöka få plats med en kaloribombsshake också.


Och jag fattar att det kanske är tajt att slänga in en weekend till Holland.
Men jag som är en billig-i-drift-fru,
blir förmodligen lika glad för en resa till Halland.
Ett dopp på Kallis i Varberg.
Bullfest hos Feldts bageri i Halmstad.
Lite jäkla uppskattning, ompysslande och kärlek.
Och foto-nörd-tid, utan nån som tjatar "Kom-nu-mamma-utropstecken".

Inget stort.

(Psst. Bilderna har jag snott från Instagram. Som i sin tur, redan var snodda.
Så jag har lite svårt att ge cred till fotograferna. Förlåt och amen)



söndag 22 april 2018

Ten more days


Ten more days.
Sen är det Vårruset.
Jag har hårdtränat som en gasell.
Not!

Jag ger mig ut.
Bara för att se om jag orkar.
Fast jag kanske egentligen inte borde.
Ingenting känns bra.
Vänster fotled känns stelopererad.
Löpsteget, långt och klumpigt.
Kondisen är vidrig.
Luftrören trånga.
Och hela kroppen skriker efter after-running-dopp.
Men jag har badstopp....


Avicii lotsar mig.
Leder mig framåt.
Låt efter låt.

" Ten more days 
under water,
And I already know
I´ll be fine.
Ten more days
till it´s over
till the darkness goes
and I see the light.

I´m torn between
fulfilling my wildest dreams
to satisfy the beast
inside of me.
And a grounded love
that raises me high above
The grabbing hands of  cowards and of thieves.....

Jag såg dokumentären igår.
Upptäckte den här texten för första gången.
Den snirklar sig in i hela min kropp.
Inser vilken jäkla strid han fört.
Mot sig själv.
Men framförallt alla mot andra.
Som fortsatte pusha, för att få sin del av kakan.....

Sånt gör ont på riktigt.
Amen.




fredag 20 april 2018

Fotsvett. Fräknar. Och rebelltjejer

Den här veckan alltså.
Måndag. Fredag.
Inget där emellan.
Bara måndag. 
Och sen vips - fredag.


Vi har marinerat oss i VAB
(jo lil´sis vaknade upp med mastodont-förkylnings-monstret Arne i måndags)
Och strumplösa fötter i gympaskor.
(det är en konst det där att kunna bedöma hur länge man kan vistas i dem, utan att bli med fotsvett)
Vi har odlat fräknar.
Och försökt mig på kvällspromisar vid stranden, 
utan att låta som en sjuttioåring med rökhosta.


Men mest av allt,
har vi läst Godnattsagor för Rebelltjejer.
En sån där riktig girl-power-bok.
Om tjejer som gör det de tror på.
En sån där bok som är så viktig.

Bam!

söndag 15 april 2018

Överraskningarnas helg

  

Jo man blir otroligt trött av att ägna nästan två hela dagar i en gympahall.
Eller just DET, är kanske inte så tröttsamt.
Egentligen.
Snarare bottnar kanske tröttheten i att ligga på en madrass mitt på golvet.
Och försöka sova till en gigantisk fläkt, med dess toner av Boeing 747-liknande brummande.
På en madrass.
I en gymnastikhall.

Ja jag är ju lite känslig när det kommer till ljud. 
Det är jag.
I den här familjen får man t e x INTE ha teven och Ipadblipp på samtidigt.
Då får min hjärna kortslutning. 
Bara sådär.
Men det där är en helt annan historia.

Så jag är dyngtrött idag.
Och borde verkligen lagt mig för längesen.
Som hon den där rope-skipping-tjejen i da house gjort.
Det gick så grymt bra för den där henne och teamet i helgen.
Dubbla guldmedaljer tillsammans med laget - igår.
Och ett silver individuellt - idag.

Vi var i chock igår.
Och lika chockade idag.
I fantastiskt härlig chock förstås.
Och glädje.
Nästintill tårar för mamman.
Det fanns inte ens på kartan i våra tankar innan.
Att det skulle gå så här bra.
Första lagtävlingen och allt.


Så även om sömnen var något spartansk inatt.
Och fläktljudet var lite to much för min smak.
(Hey, nästa gång kör vi öronproppar)
Så har vi haft en fantastisk helg!
Med massor av nya kompisar.
Otroligt mycket vänlighet och omtanke.
Och ett fantastiskt minne för livet.
Som jag aldrig skulle vilja vara utan.

Amen.



torsdag 12 april 2018

Att krypa till korset och be om hjälp

Det kan vara så att det älskade flickebarnet klädstrejkade i morse.
Som kanske berodde på att hon tjatat sig till ett par hängslejeans,
 av sin lättövertalade moder.
Så långt ingen större fara på taket.
Men det kan också vara så att det älskade flickebarnet var förtjust när hängslebyxorna
levererades med post.
Och att utprovningen, medibums, satt som en smäck.
Still so far, so good.


Det kan också vara så att de i nytvättad upplaga i morse,
hade förändrats till något totalt oacceptabelt och oklädsamt.
(hörde jag, "åh-jag-vet-precis-hur-det-är?")
Och att modern, efter en halvtimmes mindre strid, mutade ungen att få 
tjugo spänn, bara för att hon skulle ha på sig kläderna idag.
(kalla mig curlingmorsa, dealare eller smarthead om ni vill)

   

Det kan också vara så att hon och jag
 kom överens om att vi skulle fråga er läsare om hennes outfit.
Och att hon lovade att ha brallisarna på sig fler gånger,
om hon fick många likes.

Så ni förstår vad ni måste göra nu va?
För att visa att ni är på min sida.
Jo, ni måste göra en sjuhelsikes massa thumbs-up, hjärta eller likes.
Ni måste hjälpa mig att få den unga damen att inse hur fin hon är i sina
"dungarees".

P.L.E.A.S.E!

tisdag 10 april 2018

Tjugo igen


Nä det är inte så att jag känner mig som tjugo igen.
Inte alls.
Men det var ett tag sen nu.
Som jag var tjugo.
Eller sen jag körde tjugo snabba.

Twenty more.
Let´s go!

1. Jag läser heller böcker än lyssnar på dem.
2. Men just nu lyssnar jag ändå på "Asätarna i Kungsträdgården".
3. Bara för att jag betalar en massa till Storytel. Och då är det lika bra att jag får valuta för pengarna.
4. Idag ramlade det ner nåt blommigt, efterlängtat och spännande i brevlådan.
5. Annars ramlar det mest bara ner ospännande saker där, som räkningar, reklam och skit.
6. Sorbitol är tydligen inte min grej.
7. Mina ögonlock ser fortfarande för jävliga ut.
8. Så nu är det baddning av Kamomillte som gäller igen.
9. Torsdagar är min favoritdag. Efter lördagar och söndagar.
10. Måndagar är också alldeles underbara. Om man är ledig.
11. En av mina familjemedlemmar kan nästan inte säga en enda mening utan att svära.
12. Och jag undrar var det finns avvänjningsinstitut för sånt.
13. Jag längtar efter löpning med dopp.
14. Och att komma på hur man bakar ett saftigt glutenfritt bröd.
15. För några veckor sen, gjorde jag mig till och köpte en dyr fancy-schmancy-mascara.
16. Det var helt onödigt, då min gamla hederliga och billigare är väldigt mycket bättre.
17. Jag älskar att våren är här!
18. Och har redan förlåtit vintern för att den var så dryg.
19. Men jag skulle verkligen behöva en ny, icke-läckande, cykelsadel.
20. Och tänka på att jag måste förbereda mig på att shorts-säsongen snart kan sladda förbi.

Aaaaaaaaa-men!


söndag 8 april 2018

Feng Shui. Och madrasshäng

Vi Feng-Shui-ar och rensar i röran.
Utmanar familjen att göra sig av med hundra saker idag.
Släng eller sälj.
Jag tänker att det kan bli en kluring det där.
Kanske.
Men nä.
De hittar några gamla leksaker som de tappat kärleken för.
Och en hög med papper och reklam som de känslokallt slänger.
Jag hade kanske hoppats på lite mer stordåd än så.
Men hey! De hjälper till att rensa i röran -
so way complaining?


Sen eftermiddag hamnar vi här.
Jag och lil´sis.
På trädäcket.
Marinerade mellan varsin dyna och täcke.
Det..... det kan vara bästa som jag verkligen vet.
Madrasshäng.
Det b.ä.s.t.a!