lördag 24 februari 2018

En polkafluffig lördag


En helt vanlig lördag drar jag på mig min polkarandiga blus 
från Kungliga Hovleverantören.
Och trolleri-trollera och hepp och allt det där,
så har lördagen förvandlats till en polkafluffig sådan.
Om man är hooked på skjortor/blusar + volanger + ränder
(som jag)
så är den här blusen som en enda stor Gott-å-blandat-påse.

Sen tar jag min lilla familj,
åker tvärs över hela Skåne,
OCH anländer till mamsen tio minuter före utsatt tid.
Jo sånt kan tydligen den här familjen lyckats med,
om jag är fräck nog att lura i dem att vår dejttid är en halvtimme tidigare.
Än vad den egentligen är.
Och eftersom jag med åren insett att vi alltid är tjugo minuter sena
till bjudningar, fast jag jagat barnen med blåslampa,
är jag själv mycket belåten med min strategi.

Sen hänger vi med Ståkkhålmarna som också är där.
Äter för mycket lasagne och åker pulka.
Och äter alldeles ännu-mera-för-mycket kladdkaka och prinsesstårta,
innan kusinerna skiljs åt och vi åker hem.
Till en Melodifestivalen som inte är mycket att orda om.
Men även om underhållsvärdet kanske är så där,
så gillar jag lördagskvällar framför teven.
Med soffliggarepositioner, täcke och lördagsfluff.

Men nu är det dags att tänka på refrängen.
För imorgon är det en annan dag.
Och jag som tydligen ska sova med ett vändbart gosedjur och en kanin
har ställt klockan på tre-mils-start.
För om man ska hinna se en OS-tävling där Sverige har medaljhopp,
så är det tydligen hög tid imorgon.

Sägs det.

Hepp!


fredag 23 februari 2018

Det är nästan som i Alperna


Det är nästan som i Alperna.
Ena natten sitter man ute på trappen. 
Instoppade i mängder med täcken och filtar.
 Medans kudd-skakar-stora-flingor sakta dalar ner från skyn. 
Med ett barn som är så genomförkylt, att det har svårt att andas inomhus.

För att ett halvt dygn senare, äta årets första uterumslunch 
och sen lägga sig ner på en solstolmadrass och lapa sol genom de stora fönsterrutorna.

Okej.
Det är inte snövita bergstoppar.
Kilometerlånga utförsbackar.
Hygge mitt i backen.
Eller sagolandskap.

Det är minusgrader.
Plus.
Minus.
Det är magiska snöfall om natten.
Ett bonnaförkylt barn.
Det är solsken och premiär i uterummet.
Det är gigantiska frostflingor på fönsterrutan.

Det är nästan....
n-ä-s-t-a-n....
 nästan som i Alperna.

måndag 19 februari 2018

Woogie Woganowski takes a Swedish fika in the scary town

De är tillbaka.
 Rosaceaplitorna runt ögonen.
Och jag som återigen ser ut som Woogie Woganowski (i Den där Mary), 
känner mest för att stanna kvar i sängen och vila upp mina löpartunga styltor till ben.

Men lil´sis har andra planer.
Fikaplaner.
Och jag vill ju inget hellre egentligen, 
än att hitta på nåt alla tre tillsammans när vi råkar ha en ledig dag tillsammans.
Men fika med mamsen står sådär lagom högt i kurs,
när man är inne på sitt tolfte levnadsår.


Men vi åker, hon och jag.
Till stan, som hon har sån hatkärlek till.
"Här dör de till höger och vänster. De är inte så rädda om sig.
Men här finns de bästa fikorna och jag håller ju alltid dig i handen".
Säger hon i bilen.

Jo hon, den försiktiga, är uppskrämd av medierna.
Men kärleken till go´fika övervinner tydligen det mesta.
Och dagens premiärbesök på Eida går hem.
Inte så att det toppar hennes absoluta favorithak - Hollandia -
men tillräcklig bra för att vi ska komma hit igen.
Och att godaste kakan i skylten,
både är laktos- och glutenfri,
gör ju inte saken sämre.


Sportlovsfika en måndag alltså!
Hepp.

fredag 16 februari 2018

Fågelmammor, bittersnippor och Ingabritta


Om man undrar vilken tuva jag gömt mig bakom denna vecka,
så kan jag avslöja att jag hoppat från Gåsmammetuvan till träningstuvan.
Därifrån till Gåsmammetuvan igen och tillbaka till träningstuvan igen.
Jodåsatt.
Puls och hjärtat i halsgropen - all week long.
Om jag blivit snabbare, snyggare och starkare?
Nja kanske inte, men ryggen funkar så mycket bättre när jag tränar
och det gör det hela himla värt det.


Idag är det fredag igen.
Och jag sportar lov i fyra dagar nu.
Kidsen ska sporta lov med en gott-och-blandat-påse av den äldre generationen nästa vecka.
Medans jag får stanna plats i knegarkorgen.


Men idag ledig fredag som sagt.
Och alla som nån gång åkt till IKEA för att köpa ett paket värmeljus,
vet ju precis hur svårt det är att hitta några under femhundringen.
Jag som bara skulle sladda förbi och flörta till mig en reservdel till en ram,
förlorade mig totalt i Ingabritta.
Bara för att hon lurade ner mig i pastelvårsträsket.
Och om man hittar en pläd som heter Ingabritt och som bara andas vår,
ja då måste man ju köpa nya matchande kuddfodral och en ranunkelkvast också.
För att inbilla sig själv att vintern är väck
och att våren är här. 
Eller iallafall nästan.

Sen har jag laddat upp inför nästa vecka med en högläsningsbok enligt lil´sis önskan.
Och en vuxenbok med en titel som jag knappt vågar skriva,
Fråga mig inte varför jag föll för den i bibliotekshyllan.
För jag har inte läst den förra som var så omdiskuterad.
Men alla är vi väl kanske en Bittersnippa nån gång då och då,
så varför inte?
Och som om inte det vore nog så lyssnar jag på "Bakom stängda dörren" också.
Och det är minsann en story man inte skojar bort kan jag säga


Fredag och sportlovsdagar alltså.
Hepp!

tisdag 13 februari 2018

Medans min telefon fylls med svettiga män

Jag ligger bredvid i sängen.
Undrandes hur länge till, jag kommer få den möjligheten.
Hur länge det är okej att få somna intill.
Det går fort nu. 
Tiden.
Och för varje dag som går, behövs jag lite lite mindre.


Min telefon fylls av sådana här.
Bilder på svettiga män.
På SSL-killar jag knappt vet namnet på.
Men Big Bro vet.
Har stenkoll.
Och han brukar ha minimalt med batteri i sin mobil.
Och får därför låna min.

Så jag står där.
Längs sargen.
Och väntar.
Precis som alla unga innebandyspelares flickvänner gör.
Väntar.
På sin pojke.
Långt efter att läktarens tömts.

Jag känner mig gammal i sammanhanget.
Och minst sagt malplacerad.
Men jag väntar.
Medans möten med förebilder sker.
Några straffar i A-lagets mål läggs.
Och medans min telefon fylls med fler svettiga män.

Så väntar jag på min egen innebandykille.
Min kille med stora drömmar.
Min kille med drömmar om SSL.




tisdag 6 februari 2018

Det finns dagar då jag önskar mer choklad åt folket


Det finns dagar då jag är sur och gring.
Och skör av kvinnliga hormoner.
Med kvällar, då hushållets bästa bil,
vägrar starta när jobbklockan blivit några timmar extra sen.

Det finns dagar då jag struntar i gympapasset
och tröstar mig med choklad istället.
Kvällar då jag lugnande får berätta för lil´sis
vad som kommer hända med bilen.
D v s att han-jag-är-gift-med kommer att få ringa en sån där bärningsbil
som vi fick åka mitt i snöstormen för två år sen.
Och att den sen kommer bogseras till en verkstad.
Att den kommer lagas.
Och att pappa sen kommer få betala flera tusenlappar.
Igen.

Det finns kvällar då hon nöjer sig med svaret.
Och jag sedan smyger ner ännu en gång till tvättstugan.
För att låtsas tvätta.
För att chokladförrådet ligger där alldeles intill.

Det finns dagar då jag njuter av vackert, frostigt vinterväder.
Men till kvällen längtar ändlöst efter sommar och sol igen.
En sån kväll, 
då jag sitter i en Volvo.
På en mörk parkering.
I en Volvo som inte vill starta.....

#merchokladåtfolket


söndag 4 februari 2018

Stylish 2.0


Det är semmelsöndag idag.
Åtminstone i vårt hus.
Egentligen är det ju först nästa söndag,
men då är det ytterst tveksamt om vi är samlade alla fyra för eftermiddagsfika.

Men idag råkar vi vara det.
Samlade.
Alla fyra.


Trion tjuvstartade redan i fredags.
Med pandasemlor. 
(inspirerades av Yayanaomi.)
Sår.ac.kare.nss.öta!
I dubbel bemärkelse.
Om de gick hem hos barnen?
Jo, om de fått önska, hade semlorna för all framtid dekorerats som just pandor.

Stylish 2.0 alltså.