fredag 29 april 2016

Det är fredag. Det är legitimt


Tiden går snabbt när man har roligt.
Eller har mycket att göra.
Men nu är det fredag och återigen legitimt att trycka i sig choklad.
Alltså jag har ju redan kört skeden i Nutellaburken den här veckan.
Och gått loss på morgondagens blandgodis, så det var bara att åka och köpa nytt....
Men idag är det som sagt legitimt och det känns väldans så mycket bättre.
Karaktär har aldrig varit min starkaste sida.
Så mycket kan vi väl vara överens om?

1. Haremsbyxor från Lakewoodliving     2. Fågelskåadaren från Adlibris, utgiv.datum 2 maj
3. Spaövernattning på Falkenberg Strandbad     4.Omaggiovas Kähler, bild lånad från DesignOnline

I helgen ska det firas.
Att det är Valborg och att jag äntligen ska få bränna mina 
håll-in-muffinsmidjan-och-låt-den-flytta-bort-nån-annanstans-strumpbyxor
på bål.
Och att en fyrtioåring snart fyller fyrtioett.
Ett år klokare. Ett år....ehm....sladdrigare...ehm.... jag menar vackrare!
Ja ni vet den där med vinet. Äldre =  godare och bättre.
Asså jag vet inte om han-jag-är-gift-med är av samma uppfattning.
Det kan ju också vara så att man blir som ett jäst vin.
Surare och beskare.
Who knows? 
Men fira det ska vi!

Och egentligen skulle jag behöva ett par ortopedgjutna fotinlägg
(jupp det är jag och Stig-Helmer)
Men det finns ju roligare saker att önska sig.
Så det gör jag.
Också.


söndag 24 april 2016

Vitsippor och danska för nybörjare

Jo, det varde sol.
Och ingen är gladare än jag för det, när jag vaknar.
Hela jag är inställd på evighetslångt ösregn och så skiner solen!
Med löfte om mer!

Det blir utomhusfotografering idag.
Med en stor härlig dansk/svensk släkt.
Och jag som inte är den vassaste kniven i lådan, när det gäller språket-på-andra-sidan-broen
får lära mig ett nytt ord.
Fisketiss.
Som krokodilfis. Men på danska.
Och kanske med en helt annan betydelse egentligen.
Fast som jag tycker låter hur roligt som helst.
Och det får iallafall människor å le.



Fisketiss och vitsippor.
Jo, det pluppar upp sådana med.
Vid vägkanten, nära hembygden.
Och jag blir så till mig, så jag måste åka och hämta lil'sis.
Köra tillbaka igen och göra som alla andra fotografer gör såhär års.


Annars är det? På träningsfronten?
Jodå. Tackar som frågar.
Det har blivit lite den här veckan med.
Och man behöver inte läsa dom här sista raderna.
Det behöver man verkligen inte.

Måndag    5 km powerwalk
Tisdag      V I L O D A G
Onsdag     60 min yoga
Torsdag    5 km löpning
Fredag      7 km löpning
Lördag      6,5 km powerwalk
Söndag.    35 min intervallträning





lördag 23 april 2016

Vinyoga


Det är inte klokt vad man hinner en lördag när man bara behöver köra en leverans till barnaktiviteter, istället för tre.
Jo som t ex att färga vita kläder solrosgula.
(Someone's soon going to be a Minion! - and yellow is hardly not the new black)
(Jag förstår faktiskt inte varför jag skriver det på engelska. Jag brukar ju säga saker opedagogiskt 
på engelska till han-jag-är-gift-med för att barnen inte ska fatta vad jag säger.
Men ni är ju vuxna OCH fattar. Och det gör ju för all del mina barn också...... Numera)

Man hinner även bereda plats för både gång och andningsluft i förrådet.
Genom att fylla en hel kombi med onödiga saker från åttiotalet och framåt.
Och gladeligen köra eländet iväg till tippen.
Det är något renande med att slänga saker där.
Som en andlig och spirituell dusch.
Eller reinkarnation - gamla saker får så småningom nytt liv.
Och mitt ekorrsamvete lättas.

Efter en sån dag kör jag vinyoga.
Inte yinyoga med Y!
Utan vinyoga med vin.
Inte fullt så spirituellt. Eller meditativt.
Men ändå ganska gott.

fredag 22 april 2016

När man ska försöka acceptera att morgondagen kommer bli helt annorlunda


Fredagen visar sig från sin bästa sida.
Med sju kilometer på Runkeeper som start.
Exklusive snabbhet och inklusive betongben. But feelgood.
Och det är det som räknas - feelgoodfeelingen.
Och den håller i sig den där känslan,
trots att man har en kollega som tejpar fast en i stolen.
Jo men hon är så jädrans snabb.
Man hinner inte få av sig första varvet, förrän hon lyckats dra runt med rullen tre varv till.
Och så håller det på. 
Och man inser snabbt att hela ceremonin avslutas fortast,
om man bara lutar sig tillbaka och sitter ner i stolen....
Men hey, det är sol ute, fredag och man ska få kränga choklad med tranbär och pecan?
Så varför hänga läpp?

Och det är lika bra att fånga fredagen.
För till helgen utlovas nederbörd och det passar inte mina planer det minsta.
Så jag får försöka acceptera att morgondagen kommer bli helt annorlunda.
Att jag får byta bokskogsäventyr, mot tomatplantsplantering.
Och kanske en fotografering utomhus, mot en inomhus.  
Men det får funka det med.




onsdag 20 april 2016

Att få en knuff där bak


Det där med föreläsningar verkar jag ha snöat in på sistone.
Jag har alltid haft en förkärlek till sådana.
Dels för att man brukar känna bekräftelse och att man gör bra saker i livet - jiiiihaaaa!
Dels för att man lär sig nya saker och inspirerars.

Och igår hade jag turen att hänga på mitt livs första 4goodevent.
Ja jag säger tur, för tack vare Fru Sederblad vann jag en biljett dit!
I det här fallet fick jag mest lärdom och inspiration.
Och choklad!
Ja bara det att få en goodiebag som innehåller mörk choklad får mig att bli som ett barn på julafton.
Jodåsåatt.

Och så alla dessa inspiratörer!
Anna Benson - som ser möjligheter i allt! Och är så satan-i-gatan-driven!
Sofia Wistam - som bjöd på fantastiska familjehistorier 
men även berättade om när cancern knackar på dörren.
Måns Möller - som fick publiken att skratta så de grät hysteriskt! Jo säkert.
För att några minuter senare få alla knäpptysta och berörda av hans berättelse om sin autistiska son.


Och så sist, men inte minst. 
Och egentligen först ut på scen - Sandra Mastio.
Denna energisprudlande, underbara kvinna som inte kunde laga mat för några år sen,
och numera kan titulera sig som Sveriges mästerkock!
Amen hur coolt är inte det?
OCH i.n.s.p.i.r.e.r.a.n.d.e!


En sån kväll, var precis vad jag behövde.
Att få en knuff därbak och hitta mod att försöka göra ett av de där projekten jag tänkt på.
Mod och inspiration - det kan man komma långt på.






måndag 18 april 2016

Jag kommer antagligen få fan för det här



Det är måndag.
En tjänstledig sådan.
En sån måndag då jag verkligen skulle behöva jobba färdigt med min hemsida.
Verkligen.
Men den springer inte ifrån mig.
Det är bara tiden som gör det.
Så jag väljer att ha en ledig dag med lil´sis.
Innan skolan börjar på allvar och jag inte längre kan.

För tiden med barnen springer iväg.
Tiden då de fortfarande vill hänga med oss.
Jag vet, det kändes inte så när de var nyfödda och ville ammas en gång i timmen nattetid.
Eller när man inte fick äta i fem minuter utan protestskrik från en liten kärlek.
Men nu.
 För varje år som går, så fattar man vart det snart barkar hän.
Snart. Snabbare än vad vi tror. Så står vi två och glor på varandra.
Jag och han-jag-är-gift-med.
Undrandes över vart tiden tog vägen.
Och vart ungarna blev av.

Jag vägrar stå där med utflyttade ungar och med tårar längs kinderna 
och ångra att jag inte träffat/pratat med dom mer än så.
För när det kommer till jobb är vi fullständigt oumbärliga.
Men när det kommer till våra barn, nej.
Vi lämnar barnen på fritids, förskola, hos farmor, morfar, barnflickor och gud vet allt.
Och dom har det förbaskat bra där.
Det har dom verkligen.
Men ingenting i ett barns liv är viktigare än sina föräldrar
Så vi kanske ska rannsaka oss själva?
Om den där bilen på uppfarten, semesterresorna eller det fancy-schmancy inredda huset är viktigare än lite mer vardagstid med våra barn?
Jag bara undrar?
Och tänker att jag antagligen kommer få fan för det här...






söndag 17 april 2016

Jäklar i min skokartong vad man kan inbilla sig saker

Den här helgen går jag på föreläsning.
Glufsar i mig en fantastisk frukost (ja inkl. croissant och nutella) 
och ett och annat relations - och uppfostringstips.
Med de fem kärleksspråken i mitt hjärta, cyklar jag hemåt.
Upplyst! Klok! Och nytänkande!
Jäklar i min skokartong vad jag ska köra peace, love and understanding.
Med lil´sis. Big Bro. Och han-jag-är-gift-med.
Jag ska lära dom allt jag kan!

Det visar sig vid hemkomsten att,
 jag först måste lära dom att inte avbryta mig fyra gånger på en minut.
Att dom ska lägga ner diskussionen om hur vida jag säger kärleksspråk eller kärleksbråk.
Att jag är en kvinna av hormonell karaktär.
Och att jag ibland, ja ibland, har fruktansvärt kort stubin.

Alla mina kunskaper om peace, love and understanding far åt helsike och jag far in i tvättstugan.
Mumlar allt möjligt för mig själv och är argare än ett premenstruellt bi.
Satan i gatan.
Och jäklar i min skokartong vad man kan inbilla sig saker.
Att jag ska komma hem efter en föreläsning och att jag resten av lördagen 
ska vara en älskvärd fru och en vinna första pris i best-mum-in-the-world.
*hmrpf*


Idag har surmolnen lättat.
Och vattnet blivit lugnare.
Jag tar sovmorgon och klipper till på en powerwalk.
Rensar hjärnan och fyller sen på min kropp med Burger King.
Jag låter lil´sis läsa högt för mig.
Medans jag nästan somnar bredvid, av trötthet.

Så.
En helg.
I runda svängar.

Och så en träningsvecka nedan.
I uppförsbacke. 
Men ändå.

Måndag   5 + 2 km löpning
Tisdag     60 min Styrka/Smidighet
Onsdag    Räknas rotfyllning? Okej då - V I L O D A G
Torsdag   3 km löpning (inkl. backträning)
Fredag     5 km powerwalk
Lördag     5 km löpning
Söndag    8 km powerwalk

fredag 15 april 2016

Sommarkläder och skidsemester

Det är konstigt det där.
Ena dagen, bokar man skidsemester för tvåtusensjutton.
Den andra, köper man kläder till skolavslutningen.

Kavaj.
Det ska gärna vara högtidligt och kavaj.
Iallafall om man heter Big Bro i den här familjen.
Vi brukar köpa en om året för att sen bara använda den en eller två gånger.
Jag vet,  fruktansvärt oekonomiskt.
Fast jag har rackarns svårt att säga nej till en man som vill vara stilig.
Om jag fått bestämma, hade jag köpt HM-kostymen nedan.
Men det får jag ju inte längre. Fast den andra outfiten det blir bra det med.



Big Bro och lil'sis smaskar chokladbullsgoja.
Det är tveksamt om de bakar för att ha något till fredagsmyset ikväll.
Eller om det är för att få in så mycket som möjligt i munnen redan nu.
Innan chokladbullarna är färdigbakade.
Fast vem är jag att ha tveksamheter?
Jag har redan ätit upp en hundragrammare, mörk med blåbär.
Typiskt mig.
Typ.



tisdag 12 april 2016

Balans. Och ingefära


När jag gick in i väggen för tretton år sen, fick jag träffa en underbar kvinna.
En coach.
Hon fick mig att inse, att alla de egenskaper hos mig själv som jag föraktade 
- som fått mig att bli sjuk - också var dom som drev mig framåt i livet.
Och att de i grunden var positiva. Så länge jag balanserade dom rätt.

Balans.
Det är svårt det där.
För det är så lätt att få gungbrädan att tippa över.
Att det blir för mycket av det goda.
Jag tränar fortfarande på det där.

Försöker lyssna av min kropp och mina känslor.
Att gå på magkänslan.
Jag är så mycket bättre på det här denna våren, än förra.
Den här våren står jag stadigare på marken.
Utan att leran under mina fötter försöker få mig att glida isär.

Balans.
Yin och Yang.
Förstånd och klokhet.
Motion och choklad.
Vatten och vin.
Fritid och sömn.
Shopping och ekonomi.
Socker och ingefära.

Socker och ingefära....
Det blir det mycket av idag.
En tidig tisdag, med barn och deras kompisar i huset.
Juliga saffransskorpor och vårknäckiga kola-med-ingefära-kakor.
Bakstök och terapi.
Latte och ingefära-shots-kok.


Mitt liv idag.
Med balans. Och ingefära






måndag 11 april 2016

Seas the day


Dagen är kommen.
När solen lyser från sin finaste sida.
Och min nyfikenhet inte längre går att stilla.
När jag känner att nu är dags.
Att känna värme möter kyla.
Det klara havsvattnets sälta.
Att känna sig a.l.i.v.e!

Jo det är fortfarande kallt som fan.
Men ändå så jädrans gott.
På bryggan sitter en kille från fjärran land.
Han säger "Vatten kallt?"
Jag nickar. Försöker berätta om känslan efteråt.
Osäker på om han egentligen förstår, där han sitter påbyltad i sin vinterjacka.

När jag springer hemåt igen, undrar jag vad han tänker om sitt nya hemland.
När vuxna människor hoppar grodor runt en lövad stång.
Med människor som halsar sill och nubbe så fort det är festligt.
Och åsynen av en vilt främmande halvnaken kvinna som frivilligt hoppar i vattnet.
En solig kväll i april.



söndag 10 april 2016

Att inspirera. Eller irritera


Jag tänker att inlägg av den här typen kan upplevas stötande.
Oroväckande?
Galet? 
Sjukt?
Irriterande? 
Intressant? 
Eller kanske inspirerande?
Vad vet jag?
Även om jag hoppas på dom två sista.

Jag tänker nämligen lägga upp min veckoträning här varje söndag.
Mest för att det är min blogg.
Mitt liv. Och för att det inspirerar mig.
Och lika mycket som jag älskar att trycka i mig trehundra gram choklad under två kvällar.
Så älskar jag att få röra på mig.
Och jag är så glad över att kunna göra det just nu.
Förr ingen vet inte hur det ser ut imorgon eller nästa vecka.
Så jag passar på och gläds när tillfälle ges.

För det här med löpning är ett kapitel för sig.
Ett lustigt sådant egentligen.
Jag sprang aldrig, jag menar ALDRIG en hel slinga under skoltiden.
Jag gick mest. Sprang några fjuttiga meter för snabbt.
Skyllde sen på att jag egentligen var "en kortdistansare" (jo då var jag gasellsnabb)
och bestämde mig för att löpning var bååååååååå-riiiiing.
Jo så gjorde jag.
I hela trettioåtta år.
Tills "normala" människor runt omkring mig bevisade att det inte var omöjligt 
att springa fem kilometer. Eller en mil.
Vanliga människor som inspirerade mig.
Som fick mig att tro på min förmåga och uppskatta löpning på riktigt.

Så därför kommer det bli såhär.
För det sporrar mig själv att hålla i gång.

Måndag   5 km powerwalk
Tisdag     60 min Styrka/smidighet
Onsdag   60 min yoga
Torsdag   5 km morgonlöpning
Fredag     10 km morgonlöpning
Lördag     vilodag
Söndag    7 km löpning + 5 km underbart-kvällsväder-promis


fredag 8 april 2016

När man förberett sig på att hamna i karantän


På dagsprogrammet står det tejpa fot.
För att försöka få död på Mortons-ni-vet-vad.
Jag känner oro för sjukgymnastens restriktioner
och tänker att jag måste fånga morgonen.
Efter lunch har jag kanske cashat in ett träningsförbud!?

Planen är årets första löpardopp från bryggan.
Men med sex grader i luften, drar t o m jag öronen åt mig.
Det vore vansinne att springa hemåt efteråt, under tio.
Så jag bara gör d.e.t!
Fångar morgonen på ett annat sätt.
Bryter lagen och springer en mil.
Om man ändå ska tejpas, kan man lika gärna passa på.
Ifall man hamnar i karantän.

Femtioåtta minuters löpning - den bästa starten på dagen.
Och efter lunch med en mumiefot,
ger sjukgymnasten mig klartecken försöka leva som förut.
Så nu håller vi stortårna.
Och hoppas på det bästa.


onsdag 6 april 2016

Snart är det torsdag igen. Och förbud.


Det är som ett dimmigt slagfält vid Lützen här hemma.
Det känns som att det aldrig blir riktigt, riktigt helt blåst på bord och andra ytor i huset.
Det är alltid nåt som hänger efter. 
Ibland mindre. Och ibland en så jädrans massa mer.

Jag tänker att om jag plockar undan tio saker i timmen. Kommer jag att lyckas då?
(som om det nu enbart vore mitt jobb här hemma att plocka undan?)
Före år 2018?
Eller måste jag vänta med den tillfredställelsen?
Tills barnen flyttat hemifrån?

Imorgon är det iallafall torsdag.
Och då är det skärmförbud i den här familjen.
Man kan tycka vad man vill i om det där.
Men jag tycker det är förbaskat skönt att ha en dag,
då vi slipper alla konflikter kring paddor som det ska pillas på.
Och grodor som hoppar ur mun.

En kväll då vi kan försöka umgås lite mer.
Eller plocka undan lite.
Fast helst båda två.
Förstås.





söndag 3 april 2016

När man fyllt fyrtio, får man inget gratis

Jag var på femtioårsfest igår.
I alla fall några timmar innan jag fick kasta in handduken
och åka hem först av alla p g a envis elak magknip.
Jo jag hade magknip. Och jag hade SHAPE-UP-STRUMPBYXOR!
Jo jag vet, det finns dom som hyllar sådana
håll-in-muffinsmidjan-och-låt-den-flytta-bort-nån-annanstans.
Tex inåt och tryck sönder inälvorna.
Eller uppåt. Inte så högt upp att de gör nån nytta och fyller upp bysten.
Utan bara nånstans där mittemellan, så att man bara känner sig ännu mer obekvämt under sitt skinn.

F.y.f.a.n.

Det är allt jag säger.
Jag säger inte att det enbart var shape-upen´s fel att jag fick ont i magen.
För då skulle det hjälpt, när jag först en gång smög in på toaletten
och hängde dom som ett bäckenbälten istället.
Eller sen en andra gång, då jag åter var där och drog av skiten helt och hållet
och åtminstone fick andningen tillbaka.
Men de gjorde ju inte saken bättre....


Det finns inga genvägar. Det gör det inte.
I alla fall om man normalt sätt älskar god mat, fika och choklad.
Och det gör ju jag.
För med åldern har jag insett att jag mår så mycket bättre om jag får motionera.
Och jag kan inte för mitt liv förstå varför jag inte tränade innan jag fick barn?
När jag hade all tid i världen?
Nu när man fyllt fyrtio, får man inget gratis längre.
Det finns bara en som kan få upp min kondition.
Och det är jag.

Jag har känt mig så jädrans frustrerad hittills i år.
Över influensor. Inflammerade svanskotor (nä jag har inte berättat om den här).
Mortons jäkla metatarsalgi. Och Gud vet vad.
Jag har fått tänka att jag gör det jag kan.
Och en gång är bättre än inget alls.
Och nånstans har det ändå gett resultat.
Idag springer jag snabbare än på länge.
Och den här veckan har jag fått till en riktigt bra träningsvecka.
Det blir kanske inte så nästa vecka. Eller veckan där på.
Men det finns hopp om att det fortfarande går.

Måndag     5 km löpning
Tisdag       60 min Styrka/Smidighetspass
Onsdag      30 min powerwalk
Torsdag     vilodag
Fredag       4 km löpning
Lördag       60 min powerwalk + 800m simning
Söndag      7 km löpning

lördag 2 april 2016

När man knappt vågar säga "April, april..."


Jo, jag får väl krypa till korset.
Erkänna att förra inlägget var ett aprilskämt.
Med handen på hjärtat, så trodde jag faktiskt inte att jag någon skulle tro mig!?
Och så fick jag så många fina kommentarer av er alla.
Det var inte riktigt snällt av mig. Jag håller med.

Jag blev lite bitter igår.
 När jag gick in på deras hemsida och såg att ansökningsdatumet gick ut i torsdags.
Jag var faktiskt lite sugen och bara testa.
Så som plåster på såren, lovar jag att iallafall söka nästa år.
Bara för att ni är så fina.
Och för att hejar på mig.

f.ö.r.l.å.t.....


fredag 1 april 2016

När man inte vet om man ska bli glad. Eller bara nervös....


Det kan vara så, att jag för ett tag sen skickade in en anmälan mest för skoj.
Till Hela Sverige bakar.
Bara för att jag gillar å baka. You know.
Det kan också vara så att de hört av sig (anmälan gick ut igår?!) och frågat om jag vill komma till casting för programmet som ska spelas in maj/juni!
Hello?

Det kan vara att så att jag inte vet om jag ska vara glad? 
Nervös? 
Eller bara livrädd?