söndag 31 oktober 2010

Happy Halloween


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

fredag 29 oktober 2010

ABC

A som i Argbiggans återkomst
B som i Bortgjord på nyfunnen lekplats
C som i Citronsur cyster com clänger cig constant på golvet
D som i Dålig natts sömn
E som i Eländig, eländig hårkvalitet!
F som i Fredagsmys
G som i Galet trött
H som i Halloweenpumpaurgröpning
I som i Idol
J som i Namnet på kärleken
K som i Kärleksmumsfika för trion
L som i Legobygge - lockar fram barnasinnet i mig
M som i Marabous Cookies&Cream
N som i Nittiotalstema - me like!
O som i Olle (jo honom vill vi se som topp tre)
P som i Peter Jihde, när han är som snyggast
Q som i Que?
R som i Regnig förmiddag
S som i Sextonmånaderstrots
T som i Tacos och Tiramisuglass (ätes vid olika tillfällen)
U som i Uteblivet rödvin (ovanstående smakar bättre med cola)

torsdag 28 oktober 2010

Höstlov

I´s sista dag på förskolan den här veckan och nästa vecka är det höstlov. Alltså elva lediga dagar tillsammans - hela trion. Jag har faktiskt längtat lite efter detta. Att få mer tid och hitta på saker ihop, kunna ta det lite lugnt på morgonen och träffa kompisar som vi inte träffar så ofta annars.

Jag ska ta lite ledigt från mitt pluggande också. Det gör jag förvisso ganska ofta, från och till. Men den här veckan har jag varit väldigt flitig. Har knappt tittat på tv och så fort E sovit sitt dagpass, så har jag suttit vid datorn.

Vi var på biblioteket i eftermiddags och lånade lite böcker. Fyra till I och en till mig. Jag är inte så mycket för att låna vuxenböcker på biblioteket, mest för att jag känner pressen att läsa färdigt boken under fyra veckor. Men nu längtar jag faktiskt efter att få läsa lite skönlitteratur som omväxling. När jag hittade en av favoritförfattarens böcker, som jag av någon konstig anledning inte läst, så kunde jag inte låta bli. Malin och Henrik får det bli...

Bilden är lånad från www.bokus.com

onsdag 27 oktober 2010

Egentid

I livet före barnafödandet insåg man verkligen inte vad mycket tid man hade. E´s gudfar, tillika trebarnspappa, frågade oss för några år sen vad vi egentligen gjorde när vi var lediga. Amen vi, vi hade väl alltid fullt upp?! Sov länge på helgerna, gick på stan varje lördag och var übersociala fredag,- och lördagkväll. Tog dessutom gärna en fika hos nån på söndageftermiddagen. Så himla mycket ledigt hade vi ju ändå inte...

Nu, två barn senare, förstår jag vad han menar. Inte för att jag saknar den tiden - den har gjort sitt och vi är nöjda med den. Men däremot uppskattar man ju verkligen egentiden så mycket mer numera. Tänk att man kan njuta så av att veckohandla själv på Ica, duscha utan att ha barn i baljan brevid eller bara vara ute på kvällspromenad alldeles själv! Mmm, härligt!

Men lika härligt (minst) är det när man kommer hem igen och man vet att det finns två små gullungar som väntar på en. Med stora goa kramar, på väg att delas ut. Det är kärlek det och trots att det är knapert med egentiden ibland, så är jag så glad och tacksam över att få vara mamma!

tisdag 26 oktober 2010

Vatten över huvudet?

I är lite snorig och hostig, så han är hemma med oss tjejer idag. Egentligen skulle han säkert kunna ha varit på förskolan idag, för jag tycker inte att han är särsklit sjuk. Men jag är ju ändå mammaledig och då kan man ju unna sig en dag hemma.

Så vi passade på att ta en cykeltur över slätten för att åka och köpa lite blompynt till trädgården och spana lite på deras Halloweenutställning. Den sistnämda ganska läskig, så sällskapet backade ut igen innan vi kommit in... Moooahaha!

Ibland tänker man sig att man ska ha en mysig stund tillsammans och att barnen ska uppskatta det man gör. Ibland blir det mysigt, ibland mellanmysigt. Har man otur, blir det bara skit.
I som numera är den mest stillsamma av de två, tyckte nog att det var trevligt att få åka cykelkärra, titta på fiskarna och botanisera runt bland alla sakerna.
E tyckte det var irriterande att hon inte fick pilla på allt som kom i hennes väg - helst riva ner det. För efter ett tag sög det verkligen att få sitta i kundvagnen (som hon egentligen älskar) och hon ville spankulera omkring som brorsan gjorde.
Själv hade jag missbedömt det fina vädret. Det var förvisso underbart, men något blåsigare än jag upplevde det hemma på gatan. Det spelar liksom ingen roll och det är vindstilla där, för det är ALLTID mer eller mindre blåsigt på öppet fält. Så lårmusklerna fick verkligen jobba idag.
Att cykla med kärra bakom och med lite luft i bakdäcket (jag orkade inte pumpa), ger en otränad kvinna trötta ben. Och mina ben har en förmåga att expandera rejält vid ansträngning, mer än vad de tighta stretchjeansen ville gå med på... man ska inte ha tighta byxor på sig när man ska springa maraton - inte heller när man ska cykla en mil. Musklerna trycktes liksom både inåt och utåt samtidigt, ungefär som när en gravid kvinna får svullna fötter och försöka pressa ner dessa i sina redan för små pumps.

Så om man ska kategorisera utflykten så blir den halvmysig. För den var mestadels mysig. I hävdade dock när vi skulle cykla hem, att "det var jobbigt att cykla". Jag vet inte vad det är som är jobbigt med att sitta stilla och sova i en cykelvagn, hade gärna bytt ;-) Han tyckte att vi skulle haft bilen istället och så kunde pappa cyklat några mil fram och tillbaka till jobbet. Ett förslag som vi kanske borde ta upp? :-)

måndag 25 oktober 2010

Wild wild west

Vi har varit på återbesök på barnsjukhuset idag, inne i stan. Det känns inte helt betryggande att åka dit in nu. Rena rama vilda västern, där det skjuts hej vilt. Obehagligt!

I uppskattade dock dagens utflykt. Under tiden vi tjejer tog en promenad och sen träffade läkaren, fick han följa med till pappsens jobb (alltså hans pappa). Åh, vad han har tjatat om att få följa med dit! Överlycklig kille, som sen dessutom fick åka bussen hem tillsammans med oss, tjejligan. Två önskningar på samma dag! (nästan som ett kinderägg).
När vi kom hem hämtade han sin leksaksdator så att han kunde leka kontor. Det var roligt så länge han fick sitta ifred. Men när han skulle ta en runda med sin tjänstebil (Bobbycaren) var lillasyster sekreteraren, snabb att sno åt sig datorn. Sen var det inget kul, varken för "it-killen", sekreteraren eller mamman i huset. Game over!

Återbesöket hos läkaren gick bra.
Under sensommaren har E genomgått rutinundersökningar på sjukhuset eftersom hon var inlagd där några dagar i juli. Idag fick vi veta resultaten och det visade sig att allt var bra och normalt. Så skönt å höra och jag drog en liten lättnadens suck.

Doptavla


Bettina Johansson, http://bettinasdoptavlor.blogspot.com/, gör dom mest underbara doptavlorna.

Jag tycker absolut inte att man bara måste ge dom just till dopet eller till små bebisar, sådana kan man väl ge även till lite större barn.
I julas beställde jag till mina barn och småkusinerna. Ja så små är dom inte längre - 4½ och 2 år. Men vi har storkusinerna också - 19 och 15 år, så det är mest för att skilja dom åt.

Nu har jag beställt ett tryck till bekantskapskretsens senaste nytillskott! Det var här och vände, innan jag skickade vidare till lilla bebistjejen.
Jag tyckte det blev superfint, hoppas att lilla Elise gjorde det också.

söndag 24 oktober 2010

Höstens underbara färger


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

lördag 23 oktober 2010

Grand finale

Det är barnkalasens finalhelg. Och ska det firas, så ska det firas ordentligt. Det har firats i helgerna fem (i rad) och avslutas nu med tre stycken 4-årskalas denna weekend. Ett idag och två imorgon... Man kanske kan tycka att det borde vara enformigt, men inte då. I är glad över alla inbjudningar som kommit till honom och skuttar glatt iväg till festerna.


Själv "skuttade" jag glatt iväg till frisören idag. Det var beställt klippning, slingning, tidningsskvaller och lite egentid. Dessutom var ju tanken att jag skulle bli snygg på köpet, kanske ändra hårfärgen till något mörkare?

Håret har verkligen sett förjäkligt ut sista tiden (det är absolut inget slump att jag önskar mig tjockare hår av tomten) - riktigt slitet och dant. Så pass illa att jag inte vågade be om fler ljusa slingor i brist på ännu värre hårburr.
Det vågade inte frisören heller, varken toning eller slingning - så illa är det! Istället klippte hon till en nödvändig frisyr som inte ens blir snygg om man så stylar det! Från kort långt, till långt kort. Det är inte jag och jag kommer göra allt i min makt för att få till en tofs med hjälp av klämmor.
Jag gav givetvis mitt godkännande innan ingreppet - motvilligt! Men hon är proffs och jag litar på henne. Fick dessutom rådet att äta lite vitamintillskott, för att se om det blir nån förändring. Vi hoppas på det!

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

fredag 22 oktober 2010

God damn

it´s dark outside! Halv sju är det verkligen kolsvart.
Smög ut på en ensam promenad ikväll, med reflexen som enda sällskap. Klokt av mig att få den med mig, för på de mörka gatorna syns man baske mig den inte annars. Tyvärr krävs det nästan att man själv har körkort för att få den insikten.

Men lite småmysigt är det ändå att få gå där i mörkret helt själv och kika in i de upplysta små husen där familjerna/paren är full gång med fredagsmyset. Det ser nystädat och fint ut med levande ljus som står på borden. Så såg det verkligen inte alls ut i vårt hem när jag lämnade det. Nä, jag rymde inte bara från hemmet utan även från disken.. och röran... Tanken är att det ska vara fint i hemmet när det nalkas helg. Men någon har slängt in käppar i hjulen och det har inte blivit av. Min ena bihåla (japp det är oftast densamma) bjöd mig i onsdagskväll på smärta ifrån .... och jag kunde endast förmå mig till soffläge. Igår bjöds J på tandvärk i samma smärtdivision och städning var knappast prio numero uno. Därtill en pipig liten tjej som helst bara vill vara hos mamma sin i dagarna två.
Men imorgon tar vi nya tag och är snart ifatt.

torsdag 21 oktober 2010

Slugo

Barnen har fått i uppgift att städa undan alla leksaker (=sonens bilar) som ligger på golvet, så att jag kan dammsuga. Det hela börjar bra, men efter ett tag säger I:
"Mamma, E städar alltihop själv. Hon sa att jag inte behövde städa. Hon ville göra det själv!"

Yeah, right :-)

Författardrömmar?

Nä, det har jag nog aldrig haft. Och tur är väl det tänker mina gamla svensklärare.
Andra året på gymnasiet sänkte min lärare (tillika klassföreståndare) mig från en svag trea till en tvåa! Inte på den grammatiska biten, utan på uppsatsskrivning! Ja, det är ju knappast så att man bockar och bugar precis. Något av chock eftersom jag haft en fyra rakt igenom hela högstadiet.

En tvåa i svenska = ingen behörighet till högskola eller universitet. Det ska tilläggas att det var min enda tvåa någonsin som utdelades i mina betyg. Och tacka gudarna för att den inte blev långvarig eller ännu värre, för evigt! Eller jag kanske ska tacka mig själv som tog tag i det hela? Eller ska jag kanske rent av tacka vår svensklärare som tog över vår klass i årskurs tre och även höjde mitt betyg tillbaka till behörighet? Jag kommer inte ens ihåg vad han hette, bara hans lite burdusfjantiga sätt och hans mörka skarpa ögon och mustasch. Och att jag alltid svarade fel på frågorna över textförståelsen (dom var ju så djupa!) och att min bänkgranne (tillika en av mina bästa vänninor) L, alltid fick frågan efteråt och svarade rätt!
Kanske borde jag stå i tacksamhetskuld till honom iallafall?

Men någon författare blir det nog aldrig av mig. Inte med dom erfarenheterna.
Därför blir jag så himla glad och tacksam över de fina kommentarerna och hejaropen jag fått här på bloggen! Det värmer mina vänner, det värmer - ända in i hjärtat.

Den här bloggen började ju egentligen som ett nyårslöfte. Mest för att jag var lite nyfiken på att blogga, men också för att se om jag kunde hålla ett nyårslöfte hela året för en gångs skull. Nu börjar jag nå upploppet och vi får väl se om jag springer ett varv till efter målgången :-)

tisdag 19 oktober 2010

Vad gör man en regnig dag?

Man kan ju inte alltid leva glamourens sköna dagar.
Idag är det innesittarväder (fast det ser ut att klarna upp) och jag ägnar mig åt tvätt, Pingufilm med E och att ringa viktiga telefonsamtal - dvs sådana som är väldigt tråkiga och innebär att man jagar kontorsråttor/byråkrater som aldrig är på plats.

Det har även blivit en liten promenad ner till affären får att komplettera inför lunchen. Vattenpölarna ropade på lilltjejen: "Kom hit, kom hit! Kom hit och lek med oss (läs i oss)!" Vem kan säga nej till en sådan inbjudan?


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

måndag 18 oktober 2010

Träningsvärk

Efter att först ha räfsat löv med mina stjälpredor idag, jagat runt efter ettåringar (japp, en under varje arm och vid två tillfällen), för att sen ha utövat gymnastiska övningar sent på kvällen - så räknar jag med garanterad träningsvärk imorgon.

Kvällens yoga var allt annat än å ligga och sova på en matta (jo det finns folk som tror att det är det man gör i en och en halv timme bara för att man har filt och kudde med sig till gymmet). Jag skulle snarare kalla det plattan i mattan. Kanske inte för tempots skull men för styrkans. Mina små "sillamjölke" till armar har minsann fått sig en omgång. Inte mer än vad de klarade av, men det var nästan på håret.
Men det var ett skönt pass och när känns vila bättre än när man har fått slita lite? Just det. Nu väntar min skönt avslappnande kropp på att få krypa ner i sängen och förhoppningsvis få en skön natts sömn. Träningsvärken, den tar vi itu med imorgon.

söndag 17 oktober 2010

Trött

Jag vet inte om det är veckans dåliga sömn som nu knackar på min dörr. Men jag är såååå trött och har varit hela helgen. Hostan har hållit mig vaken 3-4 timmar under lika många kvällar. Värdelöst att lägga sig vid tiotiden, för att sen ändå inte kunna somna förrän klockan ett eller två.

Helgen har inte varit särskilt ansträngande. Gympa och Icashopping med I igår - fyraårskalas med föräldragruppen idag. Tänk att våra små pluttar blivit 4 år! Så roligt att vi som tradition firar dom varje år med tårta och present. Vi köper ett paket och så byter vi, så att man får ett annat med sig hem. Glada kids och föräldrar likaså. Trevligt som alltid när vi ses.

lördag 16 oktober 2010

Rosa Bandet

Stöd rosa bandet

Falska (+)(+), Perfekta (o)(o), Uppnosiga (*)(*), Kalla (^)(^)
tom mormors/farmors \o/ \o/, Stora ( • )( • ) eller små (.)(.) ...
Vi måste rädda dem ALLA !!!

fredag 15 oktober 2010

Var e´ brudarna?

Ja I hade sina vid sin sida idag - favvotjejerna!
Vi har haft mamma-son-eftermiddag och var på Kulhuset med killens tre bästa tjejkompisar som han gick tillsammans med på gamla förskolan. Lillasyrran lämnade vi till farmor, för andra gången i hennes liv. Första gången, för ett halvår sen, gick inget bra. Det resulterade i en timmes gråt och sen en timmes sömn - farmor blev avskräckt och mamma likaså. Den här gången gick det mycket bättre, vilket lättat tre generationers hjärtan och gett hopp inför framtiden.

Tyvärr är vi alldeles för dåliga på att ge oss iväg och hitta på något själva med I. Så därför var det så mysigt att bara få vara med honom och åka rutschkana, lite rutschkana till och ännu mer rutschkana. Det ska erkännas att han hade mer mod än jag. Han åkte ner för den högsta i form av en spiral. De andra mammorna påpekade att den var nog mest byggd för barn och inte vuxna. Jag var inte sen att stämma in, så att jag kunde ha en vettig ursäkt :-)
Det var iallafall en mysig stund att få leka av sig, få vara med favoritkillen och att få träffa dom goa mammorna. Alla hade lämnat de små ettåringarna hemma, dom med spring i benen, så vi hann faktiskt sitta ner och prata lite också.

För övrigt är det sista dagen att söka till högskola/universitet idag. Häromkvällen slängde jag in en ansökan, till kursen "Visuell kommunikation". Har fortfarande en del kvar av min bildbehandlingskurs, men den tänkte jag göra klart det här året, om ifall att jag kommer in på den andra. Vi får väl se vad som händer. Söka kan man ju alltid.

torsdag 14 oktober 2010

När livet stannar

Efter gårdagens besökta caféföredrag, skäms jag över min önskelista. Den var för all del skriven med glimten i ögat, men när jag kom hem igår hade jag bara en enda önska: Låt mig och min familj få vara friska, leva länge och få vara lyckliga!
Det är det enda som egentligen verkligen betyder nåt, allt annat i livet är bara en bonus. De flesta känner ju precis som jag, men vi behöver nån som kommer och knackar på vår rygg och påminner oss om hur bra vi har det i vår vardag - bara vi får vara tillsammans med dom vi älskar!

Den påminnelsen gav Malin Sävstam mig igår kväll. Hon började med att läsa ett stycke ur hennes bok "När livet stannar". Ett stycke som beskrev förlusten av man, två barn, bästa väninna med man och deras barn som omkom i flodvågskatastrofen i Khao Lak för snart sex år sen. Dom var ett sällskap på tio personer som åkte, men bara fyra kom hem igen - hon, hennes äldsta son och två andra.
Vilken öppning! Tårarna rann ner för kinderna - på mig, min vännina och flertalet andra i salen. Hennes berättelse om sorg eller snarare om hur man försöker hantera sin sorg efter en sådan tragedi, gav förstås flera små tårstänk mellan varven. För att sen gråta en skvätt till när hon avslutade med att visa bilder på sin man och sina barn, fina familjebilder som vi alla har därhemma på våra egna barn.

Jag kan inte, vill inte, tänka tanken på hur skört livet kan vara. Allt kan förändras på en sekund.
Däremot vill jag gärna tänka: Fy Fabian vad jag har det bra just nu! Även om sorger minst sagt har kommit och gått i mitt liv. Men jag har det så fantastiskt bra i min vardag! Njut, säger jag bara! Till mig och alla andra. Fånga dagen och var tacksam för det du har!

onsdag 13 oktober 2010

Brev till den skäggiga mannen

Dear Santa Claus,
Förutom den fina jackan från Odd Molly önskar jag mig:

* TJOCKT LÅNGT OCH BLANKT HÅR (så att jag slipper hålla på att slinga mig ljust, för att få någon som helst volym i skatboet)

* VACKER HY (är innerligt trött på de här vulkanliknande tonårsfinnarna som jag slagits med sen i somras.)

* FRISKA BARN (mina godingar är mitt allt)

* FLER FÖRÄLDRADAGAR (älskar att vara mammaledig och att få vara med mina barn)

* ETT ROLIGT OCH STIMULERANDE JOBB (vet ju att jag kommer få återgå till arbetslivet nån gång och då skulle jag vilja ha ett jobb som jag längtar att gå till)

* EN VÄRLD UTAN MAGSJUKA (då hade jag haft en fobi mindre och mer energi över)

* EN KOMBINERAD STÄDERSKA/TVÄTTERSKA (som röjer och fixar undan nattetid)

* BÄTTRE KONDITION&HÅLLNING (om du ska stryka nåt på listan, så stryk detta. Kanske kan jag fixa detta på annat håll)

Jag vet att jag är tidigt ute, men "Först till kvarn, får först mala".
Jag hoppas på det bästa och vill redan nu förvarna om att listan kanske kommer att kompletteras.

Best regards,
T

tisdag 12 oktober 2010

Alla känner apan,

men apan känner ingen.
Som bloggare bjuder man på en del av sitt liv. Glädje och sorg. Trötthet och energi. Shoppingfrustration och recept. Och ibland lite annat mellan varven.
Själv tycker jag det är högst roande att läsa andras bloggar. Varför? Jo, jag antar att det är nyfikenheten att få kika in i andras liv och tillvaro som lockar mig på olika plan. Eller också för att få inspiration och tips.

Men lika nyfiken som jag är på andras liv, så är jag nyfiken på vem som hälsar på mig på min blogg. Vissa dagligen, andra sporadiskt.
Så skriv gärna en hälsning eller två nån gång. Så stillar du min nyfikenhet.
Ingen skulle bli gladare än jag :-)

Boomerang

Jag är tillbaka till rutinerna och självständigheten. Bacillerna har lugnat ner sig och en efterlängtad vardag har kommit tillbaka. Slungades hastigt in i feberdimman, men kom tack och lov ganska snabbt därifrån - likt en boomerang.

Kände mig faktiskt så bra (oväntat), att jag och E gick iväg till rytmiken idag.
Åhhh, hon gillar det, den lilla! Åtminstone alla sångerna där man får klappa på huvudet, händerna osv. När barnen skakar loss med sina instrument krypar hon upp i mitt knä och väntar tills "oväsendet" är över, kanske tycker hon det blir för högt? Många andra barn jublar och springer runt och "snor" maraccas av varandra, men inte E. Däremot var hon väldigt villig att gå till "fröken" och lämna tillbaka dom i korgen när det var dags för inlämning. Jojo...
Fikan efteråt, är förstås oxå kul. Mat är alltid gott, iallafall i hennes lilla kropp. Hon sitter länge. Tuggar lite, kollar på kompisarna, tuggar lite till.. Hon är alltid sist. Jag vet inte om hon äter mest eller om det är för att hon måste kika runt mellan varven. Sist är vi i vilket fall. Men vad gör det? Vi har ingen brådska.

måndag 11 oktober 2010

In i dimman och ut igen

Det var kalasdags för I på bortaplan igår. Fantastiskt vilken skörd av inbjudningskort som ramlar in nu - sex barnkalas (inkl två egna) på en månad. När vi skulle ta oss över slätten åkte vi rakt in i dimman, nästan lite spoky. Den kom från ingenstans och någon kilometer senare var den puts väck.

Jag tyckte att veckans tidigare svaghet i kroppen kändes som bortblåst och efter kalaset tog jag med lillasyster på en lång härlig promenad i det härliga höstvädret. Kanske dumt gjort, vad vet jag? För till kvällen kändes det allt annat än bra. Slut i kroppen, ont i kroppen och väldigt svag - kanske tom något varm? Utbrottet, here it came! In i dimman igen. Kände mig influensig och la mig på soffan och mannen bjöd på glass med chokladsås! Mmmmm, så gott i vanliga fall - åt den halvvägs men sen var det bra. Vet inte hur många gånger detta hänt tidigare i mitt liv, om nånsin?
Gick och la mig för att sova. Kunde inte och en timma senare var det ett faktum - 37,8. Vissa kallar det feber andra inte, för mig kändes det som feber eftersom jag sällan är i närheten av sådana temperaturer annars.

Var feberfri imorse men fortfarande skruttig och klen. J var snäll och stannade hemma från jobbet och tog hand om de små, så att jag kunde vila i fred. För när får annars en föräldraledig sjuk mamma göra det annars? Man kämpar på in i det sista för att inte ställa till besvär, men idag gick det liksom inte.
Jag ogillar verkligen att vara sjuk, men tror att det finns en tanke med att vi ska vara det ibland (bortsett från magsjuka). Vi stressar runt och kör på i alldeles för högt tempo utan att stanna upp och känna efter. När man blir "klubbad" så är det inget att välja på utan att ta hand om sig och tillfriskna så gott det går - vila, vila, och vila. Många gånger kämpar vi på för mycket, drar med bacillerna till såväl dagis och jobb och hjälper till att sprida runt epidemier - enbart till allas förtret och irritation, för ingen annan vill ju ha skiten.

Kidsen då? Ja dom har det inte gott nån nöd på. Världens bästa pappa tog dom på den planerade fotograferingen (som jag skulle gjort) och drog därefter vidare till stranden och picknickade och byggde sandslott i årets härligaste höstväder. Hade mer än gärna följt med, men det var inte min dag idag. Å andra sidan fick jag titta på tv, sova en stund och äta glass med chokladsås - och idag smakade den riktigt bra igen. Måtte det vara ett tecken på att vinden har vänt och att dimman är på väg att försvinna helt.

söndag 10 oktober 2010

Loveyummi

Även kallad kärleksmums, mockarutor, chokladrutor mm. Kärt barn har många namn.

Kärleksmums

Smet:
2 ägg
3 dl socker
1½ dl mjölk
4½ dl mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 msk kakao
150g smält smör eller margarin

Vispa ihop ägg och socker.
Blanda ihop alla torra ingredienser och häll sedan ner detta växelvis med mjölken. Avsluta med det smälta smöret/margarinet.

Häll ut smeten i en långpanna och låt stå i ugnen ca 5 min, 250 grader.

Glasyr:
200g florsocker
4 msk smält smör el. margarin
4 msk kaffe
1 msk kakao
2 tsk vaniljsocker

Blanda ihop och häll sedan över den något svalnade kakan.
Strö över kokos eller strössel och skär sedan i lagom stora bitar.

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

lördag 9 oktober 2010

Ängel


"Bortom allt jag drömt
finns Du nånstans gömd
Aldrig blir Du glömd"

Afternone in the Bookwood

Underbart oktoberväder - precis som utlovat, fick oss att åka till Bokskogen - precis som planerat. I blev överlycklig så fort vi berättade om våra planer och E njöt väl på plats, lyckligt över att få springa efter alla hundar som flanerade där.

Vi som är ganska rudis på just den delen av Bookwood, hittade ett superbra ställe att lägga ut filten på och äta medhavda kanelbullar och kärleksmums (gårdagens bak). Mmmm...de gör skäl för namnet - mums!
Precis brevid fanns en stor lång hinderbana som I bekantade sig väldigt väl med. Knappast ensam. Och eftersom vi nästan var i djungeln, så var det djungelns lag som gällde. Vår lilla fritidskonstapel opponerade sig tidvis, när de stora grabbarna trängde sig före (med all rätt) men summa av kardemumma så hade han väldigt kul och ville inte åka hem.

Jag tog tillfället i akt och gå omkring och dra på kameran. Tillfällena att bekanta mig med nya objektivet har hittlls blivit få och jag känner att vi fortfarande är på dejtingstadiet. Vi känner varandra för dåligt för att vara ett smashing couple, men vi jobbar vidare på relationen i hopp om att den ska bli bra. Jag har lust att säga till det "Det är inte dig det är fel på, det är mig". Känns som att jag tappat mitt fotosinne - hittar inget spännande att fotografera (förutom mina barn), inga roliga vinklar osv. Det känns bara stelt och uttryckslöst... Inte bra. DET och självkritiken är ens största fiende. Det sägs att ens fiender ska man hålla nära, men i det här fallet ska jag försöka sjasa bort självkritiken och kreativitetsspärrarna så lång bort som möjligt.

fredag 8 oktober 2010

Spamalot

Hemma efter en mycket trevlig kväll på Nöjesteatern!
Farmor passade barnen och vi njöt av mat, J&S sällskap och SPAMALOT!
Detta var förra årets julklapp till männen-med-likadana-namn, som vi fruar gett bort. Dessutom hade vi sett till att själva få följa med på ett hörn :-)

Jag är inte Monty Pythons största fan, men när S ringde och berättade om rollistan var det omöjligt att säga nej. Det kan liksom inte bli tråkigt med Glans, Wester, Jansson och Malmberg.
Och de levde verkligen upp till mina förväntningar och mer därtill! Det var så himla bra och jag skulle vilja se den igen, igen och igen.

Det bästa av allt - Johan Glans var där! Han är ju så galet underbar på nåt sätt - jag kan inte få nog av honom (kommer definitivt att se fler framträdanden med honom framöver).
Mina funderingar om barnafödsel var absolut befogade och jag förstår ju varför ingen kunnat uppdatera mig om läget här på bloggen. Fast det skötte Johan Wester så bra på slutet då han deklarerade att Johan Glans blivit pappa! Lovely! (undrar om han hann vara med på förlossningen eller om det faktiskt hände under musicalen? Man får ju ändå hoppas på det första)
Undrar om hans sambo någonsin har tråkigt? Kan man ha det när man bor med Sveriges roligaste man? Nä jag tror inte det :-)

Spamalot har ju fått superbra recensioner och det med all rätt. Dom är helt enkelt inte värda nåt annat.

torsdag 7 oktober 2010

Rugguggla

Natten som gick var mindre kul.
Hostan from hell, var så elak att den väckte stackars E efter en timmes sömn. Hon hade säkert jätteont, för hon var så ledsen. Tyckte synd om henne, så därför fick hon följa med mig ner en stund för att avrunda min kväll på nedanvåningen med pluggandet och kvällshygienen.
Big mistake, visade det sig.... När vi gick upp igen för att lägga oss i vår säng, så blev hon vrålarg - grät och sparkades. Började fundera på om det var öronen som spökade igen och efter någon timme gav jag henne Ipren, just in case. Klockan ett i natt somnade vår lilla madame på min axel och själv försökte jag sova så gott jag kunde, vilket var hyfsat tills klockan (ovälkommet) ringde kvart i sju....

Vet inte om det var den dåliga natten (den gjorde säkert sitt till) eller om det är meningen att bacillerna tänkt snabbföröka sig nu, men jag har känt mig ruggig hela dagen. Huvudvärk och lite frusen...
Passade på att vila en stund när E la sig för att sova middag halv tolv. Döm av min förvåning, när jag vaknade kvart över ett?! Ajsing bajsing. I skulle hämtas på dagis klockan två, så vi fick hoppa över lunchen så länge och ta den efter hämtningen (tur att det finns bananer) Men efter det kändes ju hela dagen upp och ner på nåt sätt.

Ikväll blir det inget pluggande (nu när jag faktiskt kommit igång) utan bara soffläge med några bitar choklad och "Ullared" på Kanal5-play.

Vila och mer kuckelimuckmedicn - hoppas att det går hem.

onsdag 6 oktober 2010

Vilken pum(p)a

Jag är ingen större fan av Hello Kitty, men det här, det gillar jag!
Tycker den är helt fantastiskt gjord och jag kan se hur glada de båda systrarna är över föräldrarnas (antar jag) hantverk.
Nu är ribban lagd här i kvarteret, högt upp dessutom.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Skulle vilja ha...

... den här fina jackan.
Tror att jag ska skriva det på önskelistan och skicka till tomten. I gör ju så och det brukar fungera bra!

Bilden är lånad av http://oddmolly.com

Kuckelimuck

Tjejerna här hemma är lite klena och krassliga, inte riktigt sjuka men klena.
Näsan rinner på lilltjejen och vi hostar båda två. Nån bacill verkar visst ha slagit sig till ro i kroppen och jag hoppas verkligen att den bara är på tillfälligt besök.
Efter att ha lämnat I på dagis blev det en promenad, en tung sådan. Kände mig allt annat än ballerinalätt, mer trött och småvarm.

Nu försöker vi kurera oss med kuckelimuckmedicin - E äter sina kex och jag äter mitt överblivna fredagsgodis. Inte utan att E tittar misstänksamt på det jag stoppar i mig och opponerar sig högt och tydligt. Men det blir inget med det, jag tycker fortfarande att hon är för liten och de här karamellerna vill jag suga på själv!

måndag 4 oktober 2010

Bulle i ugnen

Inte för att vi lidit någon som helst brist på vad det gäller godsaker och onyttigheter den senaste veckan - snarare tvärtom. Det är tom med så att jag är trött på det och inte ens ätit upp fredagsgodiset (japp, hör och häpna!)

Men idag är ju Kanelbullens dag och då hör det till att ha en bulle i ugnen eller två. I mitt fall blev det fyrtio sammanlagt och det ska väl räcka ett tag. Jag vet ju att det brukar vara strykande åtgång på kanelisar i detta hushåll av såväl stora som små. Framförallt de små faktiskt (eller försöker jag bara skylla ifrån mig nu?).

Har ni tänkt på hur många uttryck som förknippas med kanelbullar? Ja förutom att ha en bulle i ugnen?
Jo man kan vara på kanelen, bjuda nån på "bullfika" (tänker på Solsidan), ha många bullar i luften (ha ha), ligga på jäsning osv..

Själv ska jag snart åka iväg på yogaklass och ligga på yogamattan. Varken jäsa eller med bulle i ugnen. Och förhoppningsvis kommer jag hem och har lämnat kvar min dåliga humor på gymmet :-)


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Egoist?

Jo, i det här fallet är jag galet mycket egoist.
På fredag ska vi se Spamalot på Nöjesteatern och även om jag gillar Hipp-hipp-grabbarna, så är det ändå Johan Glans som är den stora stjärnan (enligt mig) i denna musikal.
Nu visar det ju sig att hans sambo är jättegravid och skulle "fått" sitt andra barn förra fredagen. Ouups! Finns en överhängande risk att det inte blir nån Johan Glans på fredag, eller?
Nu hoppas jag (och säkert fru Glans också - jag vet hur det är att gå över tiden) på att den där lill* krabaten vill komma ut snarast möjligt. Och att allt går bra förstås.

Så om nån får nys om hur det gått, please let me know :-)

Bild lånad av http://spamalot.se/

söndag 3 oktober 2010

Bortglömda

Det är väl tur att man får gäster och besök ibland, så att det blir riktigt städat här hemma. Jag har kommit på att jag mår så himla bra när det väl är ordning här. Det är så avslappnande och befriande att inte behöva plocka jämt - för det är väl det man gör mest när man är mammaledig, tyvärr.
Jag älskar känslan av att kunna lägga barnen i tid och sen komma ner till bottenvåningen och bara kunna sätta mig i soffan eller göra vad jag vill (händer inte så ofta). Slippa plocka undan och bara vara - det är så avstressande för mig.

Sen är kalas även bra så att alla E´s finkläninngar kommer till användning. "Hittade" två i en påse med prislappar på igår. Jättefina, men som jag glömt bort att jag hade eller att HON hade. Nu har jag lovat att inte köpa flera klänningar till henne detta året och jag hoppas kunna hålla det lika bra som mitt nyårslöfte om bloggandet (vilket har gått bra, över förväntan faktiskt).

Veckans sista kalas är avklarat. Denna gång kom fyra av Isaks kompisar från nya dagiset hit. Dom var så himla duktiga och snälla, kanske för att de inte känner varandra såväl ännu? I har ju bara gått där en och en halv månad och är kanske inte lika varm i kläderna som med tjejkompisarna från det gamla dagiset. Men det verkade vara en mysig grupp barn som var här idag och han fick en massa bra presenter även idag. Och då menar jag verkligen bra presenter - spel, pysselböcker, pennor och djungelbil med djur. Ibland blir det kanske lite mer åt "krimskramshållet" när man ska på kalas och inte känner födelsedagsbarnet så bra. Men han har som sagt bara fått superbra presenter av allihop - toppen!

lördag 2 oktober 2010

Kusin Vitamin

Firandet fortsätter och idag har det varit vuxenkalas, iallafall kallar vi det så av nån anledning. Men när vi satt samlade vid matbordet kom jag på att det är ju inte riktigt hela sanningen. För runt mig satt fem vuxna och fyra barn - nästan fifty-fifty. Kanske släktkalas hade passat bättre? Well well...

I fick en massa fina presenter - eltandborste, bygglåda, pysselbok, cykel och mer lego :-) Sen barnkalaset i söndags har J och I haft fullt upp med att bygga och bygga. Om sanningen ska fram så tror jag att grabbarna tycker att det är lika roligt båda två. Fast ikväll tror jag ändå att det var Kusin Vitamins besök som var roligast.
Det är så roligt att se dom två fyraåringarna tillsammans. Det är 70 mil emellan dom och därför ses de inte så ofta, några gånger per år. Men så fort de möts så är leken igång och så håller det på tills det är dags för någon att åka hem. Det har verkligen varit så sen de var små! Man får hoppas att det håller i sig länge, för tänk vad roligt de kan ha ihop när de blir äldre och kan åka själva till varandra. I kan åka upp till henne i Stockholm och hitta på en massa kul och kusin Vitamin kommer ju kunna ha härliga sommarvistelser hos hos nere på Guldkusten.

Jag tror alla hade trevligt på kalaset ikväll, såväl de stora som små.
Nu är det dags att krypa till sängs. Imorgon är det dags för nästa barnkalas och det gäller att ladda batterierna.

fredag 1 oktober 2010

Skrivkramp

Inte nog med att blogspot strulat i veckan, det verkar dessutom som att jag drabbats av skrivkramp. Har ingen aning om hur länge kreativiteten tänkt hålla sig borta, men man får väl hoppas och tro att den kommer tillbaka igen - snart.

Igår firade iallafall jag och Johan anniversery, tio år närmare bestämt. Tio år sen vi träffades på Harrys i Malmö. En organiserad blinddate dessutom! Jag kommer fortfarande ihåg hur han var klädd - svart skjorta, svarta byxor som satt perfekt (så ytlig är jag) och en grön mockajacka (tyvärr drog den ner lite på av pluspoängen av byxorna). Skämt åsido, så hade jag kanske inte räknat med att jag skulle träffa mannen i mitt liv. Min kompis M tyckte att jag skulle träffa en kille som han kände. Var lite skeptisk till en början eftersom jag känner väldigt många av hans kompisar. Dessa killar är hur trevliga som helst och vi har haft mycket kul ihop framförallt under högskoletiden, men kanske inte riktigt my type of guys. Well, well, den här killen var ju inte riktigt som dom andra kompisarna jag träffat och vi hade faktiskt rackarns trevligt. Som det kan bli!

Alla som följt bloggen vet ju hur det ligger till nu. Gifta, två barn, radhus. Dock ingen Volvo eller vovve, men det funkar bra med Audi och dammråttor istället.

Vilken tur att jag hängde med på blinddaten!