tisdag 30 juli 2013

Inbäddad i chèvre


Det är förnyelsens dag.
Dagen då vi släpar runt på möbler - ändrar om - och 
försöker blåsa nytt liv på nedanvåningen.
Dagen då jag överraskar han jag är gift med, 
med nya grilltillbehör eftersom han tycker att vi hamnat i
pommes-fille-och-bea-träsket.
Så jag slår till på kronärtskockor och 
en pajform fylld med rödbetor och chèvre.

Det välkomnas. Av mig och lillsnäckan.
Och pga av det svala intresset för nymodigheter,
glufsar jag i mig hans del oxå.
Så nu halvligger jag här i soffan. Däst.
Med en mage, helt inbäddad i chèvre och rödbetor.
Men jisses, så gott det är....

Ugnsgratinerade rödbetor med chèvre 
1 kg rödbetor 
3-4 hg chèvre
honung
olja
flingsalt

Koka rödbetorna ca 20-30 min.
Dom är klara när man sticker i en gaffel i dom 
och dom glider av själva.
Skiva rödbetorna tunt och lägg dom i en form.
Smula sönder chèvren och lägg ovanpå.
Ringla olja och honung över.
Och avsluta med flingsalt efter smak.

Sen in ugnen 5-10 minuter, 225 graders värme.









Undantagstillståndet

(bloggerska, syster och mamma)
 
Vi är hemma nu.
Efter sköna dagar i nollåttornas land.
Och jag befinner mig i undantagstillståndet, som Li Palm kallar det.
Tillståndet då man bara är sig själv.
Inte mamma. Inte förskollärare. Inte städerska. Inte Ica-shoppare.
Man bara är. Sig själv. Med sig själv.
Sådana undantagstillstånd som oftast uppstår när hela familjen gått och lagt sig,
om man själv får skrota runt, fast man egentligen borde sova.
Göra vad som helst. Eller inget vettigt alls.
 
Som nu. När jag har undantagstillstånd.
När jag är helt för mig själv och inte kan låta bli att snabbt kolla igenom
bröllopsbilderna från i lördags. Fast jag borde sova nu. 
Istället för att vara trött som ett as imorgon.
Men det där undantagstillståndet. Det är värt det.


söndag 28 juli 2013

On the road


Semesterfirandet rullar på.
Vi byter bröllopsparet och "vårt sommarställe" 
mot mitt favoritställe alla kategorier.
Där vi ska mumsa somrig fika i Äppelfabrikens bersåer 
och sen fara vidare till gamla goda vänner.
Det blir förbaskat bra det med.
Även om lillsnäckan absolut inte vill lämna kusinerna.....

Roll on.....

fredag 26 juli 2013

Vem har tid å blogga?

Men vem har tid att blogga när man sitter i bilen många långa mil?
Och får höra "när är vi framme?", femhundratrettioåtta gånger?
Eller njuter av att livet på landet? Och tillbringar dagar hos syster med familj?
Sommar-idyll-livet-de-lux!
Och man egentligen har massor man vill dela med sig av men inte riktigt hinner?
Och när man snart ska gå på bröllop. Fila klart på fotoideer. Och skriva talet färdigt...
Jo just det - skriva talet färdigt.....


Bild lånad av Jenny Packmans

tisdag 23 juli 2013

När man bjuder på världens längsta parentes


Jag lämnar han-jag-är-gift-med och lillsnäckan hemma.
(Lillsnäckan som är på go bedring och lyckats få en ny kofta,
trots att jag lovat mig själv, dyrt och heligt, 
att inte köpa en endaste liten sytråd ens, på Pomprean.
Men hur lätt är det att stå emot när ens halvtokiga shoppingvännina ringer upp 
och frågar om jag ska ha nåt?
När jag dessutom är så pass kär i den lilla sländkoftan,
att jag önskar att den fanns i vuxenstorlekar?)

Så drar vi till playan.
Jag och Big Bro.
Äter äggmackor med Philadelphiaost, i brist på Bregott.
Chillar med iste.
Och så badar jag. 
Alltså inte doppar mig, utan B-A-D-A-R!
För första gången.
Skvätter vatten på fyra ungar som hänger mig i hasorna.
Och känner att så här ska det ju vara!
Även om det bara är 17.8 grader i vattnet.
Det är sommar på riktigt och jag vill bara ha mer och mer.



måndag 22 juli 2013

Det rullar på


Semesterdagarna rullar på.
En av sommarens varmaste dagar varvas med att kurera lillsnäckan,
noppa håriga ben med pincett och skörda årets första polkabetor.
We made them!
Dom trivs som maskarna i pallkragen.
Oh yes, they do!


lördag 20 juli 2013

Det bor en liiiten liten Ove därinne

Man kan väl säga som så -
att känsliga läsare kan sappa bort det här inlägget på en gång.
Det förekommer nämligen svordomar och en och annan bitterhet i detta inlägg.
Bara så att ni vet!

För er andra som inte är så lättskrämda kan jag berätta en hemlighet.
.........................
Det bor en liiiten, liten Ove i mig.
Jo, en sån där liten bitter figur som poppar upp ibland.
En sån som vägrar släppa förbi nån jag-har-en-jäkligt-dyr-bil-så-jag-gör-som-vill-snobb
när hen försöker köra mot enkelriktat på ICAs parkeringsinfart.
Eller en sån som snällt kör in på de markerade mötesplatserna på den smala och trafikerade
vägen utanför, för att vänta in mötande trafik som inte ens kan vinka lite TACKSAMT med handen när de kör förbi!? För att väcka lille Ove och muttra högt och väsande "tacka då för faaaaan!!!"
För att inte tala om hur man kan bli när man för femtioelfte gången försöker installera instagram?
Att ska vara så förbannat svårt? Att man måste ha hjälp av en IT-tekniker för att klara av det?
Hur dyrt blir inte det, om man nu inte råkar vara gift med en?
Och att man dessutom måste ha ett konto för att döva sin nyfikenhet över vad sina nära och kära lägger upp? För att lägga upp bilder där och medverka till min egen bloggs död,
det tänks det min själv inte göras...... (eller bara lite, kanske?)

Kan ni tänka er att det finns sådana bittra människor?
Sådana som har små, små Ovar i sig?
 
(En man som heter Ove - sommarens i särklass mest fnitterframkallande bok)
 

fredag 19 juli 2013

And the picknicklife is going on....

 
Jo men vi fortsätter att dra runt på kylväskan och picknickar vidare.
Parkerar oss på stranden för att äta kvällsmat med vänner.
Äter halvfabrikat blandat med hemmalagat, som får en lätt touch av små sandkorn.
Och bjuder gommen på en krispig och knastrig känsla.
 
Vi dricker vin ur barnens älskade plastglas.
Och kollar in när våra tokiga ungar halvdoppar sig i tiogradigt vatten. Brrrr!
Alltså, semestervädret hittills - det har jag inga synpunkter på.
Men den här badtempen - den måste vindarna ta och göra nåt åt....


torsdag 18 juli 2013

Man kan inte annat än att älska semesterlunken


Det är ett gott tecken.
Det där med att inte veta vilken veckodag det är.
När det inte spelar så stor roll om det är tisdag eller lördag.
Det är lika gott vilket som.

Det är bara njuta av läget.
Av att vara här och nu.
Att inte behöva längta efter framtiden, utan bara klamra sig fast i nuet.

Att få sitta hemma hos vänner och sippa vin.
Insupa den stilla sommarkvällen medans
barnen badar i poolen tills de ser ut som plommon.
Eller skrynkliga små minipanschisar.
Och cykla hem i sommarkvällen i bara shorts och tröja.
Utan att frysa. 
Och önska att det alltid vore sommar.

För man kan verkligen inte annat än att älska semesterlunken.

tisdag 16 juli 2013

På lenaste Östern

 
Österlen? Eller Bjäre? Eller Österlen? Eller Bjäre?
Eller kanske Österlen iallafall...
Vi velar. Fram och tillbaka.
Avskräckta av Kiviks marknad och dess bilköer.
 
Så vi velar lite till.
Österlen? Eller Bjäre? Eller Österlen iallafall?
Men så gejmar vi. Lever lite farligt.
Och bestämmer oss för lenaste Östern. Till slut.
 
 
Vi hälsar på hos Mandelmanns,
Som blir mitt nya favoritställe.
Och som dessutom får sexåringen att bli så förtjust,
att han erkänner att det är roligare att vara där än att sitta vid datorn!?
 
 
Vi äter medhavd picknick längst upp på toppen den backigaste av backar.
Jublar till synen av tomater som är pumpa- eller paprikaformade. 
Och när jag förbannat mig en bra stund över att jag lämnat close-up-filtret hemma
och min orangea tånagel blivit pickad på av en närgången höna, går turen hemåt igen.
 

 
 
För att pilla på vackra saker hos Apotekarens.
 Och finally- äta godaste mackan på länge, hos OlofViktors.
Sån som är beroendeframkallande
och sån som kommer ge mig krämig-getoströre-abstinens.
 
 
Jag måste verkligen åka hit igen.
Och skaffa mig fler abstinenser.
Och sno åt mig en plats på verandan,
som jag upptäckte först när vi skulle hem.
 


måndag 15 juli 2013

Lugnet.Tystnaden. Och jag.


Jag blir väckt under vargtimmen och sen vägrar min kropp somna om.
Så jag tassar neråt trappan. Tyst på tå.
Utfodrar min skrikhungriga mage för att få ro.
 
 
Men inget hjälper. 
Så klockan fem drar jag på mig löparkläder för att möta en ny sommarmorgon.
Gåendes.
För att slippa trilskas med det onda knät.
Och få vara alldeles själv en stund.
Se solen höja sig högre och högre över horisonten.
Och bara få njuta av lugnet och tystnaden.
Alldeles för mig själv.





söndag 14 juli 2013

I bröllopstankar



Svala, blåsiga dagar som dessa försöker jag få hemmet insläppbart för vänner.
Tvättar sju maskiner tvätt och har ändå en hel korg med smutsiga kläder kvar.
Låter mannen gå bananas på köksmöblemanget,
som han trashar likt en gammal hårdrockare trashar hotellrum.
Men skötsamt nog kör till tippen.

Och så börjar uppladdningen för bröllopet på riktigt.
Klänningsshopping, fotoresearch och smörjning av talförmågan.
Men det ska nog gå bra det här.

Amen....



lördag 13 juli 2013

Att hoppas på några fler


 
Nog hoppas jag på att få skriva fler sådana här inlägg.
Sådana som handlar om varma dagar på stranden,
kylväskor proppfulla med köttbullsmackor och fika.
Hur barnen bygger sandslott och hur vi går till glasskjollen
och byter bort femtiofem enkronor mot tre glassar.
 
Sådana hoppas jag få dela med mig fler av.


Ensamvarg i jordgubbslandet

Man kanske inte kan tro det, om en snackemacke som mig.
Men nånstans därinne, bor det en liten ensamvarg.
En sån som behöver få skrota runt själv ibland.
Som behöver tyst och lugn.
Och bara njuta av ensamheten.
 
 
Så det är det jag gör när jag flyr iväg för att plocka jordgubbar, till dagens syltning.
Och för att plocka vackra gå-bort-blomster att ha till kvällen.
Njuter av lugnet.
Av att ingen pratar med mig.
Av att ingen känner igen mig.
Av att det nästan bara jag där ute i stycket.
Jag och några säsongsarbetande polacker.
En fågelskrämma. Och några tanter i sina bästa år.

 
Tyst och lugnt.
Här och nu.
Inhale. Exhale.
Som balsam för själen....

 

onsdag 10 juli 2013

Hos greven och grevinnan


Vi är hemma nu.
Efter att ha bott i greven och grevinnans residens några dagar.
Och fallit handlöst för den halländska kustremsan.
Den som skiljer sig så från Guldkusten.
Med grovkornig sand och milslånga stränder.
Och en spridande känsla av att vara utomlands.
Nånstans på engelska vischan.

 

Grevparet var naturligtvis inte hemma.
Men dess nära släktingar dock - våra vänner,
som skämt bort oss med god mat och härliga skratt.
Och en sån förbaskat bra fortsättning på semestern.

 

För att inte tala om återseendet med min gamla vapendragare, från högskoletiden.
Som jag inte träffat inte träffat på två år.
Men har den finaste vänskapen med och bara fortsätter där vi slutade.
Som om vi fortfarande var korridorskompisar och träffats dagen innan.

Jag är lycklig lottad! Jag vet.
Men alla dessa fina människor i mitt liv.

måndag 8 juli 2013

På sommaren tar dom aldrig slut

 
Överallt finns dom där.
Motiven.
Lockar och pockar på min uppmärksamhet.
Jag vill ha kameran med mig överallt.
Och alltid vara redo.
 
För på sommaren finns dom i oändlighet.
På sommaren tar dom aldrig slut.
Bilderna och motiven.


söndag 7 juli 2013

Kanske att det är årets skönaste känsla

 
Jag struttar omkring barfota i den lilla trädgård vi har.
Stöttar upp tomater, stångbönor och sockerärtor.
Låter de sista växterna från uterummet, få flytta ut.
 
 
Släcker efterlängtat, mina gröna vänners törst.
Fixar och donar. Gör sånt som jag länge tänkt göra.
Känner huden som orutinerat blivit lätt kräftfärgad av solen.
Huden som kommer behandlas varsamt imorgon med hög faktor.
Som kompensation för dagens glömska och lättja.
 
 
Men nu håller vi söndagskväll och konstaterar att imorgon är det måndag.
En semestermåndag. En vardag utan att klockan ringer.
En vardag som känns som lördag-hela-veckan.
Kanske att det är årets skönaste känsla.
 

När man får den bästa semesterstarten

Vilken start på vi fick på årets första semesterdag!
En sån där hallelujadag!
Först på stora stycket, där jordgubbarna
var större än golfbollar och bara hängde i klasar.
Sååå redo att ösas ner i våra små boxar, för att rensas först efter midnatt.
 
 
Så blir det ibland.
För det gäller att prioritera även om man har semester.
För då går kuligheter före måsten.
Då hänger man hellre på playan med familjen och låtsas att man är utlandsemester.
Och det är inte svårt alls, när man försöker trycka i sig världens största Cowgirl Sallad.
Med bästa havsutsikten och trevligt sällskap bredvid.
 
 
Och där sitter vi sen i solens sken och sockerspeedar barnen med mjukglass.
Och bara har det så himla najs.
Tills personalen börjar hinta om att de snart stänger stället och vill gå hem.
 
 
 
 
Och jag tänker att vi kunde inte fått en bättre start på semestern än så här.
Det kunde vi inte.



fredag 5 juli 2013

Det är dags nu

 
Jo det är dags nu.
Att läsa böcker och pilla navelludd.
Att lyssna på sommarpratarna under ordinarie sändningstid och att fotografera mera.
 
Att gå upp tidigt en morgon för att njuta i stillhet av en ny dags början.
Att träffa vänner och bädda ner sig på en handduk i sanden.
Att ta hand lite extra om varandra och att ta dagen som den kommer
 
Det är dags nu.
Att sänka axlarna och insupa semesterledigheten.....

torsdag 4 juli 2013

Frukt är inte godis

Alltså jag är inte den som köper tidningar så fort löpsedlarna pryds av
Gå-ner-5-kilo-på-två-veckor-eller-liknande-rubriker.
Eller sätter mig in i GI, LCHF, A-Ö, eller vad dom nu kan tänkas heta.
 
Men det här kan jag liksom inte låta bli att läsa.
Kanske för reaktionerna blivit så starka.
Eller kanske mest för att grabben i frågan (numera pappan) känns väldigt bekant.
Från den tiden vi hängde på Kåren mest hela tiden.
Hade ett bekymmerslöst liv, bortsett från tentorna.
Men förövrig bara hade så förbaskat kul!
 
 
Jag tillhör ju skaran som avundas dom som låter bli det där vita giftet.
Jag är alldeles för förtjust i bakning, efterrätter och choklad för att avgifta mig själv helt.
Men kanske är det inte det som är själva grejen. För folk får liksom göra som dom själva vill.
Bestämma över sina egna kroppar.
 
Men när jag läser detta inspireras jag. Och tänker om.
Dom tilltänkta våfflorna med glass till mellis - för att fira att tre veckors simskola är passé - förvandlas till fruktsallad med yoghurt.
Och barnen slafsar gladeligen i sig skål efter skål.
Helt ovetandes om min impulsiva u-sväng i mina tankebanor.
Och jag tänker att frukt är inte godis, men det blev uppskattat ändå.
 
Amen...


onsdag 3 juli 2013

Är det, det här som kallas kärlek?

 
Kärlek är när man får komma hem
till sin jämnåriga killkompis på fika och lek.
När blyghet förvandlas till trygghet och bus.
 
Kärlek är när vi står vid grinden och han ropar hennes namn.
När han springer fram till henne och ger henne en knyckt blomma från föräldrarnas urna.
Och tittar in hennes ögon. Så djupt att mitt mammahjärta svämmar över.
 
För nog måste det väl vara kärlek, det?


tisdag 2 juli 2013

Att vara en vinnare

 
Tänk att man sitter där tillsammans med en bloggtrio. Utomhus.
Och äter sushi, som är så beroendeframkallande.
Och pratar om barnuppfostran, ångesten av konsumtionsamhället
och om hur vi träffade männen i våra liv. Och lite annat smått och pratgott.
Ända fram tills stängningsdags.
Och bara har det sådär gott i största allmänhet.
 
Tänk att, när man sen kommer hem får man veta att man har gått och vunnit!
Fått flest röster i fototävlingen och kammat hem hela tjottaballongen!
He.Rre.Ji.Sses! Vilken överraskning! Och lycka!
Tusen tusen tack till alla som röstat!
 
Sådana tisdagar vill man verkligen inte vara utan.
Fast att man knappt fått sova natten innan pga mardrömmar och växtvärk.
Och hitan och ditan. Och ditan och hitan.
 
Sådana tisdagar - fy rackarns vad man blir glad av sådana.