lördag 30 november 2013

Frid i adventstid

(Bild lånad av Trendser )
 
Jag tar en fridsam paus. Mitt i adventsstöket.
Åker iväg på retreat och en dag i tystnad.
Fantastiskt välbehövligt.
 
Och jag får stilla min nyfikenhet om retreatupplevelser,
äta lunch i slowmotion utan att behöva säga till någon att sitta ordentligt på stolen
eller ens behöva vara trevlig. 
Och så får jag tid att känna och tänka efter.
Släppa fram tankar som jag inte haft tid att tänka på länge.
Dra åt handbromsen och sakta in från hundratjugo till fyrtio.
 
Det blir en förvandling från gepard till sköldpadda.
Och jag kan gilla det, sköldpaddelivet.
Trots att jag inte hinner göra färdigt min kalendergran till barnen.
Men paketen är inslagna och brädor det får jag väl köpa i ottan. Imorgon...


fredag 29 november 2013

Sånt jag måste smaka på

 
 
Ledig fredag idag.
Ord jag måste smaka på.
Le.dig.fr.ed.ag...
 
Jo, men om ledig fredag är att veckohandla, hämta julstjärnor på jobbet,
städa huset, sno lite av den lenaste sanden på stranden,
lyssna på Sean Banans Gott nytt jul tjugoelva gånger, baka morotskaka,
hämta barn på skolan, tillverka julgransprototyp av papper till
pysselsugna förskolebarn, dammsuga och tvätta -
DÅ har jag varit ledig!
Annars?
Annars, kanske vi kan kalla det att jobba hemifrån?
 
Sen är det klart att vi smakat på annat också.
Som besök av vänner, lussebullar och dom där nybakta jag nämnde innan.
Och dragit på oss lite julstämning på kuppen.
 
Jodåsåatt...
 


onsdag 27 november 2013

Tagning nummer två

Okej, jag börjar inse att det snart är juletid på riktigt.
Och drabbas nästan av pre-advent-stress när jag går omkring på kvartersgatorna om kvällen.
Dom gatorna, där husägarna hunnit långt före mig med både stakar, stjärnor och kransar.
Och allt annat pynt.
Själv har jag tamejtusan inte ens koll på vad som finns 
i jullådorna där uppe på vinden....

 
Fast doppat vekar i stearingrytan och förvandlat dom till ljus,
DET har jag gjort! 
Och kört lussbullsbak, tagning två!
Jo, för gårdagens lussekatter blev bannemig inte bra alls.
För så blir det, när man lyckas ta fel mått och hälla i för lite mjölk.
Och ska lösa sådana där obetalda Carl-Bildt-konflikter med syskon som kommit på glid.
Då är det rackarns lätt det där, att glömma bort tiden och låta katterna bli lite väl oätligt bruna.


 
Men nu är jag på banan igen.
Och Shit.My.God! Så goda dom blev!
Jag hade nästan glömt att jag att man bara blir tvungen att äta tre stycken rakt av utan att blinka.
Det är bara så omöjligt att hindra sig själv då!

söndag 24 november 2013

Cakes and pearls - are a girls best friend

 
 
 
 


Lil´sis och jag drar in till stan och pärlar lite igen.
Till ett Clarion. Smokfullt av människor som vill hjälpa till, engagera sig
och visa långfingret åt kräftmonstret.
Det finns många solskenshistorier jag vet,
men fortfarande är det på tok för många som får genomlida helvetet.
Jag vill inte ens tänka på.
Fastän jag vet, att jag en dag kommer att bli drabbad på ett eller annat sätt.

Men vi drar ett litet strå till stacken.
Innan syret tar slut och vi beger oss ut på stan igen.
Till ett Malmö fyllt av tomtar i skyltfönsterna.
Vi handlar på oss lite pyssel, som vi trolla färdigt till advent.
Och får fnissanfall på Burger King, som aldrig tycks ta slut.

Sen rullar det hemåt igen.
Till förorten. Radhuset.
Och till pepparkakscheesecaken som blev över från igår kväll.
Den som smakade sådär då, men som gonat till sig lite under natten.


lördag 23 november 2013

När man måste göra det på en gång på köksgolvet

 
Ibland går det inte och vänta.
Som idag. Då måste jag göra det med detsamma på köksgolvet.
Innan jag ens har plockat in alla nyköpta varor i kylskåpet.
Så jag sätter mig ner på golvet.
Med benen i kors. I tajta jeans och spetsblus.
Andas in och andas ut igen.
Andas in igen och sjunger Ong namo, guru dev namo.
"Jag hälsar den kreativa kraften"....
Gånger tre.
 
 
Nä, om folk hade sett och hört mig, hade de inte trott jag var klok.
Men det är just vad jag är. Klok.
Som fyller lungorna med nytt syre och kraft.
Och tömmer dom sen helt på förbrukad luft och stress.
Sänker farten från hundrafyrtio till tillåtna nittio.
 
Dessutom är det ingen annan hemma. Än jag.
Så ingen behöver skämmas. Eller undra.
 
 
 


fredag 22 november 2013

När sömntåget gått


Det är då jag vaknar till liv.
När sömntåget egentligen gått.
När barnen sover sött och mannen gått och lagt sig.
När tystnaden lägger sig och kreativiteten sträcker ut sin kropp.

Jag konstaterar i mitt stilla sinnen att det bara är en månad kvar till jul.
Och en dryg vecka till advent.
Så jag sitter där i soffan och försöker samla mina tankar kring 
en adventskalender till barnen och en kvartett med ljus till adventsöndagarna.
Låter inspirationen flöda.

Fram till jul vill jag bara pyssla och mysa.
Slänga bort alla måsten och låtsas som ingenting.
Jag ska göra mitt bästa. Det ska jag verkligen göra.



onsdag 20 november 2013

På en onsdag kan det vara så

 
Det där med att blogga måndagar eller tisdagar, det verkar inte vara min grej längre.
Måndagar går i yogans tecken. Bända och andas.
 Och på tisdagar försöker jag anstränga mig för att komma i säng riktigt, riktigt tidigt.
Men det har banne mig inte gått nåt vidare alls.
 
Men på onsdagar!
Då kan det vara så att man råkar köra längs Kustvägen och upptäcker att
stenarna på ett ställe ute i vattnet är ovanligt stora, många och rörliga!
Då kan det hända att man hämtar två grabbar från skolan så att lil´sis får sällskap
med någon i sin egen ålder.Och att mamman i huset sladdar förbi hemmet
för att hämta sin kamera med på tok för litet objektiv.
 
 
Sen blir det åka av! Till sälsafarin några kilometer längre bort.
Vi ser inte mindre än fjorton stycken!
Och killarna vill inte alls åka därifrån. Trots att det bara är fyra, fem grader varmt.
Och rått, blåsigt och jävligt!
Nä, dom gillar det. Big time!
Och jag låter dom hållas. För som nioåringen säger "detta var ju ett riktigt litet äventyr!"
Och det är så jag vill att det ska vara.
Att barn uppskattar det som finns runt om oss.
Att upplevelser och roligheter inte behöver kosta en massa pengar.
 
På onsdagar kan det vara så....


söndag 17 november 2013

Sådana dagar dom välkomnas dom också

 
När man har ätit laxsoppa och druckit vin med några av de bästa vänner man kan ha.
Moffat i sig godsaker och skrattat så att man nästan
trillat av stolen och ner på golvet en lördagkväll,
då måste man nästan börja en söndag med horisontalläge på soffan.
Invirad i filtar och täcke, medans solen lyser in genom fönstret.
 
Det blir en söndag i sakta mak.
Med promenad ute på slätten och sen trädgårdsröj i lilla trädgården.
Undanröjning av alla tecken på den ljuva sommar vi fått njuta av.
Att ladda för vintern på rikitgt, för vem vet när kung Bore knackar på vår dörr?
 
En söndag i sakta mak alltså.
Sådana dagar dom välkomnas dom också....
 


fredag 15 november 2013

När man passerar gränsen

 
Vi färdas genom hela Skåne.
Upp över åsen och ner över gränsen.
Rakt in i det halländska landskapet.
Andra till höger och sen hem till en kär gammal vän.
 
En vän som jag känt i tjugoett år.
Vilket är häftigt lång tid.
Och jag gillar det. Att säga att man har känt någon i tjugo eller trettio år.
Även om man inser att det låter galet länge. Och att man faktiskt börjar bli gammal...
 
Så vi fikar, äter och pratar om viktiga saker.
Om vad som ska tvättas i 60 grader. Och om materialism vs lycka.
Om kompisrelationer och att vara närvarande med sin barn här och nu.
Och om hur det kunde bli så tokigt, att barn i skolan måste ha hörselskydd
i klassrummet för att kunna koncentrera sig.
För det känns fel i mitt hjärta när jag tänker på det där.
Att det är så stimmigt i klassrummet och att det saknas arbetsro.
 
Jomen vi kan bli lätt bli smygpolitiker när vi ses. Det blir vi.
Men det är berikande och givande.
Och jag är glad, över att hon finns där i mitt liv.
 
 

torsdag 14 november 2013

I´m a c.o.c.k


Det är dags för långhelg.
Sådana som jag gillar.
Så vi bakar pepparkaksmuffins efter skolans slut.
På Big Bro' s medhavda polares önskan.
En kille i min smak.

Min egen sjuåring, han gillar jag också förstås.
Han som nöjt tar på sig sitt förkläde. Knyter det.
Och glatt utbrister - "I'm a cock!"

Well, bakning it is...
And weekend.




måndag 11 november 2013

Jag tror att det börjar dra ihop sig

Jag tror det är dags nu.
Att låta julstämningen få en chans att göra sig påmind.
För i år ska jag vara ute i god tid. Det har jag bestämt.
Och förresten sa en annan första-klickare-mamma till mig förra veckan,
att det är okej att lyssna på julmusik från och med första november.
Så jag hakar på. Drar igång kungen av julsånger. Peter Jöback.
 
  
Tänder min lykta från Majas Cottage.
Den vackraste man kan ha.
Full av mjuka älskvärda julord.
Och så kör jag igång redigering av några av alla de tomtebarn jag ska föreviga.
 
Bara 43 dagar kvar.
Jag tror att det börjar dra ihop sig...

söndag 10 november 2013

Äppel, päppel, pirum, parum

 
Jag är sån där som älskar äppelpaj.
En sån, som letar ursäkter för att få baka och äta sån.
Och jag har hittat en idag. En ursäkt.
För nog ska far ha en på sin dag. Det ska han.
En sån där knäckig en, med doft av kanel.
Som vi snart ska bädda in i fluffig vaniljsås.
Och låta den slinka ner för strupen.
 
 
 
Knäckig äppelpaj
 
5-6 äpplen
150g smör
1½ dl vetemjöl
3 dl havregryn
1 dl socker
½ dl sirap
1 tsk bakpulver
kanel efter smak
 
Smält smöret och låt det svalna.
Dela äpplena och lägg dom i en pajform.
Blanda ihop alla torra ingredienser.
Häll i det smälta smöret och sirapen och rör om.
Strö degen över äpplena och ställ pajen längst i ugnen.
175 grader, 30 minuter.


lördag 9 november 2013

Ikväll somnar jag ovaggad


Lördag, med en morgonutsikt full av flickor på tå och klädda i tyll.
Flickor som fullständigt älskar dans och sin halvtimme i salen.
Jag sitter förstås och tittar på. I vanlig ordning.
I klippställning, tills mina pensionärsliknande spiror domnar bort.

Lördag, så även en eftermiddag i skogen.
Den som idag är ruggig och blåsig.
Men som bjuder på mys med Jennica och Nellie.
Tjejer som jag hittat i blogglivet.
Tjejer som har sina fina småtjejer med sig ut i skogen.
Som dricker varm choklad och te inkurade i vindskyddet.
Och snaskar på kakor.

Det blir en sån där lite lugnare lördag på nåt vis.
En sån som jag behöver.
Med frisk luft i lungorna och choklad i magen.
Med soffmys och kramar.

Så ikväll somnar jag ovaggad.
Absolut....


fredag 8 november 2013

Innanför har kaoset gjort sitt intrång

Jag älskar att stå i köket på morgonen och se hur solen sprider sitt ljus in i vårt uterum.
Jag älskar lugnet av de vädrade täckena som hänger där ute.
Av de sista stackars tomaterna som överlevt stormen.
Och av citrusträdet som snart har förvandlat frukter från grönt till orange.
 

 
Man kan inte tro att det finns annat än lugn i vårt hus när man tittar ut där.
Man kan inte tro att jag fullständigt stressat sönder min hjärna de tre senaste dagarna.
Att jag är så stressad så att jag kör förbi biblioteket när jag och barnen bestämt oss för att åka dit.
Eller att jag lånar Wii-spel där och åker hem med ett tomt fodral,
 eftersom jag glömt gå fram till disken och be om skivan.
Eller att jag senare lyckas dra in till stan för att äta med mammorna
och glömmer kontokortet, som gett mig passport till parkeringshuset,  i bilen.
Ni vet när stressen inte längre blivit hälsosam. Eller räknas som positiv.
 
Så inte är det konstigt att jag älskar att titta ut där ute.
På ljuset och lugnet.
 
Jag tror att jag behöver helg.
Jo jag behöver verkligen helg...


måndag 4 november 2013

När fröken Johansson, blev fru Carlsson

 
Det är en halv evighet sen nu.
Då fröken Johansson, blev fru Carlsson.
Och jag som lovat visa några av mina bilder från den dagen.
Deras bröllopsdag, tillika den varmaste sommardagen på hela året.
En dag av kärlek, vackra människor och lycka.
Kryddat med en liten, liiiten  uns av galenskap....
 
Håll till godo!




 

 

 






 


söndag 3 november 2013

När det är slut på det roliga

 
Vi har firat färdigt nu.
Nu har vi moffat i oss clementinpumpor, bananspöken, gräddbullsspöken,
pumpatårta, chokladspindlar, pumpapaj och nutellakletiga cookieskäftar.
 
 
Vi har trickat och triiitat.
Samlat in lite candy och en och annan guldpeng.
Och låtit sockerspeedade kusiner fått härja runt hos mormor.
Ståkkhålm vs Skaune.
 

Ja, dom där kusinungarna alltså.
Dom har bara för roligt när dom ses.
Från start till målgång.
Och mina små älskade ungar tycker det är så ledsamt när de skiljs åt.
Dom saknar dom redan.
Vill ses snart igen.
 
Men nu tar vi farväl av lediga dagar, Halloween och kusinstoj.
Nu kör vi snart måndag, vardag och nya tag!



fredag 1 november 2013

Till dom saknade

 
Vi beger oss till kyrkogården.
Till dom som inte mera finns. Men som är så saknade.
Till dom som vi aldrig släpper taget om, i våra hjärtan.
 
Vi sitter stilla i den mörka kyrkan.
Bara vi tre. Ensamma.
Jag i mitten, med ett barn på varje sida.
Mina långa höns-mamma-armar breder ut sig över dom
och trycker dom tätt intill mig.
Ser på ljusen som vi tänt.
Sniffar lite på lil´sis hår, som av misstag blivit smått bränt.
Och tänker på våra vänner som fortfarande är uppe i sin djupaste sorg.
 
Det sägs att tiden läker alla sår.
Och kanske är det så. Att såren blir mindre och mindre.
Men försvinner gör dom aldrig.
Dom gör bara inte lika ont.
Men dom finns där för alltid.
Som ett ärr i själen.
 
För ni som funnits, kommer aldrig att glömmas bort.
Ni kommer alltid att fattas oss.