onsdag 31 augusti 2011

Från Jura till Krita

Vid midnatt slutar en epok för att ge början åt en ny. Jura blir Krita, sommar blir höst, augusti blir september och störst av allt - föräldraledig mamma förvandlas till yrkesarbetande kvinna.

Har jag gjort allt jag tänkt mig? Eller är det nåt jag kommer ångra?
Nä, jag tror inte det. Jag har låtit E få göra samma aktivteter som I (babysim och småbarnsrytmik), hängt några gånger på Kyrkans öppet hus, fikat massor med mammorna, varit i Ullared (två gånger tom!), låtit I ta med sig kompisar hem, chillat, bakat, tagit en fotokurs, blivit bättre på att ta bilder, läst böcker, hängt mycket på stranden och på lekplatserna, promenerat hundratals mil och framförallt MYST och varit med mina fina barn.

Kanske skulle jag njutit lika mycket av alla mina 801 lediga dagar? Men föräldralediga dagar är precis som alla andra dagar - livet går upp och livet går ner. Såklart har vi varit med om ännu fler saker, glada som sorgsna. Men med facit i hand blev ledigheten som jag tänkt mig.

Imorgon har Jura förvandlats till Krita. Och saknaden av mammaledigheten infinner sig så smått redan.

tisdag 30 augusti 2011

Tisdagslyx

Idag skippar jag alla måsten. Passar på att lyxa till det medans möjlighet fortfarande finns. Jag tänker återvända till min sköna säng, läsa min bok och äta godis. Lördagsgodis på en tisdag. Känner mig lite busig. Lite wild and crazy...


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

måndag 29 augusti 2011

Pink sisters



Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

söndag 28 augusti 2011

Söndagsångest?

Inte ännu. Men nästa söndag är det kanske annat ljud i skällan. Ångestskällan.

Tre dagar kvar av föräldraledigheten. Jag börjar närma mig livet efter detta. Post mammaledighet. Hur nu detta ska gå? För ett halvår sen kunde jag inte se mig som nåt annat än att vara hemma med mina barn. Nu är sanningen ikapp och det känns - helt okej. Det känns lite sorgligt att det inte blir fler ledigheter av detta slag, men inget ont som inte har nåt gott med sig. Och det finns faktiskt några saker som jag ser framemot.

- Välkomstkramarna från barnen när jag hämtar dom på förskolan.
- Mer på kontot den tjugofemte varje månad.
- Lunchrasterna.
- Middagarna som J ska laga varje måndag när han är ledig.
- Mina varannan-veckas-lediga-fredagar.
- Den ljuvliga känslan när en arbetsvecka är avklarad.

Men jag hoppas och tror att det ska bli kul med de nya kollegorna och de nya barnen. Jag känner mig vid gott mod.

lördag 27 augusti 2011

Kontrast

Igår: Tropisk sensommarkväll på Malmöfestivalen. The Ark after dark. Tredje gången gillt. Crowded.
Ser en ny förebild. En femtioårig morsa som klappar händerna högt upp i luften. Dansar i takt med musiken. Diggar mer, än hennes medhavda barn. Om femton år ska jag också stå sådär på Malmöfestivalen. Tillsammans med I och E. Sätta händerna upp mot taket, för vi ska riva hela haket!

Idag: Somnar i E´s säng innan ens lördagsgodiset ätits upp. Det är inte bra för gamla människor att vara ute och roa sig så sent. Det ger konsekvenser. Jag är inte tjugofem längre. Men tröttheten är såååå värt det. Lite vuxentid och en galet ösig avskedskonsert. Det trodde vi inte i mars. Att vi skulle få en favorit i repris.

Let your body decide where you want go,
high or low,
fast or slow...




Bilderna är lånade av Sydsvenskan.

fredag 26 augusti 2011

Beundran

Jag har inga idoler. Men det finns några som jag verkligen beundrar. Och inspireras av. Alla tre är kvinnor. Starka sådana.

Anne - Min coach som jag mötte för sju och ett halvt år sen. Denna kloka kvinna som fick mig att se saker på att annat sätt, efter att ha sprungit rakt in i väggen ett halvt år tidigare. Det finns inga enbart negativa eller positiva egenskaper hos en människa. Det handlar om balans och medvetenheten om dom. Mitt sista möte med henne var en sorg. Jag önskade att jag fick ha henne i en liten tändsticksask. För att plocka fram henne vid behov.

Jona - Eldsjälen tillika yogalärare som föder mig med energi. Denna mumindalmålsbrytande energiska kvinna, som alltid strålar som solen. Man kan nästan se hennes gloria som hon bär med sig, fylld av värme och energi. Som smittar av sig på sin omgivning genom sitt väna leende. En kvinna jag hyser oerhörd respekt för.

Sophie - I´s fd förskollärare som jag träffade på igår. Hon har ett sådant behagligt sätt mot såväl vuxna som barn. Man känner sig sedd och jag vet att hon såg mitt barn. Hon är min förebild. Hon får mig att vilja bli en ännu bättre förskollärare. Hon har DET.

För några veckor sen lyssnade jag till en klok kvinna på P1. En sommarpratare. Har inte tänkt och reflekterat över henne så mycket tidgare. Men hon hade mycket tänkvärt med sig i bagaget och i sitt program. Ta tillfället i akt (snart är det försent) och lyssna gärna på Alice Bah Kuhnke om du inte gjort det tidigare.

Kvinnor kan. Förbaskat mycket dessutom.

torsdag 25 augusti 2011

Höjden av lycka

Just face the facts. Vi har ingen bebis längre. Vi har fått en stor tjej. Över en sommar bara. Ingen napp, går på pottan, äter alldeles för mycket godis, har börjat dagis och idag - no more spjälsäng. That´s it!

Hon hade svårt att somna där hon premiärlåg i brorsans gamla barnsäng. Bred nog att ha någon vuxen liggandes brevid. Hon tjöt av lycka, skrattade och sa: "Loo-lig säng! Mamma också plass!" Nog tyckte hon det var roligt alltid. Jag kunde nästan känna de små fjärilarna i hennes lilla mage. Flax-flax-fladder.

Höjden av lycka (i dubbel bemärkelse) - en våningsäng till storebror. Som han längtat och väntat. I elva dagar. Från beställning till leverans. Elva dagar är lång tid för en femåring. För en femåring som väntar på att få känna sig stor och få sova i en våningsäng. Vi snackar höjden av lycka.

Jag känner mig väldigt lycklig. Inte över alla sängbyten, utan för att jag har mina små barn. Som inte är så små längre. Men som fortfarande är väldigt, väldigt älskade.

onsdag 24 augusti 2011

Den som saa de...

...va Eric Saade.

Svettig sommarkväll. Äntligen! Den första för i år. Jag och I och Eric Saade. Och några tusen till. Små, små, små Popular-fans. Ovanligt långa för sin ålder. Sittandes på sina föräldrars axlar. Så även min son. Han såg skitbra, jag såg - inget alls. Nästan. Jag fick istället njuta av nertyngda uttröttade axlar och utsmetade platta fötter. Jo, mina skor höll inte formen efter konserten. Dom är mycket bredare än när vi åkte hemifrån. Alltså utplattade Kalle-Anka-fötter. Inte konstigt, med sexton, sjutton pannor på mina sillamjölksaxlar.

Men trevligt hade vi, jag och I. Det blev en tur med tåget (eller två), en glass och så fick han se Manboy och Popular. Det är dom namnen han givet Eric. Rätt så passande när man tänker efter....




Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

tisdag 23 augusti 2011

Sjysstaste bröna

Jag tycker själv att jag bakar goda bullar (åt fanders med Jante på den fronten). Men det ska erkännas att systra min gör dom abslout bästa kaffebröna. Mumma kardemumma! Jag blev helt fast vid vårt besök hos henne i somras.

Idag har jag provat mig fram. Med hemliga ingredienser. Förstås. Rackarns så goda kanelisarna blev. Men jag ligger fortfarande steget bakom... Lil´sis.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse


måndag 22 augusti 2011

Nya Marla?

För snart två veckor sen råkade jag doppa ändelykten i soffan och bli fast. På tv visades dokumentären "My kid could paint that" om Marla Olmstead. Jag hade svårt att slita mig från hennes resa som känd konstnär vid fyra års ålder, anklagelserna mot hennes pappa för att vara hennes medhjälpare, föräldrarnas upprättelse och hennes tavlor som därefter såldes för 20.000-30.000. Dollar!! Men framförallt, hennes påpassade liv som barn. Eller snarare det som gjorde att hon inte fick vara barn fullt ut.



Bilden är lånad av The Telegraph


Förra veckan hade min tvååriga konstnärinna med sig en målning hem från förskolan. Kanske är hon nästa Marla? Även om den inte riktigt påminner om Kandinsky, som Marlas konstverk förknippas med.
Men det viktigaste är inte vad barnen ska bli när de blir stora. Eller hur mycket pengar de kommer att tjäna. Det viktigaste är att barn får vara barn.



Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

söndag 21 augusti 2011

Sömnbrist

Here we go again. Fem inskolningsdagar på förskolan = en elva som rinner nedanför lilltjejens näsa. Det är dags igen. Suck...
Barnen har varit så förskonade från sjukdomar sen i början av juni och jag hade ärligt talat glömt bort, eller förträngt, hur jobbigt det är med sjuka barn på nätterna. Nu vet jag och ångesten över kommande månader fram till nästa års sommar infann sig direkt. Klockan 00.27 i natt. He.Rre.Ji.Sses! Hur många månader är det dit? Jag orkar inte räkna.

Vi hade så himmelens trevligt igår på sommarfesten. Inbjudna för första gången till en av lillgrabbens jämngamla förskole-killkompis-med-familjs-place. Mycket nytt folk, men trevligt sådant. Grillad korv, glass och godis, mycket lek, utsikt över hästar i hagen, underbart väder och bara några enstaka nysningar från E´s sida. Få av de kvällar i sommar då man faktiskt suttit ute. Idyll.

Ikväll blir idyllen något annat. Det blir tidigt i säng för att återhämta sig från den näst intill sömnlösa natten. Och hoppas på att de små bacillerna försvinner lika snabbt som de kom.


fredag 19 augusti 2011

In bed with a stranger

Jo faktiskt. Det var inte många meningar vi hann utbyta under kvällen. Men tillräckligt många för att dela säng en natt. Med en tilldelad och blivande kvinnlig kollega. In a cosy cottage at The Lodge.

Kick-off för hela organisationen på mitt nya jobb. Det var inte bara en ny kollega jag lärde känna, snarare en hel drös. Många, många trevliga sådana. Så det blir nog bra.

Jag hade tänkt passa på att lägga mig i tid för att vila ut. Utan någon risk för att bli väckt av små tassande tår eller små rop - "Mamma"! - mitt i natten. Mjuka sängar och en übervarm stuga resulterade i annat. Och att sova med en främling gör sitt till. Man har liksom svårt att koppla av. Och dessutom behåller man gärna sin heltäckande pyjamas på inför en ny bekant.

Annars var The Logde precis så fint och mysigt som jag trott. Love this New England-style!


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

torsdag 18 augusti 2011

Duggregn

På promenaden efter lämningen på förskolan, känner jag spåren av en blöt fläck på min kind. En fläck av tårar. Inte mina egna utan lilltjejens. Duggregnstårarna som åkte ner för kinden när mamma tog farväl. Duggregnstårar som förflyttade sig till min kind från hennes när vi kramades.

Mammahjärtat är fortfarande helt. Hon är i trygga händer. Femtioen minuter har gått sen jag lämnade henne och de har inte ringt efter mig. Jag ser det som ett gott tecken trots duggregnet. Det återstår ungefär ytterliggare femtio minuter innan jag återvänder för att hämta gullungarna. Frågan är vad jag ska hitta på denna barnlediga stund? Jag är så ovan vid detta så fantasin tar slut. Kanske bara bege sig ut i solstolen och njuta av värmen men resterna av gårdagens äppelpaj? Ja så får det bli.

onsdag 17 augusti 2011

Fröken Fotogenique

Fotogenique - en egenskap jag gärna velat titulera mig själv med. Men som jag inte kvalar in till. Men här är en som verkligen gör det.












Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Tummen upp och tummen ner

Dagens tumme upp - går självklart till dagens mest omskrivna gravida kvinna i detta avlånga land. Jag är uppriktigt glad för deras skull och tycker det ska bli skönt att slippa alla dessa mediala spekulationer huruvida hon är/varit gravid eller ej. Sådana där saker brukar offentliggöras förr eller senare. När föräldrarna känner sig redo. Oavsett om man är känd eller ej.

Dagens tumme ner
- går till en bloggare som jag hyllade häromdagen. Då för att jag gillade hans tidigare inlägg.
Jag är inte den som håller stenhårt på att man måste säga förskola eller förskollärare, det går lika bra med fröken eller dagis. Men att göra sig löjlig över hela dess verksamhet och personal och deras förnuft, känns pubertalt omoget. Om inte förskolan funnits, vore det en omöjlighet för flertalet vuxna att tjäna ihop till brödföda, onödiga materiella things och klättra på karriärstegen. Kanske borde man inte kasta sten i ett glashus?
Min mening som förälder och dagisfröken.

tisdag 16 augusti 2011

Det börjar på lort,

och slutar på gris.

Kidsen är härligt bruna eller svarta av lort efter en dag utomhus på förskolan. Av damm, grus och intorkad lera. Men smutsiga barn, är lyckliga barn. Det finns ju vatten i kranen och en fungerande tvättmaskin. Och tvätta är mammor världsbäst på och det vi gör så gärna.

Inskolningens andra dag är förbi. Jag vet inte vem inskolningen gör mest nytta för. Men det känns som en liten mjukstart för mig att komma tillbaka till arbetslivet. Lillan är nyfiken, men fortfarande tryggast hos mamma. Fröknarna (jag vet att det heter förskollärare och inget annat) bör helst hålla sig på avstånd enligt henne. För vad ska man ha dom till när mamma är med?

Mammahjärtat mitt är fortfarande helt. Men det krackelerar nog i smyg, när nederbörden i form av tårar kommer att rulla nerför hennes kinder. Frågan är hur stor nederbörden blir? Duggregn eller ösregn?

"Det går snart över". Vanligaste repliken en förälder får av pedagogen vid lämning av ledsna barn. Det är sant. Jag har ju sagt det miljontals gånger själv till andra föräldrar. Men det är en hejdundrande skillnad när det gäller ens eget barn.

Men oavsett om det blir duggregn eller ösregn så kommer det gå bra. Så småningom. Det vet jag.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

måndag 15 augusti 2011

Klamrar sig fast

Hösten flåsar mig i nacken. Själv klamrar jag mig fast i sommaren. Fast det känns som att jag är längst upp i masten på ett gammalt sjörövarskepp. På väg att sjunka.

Det är svårt att försöka klamra sig fast trots vetskapen om att augusti tillhör sommarmånaderna. Det är kallt, blåsigt och *pip* ja, ni vet. Idag kom ännu ett hösttecken - inskolning på förskolan. Det gick ungefär som jag trodde. Pigg på att prova på aktiviteter, men med ständig koll över var mamma befann sig.

Igår blev vi bjudna på shortsväder och bättrade på sommarkänslorna genom att ta oss ner till (för oss) ett nytt mat-fika-och-glass-ställe nere vi stranden. Enkelt, men så rackarns mysigt. Liten servering och sjyssta rottingmöbler som bjöd på första parkett vid strandbrynet. Med utsikt över Östersjön.

Det var så rackarns trevligt där, så jag och barnen cyklade dit även idag efter förskolebesöket. För nya glassar i magen, häng i hängmattorna och mys i soffan. Något blåsigt kanske, men nog fick jag ny energi och hopp att klamra mig fast lite till i sommaren.








Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Good news

Solsidan kommer tillbaka. Inte bara ytterliggare en säsong, utan TRE! Det var dagens good news. It´s really, really good news.


Bilden är lånad av tv4.

söndag 14 augusti 2011

Oemotståndlig?

Det var ju ett jädra tjôtande om den där Fredrik Backman till bloggare. Det tipsas om hans blogg både här och där. På fejan och på andra bloggar. Överallt. Vad är det för speciellt med honom?

Det ska erkännas att jag till slut fallit för grupptrycket. Läste bloggen och nu jag ger upp. Schack matt. Killen är kul. Inget snack om det. För att inte säga oemotståndlig som bloggare. Han får flytta in till min blogglista. Så jag har riktig koll på honom.

Tänk som det kan bli.

Söte Göte

Pojken på bilden heter egentligen något annat.
Men söt är han. Så att tårna krullar sig.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

lördag 13 augusti 2011

I kräftans tecken

Kräftans tid är kommen. Eller kanske inte egentligen. Snarare är kräftätarnas tid kommen. Under kvällspromisen ser jag en och annan skiva där kräftor och snapsar åker ner för halsarna. Rakt ner i magar som hungrar och törstar. Huvuden som några timmar senare är på pickalurven. Huvuden som har fåniga hattar på toppen och barnsliga haklappar vid halsänden.

Jag är ingen större fan av kräftor, eller skaldjur över huvudtaget. Vitt vin ska vi bara inte tala om. Smaken är det inget fel på, men min mage - aj, aj, aj. Det är sannerligen inte värt det. Så kräftskiva borde egentligen inte passa mig. Men det gör det. För det är nåt speciellt med detta fenomen. En speciell tillställning med hög mysfaktor. Trots för mycket snapsande, fula hattar och skaldjur. Allt hör till. The full monty. Jag blir sällan mätt. Men likväl gillar jag det. På något sätt.

Kvällspromenaden gör gott. Det har promenerats alldeles för lite i sommar. Jag har liksom kommit ur kurs. Luft i lugorna behövs en sådan innedag. I har kalasat på femårspartaj, medan övriga trion entrade Ilva. På jakt efter nya barnmöbler. Klämma och känna. Drömma och bedömma. Endast mindre attiraljer fick följa med hem. Som exempelvis Buddha himself. Nu står han vackert på vårt sideboard och blickar ut över vårt stora palats.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

fredag 12 augusti 2011

Kolasnittar


Kolasnittar 60 st

Ingredienser:
200 g smör
2 dl socker
2 msk ljus sirap
1 msk vaniljsocker
2 tsk bakpulver
5 dl vetemjöl

Gör så här:
1. Rör ihop rumsvarmt smör, socker och sirap. Tillsätt vaniljsocker och bakpulver blandat med mjöl.
2. Arbeta ihop till en deg. Dela i fyra bitar och rulla ut längder lika långa som plåten. Lägg två på varje plåt med bakpapper.
3. Tryck till med en gaffel och grädda i 175 grader, 15–17 minuter. Skär i bitar medan de är varma.

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

torsdag 11 augusti 2011

Sommaren är kort...

... de mesta regnar bort. 14 grader varmt (eller kallt) och regnet strilar oupphörligen. Varma dagar på stranden är ett minne blott. Avlägset. Jag känner mig snuvad på konfekten. Jag har svettats en dag den här sommaren. En dag! Svettiga dagar gör sig bäst på stranden (inte på Skansen), där man kan få kyla ner sig i vattnet och sedan känna hur solen torkar bort det våta. För att sen bli svettig igen, pusta lite, och sen ner tillbaks i plurret. Jag saknar just de dagarna.

Regniga dagar passar det utmärkt att baka. Och det har vi gjort. Kolasnittar för första gången. Barnen älskar dom så det lär absolut inte bli den sista.

Insikten smackade mig där jag stod och knådade ihop degen. Bakning och fotografering. Det är det jag brinner för. Det är det jag gillar allra mest. Visst har jag alltid vetat, men idag kändes det som att jag verkligen blev träffad av blixten. Solklart! Stjärnklart! Blixtklart! Det är lättare att försöka förverkliga sin dröm när man vet vad den handlar om.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Afrikas barn


Som förälder är det omöjligt att lämnas oberörd. Svältande magra barn, kanske föräldralösa sådana. Det gör ont i hjärtat ett se dess fattigdom.
Sen barnsben har jag fått höra att det finns barn i andra länder som inte får nån mat. Barn som svälter. Svårt att förstå när man är liten och min tanke i den åldern var just att vi kunde väl skicka ner all vår överblivna kvällsmat i kuvert till de svältande. Så kunde de också få äta sig mätta. Tanken var god, men svårare att genomföra.

Men det finns många andra sätt att hjälpa. Bullhjälpen är ett sådant. Jag blir alldeles varm i hjärtat av denna flickas engagemang. Hon och hennes bror säljer bullar utanför stormarknader och skänker pengarna till Radiohjälpen. Fantastiskt!

Och om man inte vill sälja bullar kan man skänka en peng. Stor eller liten.
Du kan rädda människors liv genom att sms:a 50, 100 eller 200 till nr 72 999 för att skänka motsvarande belopp, eller betala till plusgiro 90 1950-6 eller bankgiro 901-9506.


Bilden är lånad av Radiohjälpen.

onsdag 10 augusti 2011

Korv med bröd, eller?

Korv med bröd eller bröd med korv? I mitt fall borde det vara bröd med korv. Och senap och ketchup på. Jo, det är just den ordning jag tar när det ska ätas pölse.

Hur som, så var det en hel del korvar med tillbehör som gick åt ikväll. Föräldragruppen, eller snarare 78,9 % av den, var här och mumsade på korv med bröd eller bröd med korv. Hur man nu vill ha det. Trevligt var det iallafall. Även om det inte blir så tätt mellan dejterna nu när alla tillbaka i arbetslivet (med undantaget av mig själv), så är det alltid trevligt när vi ses. Om än något mer högljutt än vår första dejt med barnen. De fem förstfödda. Då låg de sött sovandes vid sina mödrars barm. Ingosade till den trygga och varma mammalukten. Nu är det high life och maratonlopp med de blivande femåringarna och deras småsyskon. Tuta och kör!

Men ändå likväl trevligt.

tisdag 9 augusti 2011

P(ak)et från Pippi

Dagens stora händelse (förutom majskornet som E petade långt upp i sin näsa och kvickt fick räddas innan det fortsatte längs slemhinnorna upp till hjärnan) - "pet från Pippi". Belöning för alla dessa nappar som skickades till Vimmerby för en månad sen.

Nappseparationen gick mycket lättare än vad vi trott. Första dagarna pratade hon om sina nappar. Saknade dom lite. Nu, verkar det helt bortglömt.
Tidigare var vi bortskämda med att stoppa nappen i munnen och sedan bara lägga henne. Det går inte nu. Nu får man sitta brevid sängen en stund. Detsamma på nätterna när hon vaknar. Men det är ändå helt klart värt det. Hoppas att E också tycker det. För en Pippiklänning i postlådan för besväret var förstås välkommet och glädjande.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

måndag 8 augusti 2011

Åka av

Biljetterna är bokade. McQueentröjan är på plats. Och måndagsgodiset är införskaffat - på begäran av mitt sällskap.
Ett besök på Burger King väntar. Och därefter Bilar 2 på bio. Bara för mig och min förstfödde. Det känns extra tryggt att Jocke Berg har ett finger med i spelet.

Snart blir det åka av. Vrrrrrrrrooooom!

söndag 7 augusti 2011

Nästa station - Ekorrhjulet

Semesterns sista dag. Då våra gemensamma lediga dagar för kvartetten närmar sitt slut. Även om jag är ledig några veckor till, så känns det bistert. Tomt.

Hela familjen ligger kvar i sängen denna sista lediga morgon. Denna regniga morgon. Lilla E ligger och klappar min kind med sin hand. Nätta, försiktiga smekningar. Varsamt. Jag känner mig lycklig som får ligga där i en alldeles för smal en-och-sextio-säng med dom som betyder mest för mig. Snart tar en ny epok av livet vid. En epok med mindre gemensam tid tillsammans. En tid då vi måste värna extra mycket om de stunder vi får tillsammans efter förskola och jobb.

För tankarna till vad vi gjort under semestern. Tiden har gått så snabbt, men vi har fått uppleva mycket tillsammans. Kanske blev det inte som vi tänkt från början, men det blev bra. Vi har träffat nästan alla våra vänner (de övriga får vi njuta av i höst istället), haft nästan ett tiotal dagar på stranden, varit en vecka i Stockholm hos min syster, haft highlife på Kulhuset, hälsat på djuren på Skansen, fikat mycket, läst böcker, ätit pizza på stranden en sommarkväll, slutat med napp och övat på livet utan blöja, åkt ånglok, picknickat på ett regnigt och stormigt Österlen, städat alldeles för lite, lekt på en av temalekplatserna i stan, ätit glass på Lilla glassfabriken och jag har börjat några morgnar i yogagläntan.

Fyra veckor går fort. Om en vecka är det dags för inskolning. Och denna sista vecka som är kvar, ska jag ägna extra mycket åt mina små. Njuta extra mycket. Kramas extra mycket. För snart är vi inne i ekorrhjulet...



Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

lördag 6 augusti 2011

Läser just nu...

... Högre än alla himlar.

I slutet av nittiotalet var Louise Boije af Gennäs min favoritförfattare. Jag läste flera av hennes böcker. Sen blev det tyst från hennes sida.
Nu får jag åter njuta av hennes historier igen. Första delen av en triologi. Utspelas i områden jag bott i och numera bor i. Miljöerna känns bekant, även om levendet inte gör det.


Bilden är lånad från Adlibris.

torsdag 4 augusti 2011

Cliffhanger

Gårdagskvällen bjöd på vackert väder, grillade hamburgare hos vänner och fotografering av fotogenique värdinna. Vackert ljus, på vacker tvåbarnsmamma.
Resultatet? Kommer så småningom i en dataskärm nära dig.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

onsdag 3 augusti 2011

Eftersnack

Hört från två femåriga Stockholmsbrudar, efter förra veckans Allsång på Skansen.

- Vet du. Igår var Eric Saaaaade på Skansen.
- Aaah. Visst e´ han snygg?
- Aaah. Men mamma sa att han var äcklig i håret.
- Gjorde hon? Jag e´ kär i Eric Saaaaaade.
- Jag me´.


Visst är han en godbit. Men på tok för ung för mig. Och på tok för gammal för femåriga Stockholmsbrudar.

Bilden är lånad från Veckorevyn.

tisdag 2 augusti 2011

Annat hem

Redan när vi parkerade bilen utanför vårt hus i fredags började lillsnuttan jämra sig i bilen. Hon ville hem. Jag förklarde att vi äntligen var hemma. Men det var ett "annat hem" hon ville till. Hon ville hem till mormor igen.
Saknaden var stor för båda barnen efter att fått hänga med mormor en hel vecka. Det var tårar redan i hallen och vi gjorde ett tappert försök att ringa min mamma. Försöka lindra saknaden. Iallafall något.

Igår kväll vid läggningsdags, började E igen. Hon ville "hem", hem till ett "annat hem". Hon saknar sin mormor.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

måndag 1 augusti 2011

Glad

Jag är glad och lycklig över att jag har så många fina vänner. En av mina favoriter har varit här idag och hälsat på. Det blev några timmar tillsammans på en galet disig strand. Spöklikt dimmig. Men skönt ändå. Åtminstone till en början.

För två år sen tog väninnan och hennes familj beslutet att flytta söderut. Till en ort närmre oss. Jag tycker att det var ett av de bästa besluten de tagit. Nånsin. Nu bor de knappt en timme härifrån och vi ses nästan en gång i månaden.
Jag är iallafall väldigt glad över det beslutet. Och fler av mina långt-bort-i-stan-boende-vänner är välkomna att ta efter.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse