Ålla esspannjålla

Det ät fint att vakna till det där.

Spansk morgonsol och mjuka vindsfladdrande gardiner.

Och veta att det bjuds på annat än havregrynsgröt,

under frukostmenyn.

Att få trycka i sig antibiotika-inseminerad-serrano-skinka,

melon, kaffe och choklad-insprängda-croissants.

På en andalusisk terrass.
Och veta att man fortfarande är i början av semestern.



Att få hänga vid poolen.
Försöka bättra på sommarens avslitna bränna.
Läsa lite bok.



Och ha en alldeles egen Ester Williams.
I vattnet.
Jo.då.så.att.
Nu njuter vi!

Hola española!

Med risk för att utlösa ramaskri

Jag vill redan nu, 

varna känsliga läsare för "stötande" bilder.

Det var ett tag sen det här fotot togs. 

Typ sex veckor sen.

Och  jag har velat fram och tillbaka om jag ska lägga ut den.

Herregud!

Jag är ju nästintill naken! 

För tusan!

Topless!

Men det är ju så folk ser ut för det mesta när de badar.

Nästan nakna!

Och samtidigt är det ju där som är så befriande.

Hoppa i vattnet.

Ibland helt spontant i bara sportbehå och trosor.

Och inte bry sig det minsta om vad andra tycker.

B-e-f-r-i-a-n-d-e!

Senaste tiden är det flera som påtalat sin avund. 

Avunden över att jag fortfarande badar!

Och jag svarar samma sak.

Varje gång.

Det är bara att göra det!

Gå ner för stegen.

I vattnet.

Inte doppa tårarna.

Inte känna efter.

Och absolut inte tveka!

För Guds skull.

I-n-t-e-t-v-e-k-a!

Släng dig ut i plurret!

Släng dig utanför den komfortabla zonen.

Tänk inte ens tanken på att de övriga på bryggan

(om det är nån)

(det var det inte när jag badade topless)

kommer lägga märke till orakade benstyltor.

Gropar i låren.

Eller för mycket glassringar runt magen.

De har fullt upp med sig själva.

Med chocken som väntar.

Och det belönande hallelujamomentet.

Efteråt.

Bara gör't!

Och ta inte livet alltid på för svårt allvar.

Ibland.

Men inte alltid.

Hoppa i kallt vattnen.

Lev livet.

Visa dig nästintill naken på bild.

Och skit i vad folk tycker.

Over and out!

Oförskämt på en onsdag

Två månader kvar till julafton.

Och vi har fortfarande oförskämt vackert väder.

Okej, bitande kallt.

Men ändå underbart, för att vara höst.

Jag och lil´sis är hemma.

Vi och en snorig snok.

Jag inser att vi glömt skörda morötterna i lilla trädgårdslådan.

Förvisso ingen skörd att bli rik på.

Men tillräckligt för att få till ett lyxigt mastodontmellis med dippa.

Hey, it´s Wednseday you know!

Lil´Saturday!

With lil´sis!

Hon är en rolig fis den där - lil´sis.

När jag brassar pytt-i-panna till lunch

(det som han-jag-är-gift-med-brukar göra)

utbrister hon plötsligt och oroligt -

Mamma, kan du steka ägg?

Hmmmpfr.

How rude!

Det var oförskämt på en onsdag, det!

Bland det bästa jag vet

Det är en sån dag idag.

Då jag bara vill få jobbet överstökat.

För att längtan efter kaffe och lässtund i utesoffan är enorm.

Det är fortfarande bland det bästa jag vet.

Det där med att ligga under bar himmel.

Med ett fladdrigt täcket.

Få gosa in sig.

Och andas frisk luft.

Jo, i den bästa av världar, 

hade jag gärna legat ner och druckit kaffe också.

Men riktigt så finessfull är jag inte.

Ännu.

Louise Boije af Gennäs - en av mina favoriter.

Släppte bok nummer två, från sin triologi,

för en månad sen.

Det är sån där "måstebok" för mig.

Fast att den är lite nervkittlande och läskig.

(herregud, jag vågar ju inte titta på Beck själv)

Men jag gillar´n.

Precis som den förra.

Och efter några riktigt hektiska veckor,

är den och snyggkaffe,

precis vad jag behöver.

End of story.

Att rymma hemifrån

En lördag morgon, 

när brittsommaren är som bäst,

rymmer jag hemifrån.

För en stund.

Lämnar han-jag-är-gift-med kvar i sängen.

Och barnen (opedagogiskt nog) med varsin telefon.

Gudarna ska veta att jag behöver det här.

Rymma hemifrån.

Tanka tystnad.

Och kliva in i min man-cave.

För halv nio är det fortfarande nästintill tyst.

Förutom någon enstaka joggare.

Ett halvt dussin ekorrar.

Och några photogenica kor.

Det finns de som tycker det är lite onödigt och åka sammanlagt sju mil för att andas.

Det tycker inte jag.

Skogen viskar efter mig.

Ibland.

Kallar.

Och för att bota den klådan måste jag ut.

Hit!

Jag måste få vara här och nu.

Låta hjärnan rensas.

Kreativiteten åter få ta plats och växa.

Och andas!

Spotta ut det gamla, osunda.

Och dra in nytt!

Friskt!

Amen...

 

Att känna sig en aningens stressad

Okej fellows,

den här hösten lever jag livet lite som en alkoholist.

En dag i taget.

För att inte bli stressad.

Men herregud vad det är svårt att låta bli,

när folk klär sig i höstkappor bara några dagar efter att jag struttat runt i shorts.

När han-jag-är-gift-med säger att det kommit snö i Sälen.

När folk frivilligt räknar ner dagarna till julafton!

Affärerna säljer julmust, lussebullar och skumtomtar.

Och bloggar kläs i julinredning!

Hello people!

It was summer three weeks ago!

T-H-R-E-E-W-E-E-K-S!

Fast idag är det sommar igen.
Brittsommar.
Och jag som inte marinerats havsvatten på ett tag,
bjuder mig själv och luggen på ett oktoberdopp.
Jag kommer antagligen få f-n för det där.
Och ligga i sjuksängen i veckan.
(fast jag har lik förbannat dragit omkring på nån form av virus i tre veckor, 
trots jag undvikit bad och träning - så nu har jag tröttnat)
Men havsdopp må vara bästa receptet mot stress.
Och dessutom kan mitt yviga hår behöva en dos saltvatten.

Så lördag med havsdopp alltså.
Check!

Going bananas

Idag gör jag det jag är bäst på.

Promenerar i solens sken.

Somnar ovaggad ute i loungesoffan

Bakar bananabread!

Och låter ettriga bananflugor supa sig till döds,

i en slatt av gårdagens vin.

Drunkning sägs vara en vacker död.

Kanske ännu vackrare om det är i rödtjut.

Vad vet jag?

Bananbrödet blir onekligen gott.

Nybakat bröd alltså -

jag äter tills jag nästan får ont i magen.

Det kan man göra om man vill.

Man kan också låta bli -

om man är smart.

Bananbröd

Ingredienser:
2 mogna bananer
4 dl mjöl
2 dl havregryn
1 dl solrosfrön
2 tsk bikarbonat
½ tsk salt
3 dl fil eller naturell yoghurt
2 msk agavesirap

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader.
Smöra och bröa en brödform.
Mosa bananerna
Blanda ihop alla torra ingredienser i en skål.
Rör ner bananerna, filen och agavesirapen och gör till en jämn smet.
Häll ner i brödformen.
Dekorera med ännu en banan eller frön om du vill.
Grädda längst ner i ugnen, ca 1 timme.
Ta därefter brödet ur formen och låt svalna.

To be, or not to be - a surviver

Jag har överlevt.

En galen vecka.

Tagit en dag i taget.

Levt livet som en nykter alkoholist.

Jag har överlevt mammografin.

Två föräldramöten.

En SSL-förlust.

Och lil´sis utlåtande om min nya hårfärg - 

Mamma, du ser ut som Gargamel!

Jag har överlevt personalbrist.

Fredagsshopping på Ica.

Några lägg-all-uppfostran-på-lärarna-föräldrar.
Överdosering av choklad.
Och en manlig förkylning.

Men jag har överlevt.

Och idag på Internationella Lärardagen,

vill jag bara tacka alla fantastiska pedagoger som tar hand om mina egna barn.

 Och alla kollegor som slår knut på sig själva.

Som trollar med knäna och med ingenting.

Som tömmer ur sina superkraftkonton,

 för att försöka få alla runt omkring att må bra.

Alla dessa ständiga vardagshjältar,

som inte får varken de pengar eller den uppmärksamhet de förtjänar.

Tack 

- för att ni finns!