Yoga i jordgubbslandet

Det är internationella yogadagen.

Och få saker frestar mig så mycket som utomhusyogan deluxe i Pildammsparken.

Fast idag får vi inte ihop det.

Så det blir mer stående hunden i jordgubbsstycket.

I skiftande väder. Mest regn. Faktiskt.

Men vi har sommarlov och jag struntar mest i nederbörden.

Som upphör så fort vi plockat färdigt.

(Jodå, lång näsa på den)

För vi har sommarledigt!

Och jag känner att jag landat.

Jag älskar livet lite extra då.

Jag älskar att sitta i lotusställning på trädäcket och rensa jordgubbar.

Jag älskar barnens glada miner när de bjuds på jordgubbar med grädde.

Jag älskar att slippa passa tider,

och möta dagen som den är.

Och jag älskar energin som kommit tillbaka mig.

Det är nåt meditativt i sig.

Att få vara i stillhet en stund.

Och tänka färdigt sina tankar.

Det är nåt meditativt i sig.

Att inte bry sig om regndroppar i ett jordgubbsland.

Och stretcha baksida lår, medans man jagar början till en årsförbrukning av jordgubbar.

Sat nam!

Vinyoga

Det är inte klokt vad man hinner en lördag när man bara behöver köra en leverans till barnaktiviteter, istället för tre.

Jo som t ex att färga vita kläder solrosgula.

(Someone's soon going to be a Minion! - and yellow is hardly not the new black)

(Jag förstår faktiskt inte varför jag skriver det på engelska. Jag brukar ju säga saker opedagogiskt 

på engelska till han-jag-är-gift-med för att barnen inte ska fatta vad jag säger.

Men ni är ju vuxna OCH fattar. Och det gör ju för all del mina barn också...... Numera)

Man hinner även bereda plats för både gång och andningsluft i förrådet.

Genom att fylla en hel kombi med onödiga saker från åttiotalet och framåt.

Och gladeligen köra eländet iväg till tippen.

Det är något renande med att slänga saker där.

Som en andlig och spirituell dusch.

Eller reinkarnation - gamla saker får så småningom nytt liv.

Och mitt ekorrsamvete lättas.

Efter en sån dag kör jag vinyoga.

Inte yinyoga med Y!

Utan vinyoga med vin.

Inte fullt så spirituellt. Eller meditativt.

Men ändå ganska gott.

It´s me. In a nutshell

Jag går på årets första yogapass.

Sträcker upp min kylskåpsviga kropp.

Den som inte fått nån stretch överhuvudtaget sen vecka ett i Lindvallen.

Då jag helt enkelt var tvungen. För att ta mig nerför trappan i stugan.

Ni vet, när man är på gränsen att tvingas kasa på rumpan ner

och låtsas att trappan är en stor rutschkana full av gupp.

Sån träningsvärk.

Och fast jag inte tränat en millimeter sen dess,

är jag som sagt kylskåpsvig efter den segaste av influensor - ever.

Men som sagt.

Jag är på årets första yogapass.

Jag andas återigen som en fyrtioåring.

Känner hopp och kraft.

Tillförsikt över att kanske snart vara en av dom där löparna jag förbannar.

Bara p g a ren och skär avund.

Ni vet, känner känslan av sundhet. Friskhet. Sporty life.

Känslan av att bara vilja leva hälsosamt.

Utan godis, skräpmat och annan skit.

Sen går jag hem.

Ställer mig och försöker återskapa Ski lodge Mud cake.

Och nu andra gången lyckas jag förbaskat fint.

I princip så fina som i Sälen.

Med en smak, minst lika god.

Hur jag vet det?

Man måste ju provsmaka innan man bjuder sin kollegor.

Som den sportiga hälsosamma kvinna jag är.

Well, it's just me.

In a nutshell.

Yoga i gryningen

Det är konstigt det där.

Att ena natten lägger man sig halv fyra på morgonen.

(jo det blev lite sent där på midsommarnatten och Big Bro mumlade

nånting om det när han yrvaket cyklade hemåt genom gryningen.

Typ "nu hinner jag ju inte sova ett skit om det redan är morgon")

För att sen natten därpå STIGA UPP  halv fyra på morgonen.

 

Men ibland blir det visst så.

Och jag har ett visst sug efter Jona´s gryningsyoga.

Den som sker en gång om året. Söndagen vid sommarsolståndet.

Och maken till härligare kvinna, det får man leta efter.

Fast det är småkallt i skidunderställ, gympakläder och vinterjacka klockan fyra på morgonen.

Så sprider hon sån värme och energi med sin klingande glada röst.

Och tjugofyra olika varianter av solhälsningen.

 

Så jag andas. Glädjs.

Och somnar nästan till under meditationen längs vattenkanten.

För det är nåt särskilt det där.

Att vakna upp utomhus i det tysta.

 

En fantastisk kontrast mot allt det andra, som jag är van vid.

 



En söndag a´ natural

 

Det är söndag.

En söndag med bildredigering och smashad kaka.

Det är en söndag med mysbyxor och t-shirt med budskap.

En söndag utan smink och en Lilla-My-tofs längst upp.

En söndag a´ natural.

 

 

Det är en söndag med fina kollegors födelsepresenter.

Dom som känner mig såväl och överraskat med blå yogakudde

och en bruk Nutella big size.

En söndag med yoga på trädäcket.

 Och en kort nap därefter.

 

Det är söndag.

Det är fortfarande, fortfarande söndag.



Vilodag

 

Det är onsdag. Det är vilodag.

Bortsett från en arbetsdag utan lunchpaus.

En tvätthög utan dess like.

Och fem söta små skrattfriska barn till mellis på hemmaplan.

 

Men annars. Vilodag.

I alla fall när det kommer till träning.

För idag finns inget utrymme för tidig morgonpromenad,

 hopp-och-flås-pass i gympasalen eller att kuta ifatt några kilometer på byn.

Nä, idag är det dubbla muggar finkaffe för att hålla sig på mattan.

Lite Ong-namo-guru-dev-namo med några likasinnade.

Breathe in - Breathe out.

Lätta ankar.

Go with the flow.

Och få en avstressad kropp på köpet.

 

Idag är det onsdag. Idag är det vilodag.

Nästan i alla fall.....

 



Sånt som jag behöver lite extra av

Det är en sån period nu.

Då jag behöver lite extra sömn,
härliga skratt och att få låta saker och ting ta sin tid.

Och yoga.
Djupa andetag.
Bodybending.
 Lite Ong namo guru dev namo.
 (jag hälsar den kreativa kraften).

 

Onsdagkväll alltså.

Then it´s happening....

 

 

Hallelujamoment

 

Egentligen föredrar jag att uppmärksamma Alla Helgons Dag istället för Halloween.

Finna stillhet i en kyrkbänk.

I en kyrka fylld av levande ljus.

Komma i kapp.

Landa. Andas.

Sakna dom som saknas.

 

Denna stund får mig nästa att bli religiös.

Får mig att vilja gå till kyrkan varje söndag.

Kanske inte av det kristna budskapet.

Utan för den nästintill meditativa stillheten.

 

Jag rymmer från allt som finns där utanför.

Från busar och från godis.

Från alla som ständigt pratar i mitt öra.

Från alla marshmallowsfigurer som flyttade i kylskåpet i tordags.

Spindlar, dj´s, spöken, skelett - you name it...

Jag stänger ute.

 

Är bara här och nu....

Amen.

 



Om ni undrar

Jag var på tantgympan i går.

Första gången på sex veckor!

Jo tiden går fort när man ska åka på semester och sen därefter blir dålig....

Så igår fick kroppen sig en omgång.

Om jag svettades? Jepp

Om jag har träningsvärk så jag inte kan gå idag? Svar nej

Det var bara rackarns gott å vara tillbaka igen.

Även om orken inte var fullt densamma som sist.

Men efteråt. Fy farao, vad det är skönt efteråt!

När man ligger på golvet och stretchar ut. Det är verkligen det jag gillar bäst.

Stretchandet efteråt.

Så jag hajar varför jag gillar yoga.

Varför det är min grej.

Jo för där får jag töja ut min kropp.

Varva ner, andas hela vägen ut och koppla bort.

Bortsett från förra onsdagen, när jag fick smyga ut mitt i yogalektionen och 

ringa hem till han-jag-är-gift-med och fråga om han tagit ut brödet från ugnen?

Men det, det är ju en annan historia. 

Och det får vi kanske ta upp nån annan gång.

Men avslappning och stretchande, är verkligen min grej.

Om ni undrar....



Last call before darkness

Jag gillar september, det gör jag.

Oktober går kanske också an,
även om det verkligen är last call before darkness.
Ett oändligt mörker som aldrig tycks ta slut...
Med kyla och laglig rätt att ta på sig strumporna igen.
Men jag håller dom på sträckbänken nån dag till.
Vågar-vägra-strumptvång!

Skymningen står utanför dörren och snart smiter jag ut genom den.
För att sjunga Ong-namo-guru-dev-namo i kör.
Sakta andas in. Och ut.
Låta mina ben stretchas och få fritt utrymme i nyaste harembrallan.

 

Andningens Dag

 

Det är Andningens dag idag.

 

Jag stressar runt som alla andra småbarnsmammor gör.

Hämtar barn. Veckohandlar med dom.

Styr kosan ner till biblioteket (eller apoteket som lil´sis brukar säga)

för att låna en barnbok som inte finns inne.

Jag jallar hem till smootihetillverkning och läxläsning och slänger ihop 

en tacopaj för att samla pluspoäng hos han-jag-är-gift-med.

Jag nästintill tvingar densamme att äta.

 När jag får reda på att han kör fem-två-dag.

 

Med sista tuggan i mun, går jag med till Big Bro´s gympa för att studera.

Gängliga ben som inte alltid vill samarbeta.

Grabbar som slår volter. Glädje och lycka.

Rusar hem för att byta om. Knallar bort till yogasalen.

Och a.n.d.a.s....

 

Jo, verkligen andas.

Jag andas så in i bomben.

Jag andas in. Och jag andas ut.

Trycker ut det sista som lungorna har.

Andas så djupt under meditationen att jag känner hur hela min kropp svungar till.

I sittande ställning.

Hur jag nästan somnar i lotusställning.

 

Då andas jag.

Bort all stress jag samlat på mig under dagen

Denna Andningens Dag.

 

Somna sittandes....

Det är inte klokt!

Det är verkligen inte klokt...



By the book

 

Barnyoga en onsdagkväll.

Istället för godnattsaga.

Övningarna avlöser varandra i ett rasande tempo.

De avverkas en och en. By the book.

 

De små barnen är rackarns söta mot varandra.

Och lite kvällsmys och bensträck till tonerna Aviici eller Capital Cities,

det kan väl inte skada?

"We´re safe and sound.

We´re safe and sound.."



När man måste göra det på en gång på köksgolvet

 

Ibland går det inte och vänta.

Som idag. Då måste jag göra det med detsamma på köksgolvet.

Innan jag ens har plockat in alla nyköpta varor i kylskåpet.

Så jag sätter mig ner på golvet.

Med benen i kors. I tajta jeans och spetsblus.

Andas in och andas ut igen.

Andas in igen och sjunger Ong namo, guru dev namo.

"Jag hälsar den kreativa kraften"....

Gånger tre.

 

 

Nä, om folk hade sett och hört mig, hade de inte trott jag var klok.

Men det är just vad jag är. Klok.

Som fyller lungorna med nytt syre och kraft.

Och tömmer dom sen helt på förbrukad luft och stress.

Sänker farten från hundrafyrtio till tillåtna nittio.

 

Dessutom är det ingen annan hemma. Än jag.

Så ingen behöver skämmas. Eller undra.

 

 

 



På en onsdag kan det vara så

 

Det där med att blogga måndagar eller tisdagar, det verkar inte vara min grej längre.

Måndagar går i yogans tecken. Bända och andas.

 Och på tisdagar försöker jag anstränga mig för att komma i säng riktigt, riktigt tidigt.

Men det har banne mig inte gått nåt vidare alls.

 

Men på onsdagar!

Då kan det vara så att man råkar köra längs Kustvägen och upptäcker att

stenarna på ett ställe ute i vattnet är ovanligt stora, många och rörliga!

Då kan det hända att man hämtar två grabbar från skolan så att lil´sis får sällskap

med någon i sin egen ålder.Och att mamman i huset sladdar förbi hemmet

för att hämta sin kamera med på tok för litet objektiv.

 

 

Sen blir det åka av! Till sälsafarin några kilometer längre bort.

Vi ser inte mindre än fjorton stycken!

Och killarna vill inte alls åka därifrån. Trots att det bara är fyra, fem grader varmt.

Och rått, blåsigt och jävligt!

Nä, dom gillar det. Big time!

Och jag låter dom hållas. För som nioåringen säger "detta var ju ett riktigt litet äventyr!"

Och det är så jag vill att det ska vara.

Att barn uppskattar det som finns runt om oss.

Att upplevelser och roligheter inte behöver kosta en massa pengar.

 

På onsdagar kan det vara så....



Stillhet i blåsvädret

 

Den har lagt sig något nu. Stormen.

Stormen som skakat våra husväggar och tjutit vinande runt våra fönster.

Stormen som blåst hela gatans löv in mot vår ytterdörr.

Som slitit iväg min stora rosa handväska över halva Icas parkering.

Och som trilskats med mig, så att jag knappt kunde stänga bildörren på väg därifrån.

Den stormen alltså. Den blåsigaste i mitt mannaminne.

 

Så jag lär mig av bilfärden hem från Ica.

Tänker att det kan inte vara nån idé att traska iväg på yoga en sån här kväll.

Såvida man inte räknar med att flyga med stormens krafter till en annan yogalokal.

I en annan yogastad....

 

Så jag stänger in oss.

Tänder ljus på golvet och får med mig mina två små adepter.

Andas in. Andas ut.

Känner stillheten mitt i allt blåsväder.



Det finns gånger då jag inte är så nöjd

 Jag vet inte om man får säga så. För Jante.

Men jag gör långfinger åt honom i denna frågan. För det mesta.

 

För allt som oftast känner jag mig som en bra och lyckad mamma.

En närvarande mamma, utan dåligt samvete.

En mamma som sätter gränser och inte stoppar huvet i sanden vid konflikter.

Som visar mycket kärlek.

 

För det mesta känner jag mig så.

Som en bra mamma.

Men så ibland dyker dom upp.

Känslorna av misslyckande.

Sådana som biter sig fast och som inte riktigt vill släppa taget.

Dagar som denna.

 

 

Det är sådana dagar jag drar med mig kameran på lunchrasten.

Lägger mig platt på marken bredvid höstens sista fröställningar.

Bredvid vackra men förrädiska flugsvampar.

Dom som luktar skunk när man kommer för nära med näsan.

Som att varna för fara liksom.

 

För stunden där i vertikalläge och fokus på annat gör gott.

Som yoga och meditation.

Jag går därifrån med lättat hjärta.

Med mer luft i lungorna och harmoni ut i fingertopparna.

 

 



Det är ingen ordning alls

Det är ta mej tusan ingen ordning alls här på torpet.

Saker som ligger huller och buller.

Konditionsträning som gått på semesterledighet.

Och Yogautmaningen - den ska vi bara inte tala om.

 

Jo, jag var ju på yogaklass hos Nellie för två veckor sen.

På sån där poweryoga.

Sån där yoga som ger träningsvärk i baksida lår. I en vecka.

Yoga som yoga tänker ni. Men nixon-dixon säger jag.

Kundalini - kanske lite mer andlig och stretchig.

Poweryoga - lite mera power. Styrka. (= träningsvärk)

Men förbaskat kul, även om jag stundtals lufsade runt som en elefant.

 

Men den där yogautmaningen som jag dyrt och heligt lovade mig själv...

Den där utmaningen med att yoga eller meditera lite varje dag under en månad

- den har det blivit lite si och så med.

Inte helt hundraprocentig kanske...

 

 

Men nu är det torsdag. Och helgen har redan börjat för mig.

Och jag har luftat mina ostbågsluktande löparskor.

Kutat fortare än vanligt. Och nått mitt andra mål.

Fem kilometer under trettio minuter.

Och sånt måste alltså bara firas. Med något bra.

Med något jag funderar på.

För två par löparstrumpor verkar väl vara lite trist?

Göra en Penelope

Det blir så ibland.

Att jag åker iväg för att köpa en present till valborgens värdpar.

Och kommer hem med nåt annat till mig själv. Också.

 

Och när självaste Penelope Cruz svirar runt i klänningar för två kalle-von-linné-lappar

och man dessutom älskar klänningar som ger bena fritt utrymme,

då är det liksom lätt att tappa köpa-present-fokuset.

Och istället bli förtjust i ett plagg som jag kommer bo i,  halva sommaren.

Jo men, så är det.

 

Bild lånad från Lindex

 

Idag ska jag ta det tidiga sänggående på allvar.

Och se till att somna i tid.

 

Eller somnat ikväll har jag förvisso redan gjort.

Nån gång mellan kvart över sju och halv åtta.

På mattan. I yogasalen. INNAN passet börjat.

 

Säger kanske ett och annat om hur trött jag är?

 

Måndagar kan vara bra det med

Trots att det blåser utav bara helskotta

och åkrarna nästgårds liknar Saharas yrande öken,

så kan måndagar vara rätt bra ändå.

Som när jag får sitta i en yogasal fylld med tända ljus 

och höra den begynnande snöstormen utanför.

Och när jag får hem han jag är gift med, så att vi alla fyra är tillsammans igen.

Och som en bonus blir bortskämd med present från Saks på 5th.

En sån där som man ser i filmer. Med lock och stora rosetter.
Som får en att känna sig som Pretty Woman herself.

Innehållande en av de mjukaste pyjamasar.

 

Om jag kommer sova lika gott i den som prinsessan själv?

You bet!

Ny vecka. Nytt liv

Måndag.

Och jag gör som de flesta andra - börjar mitt nya liv.

Jag brukar inte vara en sån som gör det. Men idag, gör jag ett undantag.

Det är ju ändå sportlov och allt. Och då ska det aktiveras. Och motioneras.

Det blir en utmaning det. När fikafantasten goes a little more healthy.

 

Så nu gäller knipövningar och tandtråd. Inte på samma ställe dock.

Gå och lägga mig tid. Och göra beordrade plankövingar.

(Hur jag nu ska lyckas med det när jag har så mycket jag ska göra.)

Låta bli att stoppa in en nattamacka i munnen, precis innan bedtime.

 

Och, BIG NOTE TO MYSELF!

Inte glömma sportbehån när man ska ut och springa!

Vilket jag lyckades med igår, under min slabbiga och slaskiga tredjedelsmil.

Ja jag tycker tredjedelsmil låter lite mer sportigt. Istället för tre komma sex. Kilometer.

 

Idag kör jag det chilla läget. Och leker cirkusartist under yogapasset.

Som tur är lyckades jag krångla mig ur ställningarna.

Alltså, jag gillar yoga. Det gör jag.

Men nån cirkusartist - Det.Är.Jag.Inte!

 

Fridens liljor. Och tulpaner!