torsdag 30 juli 2015

När man kommit hem till sommaren

Vi är hemma nu!
Hos sommaren.
För det var ett tag sen jag möttes av tjugoen varma grader och sol.
Så nog måste det vara till sommaren vi anlänt?

Vi har rest land och rike runt.
Nästan iallafall.
Vi har packat in i bilen och vi har packat ur bilen.
Vi har klätt främmande täcken och kuddar med våra egna påslakan och örngott.
Och vi har klätt av dom det samma.
Vi har hängt in kläder i garderober. 
Och vi har packat ner kläder igen i väskor.
Och så har vi hållit på.
Fem kappsäcksboenden på nitton dagar.
Jo, det kanske kändes lite drygt med att packa upp och packa ner, de sista dagarna.
Men ändå så värt det.
För vi har njutit av fjäll, museum, träningsvärk i benen och vänner.
Av storstadspuls och kusinbus.
Av att kunna gå och handla utan att behöva känna någon alls.
Och av att bara få vara vi fyra under några dagar.

Jag har såklart en evighetslång lista av foto som jag kan bildbomba bloggen med.
Jag har bara inte bestämt mig för om jag ska börja bakifrån? Från början?
Eller om jag inte ska lägga upp dom alls.
Den som läser får se.
Och tiden, det är den som får avgöra.


Men en sak är säker.
Jag har fått mersmak av semester på bortaplan.
Det. Har. Jag!
 

måndag 27 juli 2015

Something new, something blue



Jag har inte bara fått smak av semester.
Jag verkar även fått smak av dom små, små blåa bären.
Dom som det sägs krylla av ute i skogarna just nu.
Iallafall vid huvudstadens skogar och söderöver.
Vi var rejält taggade för proppfulla blåbärsris i Dalarna förra veckan.
Men inte då. 
Man kan väl säga att vi var mer taggade för det där, 
än de omogna blåbärsrisen själva var. Hrmf.
Men vår tid med blåbären, den ska nog komma snart.

Under tiden proppar jag munnen full av Lindts mörka med blåbär i.
Och under bilresorna tvärs genom Sverige, 
har ett antal bullar lagt sig djupt ner på magens botten.
Blå.bärs.bul.lar.
Nytillskottet i vårt hems bakfavorit-i-repris.
You know, something new, something blue...
Fyllda med blåbär (förstås) och geggamoja av smör, råsocker och vaniljsocker.
Bullar som får Big Bro att säga "Mamma, du borde öppna ett café. Du bakar världens goaste bullar!"
Det är fina grejer det.
Fina ord och komplimanger.

tisdag 21 juli 2015

När man har smittats av Maratonfamiljen

Det är tvära kast.
Ena dagen lämnar man Danmark, för att nästa köra tvättmaraton och skämmas bort med spontan lördagsmiddag hos vänner. Sno åt sig några timmars sömn och sen sitta en hel dag i bilen till Dalom.
Dalarna ja. Det är där vi befinner oss nu. I Sälen, med trötta ben och frid i sinnet. För jisses så skönt det är här på sommaren. Trots aprilvärmen och myggen. Och folk motionerar till höger och vänster. Folk av alla de sorter. Tunga ben som lufsspringer. Små ben som trampar downhill. Håriga ben som vandrar. Och välpumpade ben som chillar.
Och vi som umgåtts en hel vecka med Maratonfamiljen, verkar ha smittats. Smittats av spring i benen och lite jädrar anamma. Så jag ger mig ut i löpmarker som inte påminner om den jag är van vid annars. Nä här är det uppförsbackar bland lingonprydda daländska kalhyggen. Vackert så det gör ont. Men en smärta som är lättare att leva med än mjölksyran i vaderna. För mjölksyra det får jag. För första gången på länge.
Och dan fortsätter med frisk luft och hålligång. Med vandring till Stensjön i hopp om lite kvarvarande snö. (jo det finns på sina ställen men dessvärre inte där) Och sen tre timmar i vattenland på det. Jo sånt tar på krafterna, det gör. Så en liten lässtund med Big Bro och våra böcker och ett glas rött. Sen kommer jag att sova riktigt, riktigt sött.
Och ovaggad.


lördag 18 juli 2015

När man kommit tillbaka från andra sidan

 
Vi är tillbaka nu.
Från andra sidan bron.
Och ytterligare två broar till.
Tillbaka med rakade armhålor. Och maskinen full av tvätt.
 
Sex härliga dagar har spenderats på den danska västkusten.
Jag. Lil´sis. Big Bro. Han-jag-är-gift-med.
Och en familj till. Som rakt igenom är grymma på att springa.
 

Själv har jag inte sprungit en meter.
Fast löparkläder och skor varit nedpackade i väskan.
Men sprungit det har jag inte gjort.
I alla fall inte där.
Men sovit däremot.
Och druckit vin.
Promenerat på den milslånga och oändliga stranden.
Och haft det rackarns soft och härligt.




Blåvand.
Jylland.
Jo jag kan verkligen gilla det stället.
Och barnen med.
Det var med sorg i hjärtat de fick lämna det stora svarta huset.
Och vännerna däri.
Som tur är bor vännerna i vanliga fall bara nån enstaka kilometer härifrån.
Och minnena. Och bilderna. De har vi kvar.



tisdag 14 juli 2015

Att ha landat mjukt

Det är semester på riktigt nu.
Sen fyra dagar tillbaka faktiskt.
Och jag känner att jag äntligen landat mjukt.
Som inlindad i bomull.

Det var nog ett miljöombyte som skulle till.
Till ett hus där "vandet er blå" och uppkopplingen katastrof.
Där barnen springer omkring lyckliga. Och de vuxna nöjt tittar på.
Där stressen lämnats kvar därhemma.
Och min rakhyvel likaså.
Men det är förstås världsliga problem.
Jag tror inte att någon dött av lite skäggiga armhålor.
Så jag ska nog överleva, jag med.
Och har jag inga större problem än så.
Då har jag inga alls.


torsdag 9 juli 2015

Because I´m worth it

 
Man får väl lov att säga att sommaren är lite förvirrande.
Ingen verkar överhuvudtaget veta vad man ska ha på sig i den här familjen.
En går hela dagen i bara underbyxor. En annan väl inpaketerad i långkalsonger.
Själv försöker jag hitta balans i mina randiga favorithängare.
Medans han-jag-är-gift-med åker till jobb i shorts.
Jomen är det svensk sommar så är. Om det så bara är tretton grader varmt.
Och vinden nära besläktad med storm.
 
Så det är innesittaredag idag.
Våra kära ståkkhålmskåmpisar som varit på övernattningsbesök,
lämnar oss för sightseeing bort mot Österlen.
Så jag tar åter nya tag i redigeringshögen.
Bjuder barnen på kronärtskocka som de så länge tjatat om,
men som de tappat smak för när de hamnar på tallriken.
Och unnar mig semesterns första tupplur,
för att kompensera alla sena nätter vid datorn
Because I´m worth it.
So. Damn. Worth. It.

måndag 6 juli 2015

Livet på en pinne

Jag vet, det kan upplevas rätt tjatigt det där.
Om alla dessa underbara sommardagar vi fått njuta av.
Om hur underbart skönt det är med semester.
Att jag inte vill vara någon annanstans än här och nu.
Men det är så det känns. Fantastiskt! Underbart! Avstressande.
 
 
 Vi har haft en fantastisk helg. Kanske årets bästa? I alla fall kandiderar den till det.
Nutellamannen med familj kommer på besök
Vi hänger på stranden i dagarna två.
Ser lyckliga barn springa runt i likadana pumabaddräkter ute i vattnet.
 En, försiktigt vid vattenbrynet. Två, som vi får muta med glass för att få upp.
 
 
Vi dammar av kubbspelet.
Kör familj mot familj. Och barn mot vuxna
Vi sitter ute i den vindstilla kvällen.
Äter godis fast vi är proppmätta.
Njuter av att slippa ha på sig långbyxor, kofta eller jacka i midnattsmörkret.
Njuter av livet på en pinne.
 

lördag 4 juli 2015

Mannen med den vita hatten

 
Vi cyklar längst bak.
Jag och Mannen i den vita hatten.
Över en skumpig grusväg. Med axprydda fält på varje sida.
Det är ett sånt här ögonblick då man vill stanna tiden. Igen.
Då vi cyklar extra sakta hemåt, för att stanna mitt-ute-i-ingenstans och titta den orangegula månen.
Han säger att det är den häftigaste måne han nånsin sett.
Och att han älskar mig.
Och det finns ingen annanstans som jag vill vara på än där och då. Och förevigt.
Kärleksförklaring. Sommarkväll. Vindstilla....
 
Första semesterveckan närmar sig sitt slut.
Och jag har intagit hyfsad landningsposition på semesterfältet.
Jag har inte landat än. Men snart. Snart....
Jag ska "bara" plocka några liter jordgubbar till. Redigera lite bilder.
Och leta upp en bra pocketbok. Eller två.
Sen. Sen är jag klart för landning.
 

onsdag 1 juli 2015

Det är juli. Det är sommar på riktigt


 
Det är juli. Det är sommar på riktigt.
Och det är stranden, för nästan hela slanten.
Det är frukost på stranden.
Lunch på stranden.
Och kvällsmat på stranden.
Med ett stort härligt gäng till låns.
Ett gäng att frottera sig med.
Och med ett kvällsbad, som är så mycket varmare
och skönare än dagens tidigare kärringadopp.
En riktig sommarkväll att minnas.
 
En sån här dag, var precis vad jag behövde.
För att varva ner och komma i semestermood.