tisdag 31 december 2013

Årskrönika 2013

För nåt år sen skrev jag en årskrönika
och tänker att det passar väl fint idag med.
Sista dagen det här året.

2013- Årets:

Skönaste: Sommaren 2013. Vad mer behöver man säga?

Oväntade: Att jag sprang min första mil på trettioåtta år!

Sorg: En bilolycka....

Favorit-som-kommer-i-repris:  Astrid Lindgrens Värld & Mallorca

Projekt: Att försöka äta sundare och röra mig mer. Hur det gått? Jo jag har gått ner ett hekto...

Kärlek: Min systers bröllop

Konsert: Konsert och konsert. Det har varit ont om sådana i år. Men Eurovision Song Contest på Arenan med Big Bro - det var grejer det.

Låt: Mest berörd av Sara Bareilles "Winter Song". Vackert så det gör ont...

Julklapp: Biljetter till "Jesus Christ Superstar"

Fest: Det måste varit 101-årsfesten (2x40-åringar + 21år som par)

Kalas: Barnens födelsedagar är ju alltid no 1.
Efterrätt: Tiramisu

Utveckling: Mitt fotograferande

Oro: Att det ska hända min familj något ont

Oavslutade: Nyårslöftet

Succé: Skidresan vecka 4. Hade aldrig trott att vi skulle ha det så bra och att barnen skulle vara så positivt inställda till skidåkningen

Förändring: Sommarens löpträning

Bristvara:  Sömn, sömn och åter sömn

Ihållande: En förskollärares låga lön

Kära återseende: Min vän Josefin som jag inte träffat eller pratat med på två år. Men när vi möts är det alltid som att vi träffades igår.

Klädinköp: Min svarta klänning på Lindex för 199:-. Bästa festklänningen

Bok: Blå koral Av Louise Boije Af Gennäs

Nykomlingar: Inte många det här året. Men det ligger några på jäsning inför 2014...

Fundering: Blogga eller inte blogga? Det är frågan. Men det ser ut som att jag kommer fortsätta. Kanske inte lika ofta och kanske med uppehåll. Men det är inte slut imorgon i alla fall....

 

 

Gott Nytt 2014!

måndag 30 december 2013

I elfte timmen

 
Man kan ju undra vad det är för likhet mellan mitt nyårslöfte och citrusträdet i uterummet.
Jo, båda två är rackarns sent på det.
Både när det gäller att blomma och bära frukt.
Citrusträdet ville inte lysa upp vår trädgård i somras med sina gula solar.
Men nu! När det är det bara är några enstaka plus i juletider.
Då, slår det till....
 
Och nyårslöftet ja....
Det.... Det försöker jag ta tag i såhär i elfte timmen.
Dagen innan året är slut.
Och jag kommer nog inte kunna ro det i hamn som jag tänkt,
men det är en början i alla fall.
 
I elfte timmen ja.
Typiskt mig!


söndag 29 december 2013

Det är inte många kvar nu

Dom sinar drastiskt. Dom där sista julgodisarna.
Bara några stackare ligger kvar nere på plåtburkens botten.
Räknar ner mot slutet. Och försvinner i ett nafs.
Precis som de resterande dagarna av det här året.
Dom svischar bara förbi. Kapuff!
Och man vet knappt, om det är torsdag eller söndag.
Eller nån annan veckodag för den delen.
Fast idag är det iallafall födelsedag.
Hans. Han jag är gift med.

 
Den firar vi genom att låta kiddosarna få sätta sig på hästryggarna.
Ronjas och Malvas.
Och där sitter dom som kung och drottning,
medan våra fötter gör sällskap med trettiotvå hovar i lerig mark.
Fast dom älskar det där. Det kungliga paret.
Att få borsta och rykta.
Trava i raketfart. Och lukta häst....

 

lördag 28 december 2013

Jag tror att jag vet var den är nu...

Den borttappade julklappen.
Tröjan till lil´sis med kaninen på.
Jag tror att jag vet var den är nu.
Eller har varit....

Minnet börjar nämligen erinra sig igen.
Det som jag fullständigt tappade bort där veckan före jul.
När kontroll och lust försvann.

Jo jag inser att jag såg tröjan senast när jag slog in några julklappar sent en kväll.
Några till lil'sis och några till den ensamma julgranen på Clarion Hotel i stan..
Och dom som skulle skänkas lades ner i en papperskasse, 
som han jag är gift med skulle ta med sig till stan därpå.
                                              Och jag minns också att jag räknade till tio,
fast att jag från början bara trodde att vi skulle skänka nio.
Men jag var så trött då. Orkade inte tänka klart....

(Bild lånad från Lindex)

Men jag börjar bli rätt säker nu.
På att den åkt med in till stan.
Legat under en stor julgran. Full av kärlek och av omtanke.
Blivit rejält uppvärmd innan den delats ut till en liten flicka ute i kylan
Till någon som förhoppningsvis blivit glad.
Och som garanterat behövt den mer än vi.........

Det känns bra det med. Det gör det.

torsdag 26 december 2013

En annan dag

 
Det blir inte mycket gjort här hemma.
Precis som det ska vara
Precis vad jag behöver.
Tänka tanken att skjuta upp. Göra en annan dag.
Inga krav.
Inga måsten.
Bara lust.
 
Jag tar promissar.
Hämtar in mer choklad från förrådet.
Förökar mitt julmustberoende och funderar på om jag kommer
att behöva tvångsintas på avvänjningsklinik efter nyår.
Låter mina inre organ bäddas in av socker. I ett fluffigt sockervadd.
 
Jag funderar på om jag kommer att fortsätta med mitt bloggande 2014.
Eller om den tiden ska få utrymme för nåt annat
Och på var min nybeställda Vee Speers affisch ska hänga.
Den, med den vackra svarta änglaflickan.
 
(Bilden är lånad från Fotografiska)
 
Annars inget mer än så.

onsdag 25 december 2013

Dagen då det mesta är tillåtet


Jo, jag kan gilla juldagen. För att tom favorisera den.
Kanske inte som barn. Men nu. Som vuxen.

För på juldagen för man gå runt i joggingbyxor som 
inte spänner i midjan hela dagen.
Man får börja dagen med att äta julgodis om man vill.
Och man får lov att undra var-in-i-helsike jag gjort av den där klappen till 
lil'sis som innehåller en vit långärmad tisha med kaninen på?
(Om jag nu ens slagit in den?)
Och så får man lov att somna i soffan under tiden som SVT 
underhåller barnen med Askungen.

Avslappnat och utan måste.
Bara manana, choklad och rester.


Life is soft! And nice.

God fortsättning vetja!

tisdag 24 december 2013

Under julaftons sena kväll

Vi har haft en fin afton. Det har vi.
Med klappar och julmat med nära och kära.
Med mammas sillsallad, tomtebesök, julkramar och tända ljus.
Och mycket mer. Förstås.

 
Fast finast är nog tanken på att ha familj och vänner i livet.
Mammor som ställer upp. Vänner som man får tomta hos.
Och familjen.... Att ha han jag är gift med. Och två fina barn.
Att få krypa ner i sängen bredvid en av dom, när hon ska somna.
Känna mina trötta ben få vila mellan vita lakan och rosa påslakan med hjärtan på.
Veta att vi fyra har många fina dagar framför oss, i lite lugnare tempo.....

Bästa julklappen. Alla kategorier.

måndag 23 december 2013

Äntligen på plats


 
På plats. Äntligen!
Ramarna som köptes i juli.
Bilderna som framkallades i oktober.
Och som hängdes upp igår.
Nu måste jag gå förbi hallen mest hela tiden.
För att titta och beundra.
 
Idag lägger vi in sista växeln.
Städar det sista, slår in de sista klapparna,
fixar skinkan och slänger ihop en wasabisill.
Och en efterrätt till imorgon förstås....
Denna dan för doppardan
 


söndag 22 december 2013

Han är som jag


Granen har fått sin rätta plats.
Och sin rätta klädsel.
Jo men det blev ju så - att jag tog bort dom där röda kulorna i smyg.
När barnen inte var hemma.


 
Och nu börjar några av klapparna joina juleträdet också.
(några med hemmagjorda etiketter av pepparkaksformar.
Sådana som vi sågs hos lil´sis kompis igår.
Och bra idéer är visst till för att snos. Så det gjorde vi)
Till sonens stora förtjusning.
För han är ju som jag. Var. När jag var liten.
Gick fram och kände och klämde.
Skakade och konstaterade.
Och gissade rätt på nolltid.
Till mammas stora irritation.
För hur kul är det när innehållet avslöjas innan det är dags på riktigt?
Jag förstår henne idag.
Men jag förstår också honom. Och hans nyfikenhet.
Och jag förstår det där med att äpplet inte faller långt från trädet....

lördag 21 december 2013

Saffranstryffel med päronkonjak

Barnen börjar redan få lite senare kvällsrutiner.
Framförallt vår minsta lilla prutt,
 som beslutat sig för allt annat än att sova.
Som hellre vill ligga kloss intill mig i soffan och titta på tv.
Eller ta ett sent kvällsbad och skratta så hon viker sig i baljan.
På ett sådant där smittande sätt, så att man inte själv kan låta bli.
 
Fast visst är det skönt när tystnaden lägger sig.
När de båda två ligger och snusar i sina sängar.
Och jag går loss på det nya julgodiset. Tillverkning nummer två.
Smaskar på en saffranstryffel eller två.
Med recept som jag hittat hos Sockerrus.
 
 
Saffranstryffel med päronkonjak
 
Ingredienser:
200 g vit choklad
3/4 dl vispgrädde
½ kuvert saffran
1 msk honung
25 g smör
1-2 tsk Xanté
florsocker
 
Gör så här:
Hacka chokladen fint och lägg i en bunke.
Koka upp grädde, saffran, honung och smör.
Häll gräddblandningen över chokladen och låt stå någon minut.
Tillsätt päronkonjak och vispa till en slät smet. Låt krämen stelna i kylen.
Doppa en klick av tryffeln i florsocker så att den inte fastnar i händerna
och rulla den till en slät kula.
Rulla kulorna i florsocker och lägg dem på en bricka med bakplåtspapper på.
 Ställ in tryfflarna i kylskåpet.
 

fredag 20 december 2013

Att ha en egen Rrrranelid

 
Det är jullov nu. På riktigt.
Mannen brassar julköttbullar.
Jag och lil´sis har spa.
Jag blir insmord från topp till tå. Med gurkor på ögonen.
Hon gillar det där. Att pyssla om.
Och jag gillar det. Att bli ompysslad.

Big Bro ligger i badet.
Har pressat ner sig i en blå Ikeabalja.
Där ligger han och chillar.
Vår egen lilla poet. Vår egna Rrrrranelid.

En dag bajsade jag.
Det var så vackert.
Alla dog av glädje.
Det var så vackert.



Nu väntar tre veckors ledighet.
Vi ska bara mysa, kramas och ta det lugnt.
Mumsa choklad och läsa böcker.
Och jag, jag ska försöka finna kraften, kreativiteten och energin igen.
Den som jag tappat nånstans längs vägen.

Amen

onsdag 18 december 2013

Mare, mare, vad gör man med en onsdagseftermiddag?


Jo, man låta barnen pimpa pepparkakor,
under tiden som man klär ett taggigt julaträd med tvåhundra ljus.
Och svära över att om jag inte vore ett sånt jäkla kontrollfreak, 
så skulle min man få göra det...
Eller kan man rädda en blåsippa i trädgården, 
i ren sympati över att den är lika förvirrad som jag.

Man kan leta ihjäl sig efter goda lussebullar i frysen
och förneka att vi redan ätit upp dom.
Eller så kan man bli riktig, riktig ovän med sina barn 
för att de inte vill klä granen i dom färgerna som jag vill.
Men sånt kan man ju lösa tills nästa år......
.....på tippen!

tisdag 17 december 2013

Saker som jag glömt berätta

 
Jo visst finns det saker som jag glömt berätta.
Eller som jag kanske bara låtit hamna i skymundan.
Som att vi i somras besökte ett av de mest annorlunda fikaställena jag varit på. Ever.
Annorlunda absolut. Men kanske också det charmigaste?
 
Jo jag fick min vilja igenom. En dag då värmen nästan skallrade i luften.
Då syrran lyste med sin frånvaro p g a bröllopsbestyr.
Och vi andra hade tre barn extra att ta hand om.
Då svettiga kroppar och fötter gled över den spruckna leran till parkering.
Liksom på Afrikas slätter.
 
 
Där vandrade vi omkring i vildvuxet gräs.
Spanade in bussen där några arbetande ungdomar bodde.
Besökte hentoaletten och käkade lunch utomhus.
Sittandes på en gammal soffa infiltad i blå mormorsrutor.
Och med kristallkrona i taket.
Helt fascinerad av deras idérikedom....
 
 

 
Sådana dagar och sådana minnen.
Dom är bara väldigt svåra att glömma bort.

 
 
 
 


söndag 15 december 2013

Då hade varken jag eller hon, eller hon varit i livet

 
Gravida och putande magar - något av det vackraste som finns.
Vetskapen om att det finns en liten filur därinne. Ett eget litet liv. 
Som ska växa och frodas och så småningom få titta ut till några som längtat och redan älskat så.
Älskat sen första stund. 

 
För känslan att bli mamma och pappa är svårslagen, enligt mej.
Det är så stort och nästan ofattbart. Och alldeles, alldeles underbart!
 Kanske inte som en blixtförälskelse för alla,
men för dom allra, allra flesta något som förr eller senare växer fram.
 
Men om jag hade bott i ett u-land hade jag inte aldrig blivit mamma.
Då hade jag varit död för längesen.
Och flera av mina väninnor också faktiskt.
P g a komplikationer vid graviditeter eller förlossningar.
 
Det är lätt att glömma bort det där.
För trots komplikationer så är vi väldigt många med lyckliga slut.
Väldigt många med livet i behåll.
Väldigt många som får sniffa bebis tillslut...
 
Idag kör Musikhjälpen sitt sista race.
För att alla tjejer ska ha rätt att överleva sin graviditet.
Vem vill inte hjälpa till med nåt sånt?

onsdag 11 december 2013

Det lackar mot jul


Det lackar mot jul nu.
Och en efter en åker klapparna av från kalendergranen.
Den som blev ihopsnickrad i elfte timmen.

Så klockan tickar på. Och dagarna likaså.
Jag blir med page igen. Trots att jag glömt bort den obligatoriska frågan innan.
Dvs "det blir inte för kort, så att jag inte kan ha det uppsatt?"
Jo men sådana fakta är viktiga för mig när jag sitter i en frisörstol.
Håret i hästsvans är liksom en trygghet för mig. 
Klipp för sjutton hur ni vill. Bara jag kan sätta upp håret om det skulle se för gräsligt ut.
Min plan B liksom.
För det är sån jag är. Full av B-planer.
De kanske inte behövs så ofta, men de är sköna att ha.
Jag gillar B-planer. Och jag gillar page.


tisdag 10 december 2013

Nog kunde det varit mera glamour



Vi firar Nobeldagen på vårt egna lilla vis.
Jo, Big Bro har förvisso varit pyntad från topp till tå i skolan.
Kavaj, slips, vattenkammat hår och hela tjottaballongen.

Men vi tjejer, vi har hängt hemma med förkylningsbaciller.
Ätit falukorv och potatismos. Klädda i nattlinne och pyjamasbyxor.
Modell mindre-fancy-schmancy.



Och jag har smusslat i mig på tok för många päronkonjakstryfflar. Precis som jag befarat.
Och ryckt lite i mitt granris och klätt in hjärtat på dörren i barr.
För just barr verkar vara det jag har fått dille på i år. Gröna små barriga grenar.
Barriga grenar och hyacinter förstås.
Dom som jag njuter av innan dom slagit ut i blom.
Innan dom ger kli i halsen. Och sticks i näsan.



måndag 9 december 2013

Win win situation

Vi kör igång julstädningen av barnens rum.
Eller kanske mest jag.
Barnen är snabba på att leka med alla "bortglömda" leksaker. 
Sådana som dom inte tittat åt, på år och dag.
Men som helt plötsligt höjer sitt affektionsvärde från noll till hundra på fyra sekunder.
Så fort man nämner att de kanske passerat bäst-före-datum....

Men vi hittar en del leksaker och böcker som är så gott som oanvända.
Som kan göra gott och glädja något barn som tomten inte annars når.
Leksaker som engagerar våra barn att hjälpa andra.
Leksaker som föder medkänsla och omtanke.
Som vi sen lämnar till ett av Clarion hotellen i vårt avlånga land.

Och kanske kan julen bli lite trevligare för de barn som inte skäms bort 
och nästan drunknar i julklappshavet.
Som kanske glädjs en smula trots att pappa är luspank och bor på gatan eller 
att mamma ligger packad i dagarna tre.
Barn till föräldrar som inte har det lika bra som vi.

 
Så glöm inte dessa i julstressen.
Köp något till ett barn du inte känner. 
Eller leta i era överfulla leksaksgrottor hemma.

Amen

söndag 8 december 2013

Det är fina grejer det där

Det är fina grejer det där.
Att få åka på tjejmiddag och bara landa.
Få skölja bort stressen och fyllas med julstämning på riktigt.
Träffa brudar som jag egentligen inte känner särskilt väl,
men som är så enkla och trevliga så att det känns som att vi hängt tillsammans i flera år.
 

  
Få pyssla, baka och tillverka julgodis tillsammans.
Och ha med sig så mycket gott och spännande hem,
att man inte knappt vågar öppna sitt kylskåp numera.
Av rädsla att man inte ska kunna stänga det utan att trycka i sig en massa godsaker från igår.


 
Jo det var verkligen, verkligen trevligt igår.
Och idag fortsätter vi i samma anda.
Åker hem till vänner och äter aebleskiver
och spär på våra christmasfeelings ännu mer.
Och inser hur lyckligt lottade vi är.
Med alla fina människor som finns omkring oss.
 
Det är verkligen fina grejer det där.


torsdag 5 december 2013

När man planerat en kvällspromenad


När man planerat en kvällspromis men stöter på Svens patrull,
jo då får man tänka om.
Då får man stanna inomhus och värma upp huset med tusen juleljus.
Lyssna på vinden som åker karusell utanför och hur det knakar i fönster och väggar.
Titta på Ernst jul, dricka glögg och tugga i sig världens godaste morotscupcakes.

Sånt får man göra fast man planerat en kvällspromenad.



tisdag 3 december 2013

Jag kan gilla det där


Jag kan gilla det där med att få krypa ner i sängen efter att ha fått en nyknådad rygg och nacke.
Jag kan gilla det där med att få ligga i skarven och ha ett barn på vardera sida.
Få kramas och mysa in mig i deras små ljuvliga nackar.
Och den ena varelsen ligger tätt bakom ryggen på mig och viskar "du är världens bästa mamma".
Och den andra parkerat sina stövlar nedanför sin säng.
För så måste man visst göra om man har fått nya efterlängtade sådana 
och är hals-över-huvud-förälskad....

Kärlek. På flera plan.
Jag kan verkligen gilla det där.


söndag 1 december 2013

Det blev ju advent iallafall

 
Jo, men jag fick ju färdigt mina adventsljus och jag fick äta adventsfika i soffan
med han jag är gift med och våra barn.
Och jag fick mina fönster putsade och jag fick frysa på årets julskyltning.
Och jag fick trängas runt på Vellingeblomman on the most crowded day of the year
för att akut förnya och inhandla nya stjärnor till fönstren.
Och så fick jag dansa runt granen till små grodorna och på traditionellt vis lyssna
på kvinnan-med-ingen-tonsäkerhet-eller-sångröst-alls.
 
Det blev ju advent iallafall.


lördag 30 november 2013

Frid i adventstid

(Bild lånad av Trendser )
 
Jag tar en fridsam paus. Mitt i adventsstöket.
Åker iväg på retreat och en dag i tystnad.
Fantastiskt välbehövligt.
 
Och jag får stilla min nyfikenhet om retreatupplevelser,
äta lunch i slowmotion utan att behöva säga till någon att sitta ordentligt på stolen
eller ens behöva vara trevlig. 
Och så får jag tid att känna och tänka efter.
Släppa fram tankar som jag inte haft tid att tänka på länge.
Dra åt handbromsen och sakta in från hundratjugo till fyrtio.
 
Det blir en förvandling från gepard till sköldpadda.
Och jag kan gilla det, sköldpaddelivet.
Trots att jag inte hinner göra färdigt min kalendergran till barnen.
Men paketen är inslagna och brädor det får jag väl köpa i ottan. Imorgon...


fredag 29 november 2013

Sånt jag måste smaka på

 
 
Ledig fredag idag.
Ord jag måste smaka på.
Le.dig.fr.ed.ag...
 
Jo, men om ledig fredag är att veckohandla, hämta julstjärnor på jobbet,
städa huset, sno lite av den lenaste sanden på stranden,
lyssna på Sean Banans Gott nytt jul tjugoelva gånger, baka morotskaka,
hämta barn på skolan, tillverka julgransprototyp av papper till
pysselsugna förskolebarn, dammsuga och tvätta -
DÅ har jag varit ledig!
Annars?
Annars, kanske vi kan kalla det att jobba hemifrån?
 
Sen är det klart att vi smakat på annat också.
Som besök av vänner, lussebullar och dom där nybakta jag nämnde innan.
Och dragit på oss lite julstämning på kuppen.
 
Jodåsåatt...
 


onsdag 27 november 2013

Tagning nummer två

Okej, jag börjar inse att det snart är juletid på riktigt.
Och drabbas nästan av pre-advent-stress när jag går omkring på kvartersgatorna om kvällen.
Dom gatorna, där husägarna hunnit långt före mig med både stakar, stjärnor och kransar.
Och allt annat pynt.
Själv har jag tamejtusan inte ens koll på vad som finns 
i jullådorna där uppe på vinden....

 
Fast doppat vekar i stearingrytan och förvandlat dom till ljus,
DET har jag gjort! 
Och kört lussbullsbak, tagning två!
Jo, för gårdagens lussekatter blev bannemig inte bra alls.
För så blir det, när man lyckas ta fel mått och hälla i för lite mjölk.
Och ska lösa sådana där obetalda Carl-Bildt-konflikter med syskon som kommit på glid.
Då är det rackarns lätt det där, att glömma bort tiden och låta katterna bli lite väl oätligt bruna.


 
Men nu är jag på banan igen.
Och Shit.My.God! Så goda dom blev!
Jag hade nästan glömt att jag att man bara blir tvungen att äta tre stycken rakt av utan att blinka.
Det är bara så omöjligt att hindra sig själv då!

söndag 24 november 2013

Cakes and pearls - are a girls best friend

 
 
 
 


Lil´sis och jag drar in till stan och pärlar lite igen.
Till ett Clarion. Smokfullt av människor som vill hjälpa till, engagera sig
och visa långfingret åt kräftmonstret.
Det finns många solskenshistorier jag vet,
men fortfarande är det på tok för många som får genomlida helvetet.
Jag vill inte ens tänka på.
Fastän jag vet, att jag en dag kommer att bli drabbad på ett eller annat sätt.

Men vi drar ett litet strå till stacken.
Innan syret tar slut och vi beger oss ut på stan igen.
Till ett Malmö fyllt av tomtar i skyltfönsterna.
Vi handlar på oss lite pyssel, som vi trolla färdigt till advent.
Och får fnissanfall på Burger King, som aldrig tycks ta slut.

Sen rullar det hemåt igen.
Till förorten. Radhuset.
Och till pepparkakscheesecaken som blev över från igår kväll.
Den som smakade sådär då, men som gonat till sig lite under natten.


lördag 23 november 2013

När man måste göra det på en gång på köksgolvet

 
Ibland går det inte och vänta.
Som idag. Då måste jag göra det med detsamma på köksgolvet.
Innan jag ens har plockat in alla nyköpta varor i kylskåpet.
Så jag sätter mig ner på golvet.
Med benen i kors. I tajta jeans och spetsblus.
Andas in och andas ut igen.
Andas in igen och sjunger Ong namo, guru dev namo.
"Jag hälsar den kreativa kraften"....
Gånger tre.
 
 
Nä, om folk hade sett och hört mig, hade de inte trott jag var klok.
Men det är just vad jag är. Klok.
Som fyller lungorna med nytt syre och kraft.
Och tömmer dom sen helt på förbrukad luft och stress.
Sänker farten från hundrafyrtio till tillåtna nittio.
 
Dessutom är det ingen annan hemma. Än jag.
Så ingen behöver skämmas. Eller undra.
 
 
 


fredag 22 november 2013

När sömntåget gått


Det är då jag vaknar till liv.
När sömntåget egentligen gått.
När barnen sover sött och mannen gått och lagt sig.
När tystnaden lägger sig och kreativiteten sträcker ut sin kropp.

Jag konstaterar i mitt stilla sinnen att det bara är en månad kvar till jul.
Och en dryg vecka till advent.
Så jag sitter där i soffan och försöker samla mina tankar kring 
en adventskalender till barnen och en kvartett med ljus till adventsöndagarna.
Låter inspirationen flöda.

Fram till jul vill jag bara pyssla och mysa.
Slänga bort alla måsten och låtsas som ingenting.
Jag ska göra mitt bästa. Det ska jag verkligen göra.



onsdag 20 november 2013

På en onsdag kan det vara så

 
Det där med att blogga måndagar eller tisdagar, det verkar inte vara min grej längre.
Måndagar går i yogans tecken. Bända och andas.
 Och på tisdagar försöker jag anstränga mig för att komma i säng riktigt, riktigt tidigt.
Men det har banne mig inte gått nåt vidare alls.
 
Men på onsdagar!
Då kan det vara så att man råkar köra längs Kustvägen och upptäcker att
stenarna på ett ställe ute i vattnet är ovanligt stora, många och rörliga!
Då kan det hända att man hämtar två grabbar från skolan så att lil´sis får sällskap
med någon i sin egen ålder.Och att mamman i huset sladdar förbi hemmet
för att hämta sin kamera med på tok för litet objektiv.
 
 
Sen blir det åka av! Till sälsafarin några kilometer längre bort.
Vi ser inte mindre än fjorton stycken!
Och killarna vill inte alls åka därifrån. Trots att det bara är fyra, fem grader varmt.
Och rått, blåsigt och jävligt!
Nä, dom gillar det. Big time!
Och jag låter dom hållas. För som nioåringen säger "detta var ju ett riktigt litet äventyr!"
Och det är så jag vill att det ska vara.
Att barn uppskattar det som finns runt om oss.
Att upplevelser och roligheter inte behöver kosta en massa pengar.
 
På onsdagar kan det vara så....


söndag 17 november 2013

Sådana dagar dom välkomnas dom också

 
När man har ätit laxsoppa och druckit vin med några av de bästa vänner man kan ha.
Moffat i sig godsaker och skrattat så att man nästan
trillat av stolen och ner på golvet en lördagkväll,
då måste man nästan börja en söndag med horisontalläge på soffan.
Invirad i filtar och täcke, medans solen lyser in genom fönstret.
 
Det blir en söndag i sakta mak.
Med promenad ute på slätten och sen trädgårdsröj i lilla trädgården.
Undanröjning av alla tecken på den ljuva sommar vi fått njuta av.
Att ladda för vintern på rikitgt, för vem vet när kung Bore knackar på vår dörr?
 
En söndag i sakta mak alltså.
Sådana dagar dom välkomnas dom också....
 


fredag 15 november 2013

När man passerar gränsen

 
Vi färdas genom hela Skåne.
Upp över åsen och ner över gränsen.
Rakt in i det halländska landskapet.
Andra till höger och sen hem till en kär gammal vän.
 
En vän som jag känt i tjugoett år.
Vilket är häftigt lång tid.
Och jag gillar det. Att säga att man har känt någon i tjugo eller trettio år.
Även om man inser att det låter galet länge. Och att man faktiskt börjar bli gammal...
 
Så vi fikar, äter och pratar om viktiga saker.
Om vad som ska tvättas i 60 grader. Och om materialism vs lycka.
Om kompisrelationer och att vara närvarande med sin barn här och nu.
Och om hur det kunde bli så tokigt, att barn i skolan måste ha hörselskydd
i klassrummet för att kunna koncentrera sig.
För det känns fel i mitt hjärta när jag tänker på det där.
Att det är så stimmigt i klassrummet och att det saknas arbetsro.
 
Jomen vi kan bli lätt bli smygpolitiker när vi ses. Det blir vi.
Men det är berikande och givande.
Och jag är glad, över att hon finns där i mitt liv.
 
 

torsdag 14 november 2013

I´m a c.o.c.k


Det är dags för långhelg.
Sådana som jag gillar.
Så vi bakar pepparkaksmuffins efter skolans slut.
På Big Bro' s medhavda polares önskan.
En kille i min smak.

Min egen sjuåring, han gillar jag också förstås.
Han som nöjt tar på sig sitt förkläde. Knyter det.
Och glatt utbrister - "I'm a cock!"

Well, bakning it is...
And weekend.




måndag 11 november 2013

Jag tror att det börjar dra ihop sig

Jag tror det är dags nu.
Att låta julstämningen få en chans att göra sig påmind.
För i år ska jag vara ute i god tid. Det har jag bestämt.
Och förresten sa en annan första-klickare-mamma till mig förra veckan,
att det är okej att lyssna på julmusik från och med första november.
Så jag hakar på. Drar igång kungen av julsånger. Peter Jöback.
 
  
Tänder min lykta från Majas Cottage.
Den vackraste man kan ha.
Full av mjuka älskvärda julord.
Och så kör jag igång redigering av några av alla de tomtebarn jag ska föreviga.
 
Bara 43 dagar kvar.
Jag tror att det börjar dra ihop sig...

söndag 10 november 2013

Äppel, päppel, pirum, parum

 
Jag är sån där som älskar äppelpaj.
En sån, som letar ursäkter för att få baka och äta sån.
Och jag har hittat en idag. En ursäkt.
För nog ska far ha en på sin dag. Det ska han.
En sån där knäckig en, med doft av kanel.
Som vi snart ska bädda in i fluffig vaniljsås.
Och låta den slinka ner för strupen.
 
 
 
Knäckig äppelpaj
 
5-6 äpplen
150g smör
1½ dl vetemjöl
3 dl havregryn
1 dl socker
½ dl sirap
1 tsk bakpulver
kanel efter smak
 
Smält smöret och låt det svalna.
Dela äpplena och lägg dom i en pajform.
Blanda ihop alla torra ingredienser.
Häll i det smälta smöret och sirapen och rör om.
Strö degen över äpplena och ställ pajen längst i ugnen.
175 grader, 30 minuter.


lördag 9 november 2013

Ikväll somnar jag ovaggad


Lördag, med en morgonutsikt full av flickor på tå och klädda i tyll.
Flickor som fullständigt älskar dans och sin halvtimme i salen.
Jag sitter förstås och tittar på. I vanlig ordning.
I klippställning, tills mina pensionärsliknande spiror domnar bort.

Lördag, så även en eftermiddag i skogen.
Den som idag är ruggig och blåsig.
Men som bjuder på mys med Jennica och Nellie.
Tjejer som jag hittat i blogglivet.
Tjejer som har sina fina småtjejer med sig ut i skogen.
Som dricker varm choklad och te inkurade i vindskyddet.
Och snaskar på kakor.

Det blir en sån där lite lugnare lördag på nåt vis.
En sån som jag behöver.
Med frisk luft i lungorna och choklad i magen.
Med soffmys och kramar.

Så ikväll somnar jag ovaggad.
Absolut....