torsdag 30 september 2010

Prinsessklänning

En sån här skulle nog vår lilla prinsessa vilja springa omkring i, eller iallafall skulle jag vilja det. Alldeles, alldeles underbar! Men kanske inte så praktisk...


Bild lånad av http://shop.hm.com/se/

onsdag 29 september 2010

Kvällens sällskap....mmmmm...

Jag har inte framkallat en enda bild på över ett år! Brukar vara superduktig på att ladda upp mina bilder till lab en gång i månaden och sen snabbt sätta in i album - jo, ordning och reda på den fronten. Nu känns det jobbet enormt och jag blir inte färdigt till att sätta mig och välja bland de tusentals bilder som tagits....
Jag har iallafall kommit så långt att jag sitter och försöker fixa ihop en fotobok på gullungarna som mamma ska få. Det är så många bilder som hon bett om och nu är det hög tid att ta tag i detta. Det tar verkligen sin tid, men jag är en bra bit på väg.

Barnen sover sött och J spelar innebandy. Mitt enda sällskap är datorn och en ny bekantskap.....Mmmmmm! Marabou Cookies Cream. Delicious!

Karin-Karins kycklingpaj

Igår blev det Karin-Karins goda kycklingpaj till lunch. Längesen sist, men den var lika god som jag mindes.


Kycklingpaj

Pajdeg:
3½ dl vetemjöl
100g smör
1 dl filmjölk eller mild yoghurt

Blanda ihop ingredienserna och kavla ut degen.
Förgrädda 20 minuter, 200 grader.

Fyllning:
1 grillad kyckling
1 purjolök
1 röd paprika
1 hg färska champinjoner
1 burk creme fraiche
1 pressad vitlöksklyfta
Riven ost

Rensa kycklingen och dela den i små bitar. Skär purjolöken, paprikan och champinjonerna i bitar. Stek dom mjuka. Blanda sedan ner dom med kycklingen, creme fraichen och vitlöken. Smaka av med salt och peppar.

Fyll pajskalet och strö över osten.

Gräddas i 225 grader i 10-15 minuter.

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

tisdag 28 september 2010

27 september 2006

Redan när jag var i tredje/fjärde månaden, fick J för sig att vår lille bebis skulle anlända den 27 september. Beräknad födelse enligt sista mens och ul (jo det var samma datum!) var den 1 oktober. Själv vågade jag inte tro så tidigt att vår lille Hoppe skulle stanna kvar så länge, men hoppet fanns där - i oändliga mängder...

Gissa om jag blev bra förvånad när vattnet plötsligt gick halv sex på kvällen, onsdagen den 27:e?! Vad var nu detta? Hade min sambo (numera man) lyckats pricka in exakt födelsedag för vår lille parvel? Lite kusligt, men samtidigt charmigt! Lycklig över att det var på gång, men samtidigt lite nervös/orolig inför den stundande förlossningen. En timma senare var vi på förlossningen och kvällen till ära hade vår absoluta favoritdoktor jour (vad är oddsen att hon och en till, var de enda läkarna av annars 50 ordinarie?) Vi hade säkert varit där tidigare, men J envisades med att göra färdigt pastasalladen innan vi åkte. Jo jo, den var attans viktig av någon anledning (snacka om cool karl).

Det var stressigt inne på förlossningen och eftersom mina värkar inte var så "starka" (tyckte barnmorskan) fick jag vänta ytterligare två timmar innan jag blev undersökt. Det sista jag fick höra innan jag åkte in till undersökningsrummet var, "Du får nog förbereda dig på att åka hem igen". Så sjutton heller, tänkte jag. Jag ska inte åka hem. Och jag fick min vilja igenom. För när bästa Katarina undersökte mig, hade jag passerat "inskrivningsgränsen" med några centimeter. Haha, "gott mos" tänkte jag och sa det dessutom högt till "åskådarna". Ganska stolt och glad över att jag klarat mig så bra ifrån den förväntade smärtan.

Smärtan kom dom två sista centimetrarna, men då var det försent för epidural. En smärta som absolut inte går att föreställa sig innan. Jag blev helt överrumplad, från 10 till 120. My God! Jag blev tröstad med att det skulle troligtvis vara klart före midnatt.

00:35, torsdagen den 28:e, kom han vår lille prins! Efter utdraget krystarbete och med hjälp av sugklocka. Smärtan var puts väck och jag var den absolut lyckligaste mamman i världen, tillsammans med världens lyckligaste pappa. Obeskrivlig kärlek och inne i ett lyckorus! Full av hormoner (snälla sådana) som gjorde att jag inte kunde sova något den natten. Jag kunde inte låta bli att titta på underverket. Jag försökte blunda men öppnade ögonen för att se den lilla uttröttade krabaten sova brevid, om och om igen.. Världens vackraste barn hade anlänt och han var hos oss.

Idag fyra år äldre och fortfarande världens vackraste pojke. Kärleken är minst lika stor om inte större, till honom och lillasyster. Jag har uppnått mina drömmars mål - två barn, det kan inte bli bättre.

Pastasalladen? Ja den kom verkligen inte till nytta. J gjorde den färdig, men med till förlossningen kom den inte. Den stod snällt kvar i kylen, lite vissen, tre dagar senare när vi kom hem.

måndag 27 september 2010

Sleepless in my bedroom

Eller kanske snarare i sonens sovrum.

Parkeringhuset var en fullträff för I, så pass att han ropade på pappa sin strax före ett i natt och ville gå upp och leka med sin nya present(men det blev ingenting med det). Halv två fick jag ta över - inget tjat, men en pigg kille. Som somnade om efter ett tag, trodde jag. Men när jag återgått till min säng, så ropade han igen och jag lommade tillbaka in och la mig i hans 70x150centimeter stora säng. Förbannade mig över att vi inte köpt en större till honom. Ytterligare en timme....

Tja, vid halvfyrasnåret var jag väl tillbaka på min sänghalva som jag delade med E - hon som av någon anledning inte kunde somna i sin säng vid åttatiden på kvällen som vanligt. Vi är väldigt bortskämda på den fronten och förstod inte alls vad som var fel. Klockan tio somnade hon tillsammans med oss i vår säng, lilla pluttan.
J mådde kymigt och jag kunde inte somna förrän kanske vid halv fem, för att sova 30-45 minuter i taget resten av natten...
Tack och lov var det längesen jag hade en så taskig natt. Och jag hoppas på en bättre kommande.

söndag 26 september 2010

Manboy

One down, two to go.
Fyraårsfirandet har startat och det gjordes med buller och bång.
Tjejkompisarna från gamla dagiset var här på kalas och I hade fullt upp med sex söta små prinsessor som han fick dela med en killkompis. Vilken lyxsituation! Vi får väl hoppas att det ser likadant ut om ett par år.
I trivdes iallafall som fisken i vattnet. Glad åt presenterna, ett Ferrariparkeringshus som tjejerna skramlat till och en Kråkebok. Han och brudarna stuffade runt till Manboy, Timotej och Mama Mia - om och om igen.... Manboy, så passande för vår lille fyraåring!

Men oj vad två timmar går fort! Man hinner ju bara med lite dans, mat, efterrätt och sen avslutning på klassiskt vis - fiskedamm! Spindlarna gick åt, och efterrätten likaså. Men grillspettet som jag kämpat med, vara föga intressanta - precis som maten brukar vara på kalas. Det hinns liksom inte med och de söta små barnen har inte matro i kroppen just då.

Ett lyckat kalas från hans sida och sen kompisarna had left the buliding, så har han bara lekt och lekt med sitt parkeringshus. Jo vi var ute en runda och övade på att cykla utan stödhjul. Vilket går fantastiskt bra, han har bara övat två gånger och redan igår slutade jag att springa bakom för att istället gå brevid.


Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

fredag 24 september 2010

Imse vimse

Det börjar lukta barnkalas här i huset. Och som om inte det vore nog, så kryllar det av spindlar i kylskåpet. Ätbara sådana och goda dessutom.
Jag och I har gjort chokladbollsspindlar som han ska bjuda kompisarna på. Och kan ni tänka er, en rackarspindel kröp rakt ner i I´s hals!!! Men han är inte ett dugg ledsen för det - tvärtom. Han tyckte bara att den var god.
Hoppas att kompisarna hans, tycker likadant!


Kropparna är gjorda av vanlig chokladbollsmet. Benen består av kolasnören och ögonen av dekorationsblommor.

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Sköna kommentarer

I är på bästa humör idag när det gäller sköna kommentarer. Sådana bjuder han hej vilt på.

I vill hemskt gärna ha en studsmatta på tomten, men i våra ögon är den tyvärr för liten. När vi gick förbi en stor studsmatta längre ner på gatan sa han: "Vi kan inte ha nån studsmatta, för vår trädgård är så liten. Jag ska skriva det på en lapp till tomten så att han vet."

Nån timme senare gick en hel skolklass förbi oss på cykelbanan varav I ställde sig och siktade med en pinne mot dom och låtsades skjuta (jag tycker verkligen inte om när han gör så) Därefter säger han stolt: "Nu fick dom sig ett skjut!"

Undrar vad som kommer härnäst idag?

torsdag 23 september 2010

Paus

Har känt mig småsliten senaste dagarna. Det går i ett och nattsömnen har inte varit den bästa.
J tog barnen i natt och jag sov på nedanvåningen i hopp om en bättre natt. Något bättre blev det - jag vaknade dock några gånger av barnen men jag slapp iallafall gå upp.

Det största problemet handlar kanske egentligen inte om nattsömnen utan om pauser. Jag är såååå dålig på att sätta mig ner och vila några minuter då och då. Istället ångar jag på i hög hastighet och glömmer bort att "stanna upp världen" en stund. När man jobbar tar man sig iallafall lunchrast och kafferast (jag håller hårt på det), men hemma blir det inte av. För när E väl tar sin dagliga lilla tupplur, ja då är det ju hundra saker som bara väntar på en. Det är ju då man får möjlighet att dona i fred.
På så sätt kan jag nästan sakna amningstiden. Då fick man per automatik små korta stunder av mys och lite återhämtning. Det var okej att få dra sig undan.

Men det får bli ändring på det, för det är just de där micropauserna som är så viktiga. En liten återhämtning som ger ny energi och ork. Och att försöka låta bli att vara så övereffektiv . Varför ska man tvunget hitta på nåt så fort det blir reklampaus på teven? Eller skriva inköpslista samtidigt som jag äter varje måndag? Inte konstigt man blir trött i huvudet.

Nä, det är bättre att sluta jonglera så flitigt och släppa ner alla bollarna man har i luften. Ta tillfället i akt och stirra in i väggen tio minuter. Eller ännu bättre, slut ögonen och bara andas. Ta en nap då och då.
På måndag börjar min yogakurs och det är verkligen precis vad jag behöver.

onsdag 22 september 2010

Barncancerfonden

Det är så mycket som jag tänkt att jag skulle göra den här veckan, men av någon anledning hinns det inte med.
Fast idag har jag faktiskt ägnat mig åt att prissätta för små barnkläder (ärvda och köpta) som ska skänkas till barnbazaaren som går av stapeln på lördag. Två gånger om året anordnar några mammor denna populära "loppis" (jo det är lång kö vid öppningsdags) för att samla in pengar till Barncancerfonden. En av mammorna i denna föräldragrupp miste för några år sen sin 6-åriga dotter i cancer.
Häromdagen började jag att läsa om flickans kamp mot sjukdomen, http://www.inlinesskanerunt.se/ , men fick sluta efter några rader. Tårarna trillade ner för min kind och jag blev så berörd. Jag kan inte, vill inte ens, tänka tanken på vad hon och hennes familj fått gå igenom. Det absolut mest fruktansvärda som kan hända en som förälder.

Två plastpåsar är iallafall fyllda och förhoppningsvis kommer det bli några hundralappar som kan användas till forskning odyl. Dessutom blir förhoppningvis även några köpare glada över sina fynd.

Ett fantastiskt initiativ är dessa mammor!

tisdag 21 september 2010

Kalasväder och kalasbyxor

Äntligen en härlig höstdag! Vilket väder! Skönt att få slänga av sig jacka och kofta och få lufta armbågarna lite. Fler sådana dagar tack - gärna hela september och oktober! Ja okej, nån regnig dag kan jag stå ut med, men bara lite för den här hösten har varit bedrövlig rent ut sagt! Jag som egentligen älskar hösten, känner mest bara ångest. Jag fick inte säga adjö till sommaren på det sätt som jag ville. Jag ville ta ett långsamt farväl, men istället byttes sommaren till höst (kall och odräglig sådan) över en helg. Och jag har gått omkring och grämt mig över det är dags att göra entré i vinterhalvåret igen - innebärandes en massa baciller, sjuka barn och ett dåligt socialt liv. Vi hann ju för sjutton inte vara bacillfria en månad förrän det var bacillvarning igen - och värre blir det...

Men jag har insett att det leder ingenstans över att gräma sig. Jag vill inte sitta av mina sista föräldralediga månader och bara vara bitter, det gäller att ta vara på här och nu. Försöka njuta och tända ljus - det har trots allt sin charm det också.

Dagens vackra väder till ära, unnade jag mig att ta på mig kjol och kalasbyxor. Eller snarare kalastight, för fötterna saknas nertill. Anyway, "kalasiga" i vilket fall som. Tokigt namn bara. Jag kan förstå vart det kommer ifrån, då alla små söta flickor på åttiotalet (och än idag) sprang omkring i klänningar och tjocka strumpbyxor på kalas, tillika en kalasuniform. Men hur kalasigt är det egentligt med ett par strumpbyxor som hela tiden glider ner i grenen - från centimetrar till decimetrar? Inte kalasigt alls! Och ännu mindre kalasigt är det att det kändes likadant när jag var fem, som nu när jag är trettiofem. Det har verkligen inte hänt ett jota på den utveckligen under trettio år! Är inte det konstigt? Med tanke på hur utveckligen rusat iväg på bla tekniska fronten?
Nä vi kvinnor får nog ta och dra i våra kalasbyxor även i framtiden.

söndag 19 september 2010

Best mandatperiod ever

Valdagen 2006:
Ytterst höggravid med 14 dagar kvar till bf. Med molande mensvärk åkte vi bil den långa vägen, 200m, till vallokalen. Trodde att bebisen var nöjd med sitt boende och var redo att titta ut, men han valde att stanna kvar ytterligare 11 dagar. Men att det var tal om val, det var det inget snack om - jag kände mig som världens mest otympliga val, en strandad sådan. Och väntan i vallokalens kö, kändes en smula plågsam.



Valdagen 2010:
En något mindre OCH gift tvåbarnsmamma. Komiskt nog betydligt mindre kö i samma gamla vallokal, men med en liten hal ål i famnen. Tankarna mer på vad som hänt i mitt eget liv de senaste fyra åren, än på vem som förtjänar min röst.

Jag har fått två underbara barn, gift mig och har ett bra liv. Det känns ytterst tveksamt att det är Alliansens förtjänst. För mitt privatliv har det iallafall (mestadels) varit den bästa mandatperioden ever!


Nu, dags att fortsätta följa valvakan. Jag föredrar egentligen jippon som Melodifestivalen - Glitter och glamour! Men det är klart man är nyfiken på hur det går... Och dessutom är det riktigt spännande.

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

lördag 18 september 2010

Bland majs och pumpor

Igår fick jag tips om ett ställe där man själv kan plocka majs och gå ut på åkern och välja en pumpa, till en billig peng dessutom. Det fick bli eftermiddagens utflykt för hela familjen. Nyttigt för våra majsälskande barn att inse hur majs ser ut och skördas, innan det blir innehållet i en liten burk som åker lastbil till Ica.

I traskade glatt omkring i majsdjungeln och letat efter majsbebisar (som han kallade dom). E tyckte det var mindre skoj med alla "djungelväxter" som anföll henne i blåsten.




Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

fredag 17 september 2010

Erytema

Imorse när jag tog av E sin pyjamas såg jag att det lilla bettet/ruvan (skorpa på skånska) hon haft, nu plötsligt fått en rodnad stor som en femkrona. Hmmm...den var inte där igår eller såg iallafall inte ut på det viset.

Jag vet ju att hon för 10-14 dagar sen hade en liten konstig "ruva" som jag försökte pilla bort men som satt väldigt hårt (tänkte först att hon kliat hål på ett myggbett). Tanken slog mig att det kunde vara en fästing, men jag såg inga ben så jag la dom tankarna på is.
Men just dom tankarna poppade upp igen imorse och jag började genast googla på nätet. De flesta bilderna på borrelia såg inte alls ut som hennes, men det var EN som gjorde det. Det var tillräckligt för att ringa vårdcentralen och få en tid.

Först tittade en sjuksköterska på henne, men hon visste inte riktigt vad det var. Så vi blev inskrivna hos en doktor och jag var beredd på att vi skulle få gå hem utan någon hjälp eller klara besked. Men han gjorde en grundlig undersökning med förstoringsglas och förklarade att E hade nåt som hette Erytema blablabla... Han visade mig även bilder på hur det kunde se ut om märket fortsatte att växa. Precis sådana bilder som jag sett på nätet några timmar tidigare. Ställde frågan om han menade borrelia (varför ska läkare inte kunna prata i klartext???) och det var precis som jag misstänkt. BORRELIA!

Läkaren tog oss tack och lov på allvar och nu väntar ny Kåvepeninkur på lilltösen. Som måste vakna först.. Hon somnade i cykelvagnen när vi körde hem och har sovit i två timmar!? Mycket olikt henne. Stackarn, hon kan inte må bra.

Ungefär så här såg det ut på E imorse.(Bild lånad av http://www.lakartidningen.se/store/images/3/3042/large/Borrelia_2.jpg)


Och så här efter en dos Kåvepenin.

torsdag 16 september 2010

Nytt objektiv

Har länge tänkt att jag skulle komplettera min kamerautrustning med ett nytt objektiv och har funderat på det här, Tamron 28-75mm, 2.8
Idag har jag gjort slag i saken och i helgen ska det fotas!



Bilden lånad av http://www.cyberphoto.se/

onsdag 15 september 2010

POMPdeLUX

Har varit på mitt livs första Pompdeluxparty och är helt frälst!
Åh så mycket fina saker det fanns. Hade bestämt mig för att hålla hårt i plånboken och på den fronten lyckades jag ganska bra tycker jag. Hade även bestämt mig för att lämna beslutsångesten hemma, men där gick det inte gick det inte lika bra. När det var dags att få klämma och känna på kläderna så knackade den på min rygg...Grrr...

Det här blev det iallafall till mina små juveler.

Byxdress till E


Prickiga byxor till E


Skjorta till I

Bilderna är lånade av http://www.pompdelux.se/

I väntan på...


...att lunchen ska serveras, är det lika bra att själv "kocka" lite. Och då gäller det att vara rätt klädd.
Vår tjej är dessutom en riktig skofetichist. Syns det?

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

tisdag 14 september 2010

50-öringen

Snart är den ett minne blott (precis som vår tvättmaskin som brann upp ikväll) - 50-öringen. Vid dagens sortering av våra mynt i eftermiddags, hittade jag just ett sextiotal sådana. Mindre värdefulla för oss (nä det räcker inte till en ny tvättmaskin), men väldigt värdefulla om alla hjälps åt att "dammsuga" sina plånböcker, väskor och hem och lämnar dom till något SEB-kontor eller ICA-butik. Dom i sin tur lämnar dom vidare till Röda Korset.

Och det börjar onekligen att dra ihop sig - den 1 oktober är det försent. Alltså bara 16 dagar kvar...

http://www.50öre.se/

Succé

Premiären på småbarnsrytmiken i förmiddags blev succé för E. En riktig hit!
Hon dansade, vickade på rumpan och klappade för fullt. Glad över att mamma äntligen tagit sitt förnuft till fånga.

Nu sover lillsnuttan och laddar batterierna på nytt. Ikväll blir det babysim i vanlig ordning och inför detta krävs det massor med sömn och mat.
Egentligen känns det som att det blir för mycket av det goda på en och samma dag. Fast å andra sidan finns det ju dom i hennes ålder som går på dagis en hel dag och sedan på sim och det funkar ju bra det med. Imorgon blir det lugnare tempo igen.

Ett är säkert - flickorna i huset kommer att sova gott i natt.

måndag 13 september 2010

Fröken Klåfinger

Efter en tids lite lugnare allt-ska-in-i-munnen-period, har vår lilla tjej fått ny kraft och energi för detta. Hon har helt enkelt tagit nya tag på busfronten. Man hinner inte vända ryggen till förrän det är dags för nya upptåg.

Idag har hon:
- Stoppat tvål i munnen (hon vill ju egentligen bara vara ordentlig och tvätta sig)
- Fått i sig Cillit Bang efter att ha sugit på en flaska (tack och lov var flaskan stängd och hon fick bara i sig lite rester)
- Slickat i sig smutsigt regnvatten (iof sig ingen större skada, men dock äckligt)
- Försökt äta på ett stearinljus.
- Slängt ut ett antal böcker på golvet när vi var på biblioteket.
- Kommit gåendes med ett äggpaket som hon hittat i kylen.
- Öppnat och tittat i kylen 521 gånger.
- Klättrat upp på stolen och sen köksbordet 133 gånger.
- Kladdat ner sig med bajs vid blöjbytet.
- Kissat ner köksstolen (hon tyckte väl att den var gammal och ful).

Men bortsett från detta har det varit en lugn måndag än så länge :o)

söndag 12 september 2010

Gårdagens mest .......... vara

Alla kassarna är uppackade och här kommer ett smakprov av vad som var gårdagens mest.....

Sötaste


Onödigaste


Prickigaste


Amerikanska


Uppskattade

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

Mecka - tur och retur!

Så, nu kan jag också inställa mig i de-shoppingtokigas-led-på-Ullared.
Been there, done that. I självaste shoppingens Mecka!
Visst har jag varit där nån gång tidigare, men vi pratar då om för femton år sedan. Då livet levdes av en fattig student, singel och med tunn plånbok. Inköpet då, vill jag minnas, gick ganska fort och innehöll mest förbrukningsvaror som schampoo, konserver och godis.

Nu är det nya tider, godis fick förstås även denna gång följa med mig hem. Men nog har kassainnehållet och längden på kvittot (kvittona) förändrats sen sist. Nu prioriteras grejer till hemmet, underkläder till fyra personer och leksaker mm. Jo det ramlade ner en och annan grej också i vagnen, nödvändig eller ej.

Myten om att det är så rackarns billigt på Gekås vet jag inte om jag kan stämma in i. Visst är varorna en och en billigare, men man ramlar ju så lätt i fällan och köper massor istället - ni vet många bäckar små....
Fast det ska erkännas att det var väldans skojsigt där i vilket fall, trots allt folket som blockerade varandra hela tiden (jodå, vi drog säkert vårt strå till stacken också). Inte bara känslan av att "fynda", utan kolla in alla olika människor som vallfärdar dit. För även om vi intog varuhuset redan halvåtta på morgonen, så var det ett riktigt lämmeltåg från parkeringen in till affären. Jag som gärna undviker sådana folkmassor annars hade först lite koncentrationssvårigheter, men efter mycket fokuserande på inköpslistan så drogs jag bara med och var sen i full gång.

Jag hade iallafall en härlig dag på egen hand med mamma igår. Det var gott för själen men det gjorde ont i plånboken. Och det blir definitivt en resa tillbaka så småningom.

torsdag 9 september 2010

Mopsar som mopsar

Egentligen är jag inte överförtjust i mopsar. Tycker det finns så många andra söta hundraser. Men dessa mopsiga vovvar som Meandi lanserade tidigare idag, designade av Cecilia Blankens, dom gillar jag!




Bilderna är lånade av www.meandi.se

Snäckan


Det bästa snäckan vet är kanelsnäcka.
Många kanelisar blir det... av bodyn att dömma.

Bilderna får inte kopieras eller användas utan min tillåtelse

onsdag 8 september 2010

Skånefrun

Oj vad man vill hinna med mycket om dagarna som hemmafru. Vissa dagar är man effektiv som attan, andra dagar tror man att man är det men har inte lyckats få nåt vettigt gjort. Arbetsdagen är vilket fall längre än nio till fem.

Idag har jag:
Gjort frukost/lunch/middag
Kört en maskin disk
Hämtat och lämnat på dagis
Pratat med min höggravida väninna i telefon(ska inte den där bebisen komma snart??)
Promenerat en halv mil
Handlat (under promenaden)
Tvättat och hängt upp fem maskiner tvätt
Sytt färdigt I´s kuddfodral
Bakat kanelbullar
Ätit kanelbullar
Tröstat E som blev asarg för att hon inte fick äta ogräddade kanelisar
Tröstat E som blev ännu argare när bullarna kommit ut från ugnen och hon fick veta att de skulle kallna först...
Svarat på mail
Noppat ögonbryn
Lagt ett av barnen
Beställt två jeans till I från HM (galet billigt - 2 för 98:-!!)
Läst bloggar
Slängt tidningar och reklam i återvinningstunnan
Andats - nej. Det är det jag ska göra nu. Slappa framför teven, det var längesen sist.

Ja livet som hemmafru kan vara galet glammigt. Min vardag brukar dock inte kantas av guld, fina middagar, botox eller shoppingturer med Mercan. Men att få vara hemmafru och vara tillsammans med mina barn är guld värt! Och Skånefru, det är jag allt. Även om det inte är i samma kaliber som mina "medsystrar" på femman ikväll.

tisdag 7 september 2010

Besikting på BVC

4-årskontrollen är avklarad, eller 4-årsintervjun som det fint kallas. Det skulle pratas och räknas, hoppas och gås balansgång, ritas streckgubbe, skrivas namn, kollas hörsel och syn med mera, med mera. Sonen skötte sig kalas och vi fick godkänt på besiktningen. Stolt mamma, men framförallt kanske lättad mamma, fick gå hemåt och dagisåt med sina finingar. Lättad mest för att syn och hörsel fungerar som det ska. Pratandet och ordförrådet var jag väl mindre orolig för, för prata det kan han :-)

Vid mellis visade det sig att det dessutom är en mycket klok (blivande) fyraåring vi har. Vi pratade om morfar och om att I saknar honom.
"Jag vill inte att morfar ska vara i himlen, jag vill ha honom kvar. Jag vill inte att han skulle röka cigaretter. Jag vill ha honom kvar här."

Tänk om alla vuxna kunde vara lika kloka. Fimpa cigaretterna och ge sina barn och barnbarn mer tid tillsammans.

måndag 6 september 2010

Dr Jekyll and Mrs Hyde

Den arga mamman är som förbytt, Mrs Hyde är försvunnen.
Efter en natts sömn har tålamodskontot hamnat på plus igen och idag är jag världens bästa mamma! En mamma med en ängels tålamod, som försöker låta bli att tjata. Världens bästa mamma som bokat biljetter till Nallekonserten och fortfarande har tålamod kvar trots ett jädra meck med dess betalning online som gick åt skogen. Världens bästa mamma som gått en halvmil (till och från affären) för att sonen skulle få bjuda sin gamla dagiskompis på RisiFrutti till mellis. Världens bästa mamma som tar det med ro idag och inte stressar...

Snart ska världens bästa mamma laga spaghetti och köttfärsås, åka och handla och sen ta hand om strykhögen och samtidigt titta på Ullared!

söndag 5 september 2010

Mammor

Det finns dagar då mammor bara vill komma bort en stund. Komma bort för att slippa känna sig mentalt slut av alla konflikter och tjat. Slippa se alla lägger-det-här-så-länge-högar och fortsätta tjata. Dagar då kroppen bara skriker EGENTID! Bara få sitta själv en stund och landa, varva ner, andas...

Trots att barnen tveklöst är det käraste man har och man egentligen inte vill vara ifrån dom för länge. Men som sagt, ibland skriker kroppen egentid och man är så trött på att vara tjatmamma...

En sådan dag är det idag. Snart till ända.
Imorgon är en annan dag. Välkommen!

lördag 4 september 2010

Kjell Gnäll och hans vänner

Det är nästan så att jag skyr lekplatser numera eller andra offentliga ställen där barnfamiljer håller till. Ställen där mammor och pappor beklagar sig över förskolor och skolor. Hur dålig koll förskollärarna har på barnen, hur de bara står och pratar med varandra på gården, att man inte får reda på hur barnen har det om dagarna, vad gör dom egentligen, ny personal osv osv. Värst är det nu på hösten då rutinerna går igång igen, precis som att gnällbehovet lagt sig under sommaren men poppar upp igen.

I regel är det föräldrar som inte känner mig personligen som vill få in mig i diskussionen, kanske få medhåll? Förut gick jag in i diskussionen och höll med om de brister som ibland finns men också var tydligen med vilket enormt jobb som förskollärare/lärare gör för att barn och föräldrar ska må bra. Och att småpratet ute på gården oftast handlar om barnen eller annan information om verksamheten som ska förmedlas kollegor emellan för det hinns inte med någon annan tid under dagen. På kontor är det bara att sammakalla till ett möte för att förmedla nåt viktigt. Här är det inte lika lätt (för vem ska ta hand om barnen under tiden?), utan man får ta det på gården med varandra.

Det konstiga är ändå att de föräldrar som har så mycket åsikter är oftast dom som har noll koll på sina barn på lekplatserna!? Ungarna får härja omkring hur som, medans de vuxna står och pratar. Eller är det dessa föräldrar som gärna lämnar in sina sjuka barn till förskolan för de "har inte tid" att vara hemma, eller själva har semester men låter barnen (olagligt) gå på dagis. Eller inte ens läser informationen om vad barnen gör på förskolan.

Nu ger jag mig inte längre in i dessa lekplatsdiskussioner utan drar mig undan. Jag står med en fot i båda världar och är varken perfekt som förälder eller förskollärare. Jag är bara mänsklig, men jag aktar mig för Kjell Gnäll & Co. Det tar för mycket energi.

fredag 3 september 2010

Guldgruva 2.2

I´s bästis var här. Dom lekte så fint och då passade jag och lillan på att tömma gamla byrån och förflytta innehållet till den nya, Hemnes. (jo jag fick min vilja igenom den här gången)

Det var då jag påmindes om min guldgruva, eller rättare sagt E´s guldgruva. En hel byrålåda full med fina nya oanvända kläder i stl 86 och 92! Jag är expert, som så många andra, på att köpa på mig fina kläder på reor i större storlekar som jag sen lägger ner i tryggt förvar och nästan glömmer bort!? För rea är väl lika med gratis, eller? Man vill gärna tro det.
Som sagt en trevlig överraskning, men man ska ju hinna använda allt också. Känner att det är en enorm tur att jag bokat in både en tur till Ullared och ett Pompdeluxparty de närmsta två veckorna ;-) Frågar mig själv "vad i all fridens namn har jag där att göra?" Jag behöver inte fler kläder till flickebarnet just nu och ska inte heller hamstra nåt.

Jomen visst, vi får väl se hur det blir med det.
Man behöver ju faktiskt inte shoppa, det handlar ju inte bara om det utan även om att få lite egentid och se lite annat/träffa några andra. Det ska i vilket fall bli trevligt med båda - vare sig med eller utan shopping.

torsdag 2 september 2010

Läser just nu...

...Dyngkåt och hur helig som helst.
Mia Skäringers blogg och krönikor samlade på ett ställe.


Ärlig, härlig, rolig och sorglig. Men framförallt ärlig och emellanåt igenkännande.

Bilden är lånad av www.adlibris.com. Boken är lånad på biblioteket.

onsdag 1 september 2010

Varm i hjärtat

Under min morgonpromenad träffade jag på två mammor från gamla dagiset.
Den ena berättade att hennes dotter kommenterat förskolans logga, bestående av tre barn som håller varandra i handen - två flickor och en pojke i mitten.
Dotterna hade sagt att det där var hon och hennes bästis. Och pojken i mitten då? Jo det var I!

Åh min lille kille. Fortfarande ihågkommen, trots att han lämnat skeppet.
Sånt värmer i mitt hjärta.