torsdag 26 december 2019

Att vara en post-jul-älskare

Post jul.
Då andas jag lugnare igen.
Sover längre på morgonen.
Och tillåter mig att köra ett sextimmars tv-maraton.
På en och samma dag!
Nåt sådant skulle aldrig ske annars.
Om jag inte är sjuk förstås.

Nä, jag är ju en sån där duktig flicka.
En doer.
Som alltid hjälper till.
Erbjuder sig.
Och a-b-s-o-l-u-t inte vill uppfattas som lat och bekväm.
Eller som en parasit.
(det är mina egna tankar, jag vet)

Det är därför jag har så svårt att njuta av december.
Pre jul.
För då har jag fullt upp med att baka kakor till diverse ändamål.
Lägga ner lucialinnen.
Tvätta och stryka.
Komma på vad barnen kan tänka sig i julklapp från släktingar.
Sen dessutom och handla dem.
Och trängas med folk.
Lägga 30 timmar på att göra personliga fotoböcker åt barnen.
Vakta frysen så att lussebullarna inte äts upp.
Och sen baka nya när jag insett att jag ändå inte kan
 vakta den när jag är borta....
Det är pepparkakshus som ska pyntas
och julgransfot som ska in-i-det-sista-handlas.
Det ska vallas på Vellingeblomman.
Det ska julavslutas på sex, sju ställen.
Slås in julklappar.
Och helst ska jag åka iväg med barnen till nåt mysigt juligt ställe,
för att de ska minnas sina barndoms jular som magiska...


Så jag är en sån där post-jul-älskare.
Som trivs bäst när rushen är över
och faktiskt kan tillåta mig att vara lat.
Bekväm.
Läsa en bok.
Och somna i soffan. 
När som helst under dagen...

Men nu andas jag igen.
En luft som doftar tång, tonfiskmacka och sälbajs.
Åtminstone idag.
Det är konstigt det där.
Att det luktar sälbajs ute på Måkläppen,
utan att man ser röken av just dessa lustfyllda djur.

Idag är det en annan dag av en julhelg.
I lugnare tempo.
Lil´sis är klädd som en färgkarta 
av rosa och violett.
Jag slipper hänga på mellandagsrea.
Och även om vi inte ser några sälar, 
så får vi ha några timmars tjejtid för oss själva.
Tid att bara vara.
Med varann.

Amen.









Inga kommentarer: