onsdag 9 september 2015

Kanske låter det alldeles galet?


Jag kan inte förena mig med tanken över att sommaren är förbi
Att vi går mot mörkare tider och att morgondoppen snart är slut.
Det har blivit något magiskt det där med bad från bryggan.
Känna kontrasterna mellan värme och kyla.

Jag har sovmorgon och utnyttjar den till max.
Kryper in i löpartights och tisha.
Vädrar min halvvakna tunga kropp några kilometer, i den niogradiga morgonen.
Till en början är det svårt att tro att jag ska hinna bli tillräckligt uppvärmd för ett dopp.
Men nere vid bryggan och en stilla Östersjö är det aldrig någon tvekan.
Det är jag. En halv ocean. Och fjorton grader i vattnet.
Det är omtumlande. 
Det gör ont och gott på en och samma gång.
Ena sekunden njuter jag av att få dyka som en ensam delfin.
För att nästa, känna hur kylan nästan fryser underlivet till is.

Kanske låter det alldeles galet?
Jag vet.
Men jag, jag tycker det är fantastiskt!

1 kommentar:

Mittgodastefinaste sa...

Jag förstår exakt känslan, jag var precis nere och badade! Men jag älskar de här iskalla baden.

Kram Jenny