Jag går längs stranden, på en strandremsa jag inte riktigt gått på förut.
En strandremsa a´ New Hampton Style.
Jag kör bilen dit, för min kropp är fortfarande för trött för att orka några längre sträckor.
Jag som brukar gå i oändlighet, blir trött som en treåring efter en halvtimme.
Trött på ett tjurigt vis. Trött så att jag vill sätta mig ner och vila.
Frisk som en nötkärna...... Hmpf.
Fast även om jag inte orkar så långt just nu, så finner jag ro.
Jag funderar på den utslängda frågan, var jag finner mindfulness?
Jag tänker att det kan vara i ensamheten och i tystnaden med en stor fluffig latte.
Under ett yogapass.
Om kvällen, när jag ligger i dubbelsängen mellan våra två barn.
(Finns det nåt bättre ställe att vila på?)
Efter ett löp- eller träningpass.
(Men nåt sånt går överhuvudtaget ens att tänka på nu)
Men framförallt under mina promenader.
Dom fyller mig med kreativitet.
Med lösningar på problem.
Och ett skönt lugnt.
Framförallt över strandremsorna,
där det är svår för fötterna att hasta iväg i den tunga sanden.
Det är där jag uppnår mindfulness som bäst.
I tystnaden. Med mig själv.
När upplever du Mindfulness i ditt liv?
2 kommentarer:
Ja, stranden är oslagbar! Hoppas verkligen du blir piggare snart. Jag ligger nerbäddad med feber och hoppas innerligt att vi inte pratar 7-10 dagar för på söndag åker vi till Åre. Damn flunsa!
Tack Nellie, det känns som att det går på rätt väg. Men jädrar i min låda vad det här tagit/tar tid. Hoppas du är frisk som en nötkärna tills på söndag.
Skicka en kommentar