lördag 26 november 2016

Att få vara sig själv en smula


För första gången på en halv evighet,
känner jag begäret av att få vara hurtig.
Känner begäret av att få vara mitt gamla "jag" en smula.
Så jag springer för första gången på två månader.
Och badar.
Fast det är på tok för kallt. 
Och jag lämnat bikinibrallorna hemma.

Jag vet inte hur kallt det är där nere i plurret.
Men tillräckligt för att jag ska ta ett snabbt kärringadopp,
innan hela jag vågar dyka ner som en delfin under ytan.
Efteråt värker det i hela underlivet.
Benen har domnat, 
men värmen i kroppen återhämtar sig svagt igen uppe på bryggan.

Tänk att jag - som så sent som igår - helt hade glömt bort/gett upp, min löparglädje.
Lagt alla springplaner på hyllan för resten av året.
Och trott att ett havsbad så här års, blivit totalt ointressant.
Men man är inte sämre än man kan ändra sig 😉.
Och den som lever får se.....

1 kommentar:

Mittgodastefinaste sa...

Åh när man väl vågar, den där iskalla känslan i kroppen. det finns inget som den!
Men nu vet jag inte utan bastu... Fast kanske!!!

Stor adventskram till dig! //Jenny