Det är inte klokt vad man hinner mycket
på en lördag.
Ibland.
Man hinner till exempel köra bil,
tur och retur,
längs hela skånska västkusten.
Och åttiotre procent av den halländska.
Man hinner förbanna sig över att det inte finns något Subway
längs e-sexan.
Och förbanna sig lite till när man ger sig in på okända gator
i Halmstad, som är avstängda.
Så avstängda,
att man beslutar sig för att parkera på tre-kronor-i-timme-parkeringen
vid Feldts Bröd & Konfekt.
För det är den enda man känner till.
Och likväl passa på att springa därinom
och köpa bullar i påse när man ändå är ute och ränner i stan.
Sen hinner man med att bränna två tusen i Ullared,
under två timmar.
En lördag kväll.
Men där mellan Halmstad och Ullared -
där hinner man rätt mycket annat osse.
(också på bredskånska)
Man hinner till exempel fota bröllop.
Och då tänker ni:
A. Men du fotar inte bröllop!
B. Och det där är ju inte du som står bakom kameran!
På utropstecken A svarar jag:
Nä, det gör jag egentligen inte.
Men det här bröllopet hade jag på nåt sätt indirekt sagt jag till för många år sen.
Och så jag känner sällskapet och miljön såväl, att jag inte kunde säga nej.
What a place!
Och på utropstecken B säger jag:
Nä, så långa slanka ben har jag inte fått.
(Och i ärlighetens namn,
har jag inte vågat prova jeansen efter semestern ännu.
Jag lever endast i klänning, kjol och grenhängare.)
Men den här fotografen och konstnären är väl värd ett
förevigande.
Så oerhört coolt att ta porträtt på detta sätt!
Jepp, I´m impressed.
Men här har vi dem.
Turturduvorna.
Innan de blir herr och fru.
Make och maka.
Så fantastiskt fina båda två!
Det är nåt speciellt med bröllop.
Det är det.
Det är så vackert och högtidligt.
Och om jag inte hade haft fullt upp
med tekniska prylar i mina händer,
hade de små tårarna i ögonvrån
förvandlats till stora krokodiltårar
längs mina kinder.
Såååå fint allting!
Denna kärlekens dag.
Hjärtligt amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar