Jag halvspringer hem från yogan, genom blåst och regn.
Slänger av mig mina tunna blöta harems och kryper ner.
Till den bästa platsen som jag egentligen känner till.
Mellan lakan och täcken.
Mellan en funderande lil´sis och en envist hostande Big Bro.
Utanför hörs stormen som lätt kniper tag i vårt hus. Naggar det i kanterna.
Brottar ner tidningstunnan i gatan och skapar oro i sänglägret.
Jag håller om och viskar lugnande. Ligger bredvid och försöker hålla mig vaken.
Tänker på vår eftermiddag.
När vi tog oss an årets första glufsarpremiär.
Där två små barn slukat årets första semla, innan jag ens påbörjat min.
Där jag fått bläddra i Hembakat och slurpa finkaffe.
Sånt som jag längtat efter sen uppstigningen kvart över fem i morse.
Sånt som är alldeles lagom, en eftermiddag som denna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar